Ingen mens

Ringde till vårdcentralen igår p g a att jag inte haft mens sen i vintras (typ januari) och innan dess var det i augusti förra året. Äntligen blev det gjort iaf ^^. Sjuksköterskan tyckte att jag skulle ringa kvinnomottagningen (eller vad det nu var) och själv skulle hon återkomma om ett par dagar när hon kollat upp något (var det nu var ^^). Jag sa att jag tror att jag vet orsaken är. Tror det är stress. Började ju ringa in på kvällsmöten i augusti och har jobbat i programmet. Det har förändrat mitt liv till det bättre, men också ökat stressnivån hos mig tror jag.
 
Stör mig på Martinas felskrivningar. Tycker hon skriver om intressanta saker, men borde sluta läsa hennes blogg när jag irriterar mig så mycket. Finns naturligtvis en massa andra bra bloggar att läsa istället. Ska bara hitta dom ^^. Har hittat några miljöbloggar som jag ska kika lite mer på.
 
Har så mycket tankar och funderingar på vad jag vill jobba med, att jag vill blogga mer, träna mer. Sen rullar vardagen på och jag hinner inte / orkar inte.
 
Godnatt.

Rädslor

Har upptäckt en stark rädsla jag har. Visste inte att den var så stark förrän jag utmanade den nu i vår.


Jag vill sluta raka benen. Varför gör jag det egentligen? Är det för min skull? Ja, det är det väl. För att jag inte ska känna mig rädd för att sticka ut. Rädd för vad andra ska tycka. Att andra ska tycka något negativt om mina håriga ben.

Jag vill inte styras av mina rädslor längre! Jag tror inte att man blir en bättre människa av det. Tvärt om tror jag att man blir en bättre människa när man vågar stå för det man tycker och det som känns rätt innerst inne (autentisk?).

Jag ska be till Gud om att avlägsna denna rädsla från mig. Att få mod och styrka att våga gå i kjol och håriga ben till jobbet! Hittills har jag märkt att jag inte vågar. Jag slutade raka benen någon gång i vintras, men nu när äntligen våren och värmen kommit, så vågar jag inte ha en kortare kjol eller shorts till jobbet.

Ett alternativ skulle kunna vara att bara raka benen några få gånger i sommar, och låta håret växa ut mer och mer varje gång. Idag åker jag iaf till mamma med orakade ben och kort kjol! Ett första steg i invänjningsprocessen (kan man säga så?). ;-)


Lättpåverkade människor

Har läst på flera bloggar om "hälsohets" nu. Antar att bloggare blir inspirerade av varandra och skriver om samma sak? Känns nästan lite som reklam. Människor har så lätt att bli påverkade (inspirerade?). Lite läskigt tycker jag. Jag undrar hur stora summor företag spenderar på reklam? Jag vet att det är mycket iaf, Pengar är läskigt. Och att vi är så lättpåverkade (lättlurade?) är ännu läskigare.
 
EDIT 22.41:
Nä, det var för negativt skrivet ^^. Att människor är så lättpåverkade är förstås positivt i många hänseenden också. Bra budskap kan också smitta av sig och spridas p g a / m h a att vi är som vi är...
 
Godnatt!

Svårt att blogga

Å vad svårt jag har att komma mig för att skriva! Jag tänker på det nästan varje dag! När jag läser andra bloggar eller hör något på nyheterna som jag vill kommentera. Jag fotar allt jag äter. Jag har så mycket åsikter och tankar. Jag har så mycket känslor och funderingar.
 
Men jag fastnar vid att sitta och pilla sönder mina torra läppar, läsa andras bloggar och fundera på mina åsikter kring det, istället för att skriva själv eller ta tag i mitt eget liv. Träna, laga mat, fixa med allt det jag skulle behöva fixa med hemma, umgås med folk IRL etc.
 
Något som jag verkligen skulle behöva, och vill, är att dokumentera vad jag äter och hur jag mår. Jag skulle vilja lära känna min mage tex. Mina tarmar. Just nu förstår jag nämligen inte mkt =P. Jag har precis (tre dagar?) börjat ta zink-tillskott för att få rätsida på min torra hud. Men är osäker på om det hjälper eller kommer att hjälpa. Är också rädd för att det gör att jag får ännu mer problem med min avföring (ännu mer geggig, känner mig ofärdig, förstoppad).
 
Jag har också nu i kanske fyra dagar ätit bovetegröt till frukost, istället för ägg som jag vanligtvis äter. Har haft i spirulina och chlorella, som dessutom har gått ut ^^. Funderar på om det kan vara dåligt/giftigt. Jag har även ätit bönor och kikärtor. Har det påverkat mina tarmar? Jag vet inte. Tycker det är helt hopplöst att relatera något till något. Jag behöver nog hålla mig väldigt strikt till en viss matplan och sedan ändra en sak i taget för att verkligen förstå om det livsmedlet påverkar mina tarmar på något sätt. Men är ju helt omöjlight att må likadant varje dag också, för att utesluta tex stress eller avsaknad av träning.
 
Ja, inte är det lätt inte =).
 
Nu vill jag absolut komma ut i solen också. Borde vara ute just precis nu! Älskar solen! Jag får helt enkelt försöka komma mig för att blogga mer, senare.

Tacksamhet och steg 12

Jag tänker så ofta att jag ska blogga, ändå är det såå svårt att ta mig hit. Vet inte hur jag ska börja? Vet inte vad jag ska ta upp. Vet inte om jag måste börja där jag slutade eller bara skriva lite spontant vad jag tänker just nu eller nåt om idag bara?
 
Denna vecka ska jag göra steg 12. Steg 12!! =O
Hehe, det innebär att jag ska sponsra själv sen. Jag ska hjälpa någon annan. Känns ju galet, men bra. Jag är abstinent, tack vare OA. 16 år i ett egoistiskt helvete, utan att ha hittat någon lösning, och så föreslog min älskade mamma att det borde finnas ett 12-stegs program för personer med ätstörningar/ätproblem. Tja, det fanns det! Jag är SÅ tacksam!
 
Tack mamma för att du finns! Tack alla fina människor för att ni finns. Tack naturen och solen för att ni gör mig lycklig! Tack du lilla blomfluga som kryper runt här på datorbordet för att du är så söt och får mig att känna kärlek. Ska inte döda dig idag iaf =P.
 
Puss och kram och godnatt!

