Ätstörning

Saker jag är tacksam över gällande mitt jobb (utan inbördes ordning):

1. Flextid
2. Inga problem att ta ledigt
3. Frihet att lägga upp arbetet som jag vill
4. Trevliga kollegor
5. Roliga arbetsuppgifter

Såg nåt bra citat, kanske på instagram, om att fokusera på det jag är tacksam över. På det som är bra helt enkelt, istället för det som är dåligt. Det jag har, istället för det jag inte har. Så känns livet mkt bättre. Det ska kännas som jag har allt, istället för att jag saknar en massa saker i mitt liv.

Hittade skärmdumpen:

Så jäkla svårt att ändra inställning. Ändra sina tankar och tankesätt. Sitt beteende. Men det går, det ska gå.

 

Överåt som en gris igår, men kräktes inte.

 

Suck. Idag är en ny dag. Funderar på en utmaning att gå och lägga mig senast kl 22 hela veckan. Jag får läsa i sängen, men ska ha lagt mig kl 22. Med undantag en dag i veckan då jag ev ska på fest. Vet inte om det är bra med utmaningar, jag måste vara tillräckligt motiverad iaf för att göra det. Men jag äter så mkt skit på kvällarna som jag skulle slippa då ^^. Inte för att det är lösningen på överätningen, men det kanske kan vara ett hjälpmedel, underlätta? Precis som det underlättar att inte ha hela huset fullt med godis och glass om man inte vill äta det.

 

 

 

Tittar just nu på den här videon med Tabitha Farrar, https://youtu.be/OsJXb7JLnpQ. Hittade till henne via en binge-video (detta är vad jag hetsäter idag typ). En person hade tipsat om Tabitha i kommentarsfältet. Hon verkar lite speciell.. men hon påstår att man måste äta tillräckligt med fett och inte ha några restriktioner, och bli av med sin rädsla att gå upp i vikt. Vidrigt jobbigt alltså.

 

Det som jag tyckte stämde i Mattillåtet (boken jag läste för några veckor sedan) var att vi bulimiker ofta har haft restriktioner på kolhydrater, och därför har vi börjat hetsäta. Anorektikter är ofta mer fettskrämda, men äter kolhydrater, därav hetsäter de inte. Jag vill ju gå ner i vikt ("vara mer som en anorektiker") så därför är jag väl mer intresserad av att äta mer kolhydrater nu och minska på fettet istället.

 

Problemet är väl att vi hetsätare inte ska minska på någonting eg. Vi ska inte ha några restriktioner alls. Vi ska gå emot vår rädsla att gå upp i vikt, och visa hjärnan att det är inget farligt med mat. SUCK. Vem fan vill göra det (förutom Stephanie Buttermore ^^)!? Blä.

 

Jag vill inte gå upp mer i vikt nu. Men jag vill inte heller fortsätta att vara ätstörd. 20 år räcker gott och väl. Räcker och blir över ungefär 20 år också för den delen. Blä. Jävla skitliv.

Så lustigt att när jag väl tänker att jag ska gå in här och skriva något så kommer jag inte alls på något att skriva om. Trots att jag vet att jag de senaste dagarna kommit på flera saker jag vill blogga om.

 

Suck. Jag har väl hetsätit/överätit och kräkts ett par gånger i veckan de senaste veckorna. Minst. Och överätit utan att kräkas de andra dagarna. Vägde 67,6 kg idag. Det visar väl att vikten inte rusar upp trots kontinuerlig överätning iaf...

 

Jag tror att jag överäter och "hetsäter" (jag äter i princip aldrig väldigt fort, utan mer att jag fortsätter äta mer och mer och sen trycker i mig och bestämmer mig för att kräkas) mer när jag börjar tänka i restriktion. När jag kollar på mkt youtubevideor om nån diet, eller att undvika ditten eller datten (tex feta livsmedel, oljor, hummus med olja, nötter och frön, nötsmör etc). 

 

Igår tex tyckte jag att det gick bättre, trots att jag åt en stor portion mat och mkt sallad som gjorde mig uppsvälld om magen, och jag efter det kände något begär att äta mer (kände mig inte nöjd) och åt rostade solrosfrön och russin (vilket jag såklart inte alls hade tänkt att jag skulle göra efter en sån stor portion mat...). Och sen åt jag alldeles för mkt 86%-ig choklad. Men jag struntade liksom i det. Jag åt till jag var nöjd, och struntade (hyfsat åtminstone) i att jag åt mer än vad jag "borde" ha gjort. Jag var inte nöjd när jag tyckte att jag borde vara nöjd, och jag struntade i det (jag struntade i hur det "borde" vara och accepterade känslan av att inte vara nöjd och tillfredställde den ist). Det jag är rädd för är ju att jag aldrig ska bli nöjd. Att jag bara ska äta mer och mer och  mer och sen känna mig "tvungen" att kräkas för att stå ut eller för att inte må totalt skit dagen efter.

 

Men jag tror verkligen att ju mer jag accepterar att jag kanske behöver äta mer än jag tror/tycker är lagom, och ju mindre jag hakar upp mig på det. Desto snabber blir jag faktiskt nöjd, och desto mindre risk för att jag bara fortsätter äta och aldrig blir nöjd.

