Ätstörning

Jag fick mens i söndags. Jag fick ont i halsen i eftermiddags. Nu håller jag på med den där satans smörgåstårtan. Det går väl bra, men det tar sån tid!! Jag har inte tid! Jag måste sova! Jag är jättetrött och jag håller på att bli förkyld. Inte för att jag inte vill bli sjuk ^^, har ju önskat det i evigheter... men just nu vill jag faktiskt inte eftersom jag vill ut på fredag och dansa och dricka mig full. Suck.

Innan 23 SKA jag iaf vara isäng idag. Gick och la mig 23 igår och det var underbart! Var dock fortf försent, men så tidigt har jag typ aldrig gått och lagt mig =P, ett par ggr på sin höjd men då var det bra längesen.

I värsta fall får jag skippa disken idag, men det vore tråkigt. Vill få in nån slags rutin att diska varje dag. Går så mkt snabbare och lättare än flera dagars disk.

Jag längtar efter T!! T T T T T T T  =) ♥. Längtar till helgen. Jag är lite rädd för att vara otrogen om jag dricker och går ut på fredag, trots att T ska med. Eller jag tror verkligen inte att jag kommer att vara otrogen, men kanske för flörtig? =/
Jag måste verkligen bestämma mig för att inte vara det. Jag tänker inte vara det och jag vill inte vara det! Jag älskar T och jag vill vara med honom. Jag tänker INTE sabba det nu, så det så.

Godnatt! ♥

Edit kl 22.50:
Jag har precis diskat allt nu och ska gå och tvätta mig (rekordsnabbt ^^). Smakade ett par bitar av smörgåstårtan också, men det känns OK.

Vikt: 62,0 kg =(
Motion: 2 * 35 min promenad (som vanligt, till och från jobbet)

Frukost: 80 mg Strattera, 2 kapslar omega-3, 200 g turkisk yoghurt, 24 g (15 st) pecannötter, 32 g torkade dadlar
Fm-fika: 1 kopp kaffe m grädde
Lunch: köttfärslimpa m bacon, tomat- o gräddsås, haricots verts
Em-fika: 1 kopp kaffe m grädde
Middag: 3 ägg, 3 morötter, massa ostskivor, mkt crème fraiche, 1/2 liten brk senapssill
Kväll: te m grädde, lite kakao- o gräddgegga, ett par bitar smörgåstårta


Jag har gjort något väldigt dumt. Gjorde det igår. Efter jobbet gick jag och handlade.. bröd. Idiotiskt. Man fick två påsar polarbröd för 30 spänn... Jag tänkte göra smörgåstårta. En supergod smörgåstårta, jättefet, som min första pojkväns mamma brukade göra. Inte för att jag vet exakt vad hon hade i ^^, men på ett ungefär =P. Hon hade massa smör och majonäs i iaf.

Problemet är bara att ha det där brödet hemma. Som tur är har jag ätit ordentligt och därmed inte varit direkt sugen på det. Så kanske kanske klarar jag att göra en smörgåstårta och ta med till jobbet som lunch. Äta det hemma är nog ingen bra idé.

Jag hade ju egentligen tänkt att september skulle bli en "omstartsmånad". Då kunde jag börja med att aldrig mer äta ditt och datt och dutt. Men nej, tror inte att jag ska köra på det. Jag vill inte ha några förbud. Jag klarar det ju ändå inte. Frågan om jag klarar mig utan förbud ^^.

Grejen är att det funkade ju förra veckan! Jag fikade på jobbet både på onsdagen och fredagen, men jag hetsåt inte ändå! Kört-tankarna blev aldrig så stora och starka! Så vill jag naturligtvis ha det resten av livet. Jag vill vara normal. Jag vill äta nyttigt, men kunna göra undantag utan att hela livet raseras!

Har funderat på vårt fredagsfika på jobbet, om jag inte ska vara med.. Har funderat på att skippa fikat som vår chef kommer med varje onsdag.. Och nu har vi till råga på allt börjat med frall-frukost på fredagsmornarna!! "Hjälp!" har jag tänkt, jag vill inte vara med! Men jag har ändrat mig lite på den punkten... Jag tror jag vill vara med ändå. Jag vill kunna det. Ser det inte gott ut så behöver jag ju inte ta! Och jag behöver aldrig ta mycket! Jag vill kunna smaka utan nån jävla ångest för det.

Jag har väl eg alltid velat det, men inte kunnat. Nu känner jag att jag kanske faktiskt kan. Vad det beror på har jag ingen aning om. Medicinen kanske!?!?! LCHF-kosten?? Vad vet jag. Däremot känner jag att jag inte alltid kommer att kunna stå emot. Så vilket är bäst? Att tillåta sig när man tror att man klarar av det, eller att förbjuda sig fast man vet att man nångång inte kommer att klara av det? Ja exakt, det första.. ;-)

Jag är så otroligt jävla trött. Jag borde verkligen sova nu.. men jag måste diska. Jag vill diska eftersom jag inte vill ha nån diskhög som bara växer den här veckan. Har suttit framför datorn hela kvällen som vanligt.

Har dock fått lite vettigt gjort(!) och jag har INTE hetsätit!!
Puss! ♥

Edit: Äh vad fan, en snabb dagens måste hinnas med juh:

Vikt: 61,4 kg

Frukost: 80 mg Strattera, 2 kapslar omega-3, 2 ägg m kaviar
Lunch: köttfärslimpa m bacon, tomat- o gräddsås, hericots verts
Middag: 3 ägg, 1/2 liten brk senapssill, 2 morötter, ostskivor, massa crème fraiche
Kväll: lite kakao-grädd-gegga ^^ (gick inte att äta mkt alls =P)
+ 3 koppar kaffe m grädde, 2(?) läkerol, 2-3 sockerfria tuggummin (som vanligt)

Jag kom på en mkt bättre idé än chokladen. Som belöning efter att jag dammsugit och tvättat handfatet och toaletten så kan jag äta turkisk yoghurt med dadlar och nötter och ev kakao(?). Mkt nyttigare och jag tror att jag mår bättre efter det, än om jag äter något som bara är onyttigt. Jag får ju i mig lite sött iaf. Läste ett tips i en kommentar hos Kostdoktorn annars, att man kunde blanda bara kakao och lite grädde om man är chokladsugen. Ja, alltså om man äter LCHF då ;-). Är man fettskrämd så kanske det inte är en superidé =P.

Helt plötsligt så älskar jag T så mkt att det gör ont! Jag vill att han ska komma nu nu NUUU! ♥

Mamma ringde och "tjatade" om helgen igen. Hon skulle ringa igen imorn ^^. Stackars lilla mamma, hon vill väl bara väl, men jag orkar inte riktigt =/. Jag orkar inte leva som man ska, som man måste, som man borde. Suck.

Jag vill vara lycklig och tycka om att leva. Men HUR fan gör man det? Kan man verkligen bara bestämma sig för det? Jag tror inte det. Jag skulle nog behöva vara med om något riktigt otrevligt, kanske vara riktigt nära döden, för att kunna uppskatta livet. Men är det enda vägen till lycka för mig? Det verkar ju absurt..

