Tankar och funderingar gällande ätbeteende

Igår överåt jag, men kräktes inte. Idag är min mage fortfarande proppfull, står ut som en ballong och gasig. Jättejobbigt. Men jag joggade på morgonen, och mediterade fem min! Det var faktiskt väldigt skönt efteråt. Kände mig lugnare. Det var en guidad meditation från Insight Timer, och man skulle sätta en intention för dagen. Jag tänkte glad, och trevlig ^^. Framförallt glad.
 
Jag behöver sluta tycka synd om mig själv. Känna mig som ett offer inför mig själv, mina tankar, känslor och min ätstörning. Det hjälper mig inte att må bättre, tvärtom. Frågan är hur jag kan hejda den negativa spiralen och få fler minuter varje dag av att må bra och ha mer positiva tankar?
 
Ett sätt är nog faktiskt meditation. Och att komma ut och jogga på morgonen. Jag tycker det är jätteskönt att ha det gjort. Dock vill jag helst inte duscha två gånger på samma dag, då jag blir så torr och får självsprickor på fötterna =/. Så de dagar jag tränar vet jag inte riktigt hur jag ska göra med joggingen. Men men, idag ska jag inte träna, och jag har inget möte förrän kl 10, så jag kunde komma senare till jobbet. Dock får jag ju inte ihop mina åtta timmar som vanligt =/. Suck.
 
Jag skulle verkligen behöva gå ner i arbetstid för att hinna med jogging, meditiation och ordentlig frukost på morgonen innan jobbet, och träning på lunchen 2-3 dagar per vecka.
 
Jag har funderat på varför jag hetsätit/överätit och kräkts igen senaste veckorna. En bidragande orsak kan nog faktiskt vara att jag vägt mig. Jag borde sluta väga mig helt. Vad ger det? Vad spelar det för roll? Det är såklart lite intressant att se vad jag väger tycker jag, men det är störigt om det leder till överätning och mer mat-, kropps- och vikt-tankar.
 
Den 31 december 2022 vägde jag 68,20 kg. Igår (9 augusti) vägde jag 64,30 kg. Den 1 augusti vägde jag 62,50 kg (!).
I höstas åt jag upp mig efter sommaren. Åt och åt och åt. Nu går jag väl upp och ner några kilo p g a menscykeln och hur mycket jag äter gissar jag. Har nog gått ner lite under sommaren, som vanligt (?). Tror jag mår bättre då, tänker på annat. Åker och badar. Njuter mer av livet. Inte så mkt fokus på mat och mattankar. När jag jobbar går det väl oftast OK på dagarna om jag har annat att tänka på (jobbet), men jag sover konstant för lite och tröttheten efter jobbet gör nog att jag lätt överäter och att mattankarna fastnar i skallen =/. Suck.
 
Det är svårt att leva. Hur gör man för att det ska bli lättare?

Jag älskar J

Måste bara dokumentera lite ^^. Onsdagen den 5:e juli sa jag för första ggn "Jag älskar dig" till J <3. När han skulle åka hem från mig och vi stod i min hall. Jag sa "Jag älskar dig och jag älskar att vara med dig". Han blev nog lite chockad och sa "det hade jag inte väntat mig" eller ngt liknande ^^.
 
Efter det har jag inte sagt det något mer. Men jag har ju tänkt det i huvudet nästan varje gång vi träffats sen januari... ^^
 
Förra onsdagen (tror jag iaf det var), 2 augusti, var han hemma hos mig på kvällen och åt middag på min balkong. Jag skulle eventuellt iväg och dansa, och han skulle iväg till naturen. I hallen när vi skulle säga hejdå så sa han "Jag älskar dig", lite tyst kanske. Jag svarade inget då, kysste honom bara.
 
Igår, 8 augusti, var han igen hos mig och åt middag efter jobb och träning. Under och efter middagen var jag sååå nära att berätta om bulimin, men jag kunde inte får ur mig det =/. I hallen när han skulle åka hem, typ vid 23-tiden ^^, så sa jag "Jag älskar att vara med dig", då sa han "Jag älskar att vara med dig också" och "Jag älskar dig" <3. Då svarade jag iaf "Jag älskar dig också" =).
 
Känns så bra att han älskar mig också. Kändes lite konstigt när bara jag sagt det och jag känt den känslan så länge, men att jag ändå kände så mycket starkare för honom än han för mig (antog jag ju då). Han säger inte sådana saker lättvindigt iaf, så jag tror att han verkligen menar det nu, och att han verkligen känner att han älskar mig <3.
 
Är så tacksam för att han vill vara med mig. Världens finaste människa <3, och han vill vara med mig <3.

Viktuppgång

Var med i en tvåverckorsutmaning med Miss Fit Carls i två veckor. Man skulle drick en massa vatten, äta minst 20 g protein i varje måltid, och träna minst 30 min om dagen (iaf snabb promenad). Var väl en OK utmaning tyckte jag, då det inte var någon restriktion på hur mkt eller vad man fick äta. Men var typ dubbelt så mkt vatten som man ska dricka per dag, så jag drog ner det till drygt häften.
 
Iaf, hetsåt/överåt och kräktes två ggr minst under utmaningen. Efter den har jag kollat massor på "All in" videor på youtube och bombarderat mig själv med info om hur man slutar hetsäta: INTE kompensera. Och det funkar. Jag överäter som en gris, men jag kräks inte. Och jag hetsäter inte. Överäter inte lika mkt som om jag skulle kräkas heller. Så det hjälper ändå att ha bestämt sig att inte kräkas. Försöker också äta ordentligt på dagen, så att jag inte ska känna ett sånt sug/begär på kvällen av att äta. Visst hjälper det också, till viss del. Har ju fortfarande en satans vana inprogrammerad i hjärnan att kvällarna ska spenderas ätande. Oavsett om jag är hungrig eller inte. 
 
Väger över 70 kg nu. Vägde in mig och vägde "ut" mig i utmaningen. Annars väger jag mig väldigt sällan nu för tiden. 2005 när jag började kräkas, vägde jag strax över 70 kg nångång. Då började jag kräkas. Stog inte ut. Står inte ut nu heller. Känner mig orörlig, begränsad. Vidrig känsla. Men vad är viktigast? Att vara smal, eller att vara frisk? Rädslan är ju förstås att jag inte blir frisk. Att jag bara fortsätter överäta i all evighet. Skulle behöva en coach att lite på. Men jag vill helst hitta nån svenk. Finns det någon svensk "All in" coach?
 
