Mens och en ny början?

Igår kväll var jag ensam hemma och trodde jag skulle klara mig, men nä. Hetsåt/överåt hela natten (gick och la mig kl 05). Kollade på Morden i Sandhamn på TV4Play. Ville inte gå och lägga mig för att jag inte ville vakna idag =(. Tänkte på allt jag "behövde" göra idag. Suck. Så självklart borde jag ha mediterat och ringt ut, vad som helst istället för att fly från mina känslor och äta. Men så blev det iaf.
 
Idag gick jag upp när väckarklockan (mobilen) ringde 1130. Min bästa vän S kom och hjälpte mig att plantera fem jordgubbsplantor som jag köpte förra helgen samt att plantera om några kryddor. <3 Efter det fixade jag lite mer på balkongen och lagade mat som var hög tid att laga till (formbar färs). Nu har jag tvättat ett par maskiner tvätt också och fixat matlådan till imorgon.
 
Jag har även haft ett första samtal med en eventuell ny sponsor! Det kändes så bra! Hennes "regler" är att om jag ska bli sponsrad av henne så ska jag gå/ringa in på minst tre möten i veckan. Ringa ut minst tre gånger i veckan. Inte (!) ha någon matplan och inte väga varken mig själv eller maten. Tja, det låter ju jättebra tycker jag. Det jag insett de senaste åren, framförallt nu nyligen, är att jag kan äta vad som helst så länge jag befinner mig i sinnesro. Så, det är alltså inte vad jag äter som jag behöver fokusera på, utan hur jag tar hand om mina känslor.
 
Just det, jag fick mens idag! Hehe, min cykel verkar vara ungefär på ett halvår nu =P. Nej men jag tror verkligen att den hyfsat ihärdiga meditationen sedan första april har gett lite resultat. Jag har ju faktiskt haft mer sinnesro den här veckan. Har bara överätit två gånger, måndag och lördag. Jämfört med förrförra veckan är det ju ett enormt framsteg. Då hetsåt jag väl alla dagar utom söndagen... Mådde skit alla dagar utom söndagen iaf.

Instagramkonto

Wow, jag läste ett tips om följande instagramkonto: the.holistic.psychologist (äh, länkningen funkar inte just nu verkar det som - https://www.instagram.com/the.holistic.psychologist/) hos Martina Johansson (https://martinajohansson.se/). Verkar vara ett konto just för mig. Är extremt sällan inne och läser hos Martina nu för tiden, då jag bara blir irriterad (på brist på ödmjukhet tror jag). Men nu blev jag positivt överraskad av några av de senaste inläggen, där hon skrivit en del om andlighet, meditation, acceptans och att se brister hos sig själv och ändra sig själv eller hur man tar saker och ting - och agerar - istf att ta åt sig av andras åsikter eller beteenden.
 
Jag hetsåt i måndags tror jag, och tyckte att allt var skit igen. Men sen dess undrar jag om inte min morgonbön har hjälpt mig till mer sinnesro faktiskt... Har bett om att överlämna mig till Gud, att se min brister. Har även bett för de som jag irriterat mig på...
 
Nu stänger datorn av sig strax. Dags att hoppa i säng. Godnatt!

Första dagen i sinnesro

Idag är första dagen på veckan som jag haft hyfsad sinnesro.
 
Den här veckan har varit hemsk annars. Har inte velat leva.
 
Igår åkte jag hem från mamma och var ganska säker på att jag skulle hetsäta/överäta, men åkte ändå. 
 
Kanske är det för att jag kapitulerade totalt och bad om att få dö, eller att Gud skulle visa mig hur/vad jag ska göra för att klara mig ur den här situationen, som jag varit tacksam idag? Tacksam för att jag är hemma idag. Att jag var hemma på förmiddagen och registrerade mig på cronometer. Att jag träffat ett par kompisar i eftermiddag.
 
Jag bad även ibörjan av middagen om att jag skulle få äta i sinnesro och tackade för den fina maten jag får. Och jag måste säga att det har gått över förväntan ikväll. Kanske för att jag inte hade så mycket förväntan? Att jag för en gångs skull lyckats överlämna mig själv till Gud idag? Tja, vad vet jag. Eller så är det bara min "utbrändhet" som behövde tre lediga dagar innan den fjärde blev OK?
 
Ingen aning. Jag är tacksam över att jag fick den här dagen iaf.
 
Nu stängs min dator av strax, och lika bra att låta den göra det så jag kommer isäng hyfsat iaf.
 
Kram och godnatt!
 
Just det, fikade i eftermiddags och åt en snickerskaka. Galet onyttigt m a o, och det gick hur bra som helst. Har inte haft något sug efter det, att hetsäta eller överäta!

Brightline Eating

3 bra:
  • Har ringt ut idag!!!
  • Ätit enligt matplan (tre mål och hyffsat likt Bright Line Eating)
  • Vattnat kryddor och växter på balkongen
3 tacksam:
  • Kunde sitta ute på lunchen i solen
  • Har hittat en lösning som fungerar för mitt problem/sjukdom
  • Har programvänner som vet precis hur det är att ha denna förbannade sjukdom
Behöver hjälp med:
  • Hur jag ska bli bättre på jobbet (på att leda arbetet framåt och vara mer positiv och uppmuntrande)
Har hetsätit/överätit som en gris de senaste veckorna och kräkts var och varannan dag. Är mest rädd att mina tänder tar stryk. Ser att mina framtänder blir kortare och kortare och det oroar mig. Jag vill inte spy mer av den anledningen. Dessutom tar allt ätande så mycket tid. All fritid går ju åt till det =(. Och jag kommer aldrig i säng i tid för jag ska överäta först, och sen kräkas också. Suck.
 
Hörde talas om Bright Line Eating genom Veronika (som jag får "nyhetsmail" av) och har nu kollat på rätt många youtube-videor om det. Har också börjat väga min mat sedan i lördags ungefär. Har väl ätit mellan 2000-4000 kcal ^^. Idag dock bara 1600 kcal tror jag, och egentligen känner jag mig nöjd med det. Om jag är helt ärlig.
 
Är tacksam för att jag hittade Bright Line Eating, eftersom det gjorde att jag insåg hur oärlig jag varit mot mig själv om vad jag faktiskt inte "tål". Och att jag behöver hålla mig till en matplan. Jag har knappt accepterat det ännu, men jag tror att jag börjar acceptera...