Vikt: 61,6 kg

Frukost: 80 mg Strattera, 2 kapslar omega-3, 1 ägg m kaviar, kaffe m grädde o kokosfett
Fm-fika: 1 fralla m bregott, ost o gurka, te m 2 cl mellanmjölk
Lunch: fläskkarré, gräddsås, rivna morötter
Em-fika: 1 skiva sockerkaka, 1 kopp kaffe m grädde
Middag: 1 ägg, 1 brk makrill i tomatsås, 1/3 brk majs, ostskivor, 1 morot
Kväll: ??


Jag borde vara så jävla stolt över min mat-vecka. Men det är jag inte.
Jag har kämpat mot hetskänslor varje kväll och stått emot. Jag har slutat äta efter middagen, jag har lagt mig före kl 24 varje kväll och gått upp kl 06. Jag har hållit exakt samma jävla vikt i fem dagar. Jag har diskat ett par gånger och fixat matlåda till alla jobbdagar. Jag har t o m varit ute och joggat en gång!!
Jag borde vara glad och nöjd, men det är jag inte. Jag är trött, ledsen, orkeslös och dessutom mår jag lite illa till och från och har lite ont i huvudet. Jag tycker inte att det är roligt att leva. Jag kan inte hjälpa det och jag vet inte vad jag ska göra åt det.

Jag är så jäkla sugen på choklad... Skulle vilja gå och köpa en Marabou Helnöt. Men jag vågar inte riktigt, vet att jag kommer äta upp hela.. jag kommer inte kunna begränsa mig =/. Suck. Önskar att T var här, då hade det funkat.

T ska iaf komma senare, vid 23. ♥ Han sitter på tåget nu. Jag hade nog dött av ensamhet annars. Nu är bara frågan om jag ska orka ta tag i städningen. Har ju iaf ätit lite nu.

Låg på sängen förut och skrek och grät i kudden. Är så rädd att någon granne ska komma och ringa på när jag gråter och skriker sådär... Men sen när T sa att han skulle komma så kändes det bättre direkt och nu när jag ätit så känns det också ganska bra, förutom att jag är sugen på choklad då. Jag vet att det går över om jag gör något annat... men jag kan inte riktigt släppa det, och jag måste ju bestämma mig innan affären stänger... Usch vad jag hatar detta. Jag hatar att vara ensam =(.

Jag är sugen på glass också! Sias ekologiska vaniljglass med kakao =P. Suuuuuck.

Usch vad dåligt jag mådde igår =(. Idag är det mycket bättre, men inte bra. Ångrar att jag var så dum mot T, men inte att jag skrev inlägget här. Det behövde jag verkligen. Jag hade ju ingen här att avreagera mig på...

Jag behöver alldeles för mycket bekräftelse. Kan man göra någonting åt det? Borde man inte kunna bota det mesta med terapi? Fast det är ingen som vill ge mig någon terapi.. =/.

Idag vet jag varken ut eller in, som vanligt. T messade och frågade om jag fortfarande var arg och ledsen i förmiddags och om jag ville att han skulle komma hit. Jag svarade att jag inte var så arg längre och (såklart) att jag ville att han skulle komma ikväll. Problemet är att han alltid frågar vad jag vill. Han skriver aldrig vad han själv vill. Han säger att det beror på att han inte vet. Grejen är den att jag vet ju inte heller vad jag vill! Det känns som han lägger över sin beslutsångest på mig. Jag hatar det.

För någon timme sedan skrev han igen och undrade om jag hade ångrat mig, eller om han fortfarande fick komma. Han gör mig galen! Jag har redan beslutsångest så det räcker! JAG VET INTE! När jag nu väl hade bestämt mig imorse och sagt att han fick komma, varför då röra upp det och göra mig osäker igen?? Vad är vitsen med det? Nu vill jag inte att han ska komma längre, tror jag...

Jag orkar inte. Jag ska lägga mig på sängen nu och hoppas att få slippa allt. Jag vill egentligen ta tag i någonting. Helst städa. Jag hatar att ha det så här ostädat och smutsigt. Men istället var jag i badrummet i över en timme när jag kom hem från jobbet. Satt på toa i en evighet och rev upp alla sår och finnar jag kunde. Ser väl ut som en pestsmittad nu. Jag orkar inte träffa någon och jag orkar inte göra något. Inte städa, inte ens sitta framför datorn och läsa bloggar som är min favoritsyssla. Jag orkar ingenting. Jag mår lite illa och vill helst bara sluta existera.

Mamma är så jobbig också. Hon ringde när jag fortfarande var på jobbet och undrar hur jag ska göra i helgen. Ska jag hälsa på min farmor (typ måste). Ska jag på min systersons kalas på söndag?? Jag vill inte! Jag orkar inte! Låt mig vara ifred!!!!!!!!!!

Jag vill bryta kontakten med alla jag känner för jag orkar inte med dom. Jag har ingenting att ge. Jag är helt tom. Eller, lite hat har jag nog fortfarande i mig från igår som ligger och pyr. Det är det enda.

Jag och T har typ kommit överens om att det är lika bra att göra slut iaf. Jag började messa imorse och det ska jag dö för. Jag hatar honom så otroligt mkt så jag vet inte vart jag ska ta vägen! Jag var så ledsen när jag gick hem från jobbet och när jag kom hem grät jag i två timmar. T skrev hur dum i huvudet jag är (min tolkning) och varför jag sabbar vårt förhållande, när jag skrev hur ledsen jag var för aborten och att jag inte kan glömma den. Sen frågade han om jag mådde dåligt och jag svarade att jag gjorde det. Då skriver han att vi kan höras på msn sen. "SEN" vadå "sen"??????? Jag är ledsen NU! Inte SEN! Men han var väl tvungen att gymma först innan han kan trösta nån som vill ta livet av sig!?

Jag har iaf bestämt mig nu. Jag vill inte leva längre och jag vågar inte ta livet av mig. Men tror att jag kanske skulle klara av att gå på en räls med hög musik och låta ett tåg köra över mig bakifrån. Kanske kanske kanske kan jag klara det. Jag hoppas verkligen det och jag ska be till gud nu att jag gör det. Ville verkligen försöka ikväll, men låg bara på sängen och grät istället, mitt idiotiska fåååååååån!!!! (Ja, jag skulle ju precis lika gärna kunna göra det nu och nu och nu också.. det är bara att gå till spåren... Varför gör jag inte det då? Hatar jag inte mig själv tillräckligt????? Jag fattar verkligen inte?? Hur kan man ens vara så trög??????)

JAG HATAR ALLTING!! Allra allra mest hatar jag min mamma som vet att jag mår dåligt, jag har sagt det hundra gånger och visat det också, men ändå bryr hon sig inte (T kan jag inte begära lika mkt av för han är nog född dum i huvudet, mamma är åtminstone smart). Hur fan kan man föda någon och sen skita totalt i den personen??????? Hon kommer inte fatta förrän jag har dött. Ååååhåhhhh vad jag önskar att jag kunde få se hur hon ångrar att hon aldrig tog mig på allvar när jag levde! Fan vad jag skulle skratta från himlen då! Hånskratta åt alla jävla idioter som inte ens förstår hur tröga, fula och dumma dom är!!!!!!!!!