Reflektioner över första steget

Läänge sedan jag skrev som vanligt. Idag har jag varit på mitt första stegmöte i OA:s tolvstegsprogram. Äntligen har jag kommit igång med stegarbetet. Har ingen sponsor ännu eftersom jag aldrig vågar presentera mig och säga något på de telefonmöten jag ringer in på, men en tjej i OA-gruppen "IRL", har erbjudit sig att dra igång stegmöten för oss som vill ta oss igenom stegen (och bl a inte har någon sponsor ännu).
 
Ovanstående text skrev jag den 9:e oktober kl 16! Kom inte längre än så. Tanken var att jag skulle läsa igenom de stycken vi gått igenom på mötet, i Stora Boken, men det blev aldrig av. Det var alltså söndagen för snart tre veckor sedan. Det var också så länge sen jag hetsåt senast (lördagen). I tisdags, tror jag det var, gjorde jag steg tre, och i onsdags gick vi igenom steg fyra. Min sponsor och jag. Jag skaffade mig alltså en sponsor på tisdagen efter första stegmötet och veckan efter det satt vi igång med mitt stegarbete. Tanken är att jag gör stegen med min sponsor, även om jag kommer att fortsätta ringa in på telefon-stegmöten också. Man kan inte få för mycket av OA ;-).
 
Tyvärr blev min sponsor och jag oense om min matplan jag skickat till henne. Hon tyckte inte att det var någon matplan, och hon vill att jag utesluter socker och alkohol. Jag protesterade först, men gick sedan med på att ta bort bakverk och sånt skräp samt alkohol medan jag går igenom stegen. Men allt socker tänker jag inte ta bort, eftersom jag äter frukt nu utan problem tex.
 
Jag har inte hetsätit sen tre veckor tillbaka, men frågan är om jag har överätit. Så svårt att avgöra, har jag varit abstinent eller inte? Vad räknas? Vem bestämmer? Efter 30 abstinenta dagar så får man medalj nummer två. Hur ska jag räkna? Suck.
 
En OA-vän påminde mig i sms igår efter att jag pratat med min sponsor om matplanen, att det nog är min egenvilja och mina rädslor som styr (när jag protesterar mot att utesluta socker och alkohol ur matplanen). Jo, visst är det så. Jag är rädd för krånglet det medför och att jag inte kan leva så "fritt" som jag vill. Men om nu min sponsor kräver det dessa veckor då jag går igenom stegen, vad spelar det för roll? Jag kan väl leva lite striktare då, det är väl inte hela världen?
 
Hmm, det är inte lätt. Det är inte lätt att leva.
Idag borde jag åkt iväg och dansat. Det hade jag mått bra av. Jag älskar ju att dansa egentligen. Men jag orkade inte. Precis som jag inte orkade ta mig iväg och träna igår efter jobbet, och inte idag heller. Suck. =(
 
Imorn ska jag iaf iväg och träna kl tio. Jag SKA och jag VILL.
 
 

Bloggtid och puckon

Jag har så mkt tankar. Så mkt att blogga om! SUCK. När ska jag hinna (när ska jag prioritera det)?
 
Blir galen av alla korkade människor och jag vill skriva av mig här. Jag fattar inte hur folk kan tro att naturliga ämnen (tex naturligt mättat fett) är farligt. Ja, självklart är ingenting bra i stora mängder (eller är inte det självklart?). Men att haka upp sig på att äta lightprodukter för att undvika mättat fett, och sedan äta (alldeles för mycket) bröd och godis och glass och läsk och chips och SKIT. Liksom, HAALLÅÅÅÅÅ, hur tänkte du där? Pucko.
 
Ja, så tänker jag ^^. Och eftersom jag inte kan säga det högt så vill jag skriva det här.
 
Men nu ska jag försöka komma isäng halv elva och sätta kl på halv sju(!) imorn och försöka komma lite tidigare till jobbet! Så marsch (stavn?) i säng! Godnatt!

Jävla skitvecka, vecka 11

Som vanligt har jag massor att skriva egentligen. Tänker ofta på att jag "borde" blogga, men så orkar jag inte / kommer mig inte för.
 
Förra veckan var skit. Hetsåt mån, tis, tors, fre tror jag och söndagen veckan innan också. Nu kämpar jag med att "bli nykter igen". Vad det sätter sig i en! Första dagen tänker jag på om och vad och när jag ska hetsäta heela tiden. Andra dagen nästan hela tiden. Tredje dagen väldigt ofta men inte varje minut. Tja, typ så är det väl =S.
 
Senast jag hetsåt var alltså i fredags och idag är det måndag. Idag var lite lättare att stå emot än igår och igår var väl aningen lättare än i lördags. Men både lördag och söndag hade jag "hjälp" av S som sällskap. Inte igår kväll då faktiskt, men har varit sjuk i helgen också ovanligt nog och orkade bara inte ta mig ut och handla på kvällen.. gjorde nån paleo-chokladbollsgegga istället som jag åt upp allt av, och så åt jag en massa ost och morot. Alltså jag följde INTE min matplan som jag har satt upp (egentligen spånade jag på den redan före jul, iom regeln att inte äta ost för sig utan till en måltid isf). Men måste säga att det var tusen gånger bättre än att hetsäta godis, glass eller bröd iaf!
 
Den totala urspårningen förra veckan berodde på att jag var bortrest förra helgen och sen fick ta med massa "dålig" mat hem (som jag aldrig skulle ha köpt själv), och då kunde jag inte låta bli att bara äta upp all skit med en gång =S. Sen har vi börjat få massa sedvanligt konsultgodis på jobbet (*hata*) som är döden för en matmissbrukare. Hur fan kan man få ställa fram en massa godis sådär på en arbetsplats? Det skulle ju aldrig vara accepterat att ställa fram några flaskor vin och öl!! Fy fan.
 
Fattar inte heller hur det kan vara tillåtet att ha extrapris och erbjudanden på godis, chips och läsk. Systemet får ju inte ha lockerbjudanden och det borde inte heller skräpmat få ha. VEM gynnar det? Det är ohälsosamt. Finns det någon som argumenterar emot det? Om vi vet att det är ohälsosamt, varför ska vi då lockas att köpa mer av det?
 