Insikter och tacksamhet

Idag har jag fastat igen. Såååå förbannat jäkla skönt! Inte hela dagen, men skippade frukost och lunch och åt "lunchen" kl 16. Sen åt jag en andra måltid nu kl 21.
 
Igår var en förbannat jobbig dag. Mådde skit redan från morgonen. Åt gröt som vanligt på morgonen, hade mattankar konstant och ville bara äta hela dagen. Var så fruktansvärt trött och orkeslös på eftermiddagen och kvällen så jag stod inte ut. Pratade med min sponsor och fick så mycket insikter. 
 
Tankarna skenar iväg. Jag tar verkligen inte en dag i taget. Är inte mindful, lever i nuet. Men jag kände känslan igår. Jag reflekterade över hur jag tänkte och kände. Jag tror att den dagliga meditationen börjar ge resultat!
 
Det känns dubbelt att köra på periodisk fasta. Det är underbart att få vara pigg hela dagen, men samtidigt är det en stress i kroppen. När jag äter frukost känner jag ett lugn. Och eftersom jag är kroniskt stressad så tror jag det egentligen är bäst att äta frukost och inte fasta... men samtidigt klarar jag inte riktigt av att inte fasta nu ätstörningsmässigt. Vad är viktigast just nu? Jag tror faktiskt att jag måste prioritera att inte låta ätstörningen ta över, eftersom den i längden gör att jag kommer att ta livet av mig. Så vill jag försöka må bra och känna lycka och meningsfullhet, så behöver jag nog göra allt jag kan för att bli av med ätstörningen och leva i tillfrisknande.
 
Var iaf på 12-stegs möte idag. Att träffa vännerna där är fantastiskt. Vi sitter i samma båt. Vi kämpar alla med samma problem. Jag är inte ensam.
 
3 bra:
  • Skrev förlåt till S för att jag skyllt mitt eländiga liv på honom igår.
  • Cyklade till S efter jobbet och kramade honom och pratade.
  • Skickade iväg ett sms angående ett kontonummer som inte funkar.
3 tacksam:
  • För att S finns i mitt liv och är min vän
  • För att solen har strålat så starkt och varmt idag (såååååå underbart härligt väder idag)
  • För att jag har valet att göra precis vad jag vill med mitt liv
  • För att jag kan välja lycka
Behöver hjälp med:
  • Att komma ur min isolering

Dagens tre

3 bra:
  • Mediterade tre min imorse
  • Fixade matlåda på morgonen och tvättade håret
  • Har sprungit i drygt tio min ikväll
  • Kom ihåg syskonbarns födelsedag
  • Ett par bra möten på jobbet
3 tacksam:
  • Solen, solen, solen!!!
  • Mamma och S
  • Kollegor
  • Gud
Behöver hjälp med:
  • Hitta en relation med Gud
  • Villighet och motivation att jobba med programmet (och välja det före maten)

Jobbkaos

Jag tänkte försöka börja skriva "morning pages" här på bloggen istället för i min "dagbok". Jag tycker det är jobbigt att skriva för hand (!). Tyvärr. Men jag tror det är bra att skriva förhand för hjärnan =P. Man skriver ju på dator hela dagarna nuförtiden, så finmotoriken i mina händer har slutat fungera ^^. Antar att det är därför iaf.
 
Jaha, jag känner mig inte alls frisk, även om febern har gått ner. 36,7 idag. Jag har inte ont i kroppen längre, men har fortfarande snuva och hosta och känner mig allmänt sjuk. Så jag antar att det är OK att jag stannar hemma från jobbet åtminstone imorgon också. Kanske kan börja jobba lite hemifrån imorgon. Kommer behöva börja redan idag, då jag har ett viktigt möte i em som blev för knöligt att flytta.
 
Jag kämpar med min sinnersro från jobbtankar. På kvällarna kan jag inte sova och tankarna hamnar hela tiden på hur jag ska lösa min jobbsituation. Jag känner att jag inte klarar av det, jag har ingen kontroll på allt som ska göras och jag vet inte hur jag ska få grepp på det. Tankarna snurrar kring olika lösningar, men jag tycker inte att något har fungerat.
 
Jag kan inte göra något åt om mina kollegor inte följer den process vi har satt upp tex. Om de ska skriva in viss info på vissa ställen, och det inte är gjort, så tar det mig väldigt lång tid att få grepp på saker som annars skulle ha gått snabbt. Vad gör jag i en sådan situation? Vi har alldeles för mycket jobb och alldeles för lite resurser, och noll support uppifrån. Så jag måste ju klara av det själv på något vis? Men jag förstår inte hur. Jag förstår inte hur jag ska skapa kontroll i kaoset. Suck =(. Men jag kanske inte ska klara av det? Jag kanske bara ska acceptera att det är kaos. Jag har noll koll. Men vad ska jag jobba med då? Lite här och lite där och sen gå hem när kl är fem? Jag förstår inte. Jag förstår inte hur jag ska kunna gå tillbaka till jobbet och fortsätta jobba där =(. Jag vet bara att jag måste sluta stressa. Min kropp är förstörd av det här jobbet. Jag har ingen mens. Och nu tror jag att jag blev fysiskt sjuk tillslut av stressen dessutom. Och om jag inte kan sova? Jag måste kunna släppa jobbet och göra andra saker i mitt liv. Men hur? Kanske med hjälp av 12-stegs programmet. Kanske hjälper det att fokusera på något viktigare. Nu när jag ska gå om stegen så behöver jag lägga mycket energi där. Jag förstår bara inte hur jag ska klara av detta jobbkaos utan någon plan

Tålamod

Det är så jobbigt när jag tycker att jag ser andras rädslor och varför de har dem. UTAN att säga det till dem. Att istället ha is i magen och fråga varför de tror att de känner som de känner, för att försöka hjälpa dem att själva komma till insikt om varför de beter sig som de gör och vilken rädsla (som jag tror nästan alltid är grunden till ilska, irritation etc.) som är orsaken.
 
Jobbigt är det också när de inte kommer på varför de beter sig / reagerar som de gör. Eller kommer fram till något annat än det jag har tänkt ^^.
 