Hittar ingenting på youtube. Men många på engelska. Kanske behövs en i Sverige? Funderat mkt om jag skulle kunna hjälpa andra när (om) jag själv blir frisk nångång. Men känner mig verkligen inte som nån som passar som coach.
 
Nu lyssnar/kollar jag på https://thetruthaboutweightloss.org/live/ , som handlar om växtbaserad kost. Mest om viktnedgång kankse, men också om hälsa i övrigt. Sjukdomar som kan undvikas om man äter mer växtbaserat (mindre kalorier, mer vatten och fibrer i maten, mer näring) och mindre fett.
 
Inte så bra för nån som försöker bli frisk från en restriktiv ätstörning (heter det så på svenska?), men jag kollar ändå ^^. Är ju typ mitt största intresse fortf (kost och hälsa)...
 
Om nån känner till nån svensk fd bullimiker som jobbar med att coacha folk att bli friska m h a "all in" approach eller matplan. Säg till ^^. Eller förresten, vet inte om jag vill ha någon matplan, jag har så jäkla svårt att följa matplaner. Vet faktiskt en svensk som förespråkar och coachar i BLE (Bright Line Eating) tror jag det heter. Nån amerikanska som kommer från 12-stegs programmet som skapat en matplan mot matberoende. Men jag vill bli helt frisk. Ätstörningskliniker verkar köra på matplan först, för att göra kroppen trygg och därmed motverka hetsätning, för att man sedan ska kunna äta mer intuitivit när man blivit frisk och slutat hetsäta.. men jag lockas mer av "all in"-principen. Dock inte av den sabla viktuppgången =(. USCH. 
 
Önskar jag hade någon att dela allt med. Nån mer som typ kör all in, fast inte nån som kommer från anorexi. Nån som också kommer från bulimi, och normalvikt från start..
 
Borde väl kanske hoppa på nåt av de engelsk-språkiga coacherna jag gillar. Suck. Orka. 
 
Häromdagen, ja, var väl igår, var jag så deppig. I fredags kväll ville jag bara dö när jag skulle sova, och dagen innan också. Idag har jag haft så ont i magen. Igår också. Ont i tarmarna. Den klarar väl inte av all mat jag proppar i mig utan att kräkas =S. Imorn måste jag åka in till jobbet, och det ser jag inte alls fram emot. Har bara träningskläder jag får på mig nu. Måste köpa nya kläder som jag kan få på mig. Orka. Orka att inte banta. Hur står man ut? Och hur accepterar man att gå upp i vikt?
 
Berätta för sina vänner antar jag är smart. Men det vågar jag inte. De vet ju inte ens att jag varit ätstörd i 20 år ^^. Så sjukt ändå. Allt är så sjukt. Livet är sjukt. Och så pissigt. Men visst kan det vara bra också. Men inte nu.

Tillfrisknande, "all in"

Hittat en ny youtuber, Kayla Rose, tror Stephanie Buttermore hade samtal med henne under sin "All in"-resa.
 
Överåt/hetsåt och kräktes i måndags. La mig kl 02 på natten. Orkade inte gå upp kl 06 igår, så gick upp 08 och började jobba. Åt ändå fruktost, framför datorn. 
 
Varje gång jag hetsäter/överäter och kräks, tycker jag (såklart) att allt är skit, livet är skit, allt är hopplöst, jag kommer aldrig bli frisk osv. Men jag har ju ändå bara hetsätit kanske 1-2 ggr/vecka det här året ^^. Tror jag... måste kolla i mens-appen där jag åtminstone försöker komma ihåg att skriva in när jag kräks... OK åtta ggr har jag kräkts hittills i år. Men överätit så att jag velat kräkas fler ggr än så. Men ändå, två ggr per vecka i snitt då, och en vecka har ju sju dagar. Alltså har fem dagar per vecka varit hyfsat bra (inte kräkts iaf) och två har varit dåliga. 
 
Det är bara att hålla ut. Det går att bli frisk. Såå många andra har lyckats. Bara att ta efter dom. Kolla på andra som är där man själv vill vara, som har gjort och klarat av det man själv vill klara av. Det GÅR! <3
 
Igår och idag har jag ätit mkt, på dagen. Har också tänkt att istället för att tänka att jag inte borde äta nice cream på kvällen, så kan jag tänka att jag ska det. Jag ska minsann äta efterrätt varje kväll! Om jag tänker att jag ska det så är det ju inget misslyckande att göra det. Tänker jag att jag egentligen inte "borde", så känns det ju bara genomdåligt att jag ändå gör det.
 
Jag ska äta p g a hunger, både fysisk och mental. Jag ska äta till jag är helt nöjd och tillfredsställd. Ja det kan innebära två stora portioner mat till lunch. Ja det kan innebära mellanmål, middag och efterrätt precis efter varandra (som idag). Vem bryr sig? Ja jag kanske går upp i vikt. Spelar det någon roll om någon bryr sig? Tänk om det leder till att jag får ett NORMALT förhållande till mat? Tänk om det leder till att mitt förhållande till mat blir som innan jag började med p-piller? Tänk om det leder till att jag kan äta när jag är hungring och sluta när jag är mätt? Äta när jag vill och vad jag vill...
 
Och grejen är, att alla dessa vittnesmål på youtube pekar just på det. Det går. Det går att få ett normalt förhållande till mat, även efter 20 år av stört förhållande till mat. Man måste bara våga trotsa sina rädslor. Trotsa rädslan för att gå upp i vikt. Suck. Inte lätt, men görbart ^^.

Återfall

Egentligen borde jag blogga varje dag. Tänker så mkt, men glömmer. Kommer inte ens ihåg om jag hetsåt eller inte för två dagar sen.
 
Försöker skriva in i min mens-tracking-app när jag hetsäter eller överäter, men glömmer det också.
 
Det här året har börjat med återfall i bulimin. Precis som förra året började? Eller kanske inte började, men ibörjan av förra året så blev det värre iaf, efter ett par månader utan hetsätning och kräkning tack vare Brain Over Binge.
 