Suck. Jag vet att jag måste följa min matplan om jag ska klara mig ifrån att hetsäta. Ändå funderar jag på om jag ska äta den där jävla tårtan som det ska bjudas på om ett par dagar (trots att jag har skrivit klart och tydligt i matplanen att jag INTE ska äta någon jävla tårta). Ändå funderar jag på vad som kan tänkas dyka upp på jobbet imorgon och om jag då ska ta av det.. och så funderar jag på om/när jag ska köpa det där brödet jag vill (hets-)äta och om jag isåfall ska passa på att äta den där chokladen jag vill ha och passa på att proppa i mig en massa lösviktsgodis som det är rabatt på den här veckan...
 
Jaha ja. Jaa, det är jag. Det är min hjärna med mina vanliga gamla förjävliga jävla skittankar!!!!!! Dom kan dra åt helvete. Jag mår SÅ mkt bättre när jag håller mig till min underbara matplan! Jag äter god nyttig, naturlig, ekologisk, hälsosam, oprocessad mat utan tillsatser. Vem fan vill ha något annat?? Usch, inte jag iaf.

Läkarbesök

Idag var jag på läkarbesök kl nio. Jag har faktiskt en bra läkare på psykiatriska kliniken. Hon lyssnar och förstår rätt så bra vad jag menar.
 
Vi pratade om hur mina problem är relaterade till Aspergerdiagnosen och jag pratade om hur jag tror att bulimin är ett beroende. Läkaren gjorde faktiskt också det. Konstaterade att ätandet när jag är ensam hemma beror på en vana att hantera (dämpa) obehagskänslor (ångest/oro/rastlöshet eller vad det nu är, en känsla av att inte riktigt stå ut i nuet). Ändå ville hon inte riktigt medge att bulimin skulle vara en beroendesjukdom (i mitt fall). Hmm.
 
Boendestödet jag har verkar inte riktigt förstå varför de kommer hit. De ska ju hjälpa mig att få saker gjorda, alltså att jag ska ta tag i saker (inte att dom ska komma hit och göra saker åt mig, sen kan de ju såklart hjälpa till när de ändå är här). Men jag tror det är svårt att få dom att hjälpa mig med det jag tror att jag behöver stöttning i vad gäller ätstörningen.
 
Jag tror att jag behöver någon som "ser till" att jag går och tränar och att jag äter rätt mat och inte överäter. Jag ska faktiskt få stöttning av sjukgjymnasten på Vuxenhabiliteringen med träningen! Jag ska maila henne vilka träningspass eller gymtider jag planerar för veckan och sedan ska hon kolla upp på fredagen om jag följt min träningsplan. Om jag inte har det så ska hon hjälpa mig att reflektera och utvärdera genom att fråga vilka pass jag inte gått på och varför jag inte gått på dom (så att jag kan lära mig och förstå hur jag ska göra för att få träningen att bli av!).
 
Matmässigt har jag prövat att gå till dietisten igen innan jul, men det funkade inte den här gången heller. Hon har inte tid att följa upp och hon vill inte göra ett strikt schema tillsammans med mig. Jag tror att jag behöver psykologhjälp att reda ut vad jag har svårt att sluta äta och varför. Är det då bättre att jag inte köper hem dessa saker alls? Vissa saker vet jag ju redan att jag inte klarar av att ha hemma, men sen har vi tex ost, som jag köper hem ibland trots att jag vet att jag kan äta för mycket. Har dock satt upp en strategi m h a S att jag inte ska äta ost för sig (tex med morot) utan att den ska ingå i en måltid (med ägg/kött och grönsaker). Vill jag ha mer ost så får jag liksom ta en hel portion av måltiden till (och då kanske jag också känner om jag verkligen är hungrig på en hel portion mat till).
 
Jag vill veta VARFÖR gör som jag gör. Varför har jag bulimi? Varför hetsäter jag. Varför har jag så svårt att sluta äta? Varför dämpar jag min oro med mat? Jag vill hitta orsaken, förstå mig själv, och på det sättet kunna göra något åt problemet i grunden och bli frisk!
 
Jag tycker att bulimin och överätningen är precis som ett missbruk. Jag dämpar obehag med mat (istället för alkohol, shopping, rökning, whatever). Mamma föreslog 12-stegs programmet. Det finns ju någon förening typ OA (anonyma överätare). Jag frågade läkaren idag om det, men hon visste inte om något sådant här i stan och påpekade att hon inte trodde det var något för mig. Men jag tror absolut att det kan vara det.
 
Läkaren tyckte att ja men alkoholmissbruk och 12-steg de är ju (vad heter det nu? absolutister?) helt avhållsamma. Tillåter inte någon alkohol alls. Mat kan man ju inte likställa med det, man måste ju äta. Ja, visst är det så, MEN man kan faktiskt ta bort mat som triggar överätning. Ren kokt potatis eller stekt fläskkarré triggar inte hetsätning! Inte för mig. Frukt kan dock göra det. Och faktiskt ost. Och keso. Grönsaker triggar inte heller överätning. Problemet är ofta att blanda socker och fett. Typ en kokt potatis med smör är lättare än bara en kokt potatis utan någonting rakt upp och ner. Det GÅR att hitta/förstå vad som triggar och komponera måltider som inte är triggande! Men jag skulle behöva hjälp och stöd med det, och det borde väl missbrukare vara bra på!? Att just kunna identifiera trigger-situationer och lista ut hur man ska hantera dessa! Hur ska jag hantera mitt ätande och mat för att klara av att inte överäta och/eller hetsäta?
 
Dessutom sa läkaren just det här om att det för mig blivit en vana att hantera min "oro" m h a mat. Och det enda(?) sättet att få bort den dåliga vanan/beteendet är att stå ut (vilket är det jag inte gör). Ju fler gånger man står ut desto svagare kommer det dåliga beteendet vara och lättare att bemästra (för att tillslut övervinna helt hoppas jag). Och det är ju just det här med att stå ut som jag behöver hjälp med! Det som alla missbrukare behöver hjälp med. När var här i mellandagarna så kände jag den där obehagskänslan och jag ville äta äta äta, men gjorde inte det eftersom han var här, men så fort han inte var här en kväll så hetsåt jag =/. Hur ska jag klara detta ensam? Jag behöver förstå varför, och jag behöver förstå hur jag kan göra istället (som fungerar! Inte bara "ta en promenad istället" eller något, jag gör ju inte det! Det måste vara något som fungerar, något jag är tillräckligt motiverad att göra).
 