Folk vill helst bara prata själva. Och det är nog många gånger det som läker. Det hjälper inte att tjafsa emot, eller försöka förklara. Jag tror det är bättre att försöka be tyst om tålamod, och bara lyssna. Det är nog största hjälpen för folk. Att låta dem prata och låta deras tankar komma fram och låta dem få insikter själva om hur deras rädslor påverkar deras mående och deras beteende och deras liv...
 
Men jag tror att det är en del av ödmjukhet. Det är att öva på att vara en bättre människa. Så det är väl bara att öva på. Och det man övar på regelbunder blir man väl ofta bättre på också? ;-)
 
Härligt att det är april imorgon. Då ska jag meditera, och jogga!
Godnatt!

Planen för april

Usch, jag har verkligen ingen lust att blogga. Har tankar nästan varje dag om vad jag vill skriva om, men sen när det verkligen gäller, när jag verkligen ska logga in här, så tar det emot som satan.
 
Jag är iaf rejält tillbaka i ätstörnignen. Hetsäter/överäter och kräks. Igår åt jag i princip hela dagen och kräktes två ggr, Jordnötssmör är skit att kräkas. Det går fan inte. Åt två burkar igår och tja, inte mycket kom upp tror jag. Iaf inte av första burken. Magen hjälper ibland till bra, den verkligen krampar, men ändå vill det inte komma upp.
 
Jaja, sånt är livet som bulimiker. Konstigt nog så är det som att ju sjukare jag är, desto fler potentiella lösningar kommer hjärnan på. Jag har en massa planer nu för april ^^. Det tråkiga är att jag kan ju inte göra mig själv frisk. Jag har redan försökt tusen saker, Det är bara Gud som kan göra mig frisk. En högre makt. När jag släpper kontrollen och inser att jag är maktlös, det är då det händer något. Det är iaf det enda som funkat, under ja.. vad blir det nu, 19 år!! Nitton jävla år med en ätstörning. Det är väl inte fy skam det? Haha, och varje år, månad, dag(?) så tror jag på nåt sätt att nu kommer jag väl komma på lösningen och bli frisk =P. Hoppet är det sista som lämnar människan va?
 
OK mina planer för april då (som inte kommer hjälpa!? - bra inställning, eller inte):
  • Sova minst 8 h / natt
  • Stiga upp tidigt (kl 06) på vardagarna (undantag för morgnar efter kvällar jag kommer hem sent, om jag tex varit och dansat)
  • Meditera minst 5 min varje morgon (tar någon guidad youtube-meditation)
  • Endast äta oprocessad mat!! (med några undantag: Tofu, sojafärs och liknande)
  • Jogga minst 10 min / dag (japp, jag tänkte testa detta igen)
Och så lite inspiration på detta:
Kan verkligen tipsa om sista dagen att fritt kolla på alla intervjuer och dokumentärer från FMTV:s Total Wellness Summit. Jag är så  inspirerad över vad man kan åstadkomma med sig själv genom visualisering tex. Det svåra är bara att ta tag i det (som med allt annat), att göra det, att öva. =/
Och så varför inte lite youtube-inspiration:
 
Jag har fått såå många insikter om livet och om mig själv den senaste tiden. Jag irriterar mig som satan på det mesta, men jag vet att det är mig själv jag måste förändra för att minska irritationen mot allt och alla. Jag tror jag har fått det från båda mina föräldrar och att jag måste ha överseende och förståelse för mig själv att jag är som jag är, och har de svårigheter jag har. 
 
Jag kan också känna tacksamhet, och jag tror att det absolut är en väg framåt för mig. Att öva på att känna tacksamhet.
 
Det jag inte har någon som helst aning om hur jag ska lösa, är att jag gör slut på min energi på jobbet, och när jag kommer hem orkar jag inte "välja rätt" saker att göra. Jag orkar inte läsa i AA:s Stora Bok, eller ringa ut till vänner, eller meditera, gå en promenad, laga mat, eller något annat vettigt istället för att fastna i ätande. Jag orkar ju inte be heller. Om jag inte gör något 12-stegs arbete, hur ska jag då lyckas rädda mig ifrån sjukdomen, eller låta Gud rädda mig? Suck.
 
Iaf, planen är ju att försöka få in en del på morgonen iaf. Så att jag redan har gjort vissa "nödvändiga" saker för mitt tillfrisknande redan innan jobbet. Då kanske det inte är så farligt att jag inte orkar med något efter jobbet. Så ja - det är planen.
 
Jag vet fortfarande inte om jag ska fasta på dagarna eller inte. Växlar hej vilt just nu, och har ingen aning om vad som är bäst. Men det viktigaste tror jag faktiskt är att inte äta processade livsmedel. Krämig kokosmjölk är ju också processat, så det är inte vidare bra heller tror jag tyvärr. Jag märkte så tydligt igår att jag inte ville ha mer potatis, men dumplings kunde jag sätta i mig. Och det som varit mest triggande är nog mörk choklad, jordnötssmör med honung eller banan och bär med krämig kokosmjölk eller kokosgrädde. Vad gäller dumplings, så tror jag det är gränsfall, jag äter iaf bara ett paket (hittills). Men jag kan ju lika gärna avstå det i en månad, bara för att få bukt med det här återfallet jag tänkte att jag skulle klara mig ur nu...
 
Problemet är ju dock att jag struntar i min matplan efter några dagar och äter otillåtna saker ändå. Hur jag ska undvika det vet jag inte. Men om jag inte överäter hela kvällarna, så har jag ju också mer tid att lägga på tex 12-stegs litteratur. Och det i sin tur kanske hjälper mig att fortsätta hålla mig på banan, så att jag kommer ur den onda cirkeln och kommer in i en god cirkel =).
 
Ja, det är planen och förhoppningen. Känns väldigt bra att jag lyckades tvinga mig till att skriva det här inlägget nu iaf.

Mensen tillbaka + morgonrutin

Jag har skapat en morgonrutin för mig själv! Jag har klarat det i kanske fem dagar av min semester och nu två dagar när jag jobbat!
 
Väckarklocka 05:30,  ca 05:45 dagboksskrivande tre sidor, ca 06:00 yoga efter Adrienes Dedicate (blir dag 12 imorgon), ca 06:40 frukost (chia-overnight oats med kaffe), ca 07:10 göra iordning mig för jobbet, ca 08:00 cykla till jobbet.
 