MÄNNISKOR! Alla jävla förbannade människor! FY FAAAAN vad jag hatar dom! Om man kunde bryta kontakten helt med alla människor och bara få ha kontakt med djur, då skulle jag fortsätta leva.

Fattar inte heller hur jag ska göra imorgon. Jag vägrar att gå till jobbet. Ändå vågar jag inte stanna hemma! Jag vågar inte stanna hemma för att jag är livrädd för att visa för någon att jag mår dåligt? Och om jag går till jobbet är jag livrädd för att börja gråta! J A G  V I L L  I N T E  G Å  D I T !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Tänker och tänker och tänker. Har planerat om helgen sjuttioelva gånger idag. Har planerat den här kvällen flera gånger. Har funderat på att supa och gå ut. Vill göra det imorgon om jag lever. Och försöka hitta någon kille som vill ha sex med mig. Jag skulle vilja vara stupfull och dansa hela natten och sen bli överkörd på vägen hem. Ååååhhh jag vill jag vill jag vill!!!!!!!!!!!!!! Snälla snälla gud låt mig få dö nu!!!!!!! Låt mig få våga någonting!!!!!! Jag vill bli sjuk!!!!!!!!!!!!!!! Varför är jag född så jävla ärlig så att jag inte ens vågar sjukanmäla mig när jag inte är sjuk????? Jag vill ju för fan dö, är inte det sjukligt?????????????????????? VavavavvaavavavVAAAAAAAAAA!???????!?!?!??!?!?!

Åhhh jag önskar att någon kunde komma och hämta mig!!!! Kan inte någon mördare bara komma och döda mig!??? Vem som helst!!! Jag orkar inte vara kvar här!!!!!!!!! Jag vägrar att vakna imorgon!!!!!! JAG VÄGRAR!!!! Varför kan jag inte bara skära halsen av mig nu???? Vad är det jag väntar på??? Det BLIR INTE BÄTTRE!!!! Jag har redan väntat, redan försökt, skaffat hjälp. Jag har redan prövat!!!!!!!!!!!!!! Varför kan jag inte bli övertygad??????? LIVET ÄR MENINGSLÖST!  Kan jag inte fatta det??? Vad har jag för problem???????? Hade jag behållit det där barnet hade allt varit annorlunda. Då hade jag haft något att leva för. Det har jag inte nu. Inte det minsta. Inte ens ett djur =(. Jag är helt totalt ensam och ingen bryr sig! Ingen har tid!!!!!!! Alla jobbar istället, jobbar och jobbar och jobbar istället för att ta hand om varandra. KUL. Vilket jävla pissammhälle. ÅÅååå vad jag vill dö nu och se hur folk reagerar då. Jag vill att nån ska bry sig, mamma eller T. Att någon ska komma hit och hålla om mig tills jag somnar. Men ingen gör det. Ingen har tid och ingen bryr sig tillräckligt. Och jag vågar inte ens ringa till min egen mamma och säga att jag mår dåligt och vill att hon ska komma. Fy fan vad jag hatar mig själv. Föraktar mig själv. Jag är så otroligt jävla värdelös!! Gud vad skönt det ska bli att vara död. ♥

Vikt: 61,6 kg

Frukost: 80 mg Strattera, 2 kapslar omega-3, 2 ägg m kaviar, kaffe m grädde o kokosfett
Lunch: 1 brk tonfisk, 1/3 brk majs, hot salsa, 1 ägg, crème fraiche, riven ost
Middag: fläskkarré, gräddsås, rivna morötter
Kväll: 150 g turkisk yoghurt, 28 g torkade dadlar, 18 g (10 st) pekannötter
+ 2 koppar kaffe m grädde

T svarade bara "Tack" på mitt Grattis-sms imorse.
Jag skrev ett till senare att jag var kåt ^^, men det ångrar jag som fan. Jag hoppas verkligen inte att han hör av sig på fredag som vanligt.. Jag hatar det. Att inte höras i veckorna, men sen tigga kontakt till helgen. Och jag är ju alldeles för mesig för att stå emot =(. Jag vet ju inte vad jag vill heller!!

Åhh vad jag hatar allt. Grät medan jag stretchade ikväll. Allt är så jobbigt. Jag vill att allt ska vara perfekt. Jag vill ha en perfekt pojkvän och ett perfekt liv. Åtminstone en perfekt pojkvän... Livet har jag redan sabbat.



What's a woman when a man
Don't stand by her side?
What's a woman when a man
Has secrets to hide?
She'll be weak
She'll be strong
Struggle hard
For so long
What's a woman when a man
(What's a man without a woman?)
Don't go by the rule?
What's a woman when a man
(What's a man without a woman?)
Makes her feel like a fool?
When right
Turns to wrong
She will try
To hold on to the ghosts of the past
When love was to last
Dreams from the past
Faded so fast
All alone
In the daek
She will swear
He'll never mislead her again
All those dreams from the oast
Faded so fast
Ghosts of the past
When love was to last
All alone
In the dark She will swear cross her heart
Never again
Cross my heart
Never again

Ska försöka minnas vad jag ätit de senaste dagarna...
Har vägt 61,6 kg varje morgon iaf.

Måndag
Frukost: 202g turkisk yoghurt, 30g torkade dadlar, 19g pecannötter
Lunch: fläskkarré, gräddsås, sallad
Middag: tacofärs, sallad, majs, 1/2 avocado, crème fraiche, tacochips, pepsi max
Kväll: jordnötsringar, typ en pingvinstång, vindruvor, te m grädde
+ några koppar kaffe m grädde


Tisdag
Frukost: 200g turkisk yoghurt, 25g (7st) torkade dadlar, 31 g (20st) pecannötter, te m 12g grädde
Lunch: fläskkarré, gräddsås, sallad
Middag: tacofärs, sallad, 1/2 avocado, crème fraiche, riven ost(?), tacochips, pepsi max
Kväll: jordnötsringar, 3 geisha, 3 twix, drygt 100 g marabou helnöt, te m grädde
+ några koppar kaffe m grädde


Idag
Frukost: 2 ägg m kaviar, kaffe m grädde o kokosfett
Lunch: 1 brk tonfisk, 1/3 brk majs, hot salsa, 1 ägg, crème fraiche, riven ost
Middag: tacofärs, sallad, crème fraiche, riven ost, pepsi max
+ 2 koppar kaffe m grädde, 1 bit kladdkaka m grädde


Idag har jag dessutom gett mig ut och joggat i 22,27 minuter!!! Trots att jag ätit middag och att det hade hunnit bli mörkt ute. Dock stannade jag vid ett rödljus och stannade för att knyta ena skon under den tiden också ^^. Känner mig riktigt duktig faktiskt. Det var den där Rune jag skrev om igår som inspirerade mig ;-). Gjorde några armhävningar och situps när jag kom hem också.

Har säkert ätit mer än det jag skrivit de senaste dagarna. Har så extremt dåligt minne =/.