Ikväll funkar blogga ganska bra faktiskt. Har sagt till S att om jag ska äta nåt mer idag så ska det bara vara en kopp te och en apelsin. Jag har ätit tillräckligt idag tycker jag. Jag behöver sysselsätta mig med något jag "orkar" ta tag i.
 
Jag har kommit otroligt långt ändå tycker jag. Tränar mer än nånsin nu och börjar se musklerna utvecklas. Ser liksom muskler på magen =D. Det är peppande och motiverande. Jag läser (iofs som vanligt) mycket om kost och hälsa och vill få i mig massor av grönsaker varje dag. Har också upptäckt att när jag verkligen priorterar stora mängder grönsaker (som brysselkål, grönkål, rödbeta (det kanske är en rotfrukt?^^), blomkål, morot) så blir det mindre plats kvar till annat och då vill jag prioritera protein. Så automatiskt finns liksom ingen plats för "skräp".
 
Hm, jag skulle ju skriva om vad läkaren och jag pratade om ^^. Kommer inte ihåg så mkt mer. Men hon skulle iaf prata med psykologen och även kontakta Vuxenhab och föreslå att sätta upp nåt slags möte (vad det nu hette), typ vårdmöte, om vilka resurser som ska sättas på mig så att vi/dom har ett gemensamt mål med min vård. Det borde vi gjort för länge sen. Har fått såå mkt vård nu helt i onödan. Skattepengar kastade i sjön =(. Gillar inte.
 
Egentligen tycker jag bara sjukvården är skit. Jag vill ha friskvård och det pysslar inte sjukvården med. De sysslar med symptomlindring, mediciner. Som ger biverkningar och ingen bot, vilket bara genererar mer problem. Tänk om vi hade en vård som tar reda på ORSAKEN på problemet och därefter rotar fram en LÖSNING. Som gör att patienten blir FRISK för evigt!!! Ja, tänk om. Vad skulle vi då göra med alla våra pengar =). Jag skulle så mkt hellre se personliga tränare än medicinföretag.
 
Vi är inte gjorda för att vara sjuka! Lever vi som vi ska/borde, så blir vi inte heller sjuka. Det tror jag stenhårt på (sen kan man så klart få en infektion el så ändå). Vi misshandlar våra kroppar totalt i vårt hemska moderna samhälle och sen jobbar vi febrilt på att hitta tillfälliga botemedel på symptomen vi "med flit" orsakar. Idiotiskt. Haha, alltså människan är så tragisk så man kan bara skratta åt denna sorgliga varelse.
 
Jaha, just det! Det var dagens läkarbesök det ^^.

Gott Nytt År!

Hm, vet inte vad jag ska skriva. Tänkte att jag skulle försöka mig på att blogga lite mer igen, Har ju så mkt jag vill dela med mig av egentligen, men orkar aldrig logga in här.
 
Jag skulle vilja skriva hur jag gör för att må bättre och för att komma ifrån bulimin. Tycker inte jag har lyckats hitta några som skrivit på nätet HUR de gjort för att bli friska från bulimi. Det behövs mer sådan info.
 
Jag tycker själv att jag är otroligt mycket bättre nu än för några år sedan. Tror det beror mycket på den periodiska fastan jag började med för typ tre år sen (på vardagarna när jag jobbar). Den hjälper mig att låta det få vara OK att äta mycket på kvällen. Äter inget på dagen (dricker dock te och kaffe med lite mjölk), förrän jag kommer hem från jobbet och ibland även någon aktivitet som träning eller dans.
 
Har försökt äta på dagen några gånger (veckor), men bara mått dåligt av det. När jag återgått till att fasta så mår jag mycket bättre av det. Jag har försökt sluta några gånger för att känna mig mer "normal" och även för att slippa äta så mycket så sent på kvällen. Äter under så lång tid också och tror inte det är bra för mina tänder =/ (att saliven blir dålig under så lång tid, munnen behöver ju några timmar utan mat mellan måltiderna för att stärka upp saliven igen).
 
Jag har iaf tänkt att jag ska försöka sätta upp lite mål för 2016 nu. Men att ta tag i det är inte det lättaste =/. Jag vill ha styrkemål, eventuellt nåt löparmål och så kostmål.
Alltså tex kunna göra tio pull-ups, springa en mil under en timme eller fem km på 25 min. Kostmässigt behöver jag sätta upp mer riktlinjer för vad jag inte ska köpa hem och vad jag ska äta hemma/hur jag ska komponera ihop mina måltider. Tex kunde jag inte köpa hem en 500 g brie och 250 g torkade fikon, utan det åt jag upp på en gång. Det bästa vore nog om jag insåg vad jag inte kan köpa hem och låta bli att köpa hem det. Men jag tror också att jag behöver lite regler för hur jag äter den mat jag har hemma. Tex som nu när jag har hårdost hemma. Bättre att äta den till en måltid än att äta den som en måltid (tex ost och morot, då blir det lätt för mycket).
 
Jag har naturligtvis tänkt mycket på om jag skulle försöka mig på en paleoutmaning igen eller strikt LCHF eller så, men tror ändå inte det. Det jag tror är mest hälsosamt att äta är mycket grönskaker och sedan kött, fisk och ägg till det. Rotfrukter är nog bra det också, men frön och nötter tror jag man ska vara sparsam med. Naturligt är det ju svårt att få i sig mycket sådant, tar ju evigheter att plocka på sig frön i naturen. Baljväxter kanske är OK, jag vet inte. Blir inte klok på all för-och emotinfo överallt. Vet bara att mina tarmar inte alls tycker om det. Jag skulle vilja vänja tarmarna, men blöh, känns jobbigt. Hur mycket ska jag äta varje dag för att stå ut med gaser och öm mage till magen har vant sig? OM den ens någonsin vänjer sig? Kan det skapas tarmbakterier som klarar av nedbrytningen smärtfritt så småningom? Jag vet inte. Och är det sååå bra och nyttigt så det är värt att lära kroppen att tycka om dessa födoämnen? Jag vet inte.
 