När jag kräktes första ggn i år hade jag inte kräkts sen september enligt mens-appen! Endast p g a acceptans och försök att inte ha några restriktioner ang när, och hur mkt, jag "får"/"borde" äta. Min kompis S frågade mig om det är något särskilt som hänt nu på senaste tiden, eftersom jag ramlat tillbaka i gamla mönster (överätning/hetsätning och kräkning). Det enda jag kan komma på är att jag började dejta i mitten av november. 
 
Suck. Jag vet varken ut eller in. Idag och igår har jag överätit mkt på kvällen, men accepterat, slutat äta, inte kräkts, och lagt mig. Jag vet att det är rätt spår. Kollat lite på Stephanie Buttermore och hennes All in-resa på youtube för pepp. Funkar det för bulimiker? Eller finns det risk att ätstörningen går över i BED ist? Men det är väl bara om man håller fast vid restriktionen i tankarna?
 
Igår sökte jag på "All in" på youtube och har sparat några videor att titta på. Får bli veckans "att göra" (tillsammans med allt annat jag bygger upp berg om som jag "borde göra" ^^).
 
Nu jobb.

Tankar i tillfrisknande

Konstigt det där med livsviljan. Antar att det är hormoner som styr? Eller annat i kroppen, vad vet jag. Och skitsamma eg. Det viktigaste är väl att försöka förstå varför man mår sämre ibland. Att se vad man kan göra för att minska timmar och dagar man mår dåligt.
 
Sitter jag uppe länge på kvällen och kollar på TV eller Youtube, så är det också större risk att jag överäter. Även om jag är en kvällsmänniska och troligen har 25-timmars dygn ^^, så mår jag bäst av att komma isäng i hyfsad tid, åtminstone före tolv på natten (tidigare om jag måste upp och jobba tidigt). Går jag och lägger mig så äter jag ju inte iaf ^^. När jag sover spelar säkert också roll för måendet. Att sova på natten, hellre än på förmiddagen.. Att sova tillräckligt mycket spelar säkert också roll. Självklart är det en massa faktorer som spelar roll för måendet, men att äta bra, att inte överäta hela tiden/varje kväll och att lägga mig hyfsat tidigt tror jag är nyckelfaktorer.
 
Igår och i förrgår har jag ätit bra. I förrgår säkert lite för lite egentligen. Bara frukost (vid lunchtid) och middag. Igår frukost (vid lunchtid), middag efter träning, och sen ett kvällsmål vid niotiden på kvällen. Hade kunnat skippa det, men var inte riktigt nöjd efter middagen och var orolig att det skulle leda till överätning senare, kanske idag, om jag underäter.
 
Att äta är alltid jobbigt, särskilt på kvällen. Det triggar mig att fortsätta äta. Lättast är att inte äta alls. Men jag övar. Jag vill ha ett normalt förhållande till mat. Jag vill äta frukost, lunch, middag. Mellanmål eller fika eller snacks om jag känner för det. Jag vill inte att maten ska vara något problem i mitt liv. Jag vill bli helt fri(sk). Så, jag övar =). Jag tänker fortsätta att försöka äta normalt. Försöka känna efter om jag är nöjd eller inte. Och försöka använda huvudet för att förstå om icke-nöjdheten är riktigt icke-mättnad eller ätstörningsbegär.
 
Flera youtubers jag följer förespråkar att man ska tillfredställa även den mentala hungern (ätstörningsbegäret?). Men jag kan inte riktigt skilja på det och att överäta/hetsäta. Att inte ha några restriktioner, ja absolut, men jag vill inte äta så att jag mår dåligt. Har inte riktigt förstått gränsen där än. Många youtubers snackar ju om intuitivt ätande också, och då tycker jag mer de förespråkar att inte äta för minsta lilla sug (om det "bara" sitter i huvudet) utan att känna efter om man verkligen är hungring eller sugen "på riktigt".
 
Kathryn Hanson, som skrivit Brain Over Binge, menar ju också att man ska avfärda hetskänslan, att man kan det, Den moderna hjärnan kan styra över reptilhjärnan.
 
Jag tycker att dessa två sätt är lite i konflikt med varandra. Antingen äter man på och har absolut noll restriktioner. Vill man äta mer, äter man mer. Noll begränsning. Men, jag vet inte. Jag förstår inte riktigt. Jag lyssnar på förespråkare för båda dessa sätt. Tycker att båda låter vettigt. Det absolut viktigaste är att inte banta, inte ha några restriktioner, att man inte "borde" äta en macka till osv. Men samtidigt vill jag känna efter, mår jag bra av en macka till? Är jag inte helt nöjd/mätt, så kommer jag ju att må bättre av en macka till, för då kommer kroppen att lugna sig och känna att den fått den energi och näring den behöver. Är jag helt mätt så kommer jag ju bara må dåligt av att överäta. Dock är det inte hela världen om man äter en macka extra då och då. Äter jag den extra mackan och känner att det var för mkt, så är det så, ingent mer med det. Gå vidare. Sluta ät. Känslan av överätning går över. Inte hela världen. - Försöker ha den inställningen. För det är ju just här, när jag ändå ätit för mkt, som jag lika gärna kan fortsätta..... enligt den totalt ologiska ätstörningslogiken ^^.

Den kortsiktiga lättnaden

Jag funderar mkt på varför. Varför, varför, varför? Om jag nu försöker att inte ha några restriktioner kring mat och ätande, varför överäter jag ändå? Måste min kropp fortfarande "ta igen" från tidigare restriktion, även om det mest har varit i huvudet? Eller är jag så känslig för restriktion, så lite tid med familjen över jul och nyår, och tid iväg med killen jag dejtar, som medfört lite mindre matintag än vanligt, har gjort så att min kropp vill överäta i flera dagar? Eller är det för att jag varit vaken sent på natten sen nyår? Sovit för lite och/eller fel tid på dygnet?
 
Igår överåt jag (och hetsåt?) och kräktes. Hade inte tänkt kräkas, men någonstans i ätandet gav jag upp och åt lite till för att sedan kräkas. Så himla skönt att jag gjorde det. Inte för tänderna, men för magen, tarmarna och hjärnan...
 
Hade jag lagt mig totalt fullproppad hade jag dels sovit kasst, dels mått skit idag och kanske imorn också. Nu mår jag ganska bra trots allt. Tyvärr?
 