Jag är så jäkla stolt över mig själv. Är dödstrött redan nu kl 21 =P. Vill ligga i sängen 21:30, så det jobbar jag på ,-).
 
Fick mens i lördags kväll! Trodde knappt mina ögon. Har googlat ont i brösten för att jag trott det var p g a lågt östrogen, kunde inte ens föreställa mig att det var ett tecken på att mensen. Var så nere några dar innan också och ville inte leva. Allt kändes totalt meningslöst. Var väl PMS då? ^^
 
Tror detta är resultatet av att ha varit ledig i tre veckor och stressat ner helt från jobbet. Nu gäller det för mig att inte hamna i jobbstressen igen på något sätt...
 
Men bara min nya motivation till att bli mer effektiv och produktiv och ta "kontrollen" över mitt liv och arbete känns som ett steg i rätt riktning. Att känna att jag inte har kontrollen över mitt liv, utan att det bara försvinner, det är stressande. Att ha kontroll, att planera mitt jobb och min fritid hjälper mig nog att inte stressa upp mig.
 
Och så är det ju det där med en dag i taget. Och leva i nuet. Kram och godnatt!

Tankar om livet

Suck. Jag har en sån motvilja mot att skriva, trots att jag tror att det är bra för mig. Iaf, kanske börjar jag känna aningen av en lättnad från irritationen mot min chef. Även mot S, som jag tycker inte gör något för att hjälpa sig själv. Det "enda" felet med honom är hans oro och muskelspänningar, ändå beter han sig som han är dödsjuk typ enl mig. Suck.
 
Gud, hjälp mig att avlägsna dessa känslor! Jag förstår rent logiskt att jag inte kan ändra andra människor. Den enda jag kan ändra på är mig själv. Att jag irriterar mig på andra är inte så mycket deras fel som mitt eget. Jag kan hjälpa mig själv att tåla andra människor, genom att förändra mina tankar. Att öva på att se det jag är tacksam över varje dag, och ta tag i mitt eget liv och göra det till bästa möjliga. Jag har alla möjligheter i världen, ändå hatar jag mig själv och mitt liv!? Visst, jag kanske har dopaminbrist och östrogenbrist och annat som stör i kroppen, men jag tror helt och fullt på att jag kan påverka det. Men, samtidigt är det det som gör det svårt, jag har så svårt att överlåta mitt liv i Guds händer, för jag tycker hela tiden att jag ska klara av att fixa mitt liv själv. Suck. SUCK.
 
Det är så jävla svårt att leva! Och ändå borde det vara det lättaste som finns. Bara att vara. Tacka för att jag fått det här livet och göra vad jag vill med det! Tänk villken fantastisk gåva! Och ändå, ändå är det så svårt. Lätt att säga till S att han bara måste ta tag i sitt liv och hitta ett sätt att överkomma ångesten. Men jag då? Då kan väl jag göra det själv då om det är så enkelt?
 
Men jag är ju här iaf. Jag gör mitt bästa. Jag övar på att be till Gud varje dag. Jag försöker så gott jag kan. Bara idag. Det är något jag glömmer bort hela tiden: En dag i taget. Jag kan inte påverka gårdagen eller morgondagen. Visst jag kan planera för framtiden, men jag kan inte bestämma vad som kommer att hända. Det vet ingen. Den som lever får se... Så lätt att förstå logiskt att det inte är någon idé att oroa sig, men så svårt att hitta mitt eget sätt att implementera det känslomässigt. Om jag bara kunde nå Gud. Min väg i kommunikation med min Högre makt. Att våga släppa taget, kontrollen. Att bara acceptera nuet helt och fullt och ha tillit till att vad som kommer är menat som det kommer. Det ordnar sig. Det är som det ska vara, och det blir som det blir, SUCK igen. Suck suck suck suck suck.
 
Jag tror jag börjar se hur jag vill göra allt perfekt. Och jag är aldrig nöjd. Och jag gör ingenting istället för någonting, och jag hatar mig själv för det. Jag tycker synd om mig själv för att jag är så kass. Självömkan som bara är så nedbrytande och bara förstör för mig själv och andra, Vad säger programmet att jag ska göra nu? I detta läge? Jo, ringa ut. Se vad det är i mig som är hotat och se min själviskhet och rädsla. Usch. Jag hatar det. Jag hatar att ringa folk. Det är bland det värsta jag vet. Jag hatar det här programmet för att jag är tvungen att ringa ut. Och när jag inte klarar av det så klandrar jag mig själv för att jag är så dålig. SUCK!!!!!!!
 
Varför ska det vara så förbannat svårt? Varför ska jag göra mitt liv så svårt för mig själv? Varför inte bara släppa allt och ha kul istället? Varför varför varför varför varför!?!?!?!?!??
 
Inte vet jag. Gud vet nog. Kanske skulle ta och fråga honom?

Sorgsen men lättad?

Nu har jag sagt upp min älskade sponsee =(. Så ledsamt, men jag hoppas att det också gör livet lättare framöver. Jag ska fortsätta att be för hen, och jag hoppas att hen fortsätter i programmet och inte ger upp. Hen har kommit så långt under det här året som varit tycker jag. Jag tycker det är fantastiskt att jag har fått lära känne hen, och fått vara med på den resan som varit.
 
Jag hoppas att vi kommer att fortsätta hålla kontakten. Gud, hjälp mig att tillfriskna så att jag kan vara till hjälp för andra. Tack.

Sätta gränser

Nu har jag pratat med en vän och fått reflektion av mina tankar. Det jag behöver klara av är att dra en gräns utan att skuldbelägga. Utan att anklaga så behöver jag säga att jag inte klarar av att sponsra just nu därför att jag har tagit återfall, och jag kan inte ge något jag själv inte har.
 
Har fått ett nytt långt meddelande på telefonsvararen med en ursäkt över tisdagens meddelanden, och det är så sorgligt att jag inte orkar mer. Men jag är inte Gud. Det är inte jag som ska göra andra människor friska, det är Gud som gör det. Jag har nått min gräns, och jag är så ledsen för det. Men det är så det är, och jag kan inte hjälpa det. Just nu klarar jag inte av detta, jag klarar inte av att sponsra. Jag behöver koncentrera mig på att fortsätta med mina gottgörelser nu. Vad som händer sedan får framtiden utvisa.
 