Det min mage har mått riktigt bra av de senaste veckorna är mycket grönsaker och kålväxter iaf =). Visst, jag blir nog lite mer gasig, men min avföring blir bra! Och jag får inte ont i magen av det. Jag tror verkligen att den kost som ger en "perfekt" avföring som inte kladdar borde vara den bästa kosten. Naturligt har ju inte djur toalettpapper. Jag tror inte att det är något som ska behövas om man äter rätt för sin kropp och sina tarmar. Lustigt bara att människan inte känner det naturligt utan måste hålla på och testa sig fram till vad som passar i åratal! Sjukt.
Fast det kanske inte är så sjukt ändå. Männsikan är ju så "smart" så att vi kommer på alla idiotiska saker som förstör oss själva, djur och natur. Och kortsiktigt så är PENGAR det absolut viktigaste för oss, våra företag och materiella ting. Det går före ALLT lustigt nog. Det är SÅÅ mkt viktigare nu nu nu nu, än våra barns hälsa eller vår egen för den delen. T o m de "hälsomedvetna" väljer det som de tror är nyttigaste för dem just NU, och skiter fullständigt i att detta val kan vara förstörande för deras egen och andras hälsa senare, i framtiden (p g a förstörd natur/miljö). Suck.
 
Förresten, något mer som jag tror är lite A och O för att bli av med en ätstörning är att jag slutat "banta" genom att äta (för) lite. Jag vill absolut inte vara rädd för att vara hungrig, jag tror det bara är nyttigt. Men när jag äter så äter jag mig ordentligt mätt på bra saker. Jag tror det är det som är det viktiga nu. Att äta massor av grönsaker och välja bort onödigt skit helt (godis, kakor och elände), sånt behöver man inte alls för att överleva. Inte ens för att leva och vara lycklig tror jag. Jag är säker på att man kan vara lycklig helt utan skräpmat. Men det är svårt att vara lycklig helt utan grönsaker och träning =P.
 
Jag mår tusen gånger bättre av att stå över fikabröd eller tårta på jobbet, än när jag äter av det. Det innehåller bara skit (om det inte är hembakat då, då kanske möjligtvis ibland det skulle vara trevligt att smaka lite). Men jag personligen tror att jag egentligen mår bäst av att skippa sötsaker och bakverk helt och hållet.
 
Någon som har något nyårslöfte eller kost- eller träningsmål? =) Eller tips kring detta ämne? Vilka mål är bra att sätta, och hur gör man? Vad ska man skriva ner, och hur?

Deprimerad

Jag vill inte leva längre =(, nu igen. Jag önskar att jag dör i natt i sömnen.
 
Jag önskar mig en personlig tränare av sjukvården. Varför fungerar psykvården så otroligt dåligt? Dåligt i mina mått mätt iaf. Jävla sjukvård. Jävla liv. Varför är det så svårt? Varför kan jag bara inte orka göra något?
 
Det enda jag orkar göra är att äta. Och gå till jobbet på vardagarna fast jag inte vill.
 
Jag önskar att jag orkade göra något kul. Nästa helg måste jag tvinga mig att dansa. Tvinga mig att vara social. Jag vill inte! Jag vill inte leva en sekund till. Jag vill bara träffa S. Krama honom länge och sen dö.
 
Imorgon ska mamma hämta mig. Det är väl skönt antar jag. Att slippa vara ensam. Fast jag orkar inte träffa någon.
 
Jag orkar ingenting. Godnatt.

Bra blogginlägg samt tankar om hetsätande

Hej!
 
Har ni läst detta? Av Sofi om hur det är att vara anhörig till någon med ätstörningar. Gammalt, men så bra.
 
Idag läste jag detta inlägg hos Martina. Hon har skrivit om beroendeproblematik och om att sluta fly ifrån sina känslor. Mycket bra inlägg tycker jag. Så träffande.
 
Jag har precis fått hem en matdagbok som jag beställde på min arbetsterapeuts inrådan. Den är ett verktyg för att bli medveten om varför man äter. Den finns en bok som typ hör till som jag kanske borde köpt också. Ska typ vara som en sex veckors kurs i mindful eating. Man ska förstå varför man äter, kanske se ett mönster, och kunna förändra sitt ätande från "känsloätande" till öhh medvetet(?) ätande. Ta kontroll över sitt ätande.
 
Det låter bra. Men så jobbigt =/. Har inte lyckats skriva ner vad jag ätit än, fick den typ i onsdags eller torsdags. Kunde ju ha börjat direkt. Har såå svårt att fortsätta med något. Hur många dagar bloggade jag om vad jag ätit? Tre första dagarna i september?
 
Min plan var ju att hålla mig ganska mycket åt Paleo-hållet nu under september. Det gick inte så bra... Har hetsätit många dagar redan. Det spårade väl ur för att jag var på kalas och åt allt möjligt tror jag. Och så köpte jag lunch på jobbet, vilket i princip aldrig känns helt bra tyvärr. Även om det är hyfsat bra mat, så känns ändå restaurangmat speciellt. Inte som hemlagad mat. Kanske för att jag inte har koll på vad som är i? Jag vet inte.
 
I torsdags var jag med i en liten löpartävling och från och med i torsdags så vände jag på den negativa hetsätningsspiralen. Så skönt. Dock tänker jag varannan minut på vad jag tänkt köpa den här veckan (efter att jag kollat affärernas veckoerbjudanden). Ja, inte den bra maten då... utan bröd och choklad =S. SUCK. Jag vet att jag inte borde köpa hem det. Jag borde hålla mig på den bra banan nu. Laga bra mat hemma som känns OK att äta, det är ju då det funkar.
Jag vill så gärna kunna äta vad som helst. Vara normal. Äta normalt. Men det går fan inte. Inte nu. Kanske när jag är mer medveten...?^^
Ibland går det. Ibland kan jag köpa godis/choklad, äta upp det ensam hemma, och inte hetsäta. Men att köpa en hel brödlimpa är som bäddat för hetsätning. Förmodligen flera dagar i följd dessutom.
 
Idag har jag varit och tränat Bodypump på förmiddagen! Har svårt att komma iväg på det. Jag menar, lördag morgon! Då vill jag få sova. Men S sov här och skjutsade dit mig, så jag fick lite hjälp att komma iväg iaf.
Har nästan känt mig lite sjuk efter springtävlingen i tordsdags och nu efter träningen så gick jag hem, helt energilös. Så trött. La mig på sängen och sov en timme! Har typ aldrig hänt förut ^^. Har jättesvårt att lägga mig och vila på dagtid.
Nu har jag suttit framför datorn och bara läst bloggar hela eftermiddagen =/. Borde läsa på om partierna inför valet imorgon istället! Och städa!