Jag önskar att det var som förr. Jag skulle vilja göra en massa roliga saker. Hinna med och orka med en massa roliga saker. Jag vill l e v a! Jag önskar att jag kunde lägga fram kläder till morgondagen kvällen innan. Jag önskar att jag slapp hetskänslan på kvällen och svårigheten att sluta äta. Jag önskar att jag kunde gå och lägga mig i tid så att jag hann läsa en stund i sängen innan jag släckte för natten.

Just nu har jag iaf uppdaterat Winamp. Håller på att koka ägg till matlådan imorgon och ska precis ladda över bilderna jag har i mobilen till datorn. Och jag har INTE hetsätit!!!!!! Trots jordens jävla sug ikväll. Jag måste verkligen kämpa emot att fortsätta äta när jag ätit en portion middag. Jag vill bara fortsätta och fortsätta och fortsätta tills jag är så proppad att jag kan gå och spy upp skiten. Jag orkar inte sluta äta och behöva ta tag i någonting.

Förra veckan hetsåt jag fem dagar. Det var längesen jag hetsåt så många dagar i sträck. Den här veckan tänker jag inte hetsäta någon dag. Jag orkar inte det!

T har inte hört av sig idag, och jag har inte hört av mig till honom heller. Jag har tänkt på honom heela dagen. Jag älskar honom! Hur sjutton ska jag kunna stå emot att höra av mig???!??! Jag hatar mig själv för att jag är så velig och mesig. Jag är trög och dum, långsam och osmart. Usch vad jag ogillar mig själv!

Det är väl därför jag hatar alla andra...^^

Tänk om jag skulle kunna komma ut och springa imorgon!! Jag vill det, nu. Snälla snälla gud, låt mig få ork att ta tag i mig själv och sticka ut och jogga imorn efter jobbet och låt mig slippa vara gravid igen.. och låt min syster få bli frisk.

Kikade in hos Kostdoktorn som vanligt och hittade länken till detta klipp:

Trevlig föreläsning med Rune Larsson. Blir lite sugen på att börja springa =P...

Jag har gjort slut med T. För hundrasjuttioelfte ggn. Han gör mig ledsen och irriterad och vi vill inte samma saker, varför ska jag vara tillsammans med honom då?

När jag gråter över något av det värsta jag gjort i hela mitt liv, något jag behöver älta och prata om, med T, då pratar han bort det. Han bryr sig inte ett skit om det. För honom var väl inte aborten någonting. Han bar aldrig på något barn, han kände aldrig någonting och han kan lätt glömma det och gå vidare. Han kan inte ens trösta mig.

Just det spelar inte så stor roll, att han inte tröstar mig. Det som spelar roll är att han inte bryr sig. Han ringer inte ens upp mig när jag är så ledsen. Istället surfar han runt och kollar på bilar!? Det är det som är viktigt för honom, det är det han bryr sig om.

Alla killar kanske är så? Jag tror inte det, men jag hatar killar ändå. De är vidriga. Jag önskar att jag var lesbisk. Det har jag alltid gjort. Jag har alltid hatat killar. De är äckliga, fula, dumma och värdelösa!!!!!!!!

Om vi bodde i hop hade det varit en annan sak tror jag. Då pratar man automatiskt när man fixar mat eller äter eller bara går om varandra hemma. Då finns det tid för att surfa och kolla på bilar eftersom man ändå är tillsammans. Nu träffas vi inte på vardagarna, då vill jag prata i telefon eller på msn. Då vill jag känna att jag är längtad efter och inte nån man måste kontakta en gång om dagen för att det ska vara så. Jag vill vara som nykär alltid och jag vill alltid ha en nykär kille.

Om jag träffar någon ny kille måste det vara någon som kan ge mig tillräcligt med bekräftelse och han får gärna behöva mycket bekräftelse själv.

Jag skulle så gärna vilja hetsäta nu. Jag har ätit alldeles för mycket ikväll och jag behöver verkligen hetsäta eftersom ingen bryr sig, men jag måste jobba imorgon. Jag måste orka upp och jag orkar inte vara vaken halva natten nu. Jag hatar det! Jag hatar mig själv. Jag hatar mitt liv. Jag hatar allting.

Jag måste hämta tvätten fast jag är helt rödgråten och tårarna fortfarande rinner. Jag måste tvätta mig och bestämma vad jag ska ha för kläder på mig imorgon, det lovade jag min terapeut idag (för att jag ska slippa stå och välja kläder imorgon bitti) men det skiter jag i. Jag vill skriva ett "dagens-inlägg" om vad jag har ätit idag. Jag vill föra över mina bilder från mobilen till datorn. Men jag hinner inte för jag måste gå och lägga mig.

Jag skulle vilja döda T också. Skära honom sönder och samman och hänga upp honom på väggen. Jag måste våga ta livet av mig nångång för jag vill verkligen inte leva längre.

Jag har fått veta en hemlighet ♥. Den är så ny så jag vågar knappt skriva vad det är här. Min kompis är gravid! Men än så länge bara i 7:e (el eg 5:e, vet inte riktigt hur man räknar) veckan. Jag är glad för hennes skull, men ledsen för min egen.

Har haft ömma och svullna bröst några dagar nu och känt mig lite illamående till och från. Är liite halvt orolig att jag råkat bli gravid igen och har tänkt mkt på det just idag. Och så fick jag veta detta, att min kompis alldeles nyligen blivit gravid!

Jag kan inte riktigt hjälpa att jag gråter. Jag är dum i huvudet men jag ångrar aborten! Jag ångrar mig så in i norden!! Jag önskar att jag hade behållit det barnet. Då hade jag varit på väg att flytta till T nu, det är jag övertygad om. Allt hade varit så mkt lättare. Barnet hade fått besluta istället för mig. T hade fått bli "den rätte" och all tvekan hade automatiskt försvunnit.

Nu sitter jag här ensam. T vill inte flytta ihop med mig längre (inte nu iaf). Jag måste flytta ut ur min studentetta snarast möjligt. Jag förblir ensam i säkert minst ett år till. Jag orkar inte med det här livet. Jag vill inte ha det! Jag vill inte att det ska vara som det är! Jag önskar att jag hade behållit barnet för då hade allting löst sig. Jag hade älskat både det och T över allt annat på jorden, det vet jag.

Nu känns det som jag inte vill ha några barn längre för att det inte är rättvist mot det jag hade. I alla fall inte med T. Det är onödigt att ha tagit bort ett barn om vi ändå skulle vara tillsammans resten av livet, då kunde vi ha behållit det! Jag vet att det är knasigt att resonera så här, men det skiter jag i! Det är så jag känner!

Ska jag skaffa barn så får jag träffa någon annan, så det är lika bra att vi gör slut direkt. Dessutom vägrar jag att bo ensam ett jävla år till! Jag tänker träffa någon som vill flytta ihop med mig och skaffa familj med mig. Går inte det så tänker jag vara ensam. Jag orkar inte med att bara ses på helgerna, plågas ihjäl varje gång T åker och må skit och hetsäta i veckorna. Jag orkar bara inte med det längre! Jag vill inte ha det så!

