Skära
Nyss skar jag mig för första gången. Litegrann bara med en sax, hade inget annat. Jag är så förtvivlad och jag vet inte vad jag ska göra. T fattar ingenting. Jag kan inte säga: NU mår jag jättedåligt. Vill bara att han ska förstå, men det gör han inte, det kan han inte. Jag vill bara bort. Bort härifrån!
Jag har inte hetsätit idag. Har varit med T hela kvällen. Har tiotusen grejer jag MÅSTE göra och jag har inte gjort nånting. Om jag ändå bara hade hetsätit så hade jag inte mått så här fruktansvärt dåligt. Det var längesen jag kände mig så här förtvivlad. Utan nån jävla anledning heller. Jag orkar inte mer.