Har såklart ätit också:
* En stor grön proteinsmoothie
* Två(!) fläskkarrébitar med rivna morötter, inlagda vitlöksklyftor och vitlöksost
* Kaffe med grädde
 
Kanske skulle ta och fylla i den där sabla matdagboken också... Och försöka bestämma mig för om jag orkar träffa en kompis och festa ikväll, eller vad jag ska hitta på. Sitter jag hemma ensam så är nog risken stor att jag tar mig en vända till affären och köper fel saker =/.

Sjukskrivning

Idag har jag hetsätit. Och igår. =( Har börjat tänka ut saker jag "måste" äta innan jag börjar om igen. SUCK.
Jag vill ju bara vara normal. Äta nyttigt till 80% och göra små utsvävningar när det sociala "kräver" det eller när jag bara är sugen. Men det känns såå långt borta. Jag försöker om och om igen. Tror att NU kan jag nog klara det. Men icke.
 
Jag behöver hålla mig till en diet. Paleo eller LCHF. Inte en massa undantag. Samtidigt som dietist, psykolog och boendestödjare talar sig varma om att äta 3-6 måltider om dagen jämt fördelat från morgon till kväll. SUCK igen.
 
Jag som är så velig! Jag kan inte stå på mig för det som jag tycker funkar bäst för mig, och jag kan inte gå helhjärtat in i något som någon annan prackar på mig som jag inte alls tror på! =((
 
Jävla skitliv.
 
Just det. Har blivit sjukskriven 25% från och med förra veckan och 6-7 veckor framåt. Läskigt. Var skitjobbigt att berätta att jag skulle vara sjukskriven på jobbet. Men jag vågade iaf och nu är jag det. Försöker gå hem runt tre. Känns väldigt konstigt. Känns inte alls bra med en massa extra oplanerad fritid heller =S. Jag måste ta tag i och planera upp den lediga tiden, annars blir det ju bara mer tid för hetsätning istället för vila och tid att ta tag i de hemmasysslor jag inte orkar med i vanliga fall. Jag tror jag ska börja träna direkt efter jobbet. Har ju gjort det förut när jag slutat sent/vanlig tid, alltså bytt om direkt när jag kommit hem och dragit ut och joggat tex. Det blir inte bra för mig att komma hem hungrig (efter att ha fastat på dagen på jobbet) och börja äta och surfa... Då "orkar" jag inte sluta äta och orkar absolut inte ta mig iväg och träna någonting.
 
Jag hoppas jag kan bli lite bättre på att blogga nu ^^.
Spenderar flera timmar om dagen med att läsa igenom Sofi Lindbergs blogg, typ från början. Och hon har ju skrivit så sjukt mkt också ^^. Är bara på december 2010, och ändå har jag lagt måånga timmars läsning där de senaste veckorna =/.
Tycker hon är så otroligt inspirerande. Samtidigt känner jag mig ju förhållandevis jättelat, som har svårt att komma ut på en 15 min lång joggingtur och hon avverkar typ 10 intensiva träningspass i veckan...
 
Ja ja, man ska inte jämföra med andra.
Nu måste jag sova! Godnatt!

Suck

Suck. Jag skulle vilja blogga varje dag. Iaf nu. Semester, ny påbörjad medicinering och allt. Men jag orkar inte någonting. Orkar inte ta tag i någonting. Orkar bara vara med mamma, åka och bada, fixa frukost/lunch och middag, kolla lite på tv och sova. Det är det mina dagar består av i stort sett. Inte idag dock. Idag har varit en dag i stan. En heel lång dag på psyk på sjukhuset =/. Har tagit blodprov för att kolla koncentrationen av Litium i blodet och sen suttit hela jävla dagen och väntat på provsvaret. Har mått bra dock, ingen ångest.
 
Tyvärr har jag ätit som en gris. Som vanligt när jag är ensam =/. Åt lunch och middag på sjukhuset och sen när jag kom hem åt jag resten av en lösviktssallad mamma och jag köpte igår. Sen har jag ätit massa nötter och mörk choklad =S. Usch. =(
 
Har inte hetsätit och inte spytt dock. Men jag har definitivt ätit för mycket. Har läst om biverkningar av Lithionit på fass.se också. VIKTÖKNING. Urk. Vill inte.
 
Vet varken ut eller in. Kan den här medicinen hjälpa mig och mitt dåliga mående och kan det då vara värt att ta den? Nedsättning av njurfunktion och viktökning. Vill man verklingen riskera sådana biverkningar?? Usch, usch, usch. Förstöra sin kropp p g a en jävla medicin? Jag vill inte det! Jag avskyr mediciner! Jag vill lära mig hantera livet och olika situationer jag har svårt att hantera!! Jag vill gå i terapi istället för att proppa i mig läkemedel! Jag vill träna och få en frisk och stark kropp och ett naturligt humör.
 
Suck.

Usch vilken dålig dag =/

Idag mår jag inte bra. Jag har haft en sån enorm mage. Svullen och öm och ond. Är förstoppad som vanligt. TVINGADE mig ut och joggade och gick i en halvtimme. Hade inte den minsta lust och fick ont i hjärtat på slutet (eller i bröstet iaf).
 
Jag är så trött på allt. Har sagt upp kontakten med S, men vi kommer ändå träffas för dans på onsdagar minst.
Har ingen lust med något alls förutom att äta. Jag som skulle klara oktober. Det är 2 oktober och idag kommer jag äta för mycket. Synd att jag inte åkte och köpte nåt gott ist för att gå ut och springa.
 
Allt känns så jävla värdelöst. Ingenting är roligt. =(

Bättre helg

Helgen har varit mycket bättre än den började. Veckan var förjävlig, men helgen har varit bra, trots att jag varit ensam. Kollar på film nu och... äter ^^. Äter för mkt, men äter iaf inte direkt onyttigt. Var och handlade när jag var hungrig, men lyckades ändå stå emot prisnedsatt snickersglass. Mkt bra. Är helt övertygad om att det hade blivit hets ikväll annars =S.
 
Igår gick jag inte upp förrän kl 15.  S och jag "bråkade" via sms i fredags och jag ville bryta kontakten med honom. Ändå är det såklart jag som hör av mig nästa dag ^^. Suck.
 
Jag satt och surfade runt på bloggar om träning och träningssidor. Fick massa inspiration och jag drog ut och sprang 10 min (och gick kanske 20 min) och sen gjorde jag situps och lite andra styrkeövningar hemma.
 