Jag vill ha barn innan jag fyller 30! Jag vill inte bli en gammal mamma! Jag kan lika gärna bli mamma nu. Jag pluggar ju ändå inte och vet inte vad jag vill bli och jobba med. Tror inte att jag kommer komma på det nånsin. Mina kompisar är klara med festandet. Det är jag egentligen också. Jag har hamnat i ett mellanläge i livet som jag hatar! Jag vill ha förändring! Jag orkar inte stanna här längre! Jag vill skaffa familj! Jag behöver något att leva för!!!!!! Som det är nu är mitt liv HELT meningslöst.

Jag ville skriva så mkt igår, men jag orkade inte. Fy satan vad dåligt jag mådde igår! Det är bara ett fåtal gånger jag mått så fruktansvärt dåligt. Jag tror nästan jag hade nån slags ångestattack en stund.

Gick och köpte 200 g choklad i förrgår och mer som jag inte ens kommer ihåg.. eller just det, glass var det och sen åt jag upp nektarinerna jag hade kvar, spydde sen. Igår köpte jag naturgodis och glass som jag hetsåt fast utan att spy efteråt!! Det var längesen jag gjorde något så dumt (bra??^^). Vägde 62,2 kg idag och har naturligtvis varit dålig i magen vilket jag hatar.

Idag har jag köpt 12 center, 12 geisha, 200 g marabou helnöt, 5 russinbrödbullar, 2 frallor, 1 påse jordnötsringar.
*Mmm* vad äckligt det är... Sitter här helt proppad och undrar om jag ska försöka trycka i mig så mkt jag kan av resten och sen slänga det som är kvar, eller om jag ska gå och spy nu och sedan hetsäta en gång till. Fast problemet är att jag inte har tillräckligt kvar för att bli ordentligt fullproppad sen, och jag har så jävla svårt att spy om jag inte är fullproppad =/. Dricker dock en massa pepsi max och te också och det underlättar förstår mkt vid kräkningen sen..
Egentligen skulle jag "behöva" hetsäta augusti ut. Kan inte lösa det känslomässigt/ångestmässigt annars. Härom dagen tänkte jag att jag kunde ha två hetsätningsfria veckor fram till september, men det sket sig igår... Ingenting stämmer längre och jag kan inte hitta på några nya bra "regler" som jag kan acceptera.

Haha vilka problem jag har. Sen skulle jag egentligen vilja ta livet av mig också innan T kommer hem. Jag var så snäll förut när han kom hit för att lämna sina saker (innan han snällt gick till en kompis eftersom jag ville vara ensam). Sa att jag älskade honom och pussade honom "Hejdå" utan att gräla nånting ^^. Skulle vara så passande att dö idag känner jag. Fast det är inte så snällt mot mamma som är barnvakt inatt och inte har tid att ta hand om en död dotter =P.

Nä, inte vet jag. Jag orkar bara inte med livet längre och jag kan inte lösa det. Fan.
(Men sen tänker jag också att mitt extremt dåliga mående just nu kan ev bero på att jag ökade från 60 mg till 80 mg Strattera i måndags, så jag "borde" härda ut i några dagar till för att se om jag mår bättre sen ^^, men ORKA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!)

"jag undrar, om du skulle hetsäta frukt och grönsaker, skulle du sedan kräkas upp det också eller skulle du behålla det?
Kan du inte skriva svaret i ett nytt inlägg?
mvh Olivia"

Jo, det kan jag väl ;-).
Jag skulle antagligen kräkas upp det. Det har jag iaf gjort förut när jag hetsätit frukt. Det är ju massa socker i frukt. Sen är det p g a känslan jag spyr också, inte bara för att det är onyttigt. Det är ju inte så skönt att vara fullproppad av något, vare sig det är frukt eller godis.. Även om det kanske(?) är lite mindre jobbigt att vara proppad med frukt. Har ätit mkt morötter och ost också ett par gånger. Det tycker jag är hyfsat nyttigt, men alldeles för mycket mat är vidrigt oavsett..

Vad roligt, mysigt, trevligt och skönt det är att få snälla och värmande kommentarer =), tack! Det känns som någon bryr sig, att jag inte är ensam.

Jag tog tag i disken! Och sen planterade jag tre avocadokärnor och två nektarinkärnor =). Sånt tycker jag om. Så nu ska jag försöka att inte tänka på allt jag inte gjort (som diska, söka jobb i T:s stad, kolla efter lgh, kolla efter cykel, tvätta, städa, ringa mamma, besöka farmor mm mm) utan tänka på det jag HAR gjort. Som arbetsterapeuten rekommenderade... Jo, jag är glad att jag tog tag i disken äntligen, jätteglad. Och det var trevligt att plantera fruktkärnorna, visst var det det. Men det är ju oändligt mkt kvar som jag måste göra! Fast jag kan ju faktiskt inte göra allt samma kväll, det går inte. Nu tänker jag ändå inte göra några fler måsten, däremot är jag jääääääääääääääävligt sugen på att gå och köpa en chokladkaka. USCH. Beslutsångest till tusen som vanligt. Hela kvällen blir förstörd av detta eviga vägande fram och tillbaka, för och emot. *Hata*

Jag ska nog lägga till en kategori "Mobilblogg" el liknande och göra den till standard. Då borde ju alla inlägg jag skriver från mobilen hamna under den kategorin eftersom de hamnar under "Allmänt-kategorin" nu, vilken är standard.

Idag vägde jag fortf 61,6 kg.
Frukost: 80 mg Strattera, 2 kapslar omega-3, 2 ägg m kaviar, kaffe m grädde o kokosfett, 3/4 nektarin
Lunch: fiskgratäng à la LCHF
Fika: McDonald's-glass m kolasås
Middag: 1 kabanoss (el vad det nu är för korv ^^), 1 avocado m örtsalt, 2 nektariner
+ 3(?) muggar kaffe m grädde under dagen och sockerfritt tuggummi
Kväll: choklad????????????????????????????????????????????????, te m mjölk

(HAAAAAALLLLLÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ vad fan håller jag på med!?!?!??!?!?!?!?!??????????!?!?!?? Jag vill ju bli smal!!!!!!! Har jag glömt bort det??????????)

Japp jag hetsåt igår också. Gick iväg och köpte glass och choklad sen. Trevligt.
Och ikväll då?? Ikväll då? Ikväll då? Va va va va va?????

Choklad är gott men bröd är INTE gott (längre).

Jag är så otroligt jävla superstörd så det finns inte! Igår kände jag att jag ville köpa snickers och kexchoklad för att det tillsammans med geishan och centern jag åt i helgen skulle bli "det sista" i chokladväg på ett tag. Grejen är bara den att jag aldrig åt den där förbannade geishan i helgen, för den fick T!!!!!!!! Jag glömde att jag faktiskt inte hade ätit den! Hade jag kommit på det så hade det känts OK med bara centern som "sista" godis.