Hen är så klok och insiktsfull, men i vissa lägen så totalt utan självinsikt. Det är så svårt att förstå hur det är möjligt att hjärnan kan funka så. Men jag är ändå hoppfull. Hoppfull att också denna människa ska få hjälp (/insikt) tillslut och få ett bättre liv. Jag tror hen kan bli en fantastisk sponsor och hjälp för andra, när hen väl själv har kommit igenom stegen. <3

Vanmakt

Usch, jag orkar inte med en samtalskontakt längre, inte en jävla sekund längre! Vet inte hur jag ska göra. Det blir inte bra för någon av oss om jag står kvar trots att jag inte orkar. Men jag vet inte hur hen(! första ggn jag använder det ordet tror jag^^) ska klara sig utan mig. Men det är väl upp till Gud, inte till mig. Jag ansvarar inte för andra människor. Jag ansvarar bara för mig själv.
 
Kanske skulle jag orka om jag inte lyssnar av telefonsvararen när hen har pratat in? Oftast är det hens meddelanden på telefonsvararen som är så outhärdligt jobbiga- Hen accepterar inte mig som jag är, utan jag borde göra si och så och inte vara si och så. Ändå tycker jag att jag verkligen försöker ta hänsyn till hens svårigheter. Hen har ingen aning om hur jag har det. Hur mycket jag kämpar med att stå ut. Men hen har det ju så otroligt mycket jobbigare och svårare än jag har det... så jag borde orka med?
 
Men jag orkar inte mer. Detta måste få ett slut 2019. Jag tror jag överätare mycket på grund av den här personen. För att jag blir så arg och ledsen och förbannad på hen. Jag kan ju inte offra min abstinens för en annan person, som dessutom inte kommer att bli hjälpt då, om jag tar återfall.
 
SUCK. Jag hatar detta. Jag ska vända mig till Gud. Jag ska bli bättre på att be det här året. Jag ska bli bättre på att överlämna alla mina angelägenheter till Gud. Jag vill bli bättre på att ringa ut också. Har sååå himla svårt för det. Det tar emot enormt mycket.
 
Nu vill jag bara äta glass och dränka mina bekymmer =(. Men känslorna är ju inte farliga. Jag känner så här nu, vad det nu är jag känner. Jag är så dålig på att komma på ord. Att formulera mig. Jag fick lite hjälp av min sponsor härom dagen: Vanmakt, obeslutsamhet, otillräcklighet. Ja, jag känner nog alla dessa känslor just nu.
 
Jag kommer att äta glass nu istället för att gå och lägga mig. Jag skulle ju också kunna gå och lägga mig, kl är snart 22. Men jag kommer inte att hetsäta, och jag vill inte överäta. Jag är ledig imorgon, men jag vill lägga mig tidigt ändå egentligen.
 
Håller på att möblera om. Fick hjälp av boendestöd idag att flytta mina bokhyllor och nu håller jag på att rensa lite bland gamla skolgrejer och ställa tillbaka böcker och pärmar igen. Men vill nog lägga ner för idag nu och kolla lite på TV och äta glass ist (glass som blev över efter nyår, vegansk glass, annars köper jag ju inte glass hem).
 
Spännande med ommöblering iaf =). Jag har köpt en soffa! Kanske skrev det i förra inlägget? Den kommer på torsdag morgon iaf, så därför ville jag flytta bokhyllorna idag när jag hade hjälp av boendestöd. Borde väl kunna få sådan hjälp av någon kompis (så gör väl andra?). Men känns som jag inte har några kompisar direkt längre. Dock ber jag ju inte om hjälp heller. Kanske skulle någon ställa upp om jag bara frågade..
 
Jag funderade på om jag skulle börja springa 10 min om dagen igen, från och med idag. Men nä, blev inte så. Isf hade jag velat springa tidigare på dagen. Men det finns ju alltid ursäkter. Hade kunnat springa i mörkret när jag kom hem. Suck igen. Täntke ta tre djupa andetag varje timme. Har jag gjort det då? Nä, det blir inte av.
 
Just nu känner jag så här, och det är OK! Det är det viktiga. Jag får känna alla känslor jag känner. Jag behöver inte "tysta" dem med mat/ätande. Jag mår inte bra just nu, jag känner mig rastlös, otålig, ledsen. arg, bitter, frustrerad, otillräcklig. Samtidigt känner jag mig lite glad för ommöbleringen. Lite glad för att jag äntligen hittat en soffa jag vill ha (och har köpt), som dessutom är begagnad =). Det finns mycket bra i livet också. Varför låta något som jag faktiskt inte måste ta på mig, dra ner mitt liv i mörkret? Jag ansvarar inte för den här jobbiga människan som jag försöker hjälpa. Jag har gjort allt jag kan, och är inte hen nöjd eller accepterar det jag kan ge, då får det vara. Varför stå kvar när det förgör mig? Men hen kommer att anklaga mig för att det är mitt fel att jag inte orkar stå kvar, och det är jag rädd för. Jag är rädd för vad hen ska tycka och jag är rädd att hen inte får någon hjälp i sin svåra situation av någon annan =(. Jag tror ingen orkrar med den här stackars, svårt sjuka, människan. Suck.
 
Nä, nu får jag ha skrivit klart för idag. Jag kan ju alltid blogga mer imorn. Imorn är en ny dag.
 
Godnatt.

Anonymitet och överätning

Skulle ha bloggat för ett par veckor sen när jag fick en massa insikter under ett möte, men icke. Sååå extremt svårt jag har att logga in här. Förstår inte varför det ska vara så svårt. Ett tag (för knappt tio år sen!?) bloggade jag ju ofta har jag för mig... men då mådde jag väl skit också, kanske lättare då?
 
Nu är jag väl mer rädd för att någon jag känner ska läsa. Känner också att jag inte vågar/vill skriva allt jobbigt, svårt och hemskt jag tänker och tycker om folk. Någonstans skulle jag behöva skriva ner det, men kanske inte här. Inte på internet. Inte för andra att läsa. Samtidigt så är det ju ärligt, det är ju jag, det är ju mina tankar och känslor, även det mörka, icke-ödmjuka ^^. Ska jag bara visa den ljusa sidan, inte den mörka?
 