Idag har jag också varit ute och sprungit och gått. 35 min totalt. + styrkeövningar hemma.
Jag vill verkligen komma igång och träna! Vill ha en muskulös kropp. Dessutom mår jag ju så otroligt mkt bättre när jag tränar. Jag borde verligen få träning på recept, ist för alla möjliga mediciner läker försöker pracka på mig =S.
 
Idag gick jag upp vid 12. Åt bra frukost och surfade ett tag. Sen har jag gått på stan =). Köpte två par skor (typ högklackade kängor). Kunde inte bestämma mig för svarta eller bruna.. ^^ Eller jag vill ha de bruna, fast funderar på om jag kanske ska ta de svarta också! Är öppetköp i 14 dagar. De var på rea, i skinn, kostade ca 540 kr paret. Köpte några linnen på rea också. Trevligt att shoppa lite, var länge sen.
 
Ser inte alls fram emot jobbveckan som kommer. Har för mkt att göra på jobbet. Har blivit så stressad. Är kvar för länge på jobbet och är så otroligt trött när jag kommer hem. Orkar inte göra någonting. Det är väl delvis det som gör att jag hetsäter. Orkar inte ta tag i något och då är det lätt att fly från allt med maten.
 
Jag vill klara oktober! Jag vill träna istället. Dra ut och jogga på kvällarna istället för att äta. Lättare sagt än gjort..
Att surfa runt på träningssidor är peppande. Borde göra det oftare.
 
Vet inte hur jag ska göra med S. Vi har svårt att träffas utan att jag börjar bråka. Särskilt när jag mår dåligt. Jag blir så besviken på att han inte hjälper mig mer. Att han inte hindrar mig från att hetsäta genom att komma hit. Samtidigt vet jag ju att jag är ansvarig för mitt eget liv. Jag kan inte skylla på någon annan. Men det är ju så mkt lättare att bara skylla ifrån sig... =/

Dö, eller fortsätta stå ut.

Snälla gud, låt mig få dö nu.
Jag hatar livet och jag orkar inte vänta på att det ska bli bättre. Jag orkar inte göra det bättre heller. Jag ger upp. Jag faller ALLTID tillbaka. Jag vet att i princip alla får återfall när de blir bättre, men hur länge då? Jag blir ju aldrig bättre. Tillslut har jag ju väntat hela livet och aldrig blivit frisk från den här skiten. Då kunde jag ju lika gärna dött nu. Eller för länge sen egentligen. Jag kunde dött när jag fyllde 18. De tolv år jag levt efter dess har inte varit värda att leva.

Ångest och tvivel

Fan, jag skulle ju lägga mig före tolv!
Mitt mål(?) är att lägga mig före tolv åtminstone...

Det är ju viktigt att sätta upp mål om man vill komma nånstans, uppnå något.
Men mina mål är aldrig bestämda inom mig till 100 %. Jag tror inte det iaf.
Jag ger upp. Bryr mig inte. Skiter i vad jag bestämt. Hopplöst.

Tänkte att jag skulle fråga om nån vill satsa på att äta tex LCHF under hela juni.. Men sen tänkte jag att jag ska nog göra undantag för midsommar.. och om nån kompis vill äta glass en varm sommardag.. eller eller eller.. Suck.

Har iaf ätit bra i två dagar nu!! Två dagar! Wohoo!
Jag är så rädd för att min ena framtand ska gå av nu. Det har försvunnit mer och mer och mer av emaljen och nu har det liksom lossnat små små bitar i nederkanten. Den är alldeles hackig och trasig. Det är som en spricka längst ner i en bit som är kvar och jag VILL INTE att tanden ska gå av där! Att ytterligare en flisa lossnar och tanden blir ännu kortare. Vill inte!!!

Så jag bestämde mig typ för att inte hetsäta och spy de tre dagarna som var kvar av maj... Har varit svårt. Två fjuttiga dagar har varit en kamp. Jag har ångest.

Härom dagen (i fredags) visste jag inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Jag började få den där känslan av att inte stå ut. Att bli förtvivlad.
Känner lite av den fruktansvärda känslan just nu också, fast bara lite lite svagt.
Jag tog två theralen i fredags, för första ggn på evigheter. De små rosa tabletterna hade bleknat i påsen ^^. Jag blir trött av dem. Ändå försökte jag hålla ögonen öppna och hetsåt, mitt jäkla as. Sen skulle jag umgås med kompisar på lördagen. Var trött och seg och konstig och mådde inte bra under hela dagen. Usch.

Vågar absolut inte ta sådana tabletter under vardagarna när jag jobbar. Jag MÅSTE kunna tänka på jobbet. Sover ju dock jämt förlite och är helt seg i huvudet ändå.. men blir väl ännu sämre av att äta sån medicin dessutom.

Åh, vad allt är jobbigt. Jag tänker bara på sånt jag vill äta. Bröd, godis, choklad, glass.
Men när jag var och handlade i måndags så köpte jag INGET onyttigt!!! Jag gick och tog bröd, höll det i handen och tvekade och kunde inte bestämma mig. Köpa eller inte köpa? Gick till godishyllan och hade beslutsångest. Läste på innehållsförteckningen och kände att "jag vill verkligen inte stoppa i mig den där skiten!".
Tänkte på hur dum jag skulle vara om jag köpte hem något skit. Jag skulle ju inte klara av att äta "lagom" så att jag skulle slippa spy. Inte en chans. Köpte jag det skulle jag hetsäta och spy, och det ville jag ju inte.

Ja, så jag köpte det inte! Hade ätit väldigt bra/nyttigt och lite under dagen också.
Tyvärr blev det inte helnyttig middag idag och kommer inte bli det imorn heller, vilket känns VÄLDIGT jobbigt. Hatar det. Avskyr att äta något oplanerat eller att jag inte vet innan exakt vad det kommer bli, och sen inte få hetsäta efteråt, hemma. Det är bl a då den här jävla ångesten (eller vad det nu är) kommer.

Och även om jag klarar morgondagen också, hur FAN ska jag klara fredagen? Jag klarar aldrig fredagar och lördagar längre. Suck.

Hur ska jag bara kunna bestämma mig till 100 %? Jag kan ju inte lura mig själv!?

Jävla skitliv. Godnatt.