Nej, det finns ingen logik bakom det hela utan det är bara konstiga känslor el tvångstankar jag har. Fan vad irriterad jag blev idag (eller om det var igår kväll?) när jag kom på det! Att jag hetsätit snickers, kexchoklad och vitt bröd i onödan!!!! Min jävla iq-befriade fjant!!!!!

Idag hade jag bröd kvar tyvärr. Åt två skivor redan till frukost och sen efter jobbet var jag ju tvungen att köpa ny geisha och center bara för att det inte stämde längre när jag ätit snickers fast inte geisha ^^. Suck. Köpte iaf bara sex lösviktsgeisha och sex lösviktscenter, tillräckligt lite för att slippa hetsäta. Nu känner jag mig dock övermätt-äcklad med en halv limpa och chokladen i magen. USCH!

Om det hade varit "förr" hade jag lätt gått och handlat mer skit nu och spytt sen, men det är inte längre "förr". Av nån skum anledning (medicinen???) så bryr jag mig inte lika mkt längre. Att slippa spy väger tyngre än att få bort känslan av fel och för mkt mat i magen. Så om jag är jävligt duktig nu sätter jag på musik och går och diskar ist och slutar att äta för idag...

Det som också är lite skumt är att det verkar som jag kan vänja mig av vid saker. Som bröd tex, det var inte gott någonstans. Inte ens den första skivan. Det måste vara LCHF som gjort det. Kött är gott, känns nyttigt och mättar skönt. Mjölmat känns helt onödigt, är inte alls gott, och jag är inte ett dugg sugen på det längre. Dessutom sväller magen upp som en ballong och jag känner mig äckligt full i magen, men ändå inte riktigt mätt och fortfarande sugen.

Usch, nu sitter brödet i halsen på mig. Det vill upp upp upp upp upp... men jag orkar och vill inte kräkas. Jag vet att det går över. Frågan är bara om jag orkar vänta. Vill inte gå upp i vikt mer nu heller, vägde 61,6 kg idag. Uuuuusschhh!! Om jag ändå bara hade lite glass och lite mer choklad och kanske lite fil och müsli... Varför äter jag brödet när jag inte tycker att det är ett dugg gott????? Jag kunde ju ha slängt det ist!!!!!!! Åååhhh vad jag hatar mig själv!! Dessutom är det helt värdelösa datum den här veckan för att starta om.. Jag måste vara så viljestark om jag ska klara det då, och det är det sista jag är nu för tiden. Fan fan fan, jag orkar inte gå och handla.. igen.

...vad jag ska spy snart. Och oj vad mkt jag fortf kan trycka i mig... Är min magsäck fortfarande så jävla stor!?

Allting är så jävla hopplöst! Alla bara dör ändå. Jag orkar inte mer och jag vill inte.

Usch vad jag är trött på allt känner jag helt plötsligt. Vi har varit vid kusten idag och det är härligt här. Hyfsat varmt på dagen och strålande sol (har det varit varje dag), men blåsigt. Men är trött på jobbet. Trött på livet. Jag vill stanna här. Jag vill inte åka hem! Jag vill rymma med en afrikan. Jag älskar de svarta, de är så vackra! Vita är så fula, bleka och tråkiga. Jag älskar språken och livet så nära naturen på nåt vis.

Däremot hatar jag klasskillnaderna. De fattiga i kåkstäderna och de rika i sina inhägnade lyxvillor. Det är vidrigt. Jag har varit så otroligt snål här och det grämer mig. Imorgon, imorgon önskar jag att jag kunde ge bort allt jag har.

Jag skulle vilja leva här bland afrikanerna. Jag skulle kunna sitta och titta på afrikaner i alla åldrar hela dagarna. Bara sitta och förundras hur vackra de är. De är som djur för mig, så nära naturen. Det är väl för att de är så annorlunda. Usch jag hatar vita, jag skulle vilja vara svart.

Fast jag hatar ju eg människor generellt, svarta är väl inte så jäkla mkt bättre än vita kanske... Människor tror att dom är så jävla smarta och sen förstör dom det enda dom har att leva på och av, jorden, djur och natur. Idioter är vi.

Usch, jag vill inte åka hem! Jag vill inte finnas! Jag hatar att flyga. Jag orkar inte flyga hem imorn. Jag orkar inte få ont i magen. Jag orkar inte ha ont i magen och jag orkar inte vara förstoppad och jag orkar inte att inte vara förstoppad heller... iaf inte när jag ska flyga så jävla länge. Jag hatar allting.

Nu går min internettid ut igen. Är så trött så jag vill bara gråta. Godnatt.

Hej hej.. Jag är i Sydafrika och jobbar. Åkte tidigt i måndags och åker härifrån sent på fredag, är hemma på lördag em. Det är vinter här. Kallt. Jag började längta hem så fort jag åkt hemifrån nästan =(. Om T skulle ha varit här, om jag hade åkt hit med honom hade det varit underbart. Nu är jag här med en kollega, som visserligen är jättetrevlig men det är ändå bara en kollega.

Visst är det häftigt att få åka hit! Spännande, och lyxigt att få åka på jobbets bekostnad och samtidigt tjäna pengar.. men jag längtar ändå hem. Jag kan inte hjälpa det. Jag vill bara vara med T. Det är så dumt, jag blir alltid beroende av pojkvänner. Jag tycker ingenting är roligt utan honom.

Jaja, jag har ätit ganska bra. Flygplansmaten är ju kass, bara kolhydrater, men när man åker så här med jobbet så ingår det iaf mat, vin, öl, sprit på flyget. Jag vågar inte dricka nån alkohol ifall jag får ont i magen. Vågar eg inte äta bröd heller, men gjorde det ändå den här ggn och det gick bra. Tror att det funkar när jag bara äter lite. Flög i nästan 11 timmar totalt, usch. Har inte hetsätit (än) iaf. Idag åt jag hotellfrukost, sallad till lunch och middag och sen två kakor och nötter på rummet. Onödigt, visst, men ingen hets. Har varit förstoppad i tre dagar nu och jag hatar det. Blir mer och mer gasig och uppsvullen. Varför kan magen bara inte funka normalt!? Men det är väl så för många just vid resor tror jag, att magen kommer i olag.

Hatar att behöva äta ute också, oftast på någon vägkrog el snabbmatsrestaurang. Finns ju oftast inget där jag vill äta =/. Det är mkt jag hatar...^^.

3 min kvar på uppkopplingen! Nu måste jag posta detta!
Längtar till lördag när jag kommer hem! Längtar efter T! ♥

Jag är så ledsen. T har precis åkt härifrån. Jag bara gråter fast jag borde laga mat och/eller gå ut och jogga. Jag orkar ingenting. Jag vill ingenting. Vill bara vara med T. Jag får inte ens smsa med honom för att han ska sova på bussen =(. Jag känner mig så ensam.

T messade i fredags och frågade om han fick komma och jag kunde ju inte säga nej. Innerst inne ville jag ju träffa honom. Jag har inte haft lust med någonting men vi har ändå haft OK trevligt. I fredags kväll följde vi med hans kompis och åkte båt och igår var vi i Sthlm på kalas hos min syster (igen). Idag har jag t o m städat och tvättat! Och igår passade jag på att växla pengar på Forex inför jobbresan imorn.