Hm, knepigt det där. Om jag bara vore helt anonym skulle jag kunna skriva helt fritt, om allt. Men det är svårt att vara helt anonym. Svårt att inte ge någon liten ledtråd då och då som kan kopplas till vem jag är =/. 
 
Igår överåt jag som vanligt senaste veckorna/månaderna. Senaste dagarna har jag knäckt nötter och ätit torkade fikon. Gott, och hyfsat nyttigt, men inte bra när det blir för mycket. Och inte tycker magen/tarmarna det är kul dagen efter ^^. Har haft diarré iaf. Dock kan de stora salladerna jag ätit också vara en bidragande orsak kanske.
 
Igår hade jag jordens huvudvärk på kvällen. Tänkte att det kanske var vitlöksutlöst, då jag hackat ner en stor vitlöksklyfta i salladen både igår och i förrgår. Men borde väl ha huvudvärk idag också isf?
 
Idag har jag pratat med en vän och fått massa tips på hur jag kan få hjälp att hantera mitt liv / mina känslor. Jag behöver ta hand om dom, inte fly. Inte börja fly m h a maten igen...
 
Idag har jag ätit grötfrukost/brunch med kaffe. Kände mig mätt innan jag ätit upp. Var inte särsilt hungring (såklart, åt ju mkt sent igår kväll), men kände mig sugen, och funderar på att inte försöka köra på periodisk fasta längre. Iaf inte när jag är ledig, och iaf inte vänta till 18-19 innan jag börjar äta. Blir bara som en enda lång måltid i flera timmar som är väldigt svår att få slut på.
 
 
 
Edit: Jag kan ju skriva vad jag hade i gröten också =) :
  • 1 dl havregryn (lite drygt)
  • 1 msk linfrön
  • 1 bit ingefära (skalad och skuren i små bitar - orkade inte riva ^^)
  • 1 liten banan
  • 1 litet äpple
  • Skalade hampafrön
  • Kokosmjölk (från en icke-blandand eko Kung Markatta-burk)
Jaha, jag håller på att tvätta i tvättstugan. Måste hämta tvätten ur torktumlaren innan kl 15. Sen måste jag sätta igång med nyårsmaten. Ska göra en nöttårta samt två förrätter och huvudrätt till mig som vill ha veganskt...
 
Suck. Är väl inte så svårt egentligent. Jag har bara så svårt att komma igång. Nu har jag bloggat iaf. Alltid något. En grej att bock av på min att-göra-lista ;-).
 
Just det, en grej som är lite jobbig är att jag gått upp några kilo i vikt. Inte så konstigt när jag överätit de flesta dagar under några månader. Tror och hoppas att det är både muskler och fett, och inte bara fett ^^. Har iaf tränat HIIT ca 2 ggr per vecka under hösten och har synliga muskler (om jag spänner dem) åtminstone på armarna. Det jobbiga i det hela är att jag inte trivs med att vara "större". Mina kläder passar inte och, nä, jag trivs inte med min kropp. Muskler vill jag gärna ha, men inte så mycket fett som jag har nu =/. Samtidigt är jag rädd för ätstörningen. Jag tänker alldels för mycket på mat nu och jag har inte sinnesro. Knepigt. Men jag tror det rättar till sig automatiskt om jag bara jobbar på med min andlighet och försöker ta hand om mina känslor på andra sätt än att äta. Då kommer jag autmatiskt att inte överäta och jag kommer för hoppningsvis att gå ner i vikt igen. Om nu inte viktökningen beror på att jag har för lågt östrogen =/. Men å andra sidan kanske det också kan rätta till sig om jag bara jobbar på med andligheten... så att jag kan slappna av mer och acceptera livet som det är.
 
Kram och Gott Nytt År!
 
 

Orka leva

Jag mår inte bra. Igår överåt jag igen, mkt. Har inte bett till Gud, har inte ringt in på möten. Igår började jag eftermiddagen med att äta upp resten av jordnötterna från i fredags. Det gick väl OK. Åt inget mer på några timmar. sen pizza, bara två bitar. Så det var väl också OK. Sen hälften av chiapudding/overnight oats med jordnötssmör och sylt. Gott. Gick väl bra det också, åt ju bara hälften (en port av två). Tyckte jag åt intuitivt hela dagen. Sen på kvällen, vid halv tio, så tänkte jag att jagi inte skulle äta nåt mer. Gå  och lägga mig tidigt. Äntligen börja "mitt nya liv" med att lägga mig tidigt och gå upp tidigt, även om det var lördag. Åkte ju inte och dansade. Var ju hemma. Nä, då åt jag ändå upp resten av den goda chiapuddingen/overnight oats. Sen banan med jordnötssmör och chokladkakor. Apelsin, banan, nötter, torkade fikon och mer jordnötssmör och choklad. Suck, så onödigt. Som vanligt. Mitt gamla vanliga ätstörda jag. Varför? För att jag irriterat mig så extremt mkt denna vecka på min chef och andra på jobbet? Förmodligen. Sovit för lite hela veckan också. Lagt mig försent.
 
Orka. Orka leva. Jag vill inte leva så här. Orkar inte göra det jag borde heller. Vill inte. Vill inte ringa ut. Hatar det. Hatar att ringa folk. Jag tycker synd om mig själv istället. Kanske det värsta man kan göra? Det gör ingen gott. Aldrig. Jag tror inte det.
 
Jag mår illa. Hade ont i magen. Nu mår jag bara illa. Vill inte dricka vatten. Bajsade iaf på fm när jag gått upp. Även om magen står ut en hel del fortf så är det iaf lite mindre i tarmarna. Skönt det iaf. Alltid nåt. Man får vara glad för det lilla.
 
Idag har jag bett. Ska träna i em.
 