När jag känner så starkt att jag inte orkar göra något, men ändå har krav på mig att jag "borde" göra en massa saker. Vad ska jag göra då? Ska jag bara lägga mig på soffan och inte göra något och hata livet? Egentligen ska jag väl det antar jag. Acceptera mina tankar och känslor. Bara låta vågen passera. Det är väl när jag kämpar emot, tänker att jag borde göra ditt eller datt, inte riktigt accepterar mitt mående, som jag omedvetet håller mig själv kvar i eländet i dagar. Kan det vara så?
 
Visst, när jag ändå är ledig så går det väl att skita i allt. Men det går ju inte när man jobbar? Fast det går väl iofs på kvällen. Att strunta i att träna, att strunta i att laga mat. Fast å andra sidan, mår man verkligen bättre av det? Jag tycker jag mår bättre när jag tagit mig i kragen och fasktiskt tagit mig iväg och tränat ändå, trots motståndet.
 
SUCK. Jag vet inte. Jag vet inte hur man lever.

Skitliv, dejting och depression

Jag överäter. Varje dag. När jag är hemma, ensam. Tvärtom när jag är med andra. Då äter jag för lite. Så att kroppen tycker att den måste ta igen sen. Tror jag.
 
Tycker jag borde vara frisk nu. Fri från ätstörningar. Men det tar väl sin tid. Har man varit sjuk i 20 år så kanske man inte kan räkna med en "quick fix". Suck.
 
Men, jag har tålamod. Tror jag. Hoppas jag. Jag tänker inte gå tillbaka till bulimin iaf. Så det så. Överäter, accepterar, och går vidare. Fortsätter kolla på friskhetsyoutubers, som den bästa, Follow the Intuition. Rekommenderar henne varmt. Jag skulle vilja jobba med henne.
 
Har haft Tinder ett tag. Dejtar nu den första killen jag träffat IRL där. Känner ingenting. Igår ville jag bara dö hela dagen. Tog en promenad till gymmet. Kom fram till att det lättaste måste vara att hänga sig ändå. Fast att springa ut framför en buss som kör ganska snabbt borde också vara en rätt snabb och enkel död? Synd bara om busschauffören ^^. Jag förstår verkligen folk som tar livet av sig. Orka leva. Orka försöka leva. Visst, det blir bättre, en annan dag känns det bättre. Men orka. Mitt liv känns totalt meningslöst. Jag har kastat bort tjugo år på total självcentrering. Tjugo år! De bästa åren i livet dessutom? Eller, alla år kan väl vara bra på sitt sätt. Eller dåliga ^^. 
 
Men jag vill ha en familj, och barn. Och snart är jag 40. Tiden rinner iväg, och jag vill bli kär. Jag vill bli så kär som jag var i min första pojkvän. Men, hur troligt är det att hitta någon som man blir så kär i? Och hur lätt, hur snabbt. Kommer det ens hända? Ska jag dejta en i månaden från Tinder? En i veckan? Går det ens att matcha med så många? Jag orkar inte ens gå in på TInder. Hur vet man ens om man ska svepa "ja" eller "nej" på folk?
 
Orka träffa någon online. Orka kämpa för att bli lycklig. Orka leva.
 
Jag vill träna mer. Ändå sitter jag hemma. Har varit ledig idag. Har kunnat gå till gymmet när som helst hela dagen. Men var uppe sent och överåt igår. Vem har lust att åka till gymmet med en mage som står ut i fyra hörn? Jag orkar ändå inte gå till gymmet. Hatar att träna ensam. Kunde gått på ute-pass, men orkade inte ta mig iväg på det heller. Orkade inte gå upp. Vad gör man när man inte orkar något? Orkar inte sluta äta, orkar inte gå och lägga mig, orkar inte gå upp, orkar inte blogga. Fast jag joggar ändå varje dag. och jag har yogat tre dagar i sträck! Men jag väljer att se det negativa, vara deprimerad. Jag i ett nötskal. Varför väljer man att må dåligt, när man kan välja att må bra? Jag tror det är för att jag har ADD och Asperger och har jävligt svårt att ta tag i saker. När jag väl kommer igång och gör något så är det ofta kul, eller helt OK. Men det kan kännas helt jävla omöjligt att sluta äta, eller sluta scrolla på instagram, eller sluta kolla på TV. Eller bara sluta sitta och tänka deprimerande tankar om livet. För jag vet inte riktigt vad jag ska ta tag i härnäst, det är så mkt som ska göras. Blogga, jobba, laga mat, städa, bära ner kartonger i källaren, rensa förrådet osv osv osv osv osv osv osv i all oändlighet. Och hur vet man vad man ska välja att göra först? Och hur långe man ska hålla på med det? När ska man vara nöjd? Vad ska man ta tag i, hur ska man göra det och när ska man anse sig vara klar?
 
Livet är så förbannat jävla jobbigt. Ingenting är roligt. När ska man "göra slut" med en dejt man inte är kär i? Hur gör man det? Jag orkar inte leta vidare, men jag orkar inte träffa han jag dejtar heller. Jag orkar ingenting. Jag vill ingenting. Jag vill bara inte finnas. Jag vill bara slippa allt. Allt som är jobbigt, och det är ju allt. Kommer inte på en enda grej som inte är jobbig. Att blogga är jobbigt. Att förklara hur man känner är jobbigt. Att göra precis vad som helst/någonting är jobbigt och tråkigt. Att umgås med någon är jobbigt, att vara ensam är jobbigt.
 
Jag vill gå ut och dansa och supa mig full. Att fly från livet är det enda som är kul. Att hetsäta, att supa sig full, att shoppa. Att vara destruktiv. Att kortsigtigt döva sina känslor. Hur fan kan inte alla vara missbrukare? Kanske för att alla inte känner som jag just nu. Kanske för att alla inte har nån jävla depressionsgen. Ibland mår jag också bra och tycker att saker är kul. Jag har också känt lycka.
 
Men inte just nu. Inte igår. Och inte idag.

Tillfrisknande

Efter förra inlägget så gick jag ändå och köpte mer naturgodis med chokladöverdragna jordnötter (mörk choklad - fortf vegansk ;-)) och åt upp på ett par dagar. Åt så pass mkt att jag tyckte att jag överåt (kändes inte skönt efteråt, utan för mkt). Men skillnaden nu när jag gör så, är att jag inte bara ser det som ett totalt misslyckande och försöker tänka ut hur jag ska äta mindre eller fasta nästa dag, utan istället övar mig på att bara gå vidare och lägga det bakom mig. Gjort är gjort. Äta frukost som vanligt nästa dag och leva på som vanligt. 
 