Så summa sumarum så har jag fått ovanligt mkt gjort den här helgen. Har inte bråkat särskilt mkt med T heller. Har varit deppig, haft ångest/känt frustration och sagt några dumma/elaka kommentarer till T som jag ångrat, men inte bråkat direkt.

Men som sagt, jag känner mig väldigt deppig och ledsen. Har nog gråtit varje dag den här veckan tror jag. Nästan varje dag de senaste veckorna t o m. Allt känns så hopplöst. Jag vill vara med T, det är det enda jag vill, det enda jag tycker om. Ändå kan vi inte bo ihop. Han vill inte flytta ihop med mig som det är nu, och det förstår jag ju, men jag har svårt att acceptera det =(. Jag är trött på mitt jobb (trots att jag borde vara jätteglad att ha ett sådant fantastiskt jobb där jag får chansen att resa utan utbildning), trött på den här staden, trött på allting.

Det enda jag vill göra är att flytta ihop med T, men det får jag inte. Jag orkar inte vänta till jag mår bättre. Jag mår ju för fan aldrig bättre!!!!!!!!! Usch, jag vill inte leva. Jag vill inte finnas.

Jag vill inte vara ensam! Jag hatar att vara ensam. Jag har varit ensam tillräckligt mkt i mitt jävla skitliv.

Köpte nötter till resan på vägen hem efter att jag följt med T till stationen. Köpte godis också. Dumma dumma jag. Varför? Jag är väl hungrig och sugen och tycker synd om mig själv. Känner mig ensam. Kommer säkert hetsäta bara för det. Jag orkar inte det. Jag vill inte det!! Jag önskar att T var kvar. Jag står inte ut ensam. Jag älskar T.

Jag blir så jävla förbannad!!!!!!! Nu när jag ÄNTLIGEN ska ta tag i någonting så GÅR DET INTE för att att T har tagit hem sin jävla usb-sladd till mobilen som jag skulle få låna!!!!!!!!!!!!!!! Jävla idiot!!!!!!!
Och det här var sista jävla dagen jag kunde göra det innan resan! Hade lovat en arbetskamrat att fixa detta nu! Åhhhhh vad jag hatar allting! JAG HATAR ALLTING!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Imorn ska jag sluta ganska tidigt på jobbet (om jag orkar dit till åtta då ^^). Har faktiskt jobbat in en timme till imorn ist för att ligga back på fredagarna som jag brukar. Ska verkligen försöka komma iväg direkt då och kolla på begagnade cyklar hos cykelhandlare. Sen ska jag försöka förmå mig att ringa mamma och be henne hämta mig. Jag har velat göra det hela kvällen, men in i det sista hoppats att T skulle höra av sig och vilja träffa mig..

Usch jag HATAR mig själv för att jag gör så här. För att jag plågar mig själv. Antingen borde jag ju ringa T och säga att jag vill träffa honom, eller så borde jag bestämma mig för att jag inte vill träffa honom och hitta på någonting annat. Jag orkar iaf inte sitta ensam här i helgen. Jag vägrar. Jag står inte ut.

Jag vill inte träffa T mer, aldrig mer. Jag vägrar att han ska kunna slippa mig i veckorna och träffa mig på helgerna, om han vill.

Jag vill åka hem till mamma och katterna och dö.

USCH, JAG VET INTE VAD JAG SKA GÖRA!!!!!!!!!!! Jag är så jävla chokladsugen och känner mig så jävla ensam, men jag kan inte ringa till någon för att... jag bara kan inte, vågar inte, vill inte, orkar inte.

Jag orkar inte med all måste heller. Jag måste diska, tvätta, skriva packlista inför jobbresa nästa vecka, städa, röja (slänga och ge bort onödiga saker), vattna blommorna, föra över bilder från NZ- och AU-resan till ett usb-minne, ladda kamerabatteriet, uppdatera min mobil, kolla efter en cykel, kolla efter en dammsugare, bestämma vad jag ska göra i helgen...

Det enda jag VILL göra är att läsa bloggar eller älska med T. Annars vill jag dö.

Jag känner mig ensammast i världen. Jag vill bara gråta, men jag kan inte just nu. Jag var och tittade på en begagnad cykel idag efter jobbet, men jag kunde inte bestämma mig för om jag ville ha den såklart. Ibland försöker jag vara positiv, försöker tänka positivt, men det går liksom inte. Jag är en negativ person, jag fattar inte hur jag ska kunna ändra på det.

Jag känner mig så ensam utan T. Hela jävla dagen har jag hoppats på ett sms, men icke. Jag vill veta att det är helt slut mellan oss. Jag vill veta om vi ska ses i helgen. Jag önskar att jag kunde boka in något annat. Åka hem till mamma eller vad som helst. Önskar att jag kunde bryta med honom. Men jag kan inte, jag vill inte riktigt, det går inte. Jag hoppas ju fortfarande. Hoppas att det ska gå, att vi ska ses, att han ska höra av sig.

Fast jag vet att jag blir superirriterad OM han hör av sig. Då hatar jag honom för att han inte hört av sig tidigare så jag kunnat planera vad jag ska göra i helgen. Jag tycker att det är han som förstör mitt liv fast det är jag själv som förstör det.

Jag hatar mig själv. Vad ska jag göra åt det?

Jag orkar inte mer! Jag vill inte!
Jag har lagat mat (till matlådor) och diskat hela kvällen och kollat på lägenheter... Maten är fortf inte klar. Jag hatar allt. Jag vill inte bo i någon av lägenheterna som erbjuds. Jag orkar inte flytta. Jag vet inte vart jag vill flytta!
Jag kanske ska flytta hem till mamma istället och tyna bort där.

Jag smsade till T imorse att det var lika bra att vi inte hördes av mer och vi har inte hörts av sen dess. Det är lika bra det men jag är så ledsen.

Livet är totalt meningslöst. Varför kan jag bara inte avsluta det nu?

Jag vet inte hur jag ska göra med T. Jag älskar honom, men blir irriterad så fort han hör av sig i princip. Av någon anledning tål jag honom inte. Tror inte att jag eg tål någon just för att jag mår dåligt själv, men det märks bara i kontakten med de närmaste. Det är dom jag vågar skälla på, bråka med och provocera.

Jag måste flytta ut ur min studentlägenhet fortast möjligt. Jag får inte bo kvar här längre eftersom jag bott här i mer än fem år och inte pluggar. Ska jag då flytta till en annan lgh här och fortsätta på mitt jobb, eller ska jag flytta till T? Jag kan ju inte hålla T vaken hela nätterna nu när han jobbar =(, då kommer jag verkligen att förstöra hans liv. Tyvärr är jag ganska säker på att det kommer bli så. Han blir målet för min frustration på kvällen.