Min att-göra-lista idag:
  • Jobba (vissa specifika saker, ska försöka hålla mig till det)
  • Packa, ska på utbildning(!) (träningskläder?, smink, tvättgrejer, nattlinne, underkläder, sköna men fina jobbkläder (har jag det?), skor, bok, mobil, dator, laddare)
  • Laga mat (chiapudding/overnight oats, sallad, pizza)
  • Kolla upp veganska restauranger dit vi ska
  • Meddela ett par vänner där att jag ska dit (även om vi inte hinner ses)
  • Träna
  • Ringa min sponsor
  • Samtal med sponsee
  • Kvällsmöte och sen lägga mig (alltså jag har tänkt äta klart före mina samtal ikväll och lägga mig halv tio! - får se hur det går, men jag vill!) - Jag läser två böcker nu: Gryning över Kalahari och 4 timmars arbetsvecka. Det lockar mig faktiskt lite att gå och lägga mig tidigt (i teorin).

Vegan

Jag är trött. Borde sova för länge sedan. Har suttit uppe framför youtube som vanligt. Kärnat ur en yoghurthink med körsbär iaf (har en kvar plus en glassbytta). Suck. Sen har jag ätit två bitar choklad, en chokladgegga, melon och rostade solroskärnor. Lite överätning tror jag allt.
 
Varför inte sova på natten och vara vaken på dagen? Jag vill ju det eg. Dessutom har jag fått ryggskott(?). Fick så satans ont i svankryggen (ländryggen?) igår kväll efter att ha suttit och pratat i telefon med min sponsor en halvtimme på golvet. Förstår inte riktigt varför. Har aldrig haft så ont i ryggen förut. Är iaf lite bättre idag, men fortfarande ganska illa. Funkat bra att cykla iaf, men gå går inte så bra =S.
 
Har varit vegan i en månad!! Började sista juni, och har varit med i Challenge 22+ mellan den 6-28 juli =). Nu är jag med i "Graduate"-gruppen =P. Har hela frysen fullproppad med eko animaliska produkter... och har fortf ägg i kylen. Tänker såklart inte slänga något, så kommer att äta lite animaliskt då och då, men jag tror inte att jag kommer att köpa något innehållandes animaliska produkter framöver. Har blivit helt veganifierad, främst av Joey Carbstrong, men också av de dokumentärer jag sett som tex Earthlings. Usch, vi äter animaliska produkter enbart för att det smakar gott. Vi måste ju inte äta det. Vi väljer alltså att döda (vissa) djur, och hålla dem "fångna" mot deras vilja bara för att vi tycker att våra smaklökar är mer värda/viktigare än deras liv?
 
Det allra värsta är mjölkprodukter, där vi låter korna få kalvar varje år för att sedan direkt ta bort kalven från mamman för att vi ska få tillgång till kalvens mjölk =(. Biffkorna får iaf behålla sina kalvar hos sig under sommaren...
 
Nä, vore jag naturfolk/ursprungsbefolkning skulle jag såklart äta allt naturen gav. Men i dagens samhälle här i västvärlden kan jag inte motivera att äta animaliska produkter längre, inte ens eko.

Tionde

Jag har så otroligt mycket att skriva. Tankarna har bara snurrat runt de senaste dagarna och jag blir knäpp på mig själv. Hatade nästan livet idag när jag kom hem från jobbet, men nu känns det bättre. Skulle ringa ut, göra tionde, skriva etc. Usch usch usch vilket motstånd jag har mot allt! Vill inte vill inte vill inte!!!
 
Vill göra uppgift/tips som jag fått av min sponsor: Skriva ner tre bra grejer från idag, tre saker jag är tacksam över idag samt en sak jag behöver hjälp med. Detta pratade vi om i söndags, nu är det torsdag. Bättre sent än aldrig!
Så här kommer de då:
 
Bra
  • En ekorre sprang över cykelbanan när jag cyklade till jobbet imorse <3. Körde nästan över den! Såå söt. Jag älskar ekorrar! =)
  • Jag har fått en hel del gjort på jobbet idag, kunnat fokusera hyfsat (ovanligt bra?).
  • Jag hade färdig mat hemma att äta när jag kom hem rätt sent från jobbet.
Tacksam
  • Solen strålade idag och värmde i den kalla vinden och jag kunde sitta ute mot en husvägg och äta min lunch och njuta av solen!
  • Att jag har en sponsee i 12-stegs programmet som jag har möjlighet att vägleda genom stegarbetet och som hjälper mig att inse mina egna brister och hur jag kan hantera dem.
  • Att jag har en sponsor som kan vägleda mig i livet och kan tipsa om tex sådana här övningar som kan hjälpa mig att se mer positivt på livet och göra mig lycklig.
Hjälp
  • Jag behöver Guds hjälp och stöd att orka/våga ringa ut när jag behöver det. Att faktiskt göra tionde steg. Tror det är delvis(?) det som gör att jag överäter på kvällarna och inte går och lägger mig fast jag tror(?) att jag vill.
Blandar kanske ihop bra och tacksam lite, men det spelar nog inte så stor roll =).
 
Mitt tionde idag (och häromdagen) som jag alltså borde ha gjort:
Jag är irriterad och besviken på S, för det första var det för att han inte tog med min mat till mig i lördags kväll som han har i sin frys, trots att jag sa det innan att jag ville ha den till den här veckan för att jag inte skulle orka laga mat. Är eg inte sur för att han inte tog med den, men för att jag ursäktade mig att jag glömde att påminna/be honom om den sen i söndags när jag kom på det, fast jag egentligen tyckte att han hade lika stor skuld i att han inte tog med den. Jag tycker alltså att han borde ursäktat sig också. Men det gjorde han aldrig. Vad är det i mig som gör att jag irriterar mig på  detta? Jag tror det är mina "personliga relationer", jag har en rädsla för att jag tycker illa om honom när han inte beter sig som jag vill (jag är regissören som styr föreställnignen och bestämmer hur han ska vara) och då blir jag rädd för mig själv och mitt eget beteende, för då hotas vår relation. Om jag inte accepterar honom som han är, så kanske jag inte orkar vara med honom. Och då kommer inte jag att kunna ha kvar honom som vän, och då förlorar jag honom.
Hm, långsökt? Jag tror inte det.
 