Vill jag bli helt frisk,så är det viktigaste att inte fastna i något ältande om vad jag ätit, ska äta eller inte äta. Bara gå vidare, oavsett hur och vad jag äter. Frukost, lunch, middag nästa dag, kanske mellanmål om jag vill. Har väldigt svårt för att få till regelbundna matvanor, men gör så gott jag kan. Frukost är hyfsat lätt iaf. Äter i princip alltid gröt, lite olika tillbehör bara.
 
Jag har gått upp ganska många kilo sen förra sommaren. Men stor del muskler hoppas jag, eftersom jag både kan se musklerna och också tränat hyfsat regelbundet. 
 
Det är väldigt väldigt svår att acceptera viktuppgången, men jag intalar mig varje dag att vikten kvittar. Det spelar ingen roll vad man väger. Det som spelar roll är att man lever ett hyfsat hälsosamt liv. Att leva med bulimi är kanppast hälsosamt iaf ^^.
 
Kollar mkt på peppande youtube-videor också. Här är några tips:

Talyn Edwards och restriktion

Hej!
 
Igår var det två besökare på den här bloggen. Den 21 oktober var det 28 stycken!? Skumt.
 
Iaf, jag tänkte tipsa om en youtuber jag hittat häromdagen som jag verkligen gillar. Och så tänkte jag meddela att igår när jag köpte naturgodis så kände jag inte för att köpa chokladdoppade jordnötter med havssalt för att jag dels inte var sugen, och dels för att jag mådde skit sist jag köpte det och överåt och hetsåt skiten till den var slut = jag mådde inte bra av att köpa hem det. Så jag gjorde inte det igår! Jag köpte rostade och saltade cashewnötter, bondbönor, majs och pistagenötter.
 
Dessutom åt jag bara en liten skål och nöjde mig med det!? Alltså snacka om progress i friskhet ;-).
 
Haha =P. Jaha det var det. Känner mig sååå trött och inte hungrig nu. Men ska ändå äta något, för det minskar risk för sug senare. Så det får bli samma middag som igår: Chiagröt och sen en liten skål med rostade och saltade nötter.
 
Nästan varje dag nu så märker jag att jag minsann trodde att jag förstått att jag inte kan hålla på med någon satans restriktion om jag vill bli helt frisk, ändå tycker jag nu att "nejmen jag har ju hållit på med restriktion hela tiden...". Jag lockas av de jag följer på instragram och youtube som kör på high carb low fat, starch solution etc. Men jag kan inte hålla på med det just nu. Om jag ska bli frisk fortast möjligt så kan jag inte bry mig om dieter, någon form av restriktion (dock köper jag inte animaliskt längre och det tänker jag inte börja med - ser det inte som restriktion kopplat till diet/bantning utan till etik och moral) och absolut inte hur min kropp ser ut. DET SPELAR INGEN ROLL. Det är inte det som kommer göra mig lycklig (hur min kropp ser ut eller vad jag väger). Så är det bara. Ätstörningar jag folk olyckliga. Det gör mig olycklig. Det är inte värt det.
 
Så, in och titta nu på Talyn Edwards på youtube ;-).
 
Godkväll!

Affirmationer

Från Headspace idag:
"Our state of mind defines every relationship in our life. The good news is, we can change our state of mind."

Tacksamhet och mindset

Saker jag är tacksam över gällande mitt jobb (utan inbördes ordning):
  1. Flextid
  2. Inga problem att ta ledigt
  3. Frihet att lägga upp arbetet som jag vill
  4. Trevliga kollegor
  5. Roliga arbetsuppgifter
Såg nåt bra citat, kanske på instagram, om att fokusera på det jag är tacksam över. På det som är bra helt enkelt, istället för det som är dåligt. Det jag har, istället för det jag inte har. Så känns livet mkt bättre. Det ska kännas som jag har allt, istället för att jag saknar en massa saker i mitt liv.
Hittade skärmdumpen:
 
Så jäkla svårt att ändra inställning. Ändra sina tankar och tankesätt. Sitt beteende. Men det går, det ska gå.
 
Överåt som en gris igår, men kräktes inte.
 
Suck. Idag är en ny dag. Funderar på en utmaning att gå och lägga mig senast kl 22 hela veckan. Jag får läsa i sängen, men ska ha lagt mig kl 22. Med undantag en dag i veckan då jag ev ska på fest. Vet inte om det är bra med utmaningar, jag måste vara tillräckligt motiverad iaf för att göra det. Men jag äter så mkt skit på kvällarna som jag skulle slippa då ^^. Inte för att det är lösningen på överätningen, men det kanske kan vara ett hjälpmedel, underlätta? Precis som det underlättar att inte ha hela huset fullt med godis och glass om man inte vill äta det.
 
 
 

Tabitha Farrar och gå-upp-i-vikt-rädsla

Tittar just nu på den här videon med Tabitha Farrar, https://youtu.be/OsJXb7JLnpQ. Hittade till henne via en binge-video (detta är vad jag hetsäter idag typ). En person hade tipsat om Tabitha i kommentarsfältet. Hon verkar lite speciell.. men hon påstår att man måste äta tillräckligt med fett och inte ha några restriktioner, och bli av med sin rädsla att gå upp i vikt. Vidrigt jobbigt alltså.
 
Det som jag tyckte stämde i Mattillåtet (boken jag läste för några veckor sedan) var att vi bulimiker ofta har haft restriktioner på kolhydrater, och därför har vi börjat hetsäta. Anorektikter är ofta mer fettskrämda, men äter kolhydrater, därav hetsäter de inte. Jag vill ju gå ner i vikt ("vara mer som en anorektiker") så därför är jag väl mer intresserad av att äta mer kolhydrater nu och minska på fettet istället.
 
Problemet är väl att vi hetsätare inte ska minska på någonting eg. Vi ska inte ha några restriktioner alls. Vi ska gå emot vår rädsla att gå upp i vikt, och visa hjärnan att det är inget farligt med mat. SUCK. Vem fan vill göra det (förutom Stephanie Buttermore ^^)!? Blä.
 
