Varför varför varför varför!?!?!

Varför är livet ett pissigt helvete??
Eller kanske snarare, varför gör jag det till ett sådant?
Varför? Och vad kan jag göra åt det?
Jag önskar att jag bara kunde ge upp.

1 september...

Jahopp, ny månad.. Vad säger ni? Omstart ;-).
Har inte skrivit på länge. Har inte hunnit. Har hänt väldigt mkt den senaste tiden faktiskt. Jag har blivit befordrad på jobbet, typ iaf. =) Och så har jag varit ute och joggat framfota flera ggr! Tack vare min danskompis S. Tack tack ;-).

Hetsåt "sista" ggn i söndags. Tänkte att tre dagar utan hets innan 1 sept kändes bra. Men fy fan vad jag ville hetsa igår kväll, och nu... =/ Jag är trött, har sovit kasst två nätter i rad (sover ju dock alltid för lite, men nu har jag dessutom vaknat flera ggr också), fick ont i halsen i förrgår kväll.. är faktiskt lite bättre idag dock. Jag blir ju aldrig sjuk ^^. "Aldrig" med en nypa salt då =P.

Väger "stadigt" 62,7 kg.
Idag fick jag jätteont i magen på em hos arbetsterapeuten. På ett ställe, nånstans i tarmarna gissar jag, på vänstra sidan. Eller jag börjar fundera på om det är äggstockarna? Hade lite blodig flytning när jag kom hem.. Kanske har ägglossning. Men får man jätteuppsvullen mage då och ont i magen?? Det låter knäppt. Kanske är mensen som kommer en vecka för tidigt? Inte fan vet jag. Det visar sig väl imorn om inte annat =/.

Ska skippa arbetsterapeuten och psykologen ett tag nu. Har fullt upp ändå. Men ska börja träna gymträning i en liten träningsgrupp med andra Aspergare på måndagar! Kommer få fullt upp med jobbet och sen också gym måndagar, dans tisdagar och onsdagar, och så vill jag ju träna gruppträningspass också samt gå ut och jogga ett par ggr i veckan! Helst skulle jag vilja börja dansa salsa också.... Men det går fan inte ihop. Tiden räcker inte. Jobbar alldeles för mkt av mitt liv. Vill ha sex timmars arbetsdag!! Hur jag ska hinna läsa alla bloggar jag brukar läsa nu, det förstår jag inte =(. Allt om kost och hälsa jag vill läsa.. Böckerna som ligger på hög och bara väntar på att bli lästa.. Och hela internet som bara svämmar över av information om allt jag vill läsa om...^^

SUCK.

Jaja, just nu är frågan hets eller inte hets. Och så måste jag göra en satans jordnötssås eftersom jag tagit upp en burk kokosmjölk som blir dålig annars! I helgen ska jag till Sthlm och fira min systerson som fyller år och sen ha tjejkusinträff med middag och fest på lördag. Puh. Jag vill som vanligt bara bli sjuk och stanna hemma ^^. Även om jag vet att det blir trevligt. Det är tanken på hela tillställningen att åka iväg som känns fruktansvärt jobbig =(. Blöh.

Hade ett givande samtal med arbetsterapeuten idag iaf. Hon trodde att jag har svårt att föreställa mig vad andra tänker, vilket gör mig väldigt osäker och otrygg. Jag har bara tänkt på att jag "bryr" mig om allting och alltid känner mig otrygg när jag är ensam (är tryggare med en kompis på stan/i skolan/på jobbet tex.). Jag bryr mig alldeles för mkt om vad jag har på mig, hur jag beter mig osv. Det gör att att välja kläder på morgonen kan ta jättelång tid med byten fram och tillbaka för att ingenting känns rätt, eller att jag jämt är orolig för allting hela tiden ^^. Arbetsterapeuten trodde det berodde på att jag helt enkelt inte kan föreställa mig vad andra tycker och tänker om de inte säger det. Andra kanske ser i minspel eller tonläge på rösten eller får andra hintar om vad andra personer tycker och tänker om dom i olika situationer, medan jag inte fattar det och hela tiden oroar mig för vad de tänker.

När vi pratade om det så kändes det som det passade väldigt bra in på den oro jag tagit upp med olika personer inom psykiatrin flera ggr, men aldrig rett ut. Har aldrig fattat varför jag "bryr" mig så mkt om allting, men det kanske, åtminstone till viss del, beror på att jag inte fattar hintar som andra fattar och därmed går och oroar mig för saker som andra har fått ett "tyst" svar på. Vetskapen om att någon tycker att mina byxor är fula, snygga eller inte bryr sig, är nog tryggare än ovissheten om vad någon tycker. Jag får aldrig någon hint om något. Jag fattar aldrig vad folk eg tycker om mig och då går jag och känner mig otrygg p g a det. Det låter ju iaf som en vettig förklaring tycker jag ^^.

Jaha, som vanligt kan jag skriva hur mkt som helst, men nu MÅSTE jag gå och laga till den där såsen! =P
Inte konstigt att jag inte "orkar ta tag i" att blogga, eftersom det är så mkt som vill komma ut när det går så många dagar mellan varje inlägg. Suck, igen. Det där med att "bygga berg" var det ja =/. Jobbiga oöverkomliga berg i tankarna. Den grejen blir iaf bättre när jag har fått fullt upp på jobbet! Jag funkar bäst med press på mig. Då kommer jag liksom igång och annat dras med av bara farten (matlagning, träning, bloggning? osv). Nu kan jag liksom inte skjuta på saker på jobbet, utan det är bara att ta tag i skiten och få något gjort. Slipper därmed att hinna bygga de där oöverkomliga bergen i huvudet. Visst är saker fortfarande väldigt motigt att ta tag i, men jag hinner inte känna den där motiga känslan så länge eftersom jag är tvungen att ta tag i det ganska omgående.

Nu har jag väl sagt samma sak på lite olika sätt i ganska många meningar =P. Nu var det sås.. Sluta skriva (sluta tänka)!