Livet. Maj 17, 2012

Tänkte passa på att skriva ett inlägg nu när jag är ledig.

Sov till halv fyra idag =O. Somnade framför en film vid halv tolv. Vaknade halv ett, gick upp och borstade tänderna och tvättade av mig sminket och gick och la mig. Sen vaknade jag kl 14 och sen nästa gång vid 15.30! Jag tror jag har jordens sömnbrist. Jag hade kunnat somna om igen, men gick upp ändå upp som tur var.

Hatar att sova bort dagarna. Men det blir så när jag bara sover 6-7 timmar på vardagarna. Vanligast är ca 6-6,5 timmar =/. Inte bra. Tror jag har ett stort sömnbehov. Runt 10 timmar. Även om ingen tror mig..

Tänkte verkligen försöka sluta hetsäta 1 maj. Gick såklart inte. Tänkte att jag MÅSTE sluta hetsäta när jag fyllt 30 år, eftersom jag typ lovat mig själv att ta livet av mig annars. Tror ni det gick? Haha, nej. Såklart inte.

Har väl typ hetsätit som vanligt efter det. Haft uppehåll max 3-4 dagar och sen hetsätit igen. Blir jämt förstoppad när jag äter bra, jävligt jobbigt. Magen sväller upp som en ballong och gör ont.

Nu har jag faktiskt inte hetsätit sen i söndags. Dvs fjärde dagen idag. Har varit halv-förstoppad till idag också, men nu känns det ganska bra. Förutom att jag sov mer än halva dagen då.. =/

Har velat hetsäta varje kväll. Har överätit lite varje kväll, men har kunnat sluta och gå och lägga mig, och det är väl bra det iaf.

Jag måste sluta att äta framför TV:n. Jag måste sova mer!! Jag är HELT slut efter mina långa jobbiga jobbdagar, så jag orkar liksom ingenting annat än att fixa nåt snabbt att äta och sen sätta mig framför TV:n. Tyvärr.

Jävla skitliv.

Jag saknar en pojkvän så otroligt mycket.

Den enda medicin jag tar nu är Voxra. Den gör så att jag inte vill ta livet av mig verkar det som. Den håller mig antagligen ifrån den där djupa deppigheten, trots sömnbristen och hetsätningarna. Bra eller dåligt, jag vet inte.

Jag hatar jobbet, men gillar det samtidigt lite. Det är alldeles för krävande och jag är alldeles för långsam och trög =(. Samtidigt tycker jag att alla andra gör saker dåligt och inte bryr sig om vissa viktiga saker, så det känns ändå som jag behövs liksom.. Jaa, allt känns alltid så dubbelt. Jobbigt.

Jag önskar att jag kunde bli lycklig ensam. Gilla mig själv, gilla mitt liv. Göra mitt liv värt att leva osv..
Men hur lätt är det? Nej jag vet, klart det inte är lätt. Klart man måste kämpa, bla bla bla..
Men hur fan orkar man det? Jag orkar inte det!! Orkar inte!! Och jag tror inte på det heller! Jag tror inte att alla kan bli lyckliga ensamma. Jag tror inte att jag kan det. Och hur ska jag orka kämpa för något jag inte tror på??? Nä, det går inte heller.

Jag är inte gjord för att vara ensam. Jag behöver en partner. Jag behöver ha någon att älska och som älskar mig tillbaka. Jag är beroende av det. Kanske är alla det trots allt? Men kanske klarar sig vissa bättre och vissa sämre själva? Jag mår urdåligt ensam =(. Samtidigt är jag typ omöjlig att leva med och tycker att alla andra idioter typ ^^. Men jag tror ändå att jag har blivit bättre på att försöka acceptera andra... Om det kan vara någon tröst för mig själv.. Suck.

Söndag

Usch, jag hatar söndagar. Dom är så ensamma och deppiga. Sista dagen på ledigheten, som jag inte ens tycker om? Jag borde vara glad.
Min danskompis och några gamla arbetskompisar festade igår. Först hetsåt jag halva natten i två omgångar, har fortf choklad kvar.. Sen sov jag till ca kvart i fem på em. Orkade inte gå upp. Ville väl helst bara försvinna. Sov bort hela dagen, en ganska fin dag tror jag =/. Men ryckte ändå upp mig på kvällen och duschade och gjorde mig iordning för fest trots att jag inte alls hade någon lust. Kände väl mer för att vara hemma och hetsäta en kväll till..
Det var iaf jättetrevligt. Dom är så trevliga dom där killarna <3. Var ute och dansade på krogen också. Väldigt länge sen sist. Inte kanonbra musik och inte så mkt folk på det stället, men det var kul ändå. Trevligt =P. Sen sov min danskompis hos mig. Masserade mig och sov över, men vi hade inte sex. Fy vad kåt jag var, ändå hade vi inte sex. Mysko människa det där. Så försiktig men ändå 'på'. Jaa, inte vet jag. Hade han velat ha sex så hade vi haft det.
Det värsta var att jag tänkte på T ofta hela kvällen. T, T, T! Jag önskar att det var han som sov över. Jag längtar efter honom. Jag vill ha sex med honom. Jag skickade faktiskt ett sms i natt fast jag inte får ^^. Skrev att jag saknar honom, men han svarade inte. Det är väl bra att han inte gör det. Jag får inte ha någon kontakt med honom mer =(. Jag mår ju bara så dåligt av det. Men jag vill inte släppa honom. =((
Om jag bara kunde träffa någon ny, någon lika bra som T. Ett steg i rätt riktning är väl att gå ut och träffa folk iaf. Inte sitta hemma och deppa och/eller hetsäta ^^...
Blir jättedålig i magen av något. Alkoholen kanske? Eller är det bara kaffet till frukosten dagen efter? Eller kombinationen med en fet frukost?? Ingen aning. Får iaf kramp, och jag tror det är gaser, som gör jätteont. Går iaf över när jag varit på toa. Önskar att jag kunde lista ut vad det beror på. Tyvärr är det väl alkoholen, och jag vill inte sluta festa...
Känner mig så ensam och deppig nu. Mina vänner räddade mig från mig själv utan att dom vet om det, men nu är jag ensam igen. Ensam med choklad hemma. Det regnar konstant, men funderar ändå på att gå ut. Isf blir det väl till affären och köpa bröd... "Bara en sista gång" ^^. Suck.

Tidigare inlägg