 

Ja, det är alltså vad jag tror i teorin. Men det är jävligt svårt att våga lite på att det faktiskt är så, och att våga släppa på tankarna om vad som "är för mkt". Lite grann är det väl isf som Stephanie Buttermore:s "all in"-experiment. Jag vet inte om det funkar på en bulimiker heller...? Hon hade väl inte bulimi, eller någon ätstörning alls egentligen, och då vågade hon kanske lita på sina hunger- och mättnadssignaler? Fast egentligen kankse det är snabbaste sättet för en ätstörd person att göra också? Om man verkligen går "all in", och vågar släppa på kontrollen i hjärnan. För så fort man låter kontrollen i hjärnan påverka (tankarna om att nej men nu borde jag vara mätt och nöjd, jag borde inte vilja äta några rostade solrosfrön eller jordnötssmör nu) matintaget, så tror jag att motreaktionen blir överätning eller hetsätning för att man stretar emot kroppens signaler om att det ändå behövs lite mer mat för att bli nöjd.

 

Så frustrerande, önskar jag hade någon att prata med om detta. Och det har jag väl kanske, jag behöver bara försöka kontakta folk... Blä.

 

Jag tror att snabbaste vägen att bli frisk är att bara äta så mkt jag vill av vad jag vill och sen släppa tankarna på mat (vilket borde vara lätt då eftersom jag gjort kroppen nöjd så den inte behöver tänka på mat). Ändå är det det absolut svåraste, eftersom det är väl just det som är problemet. Det är väl det som utgör ätstörningen, att inte släppa på kontrollen, och att inte våga äta det kroppen är sugen på. SUCK! ^^

 

Haha, känns helt befängt. Känns som världens enklaste sak och minsta problem när jag skriver om det. Och ändå är det mitt livs största problem. =P

Jag har läst ut "Matillåtet" som i princip handlar om att äta sig frisk från en ätstörning. Jag skulle säga att den går ut på att lära sig att äta regelbundet och ordentligt, så att begäret att hetstäta avtar och så småningom försvinner.

 

Jag har även läst ut "Brain Over Binge" och håller nu på med arbetsboken. Har bara börjat läsa arbetsboken än så länge, men täkte ta tag i att även skriva ner svar på frågorna i den. Nu har jag (äntligen) gått på semester, och det känns som jag har tid och ork att ta tag i det nu. Kankse är det under denna semester som jag (efter 20 år!!) äntligen kan ta tag i att bli helt frisk från den här JÄVLA ätstörningen! =)

 

Brain Over Binge-"metoden" går ut på två saker, att avfärda hetsätningsbegäret (dismiss urges) och att äta adekvat (tillräckligt?) (eat adequately).

 

Någon mer som vill bli frisk med mig i sommar? =)

Jag hetsåt flera ggr förra veckan och överåt i början av den här veckan. Sen fick jag mens den här veckan och helt plötsligt kände jag mig inte så fruktansvärt irriterad på allt och alla längre och inte lika hungrig och sugen och "aldrig nöjd" heller...

 

Som jag reagerat på de senaste månaderna, så har jag nog egentligen ganska tydliga PMS-symptom. Kanske när jag inte hetsäter i princip konstant, och döljer mina känslor i det?

 

Har långa, och hyfsat starka naglar nu igen. De började skiva sig och gå av (precis som förr) när jag fick tillbaka mensen, och då trodde jag det berodde på att jag fått mer östrogen igen. Men nu har jag fått långa, starka naglar igen, så kankse ändå beror på hur mkt gröna blad jag äter? Trodde ju förut att det berodde på att jag börjat äta mkt grönkål. Nu äter jag inte så mkt just grönkål, men mkt annan sallad (ruccola, babyspenat och andra små gröna blad). - Kanske har det ändå ngt med det att göra?

 

Har hittat en ny diet-människa på youtube ^^, Melissa Alexandria. Inte så bra mot ätstörningen kanske... Ska väl inte hålla på och kolla på något som har med dieter att göra. Bara se till att äta ordentligt och leva livet. Men, äter ju numera helt vegetariskt och följer flera veganer på youtube, och har nu också börjat följa flera som äter WFPB (whole food plant based) diet, vilket oftast innebär mkt kolhydater och lite fett. Mkt potatis, ris, frukt och inga oljor.

 

Jag tror att jag har ett anonymt konto på instagram. Kan man ha det? Eller går det att spåra till mig på något sätt? Ni får gärna säga till isf... ;-) Har döpt kontot till pussel_1. Jag tänkte posta bilder på vad jag äter om dagarna där. Lättare att lägga upp det där direkt från mobilen, än att hålla på och ladda upp bilderna här i bloggen. Tar ju ändå bilder på allt jag äter varje dag, så tänkte jag skulle göra någon "nytta" av bilderna. Dock får jag väl se om jag kommer lägga upp bilder när jag hetstäter. Om jag nu hetsäter någon mer gång. Det vet ingen, bara Gud då kanske ;-). Har inte hetsätit på några dagar nu iaf, men överätit utan att kräkas.

 

Det jag ätit de senaste dagarna känns som för mkt. När jag äter en stor portion som jag köpt på resturang känns det alltid som för mkt. Men det har också gjort att jag inte haft ett sånt sug/begär att äta mer på kvällen. Så jag tror det hjälper. Vägde mig idag och jag vägde 67,5 kg. Har väl legat på typ den vikten de senaste månaderna tror jag. Kan dock se lite av mina magmuskler, benmuskler och armmuskler om jag spänner dem, vilket jag tycker tyder på att jag inte bara gått upp i fettvikt det senaste året utan också musklar =). Och muskler väger mer än fett ;-).

 

Även om jag kollar på "hur jag gått ner i vikt m h a low calorie denstity"-videor, så är det ändå att bli av med ätstörningen som är nummer ett i prioritet för mig. Att gå ner i (fett-) vikt är sekundärt.