Jag vill inte gå upp mer i vikt nu. Men jag vill inte heller fortsätta att vara ätstörd. 20 år räcker gott och väl. Räcker och blir över ungefär 20 år också för den delen. Blä. Jävla skitliv.

Tankar om vägen till tillfrisknande

Så lustigt att när jag väl tänker att jag ska gå in här och skriva något så kommer jag inte alls på något att skriva om. Trots att jag vet att jag de senaste dagarna kommit på flera saker jag vill blogga om.
 
Suck. Jag har väl hetsätit/överätit och kräkts ett par gånger i veckan de senaste veckorna. Minst. Och överätit utan att kräkas de andra dagarna. Vägde 67,6 kg idag. Det visar väl att vikten inte rusar upp trots kontinuerlig överätning iaf...
 
Jag tror att jag överäter och "hetsäter" (jag äter i princip aldrig väldigt fort, utan mer att jag fortsätter äta mer och mer och sen trycker i mig och bestämmer mig för att kräkas) mer när jag börjar tänka i restriktion. När jag kollar på mkt youtubevideor om nån diet, eller att undvika ditten eller datten (tex feta livsmedel, oljor, hummus med olja, nötter och frön, nötsmör etc). 
 
Igår tex tyckte jag att det gick bättre, trots att jag åt en stor portion mat och mkt sallad som gjorde mig uppsvälld om magen, och jag efter det kände något begär att äta mer (kände mig inte nöjd) och åt rostade solrosfrön och russin (vilket jag såklart inte alls hade tänkt att jag skulle göra efter en sån stor portion mat...). Och sen åt jag alldeles för mkt 86%-ig choklad. Men jag struntade liksom i det. Jag åt till jag var nöjd, och struntade (hyfsat åtminstone) i att jag åt mer än vad jag "borde" ha gjort. Jag var inte nöjd när jag tyckte att jag borde vara nöjd, och jag struntade i det (jag struntade i hur det "borde" vara och accepterade känslan av att inte vara nöjd och tillfredställde den ist). Det jag är rädd för är ju att jag aldrig ska bli nöjd. Att jag bara ska äta mer och mer och  mer och sen känna mig "tvungen" att kräkas för att stå ut eller för att inte må totalt skit dagen efter.
 
Men jag tror verkligen att ju mer jag accepterar att jag kanske behöver äta mer än jag tror/tycker är lagom, och ju mindre jag hakar upp mig på det. Desto snabber blir jag faktiskt nöjd, och desto mindre risk för att jag bara fortsätter äta och aldrig blir nöjd.
 
Ja, det är alltså vad jag tror i teorin. Men det är jävligt svårt att våga lite på att det faktiskt är så, och att våga släppa på tankarna om vad som "är för mkt". Lite grann är det väl isf som Stephanie Buttermore:s "all in"-experiment. Jag vet inte om det funkar på en bulimiker heller...? Hon hade väl inte bulimi, eller någon ätstörning alls egentligen, och då vågade hon kanske lita på sina hunger- och mättnadssignaler? Fast egentligen kankse det är snabbaste sättet för en ätstörd person att göra också? Om man verkligen går "all in", och vågar släppa på kontrollen i hjärnan. För så fort man låter kontrollen i hjärnan påverka (tankarna om att nej men nu borde jag vara mätt och nöjd, jag borde inte vilja äta några rostade solrosfrön eller jordnötssmör nu) matintaget, så tror jag att motreaktionen blir överätning eller hetsätning för att man stretar emot kroppens signaler om att det ändå behövs lite mer mat för att bli nöjd.
 
Så frustrerande, önskar jag hade någon att prata med om detta. Och det har jag väl kanske, jag behöver bara försöka kontakta folk... Blä.
 
Jag tror att snabbaste vägen att bli frisk är att bara äta så mkt jag vill av vad jag vill och sen släppa tankarna på mat (vilket borde vara lätt då eftersom jag gjort kroppen nöjd så den inte behöver tänka på mat). Ändå är det det absolut svåraste, eftersom det är väl just det som är problemet. Det är väl det som utgör ätstörningen, att inte släppa på kontrollen, och att inte våga äta det kroppen är sugen på. SUCK! ^^
 
Haha, känns helt befängt. Känns som världens enklaste sak och minsta problem när jag skriver om det. Och ändå är det mitt livs största problem. =P

Mens, naglar, sallad och instagram

Jag hetsåt flera ggr förra veckan och överåt i början av den här veckan. Sen fick jag mens den här veckan och helt plötsligt kände jag mig inte så fruktansvärt irriterad på allt och alla längre och inte lika hungrig och sugen och "aldrig nöjd" heller...
 
Som jag reagerat på de senaste månaderna, så har jag nog egentligen ganska tydliga PMS-symptom. Kanske när jag inte hetsäter i princip konstant, och döljer mina känslor i det?
 
Har långa, och hyfsat starka naglar nu igen. De började skiva sig och gå av (precis som förr) när jag fick tillbaka mensen, och då trodde jag det berodde på att jag fått mer östrogen igen. Men nu har jag fått långa, starka naglar igen, så kankse ändå beror på hur mkt gröna blad jag äter? Trodde ju förut att det berodde på att jag börjat äta mkt grönkål. Nu äter jag inte så mkt just grönkål, men mkt annan sallad (ruccola, babyspenat och andra små gröna blad). - Kanske har det ändå ngt med det att göra?
 
Har hittat en ny diet-människa på youtube ^^, Melissa Alexandria. Inte så bra mot ätstörningen kanske... Ska väl inte hålla på och kolla på något som har med dieter att göra. Bara se till att äta ordentligt och leva livet. Men, äter ju numera helt vegetariskt och följer flera veganer på youtube, och har nu också börjat följa flera som äter WFPB (whole food plant based) diet, vilket oftast innebär mkt kolhydater och lite fett. Mkt potatis, ris, frukt och inga oljor.
 
Jag tror att jag har ett anonymt konto på instagram. Kan man ha det? Eller går det att spåra till mig på något sätt? Ni får gärna säga till isf... ;-) Har döpt kontot till pussel_1. Jag tänkte posta bilder på vad jag äter om dagarna där. Lättare att lägga upp det där direkt från mobilen, än att hålla på och ladda upp bilderna här i bloggen. Tar ju ändå bilder på allt jag äter varje dag, så tänkte jag skulle göra någon "nytta" av bilderna. Dock får jag väl se om jag kommer lägga upp bilder när jag hetstäter. Om jag nu hetsäter någon mer gång. Det vet ingen, bara Gud då kanske ;-). Har inte hetsätit på några dagar nu iaf, men överätit utan att kräkas.
 