För det andra så skrev han idag att han inte ville följa med på en mässa i helgen för att han lovat sina föräldrar att åka till dom och byta däck på bilen den här helgen. Fast då frågade jag om han hade velat följa med på mässan om han inte skulle till dom (vilket jag misstänkte att han inte hade velat), och då svarade han att nej det hade han nog inte velat ändå utan hellre kollat på fotboll. Då tycker jag att han varit oärlig när han "skyllde" på att han skulle till sina föräldrar istället för att bara säga att han inte hade lust att gå på mässan. Vad är det i mig som gör att jag irriterar mig på detta? Trygghet och personliga relationer kanske. Jag är självisk som vill att han ska följa med mig på mässan och egennyttig för att jag vill att han ska vara som jag vill och "ärlig" på mitt sätt som jag dikterat. Tänkte att jag svarat en kompis likadant förra helgen, då sa jag att jag inte kunde/ville besöka henne för att jag troligen skulle till mamma. Dock åkte jag aldrig till mamma förra helgen, men jag hade ändå ingen lust att åka till min kompis. Så eg skyllde jag bara på att jag skulle till mamma, istf att vara ärlig med att jag inte hade någon lust att åka till min kompis! Alltså är jag precis likadan själv, som jag beskyller S för att vara. Oärlig.
 
Jahopp, det var mina tionde steg är på bloggen ist.
Puss och kram och godnatt!
 
Just det förresten, jag glömde ju den fysiska biten. Haft så himla svullen mage idag. Överätit varje kväll. Svullen mage imorse. Ännu mer svullen mage på em och ont i magen på em och när jag cyklade hem. Det jag gjort de senaste dagarna är att jag börjat dricka kaffe igen, kaffe med mjölk på jobbet! Drack kaffe annandag påsk och hade så ont i magen på vägen hem från mamma. Kopplade det till kaffet. Fick ont igen typ en el två dagar senare när jag druckit en kopp kaffe på jobbet. Har inte druckit kaffe sen dess, men börjat lite den här veckan. Var helt förstoppad igår. Var längesen jag var det nu. Och så ont i magen idag och lite skakis och obehaglig känsla i kroppen när jag cyklade hem och då har jag druckit två koppar idag...
Nu ska jag försöka ha ett uppehåll igen så får jag se om det känns bättre i kroppen.
Kanske är det den lilla mjölken i kaffet? Eller kaffet? Eller kombinationen. Eller inget dera, nåt annat. Svårt! Godnatt.

Gyn

Var hos privat gynekolog idag. Tog nya hormonprover.
 
Hinner inte skriva mkt ikväll. Borde redan ligga i sängen.
 
Har känt mig trött och deppig. Tung/svullen i huvudet.
 
Överåt igår och i förrgår. Kanske har med det att göra? Överfull i magen igår kväll och idag. Idag skippade jag dock frukosten och har inte ätit för mkt (än iaf). Vill dock bra gärna ta ett par bitar mörk choklad till... Har iofs ätit rätt mkt frukt idag. Fem torkade fikon bl a tror jag det var.
 
Iaf, apropå hormoner:
http://hormonharmoni.se/ma-bra/sa-fungerar-bioidentiska-hormoner/
 
Tycker jag redan äter för mina hormoner, men ingen mens i sikte hittills.
http://hormonharmoni.se/ma-bra/at-dig-till-hormonharmoni/
 
Övningen för anti-ageing verkar läskig, men en dag ska jag klara det!
http://hormonharmoni.se/pms-och-klimakteriet/ovning-for-anti-aging/
 
Nu måste jag hämta tvätten innan jag stupar i säng. Mammas bajslakan ^^. Ålskade älskade älskade mamma! <3

Statusuppdatering, mars

Hm, det ser ut som jag har typ 2-3 besökare här fast jag aldrig skriver nåt ^^. Tänker så ofta att jag vill börja blogga mer regelbundet. Är så insipirerad av alla Youtubers jag har börjat kolla på, så jag vill också bli en youtuber ^^. Men jag är verkligen mitt eget största hinder. Tänker att det klarar inte jag. Jag kan inte prata sådär som "ADHD-männsikor" kan. Jag kan inte uttrycka mig. Jag får inte saker gjorda. Etc etc etc. ^^ Hehe, tja, nä då är det ju svårt... =P
 
Har inte bloggat sen jag fick veta att mamma har cancer ens! Galet. Fick reda på det för några veckor sen. Förra veckan, närmare bestämt i onsdags, påbörjade hon sin behandling. Strålning och cellgifter. men ett par veckor innan dess påbörjade hon sin alternativa behandling: Att stärka sitt immunförsvar. Hon följer mkt av det Chris Beat Cancer råder i sitt program SQUARE ONE.
 
Nu mådde hon lite illa av cellgifterna hon fick i onsdags i flera dagar och har ätit ännu mindre (knappt nåt) vilket känts oroande. Dock har jag otrolig hjälp av 12-stegs programmet nu och det tackar jag Gud för, och mamma ;-). Jag kan tipsa mamma om kost och hälsa, men hon måste göra det hon vill och känner är rätt, och jag måste ta hand om mig själv för att orka vara ett stöd för henne.
 
I lördags blev jag sjuk. Planen var att åka till mamma (som vanligt de senaste helgerna), men fick stanna hemma istället =(. Kändes väldigt ensamt och hemskt först, men som tur var skulle min brors familj dit så mamma fick sällskap iaf. Och jag tyckte väl synd om mig själv ett tag, men det gick över. Känns faktiskt skönt att ha blivit sjuk, för jag tror inte jag orkade mer. Kroppen orkar inte med all stress. Så himla stressigt på jobbet och så försöka orka med att åka till mamma på helgen också. Jag orkar nog inte det egentligen.
 
Har fått nån konstig sjukdom. Tror jag blivit smittad av S i onsdags kväll och han i sin tur av sina föräldrar förra helgen, som har fått influensa. Men jag fick feber och illamående i lördags, sen gick febern ner i söndags och idag har jag varit feberfri, men fortf ingen direkt aptit och nästan illamående och lite ont i magen, mest efter att jag ätit. Skumt.
 
Varken åt eller drack på ca 24 timmar lör em - sön em, men ett svagt illamående och aptitlöshet är kvar. Har ätit lite ändå, ätstörningen(?).
 
Ska stanna hemma från jobbet imorn också. Stärkt av S och av min sponsor <3. Borde inte behöva pepp att stanna hemma från jobbet, men det behöver jag. För nu känner jag mig ju rätt frisk ändå...
Men jag tror verkligen min kropp behöver en dag till hemma. Och nåt är ju fortf fel.
 
Kram och godnatt!

Tidigare inlägg