Det jag ätit de senaste dagarna känns som för mkt. När jag äter en stor portion som jag köpt på resturang känns det alltid som för mkt. Men det har också gjort att jag inte haft ett sånt sug/begär att äta mer på kvällen. Så jag tror det hjälper. Vägde mig idag och jag vägde 67,5 kg. Har väl legat på typ den vikten de senaste månaderna tror jag. Kan dock se lite av mina magmuskler, benmuskler och armmuskler om jag spänner dem, vilket jag tycker tyder på att jag inte bara gått upp i fettvikt det senaste året utan också musklar =). Och muskler väger mer än fett ;-).
 
Även om jag kollar på "hur jag gått ner i vikt m h a low calorie denstity"-videor, så är det ändå att bli av med ätstörningen som är nummer ett i prioritet för mig. Att gå ner i (fett-) vikt är sekundärt.

Jobbiga tankar om tjockhet

Igår överåt jag. Eller, vad är det egentligen? Överäta? Hur definierar jag det? Jag ville äta av taco-chipsen jag hade i skafferiet. Åt nästan en och en halv påse senast jag "överåt" efter hetsätningen härom dagen, nästan 300 gram. Igår åt jag upp resten, drygt 100 gram. Åt även lite mer middag, potatis i ugn med bearnaisesås. Men kände egentligen inget sug att hetsäta, eller äta mer och kräkas. Jag var liksom nöjd så. Trots att det var mitt i natten (tolv-tiden), och absolut mer än vad jag tänkt äta igår och inte heller vad jag tänkt äta igår. Tidigare på dagen, på efteriddagen, åt jag jordnötssmör med honung. Ingen hetsätning där heller, bara någon slags överätning eller bara onyttig ätning ^^.
 
Klart jag går upp i vikt om jag äter så här. Men samtidigt vill jag ju bara bli frisk. Äta vad jag vill när jag vill och inte BRY MIG. Jag tror inte att jag kommer att vilja äta tacochips varje kväll resten av livet ändå. Dessutom har jag inte det så ofta hemma (nu hade jag köpt två påsar på ett erbjudande).
 
SUCK. Vad är rätt, vad är fel? Vad är bra, vad är dåligt? Vad mår jag bäst av? Vilken är "rätt" väg för mig? Jag kollade på Stephanie Buttermore igår, jag har följt henne lite och hennes "all in"-resa senaste året. Skulle jag kunna göra samma sak? Eller funkar det inte för någon med hetsätningsproblematik för att det då övergår i BED? Eller behöver jag bara äta mer riktigt mat? Så att jag verkligen blir helt mätt och nöjd efter lunchen och middagen. Då kanske jag inte skulle känna något sug efter mer att äta? Fast det tycker jag ju att jag redan testat många ggr och inte känt mig nöjd ändå... Men frågan är om det är tankar om att jag eg "inte borde" äta mer (alltså restriktion) som spökar då?
 
SUUUUCK. Nu ska vi iaf åka och bada/sola. Jättejobbigt. Hatar min mage och vill inte visa mig för någon i bikini. Men vem bryr sig? Jo, bara jag. Suck igen. Jag åker ändå. Jag älskar att vara vid vatten när det är varmt. Och inget hjärnspöke kan vara mer viktigt eller låtas får mer uppmärksamhet.

Mattider och fasta

Igår åt jag inte frukost förrän efter kl 15. I förrgår blev det också sent. Igår överåt jag på kvällen efter middagen. - Kan det ha ett samband?
 
Jag tycker att jag har märkt nu förra veckan, när jag verkligen har försökt äta rejäl frukost, lunch och middag, att jag inte har överätit efter middagen. Jag vet inte vad som är orsak och verkan dock, men värt att notera iaf.
 
Blev mkt motion igår också, så kan ju vara därför jag hade en större aptit och inte kände mig nöjd efter middagen, trots att det var en stor portion + "efterrätt" bestående av protein-chiapudding.
 
Jag tänker fortsätta med att försöka äta ordentlig frukost, lunch och middag iaf, och därmed också lägga mig hyfsat i tid och försöka få till minst åtta timmars sömn. Svårt de dagar jag jobbar, men det går såklart bättre när jag inte sitter uppe och överäter på kvällarna!
 
Jag hade stor lust att kräkas igår, men lyckades gå och lägga mig istället =). Jag har faktiskt varit mkt mindre svullen om magen de senaste dagarna. Kan det vara så att det är hetsätandet och kräkningarna som gör att magen svullnar efter maten, och att om jag slutar med det så kan jag så småningom äta utan att svullna om magen? Åtminstone svullnaden på morgonen lär ju minska om jag inte överäter på kvällen...

Tacksam

Idag lyssnade jag som vanligt på podden Changeable när jag var ute och joggade, avsnitt 19 närmare bestämt. Lyssana på det vetja! ;-) Eller lyssna på avsnitt 20 för att förändra ditt tänkesätt(?), som jag är på nu och kommer att fortsätta lyssna på under min joggintur imorn =).
 
Yes, jag joggar minst en mile (1,6 km) varje dag fr o m 22:a december och är faktiskt en "streak runner" =P. Det måste jag väl få kalla mig nu?
 
Iaf, när jag lyssnade på avsnitt 19 idag när jag var ute och joggade, om tacksamhet, så kände jag mig så tacksam för vädret, jätteskön temperatur att vara ute och springa i, tacksam för min kropp - tänk allt den klarar av! Jag tänker ofta att jag fortfarande har kass kondition, m t p att jag ändå joggar lite varje dag, men jag tränar oftast också tre HIIT-pass per vecka och jag har blivit mkt starkare bara senaste halvåret, fått mer (synliga) muskler, och jag tar mig ut och joggar varje dag, och kroppen klarar så mycket mer än jag tror! Min kropp är fantastisk och jag är så tacksam att jag får ha den =). Har kommit på att jag kan öva balans på vägen hem också genom att gå på den vita linjen som skiljer gångbana och cykelbana åt. Tänk vad mycket möjligheter jag har, som bara finns där för mig att utnyttja!
 
Nu har jag ätit en god brunch bestående av quinoagröt med torkade plommon, vaniljprotein och mango. Mums!
 
Ska snart iväg till secondhand med "S".
 
Önskar er en bra dag! <3
 
Just det, kankse ska skriva nåt om Paulo Roberto också och hans sexköp. Men det får isf bli i ett annat inlägg, för nu måste jag göra mig iordning.

Rätt val

Igår tänkte jag att jag skulle blogga innan jag la mig, men jag orkade inte, kollade på en youtube-video och surfade lite på FB eller Instagram tror jag. 
 
Iaf, igår kom jag hem sent och åt middag sent. Åt efterrätt också, 90%-ig choklad och nån vegansk chai-latte aktig dryck med socker i. Sen ville jag (såklart) äta mer. Men jag var mätt och jättetrött. Lyssnade på ett webinar/föreläsning på Zoom om intentioner som höll på till kl 22. Sen funderade jag på om jag skulle fixa rostade solrosfrön och äta med russin och stanna uppe och kolla på några youtube-videor, eller gå och lägga mig. Det är ju absolut inte meningsfullt att äta mer, när man redan tycker att man ätit lite för mkt den dagen och dessutom är jättetrött och dessutom egentligen har en plan att gå upp tidigt och jobba och lyssna på web-kurser nästa dag. - Ändå, tycker försöker tankarna/hjärnan övertala mig att jag vill äta rostade solrosfrön ^^. Suck. 
 
Jag lyssnar varje dag nu på Dr. Amy Johnsons pod "Changeable" och tycker att jag inte håller med om allt. Jag förstår inte hur jag ska kunna "stå emot" tankarna att hätsäta/överäta, eller hur jag ska bara kunna "låta dem passera". Jag förstår att tankarna inte är jag, men jag förstår inte att jag inte själv med viljestyrka måste välja att inte följa dem? Jag tyckte ändå att det är med viljestyrka jag valde att gå och lägga mig igår, och det tror jag var för att tankarna/begäret att äta inte var oöverkomligt starkt igår. Kanske p g a att jag tillåtit mig att äta rejält under dagen, och att jag inte var det minsta fysiskt hungrig. Åtminstone en av anledningarna. Jag försökte också tänka hur oerhört dumt det skulle vara att äta MER kalorier när jag redan tycker att jag ätit för mycket, är mätt, och dessutom inte vill kräkas. OM jag skulle överäta rejält eller hetsäta så skulle jag kräkas senare, men troligen efter många timmar och jag skulle ändå få i mig de flesta av de kalorier jag åt. Totalt superdumt alltså. Men det har jag ju alltid vetat, men det har inte hjälpt att välja bort att följa begäret att äta.
 
Jag vet inte säkert om det är Amy som hävdar det här med viljestyrka, hon pratade i den pod jag lyssnade på igår om att vi inte är våra tankar och att vi inte har några personligheter. Där vet jag inte heller om jag håller med helt, då våra tankar ändå påverkas av omgivningen och dessutom av hormoner etc som finns i våra kroppar, och de är väl en del av oss?
 
Ja, det jag helt enkelt inte förstår är hur jag skulle kunna bli frisk utan viljestyrka. Tycker många som snackar om psykologin och hjärnan, menar att man kan komma ur ätstörningen utan viljestyrka ^^. Det är ju ändå jag som väljer vad jag ska göra i slutändan. Suck. Inte vet jag. Jag har nog inte förstått grejen än.
 
Kollade på ett par videor från Bright Line Eating också igår, Dr. Susan Peirce Thompson menar att när man följer hennes matplan så blir beteendet tillslut automatiskt, man behöver inte fundera på vad man ska äta eller när. Jag är inte så förtjust i hennes teori heller, då den är mer som 12-stegs programmet i den bemärkelsen att det är ngt man måste följa hela livet. Att man är sjuk hela livet. Det Amy hävdar och Kathryn (Brain Over Binge) och Lydia och Mia och många andra, är att det går att bli helt frisk. Det vill jag bli, och därför vill jag försöka mig på deras lösningsförslag på denna skitsjukdom.
 
Egentligen ville jag idag bara skriva att det faktiskt gick igår! Det gick att stå över hetsätning/överätning och göra det rätta, det jag egentligen vill långsiktigt, att gå och lägga mig isätllet!

April, eländiga och härliga vår

Gud vad tiden går fort. Dagar och veckor bara flyger förbi. 
 
Jag tror att hetsätningen ger mig dopamin eller ngt. Om jag inte hetsäter så orkar jag inte ta tag i någonting. Känner mig helt apatisk och omotiverad. Allt är så satans jävla jobbigt. Om jag hetsäter och kräks så orkar jag på något sätt ta tag i mitt liv lite mer dagen efter. Inte alltid, men ofta tror jag det är så.
 
Jag är helt tillbaka i sjukdomen. Hetsäter och kräks var och varannan dag. Inte helt tillbaka i när det var som värst kankse... Jag åker inte runt till olika affärer och köper hetsmat (än). Jag äter det jag har hemma.
 
För varje dag som går så blir jag mer deprimerad. Vill inte leva längre. Ber till Gud att jag ska få dö, slippa vakna nästa morgon etc.
 
Idag lyckades jag dock få tummen ur och messa en gammal 12-stegs vän. Hon hoppade på Brain Over Binge"-metoden" strax efter mig och verkar vara på rätt väg i tillfrisknandet. Hon tipsade mig (igen) om Amy Johnson, https://www.youtube.com/user/DrAmyJohnson. Jag ska börja lyssna igenom hela hennes pod nu, Changeable.
 
Så ja, bara att få svar från en vän, tips och pepp att det går att bli frisk, att det går att förändra vår hjärna, det gav mig otroligt mkt hopp och tacksamhet <3.
 
Mediterade innan jag gick upp idag, tio minuter, första avsnittet av Basic-kursen i appen Headspace. Ska fortsätta med det. Verkligen försöka meditera varje morgon, igen. Gjorde ju det för knappt ett år sen och fick tillbaka mensen efter ett par månader. Dock tror jag att jag slutat fasta i samband med det också och började äta frukost, så kankse hade det något med det att göra också. Vem vet.

Tidigare inlägg