Men jag vill absolut inte bo kvar här heller. Ska jag vara tillsammans med T så vill jag vara med honom, bo med honom. Inte bo två timmar bort och bara träffas på helgerna! Dessutom kan vi inte ha någon kontakt i veckorna heller eftersom jag bara blir irriterad då. Vi missuppfattar varandras sms tex och jag börjar provocera honom via msn på kvällen. Blir stött/avundsjuk över att han faktiskt GÖR saker och inte har tid med mig jämt. När vi är så långt ifrån varandra och bara pratar i telefon eller chattar på msn kan han lätt slippa undan mig. Han kan bara säga tack, hej och godnatt och stänga av datorn.. kvar sitter jag ensam, frustrerad och ledsen. Jag står inte ut med det! Jag hatar det! Det finns inget värre!

Hur fan ska jag göra!? Jag måste bestämma mig NU och jag har ingen aning. Jag vet inte! Jag kan inte ta beslut! Varför kan jag inte få vara liten igen, slippa allt det här, låta någon göra det åt mig!?

Om jag hetsäter slipper jag skiten idag iaf. Om jag hetsäter imorgon slipper jag imorgon. Om jag inte hetsäter dör jag för jag står inte ut med livet.

Igår åt jag upp en stor godispåse jag köpt hos Ts föräldrar + en massa salta nötter och glassen jag hade hemma. Spydde, men det kändes som jag hade en massa kvar som vägrade att komma upp.

Nu har jag iaf inget onyttigt kvar hemma, förutom vaniljsocker. Tror dock att jag kan låta bli det. Fast vill jag hetsa så går jag ju ändå och handlar...

Idag har jag ätit:
Frukost: 60 mg Strattera, 2 kapslar omega-3, 2 ägg m kaviar, 1 avocado m örtsalt, kaffe m grädde
Fm-fika: 1 kopp kaffe m grädde
Lunch: Tacofärs, crème fraiche, hot salsa, majs, sallad, tomat, gurka
Em-fika: 1 kopp kaffe m 40 cl mellanmjölk
Middag: 1 ägg, 1 avocado m örtsalt, tacofärs, hot salsa, majs, 2 morötter, ostskivor

mer middag: crème fraiche, 2 cocktailtomater, 1 salladsblad, 1 morot, fler ostskivor, pepsi max

Åt väl för lite till lunch. Var så himla hungrig när jag kom hem och nu har jag svårt att sluta äta =/. USCH.

... och läser bloggar. Fastnade på den här: http://primaliv.wordpress.com/
Sjuksköterskeövertygelse... eller det här inlägget kanske, reproduktion ♥.

Det är lustigt vad hets gör för själen ^^. Varför kan man inte bli så ångestbefriad av någonting annat??
Ny plan: Onyttigt 1 augusti, hets idag (3 aug), fri för evigt.

Mouuuhhhhaahahahhahahahaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
död åt mig

Vad gör man när man inte orkar mer? Jag kan inte vara med min pojkvän och jag kan inte vara utan honom. Jag orkar och vill inte jobba, men jag klarar inte av att vara hemma eller plugga. Jag vet inte om jag vill flytta till min pojkvän eller om jag vill stanna kvar här. Jag klarar inte av att hålla kontakten med mina vänner trots att jag längtar efter dom och behöver dom.

Jag vill så mycket ändå. Fast jag orkar ingenting? Jag har så mkt tankar, men ingenting blir gjort.

Idag har jag lämnat tillbaka hyrbilen efter jobbet. Nu äter jag. Jag vill inte hetsäta, men ändå vill jag det. Jag vill inte göra något annat, men ändå vill jag det egentligen. Jag mår inte bra och jag vill få bort den känslan. Den enda lösningen jag kan komma på är att hetsäta. Det är det enda som hjälper, det vet jag. Fast jag är inte sugen. Inte ett dugg. Jag orkar inte. Jag har ingen lust. Jag har inte lust med någonting.

Nu ösregnar det plötsligt här. Jag skulle vilja gå ut i regnet. Gå ut och bli genomblöt och gråta, men jag orkar inte. Jag sitter här, som vanligt, framför datorn istället.

Jag borde göra matlådor till jobbet också, men jag orkar inte det heller. Jag vill inte. Jag står inte ut!

Jag vill bli en blöt fläck som försvinner med resten.

Usch. Usch usch usch. Jag längtar efter T! Jag vill tillbaka till semestern och jag vill gråta. Det är helt stört med tanke på hur min semester har varit.

T och jag har typ gjort slut var och varannan dag. Jag har varit fruktansvärt provocerande och elak nästan varje kväll, även ofta på dagarna. Vi hyrde en bil i tisdags och åkte till Ts föräldrar, men jag ångrade mig typ varannan sekund, ville åka hem, och var på väg att åka hem nästan varje kväll/natt. Hatade T och älskade honom. Hatade livet och mig själv, men älskade T. Jag har gråtit varje dag. Jag har haft den här satans frustrationen i mig varje dag.

När T och jag låg och pratade härom natten, när jag hade lugnat ner mig efter ett bråk, frågade han mig hur jag kände och tyckte att det lät som social fobi. Jag har tänkt på det förut och jag har även berättat för min terapeut och för de på NPU hur jag känner, men det är aldrig någon som nämnt social fobi.

Allt känns jättejobbigt när jag är hos Ts föräldrar tex. Jag tror att det är därför min frustration sedan går ut över T, han som står mig närmast. Jag tycker det är asjobbigt att gå från ett rum till ett annat utan T, när jag vet att hans föräldrar är hemma. Jag måste verkligen kämpa HELA TIDEN för att bara vara! Bara våga vara normal, försöka vara normal. Gå från sovrummet till badrummet. Gå ner och äta. Gå ner och göra frukost. Är ingen hemma är det inga problem, då känns det inte alls jobbigt.

Usch, jag har så mkt att skriva ner. Så mkt tankar och funderingar att uttrycka. Jag älskar att prata med T om det. Jag tycker om när han frågar. Jag tycker om när han bryr sig. Men jag känner mig alltid egoistisk. Jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag. Bara den här bloggen är ju egoistisk. Allt, bara om mig. Räcker inte det?

Jag måste försöka komma isäng nu. Jag orkar inte vara trött på jobbet. Fast jag orkar inte jobba oavsett. Jag vill bli arbetslös. Jag vågar knappt skriva det ens, usch. Egentligen vill jag naturligtvis inte det. Jag vill utbilda mig till något jag vill jobba med och sen jobba med det! Jag vill tycka att det är kul att vara på jobbet. Men jag vet ju inte VAD fan jag vill bli! Just nu vill jag bara vara hemma. Surfa på sidor om kost och hälsa. Läsa böcker. Blogga. Det känns som jag slösar bort livet med att vara på jobbet. Jag orkar inte mer! Jag vill vara med T! Bara med T! Alltid.

Fast man måste jobba. Samhället funkar så. Måste måste måste måste. Åtta timmar om dagen måste man vara ifrån den man älskar och sen måste man träna, diska, tvätta, laga mat osv. Men man får ju iaf sova ihop, om man bor ihop...^^ Jag hatar livet.

Just det, ska passa på att skriva ner att jag fick mens igår och att jag vägde 59,7 kg(!!) imorse. Dock var det efter att jag äntligen fått gå på toa efter att ha haft förstoppning i fem dagar ^^. Tacka vet jag semester med pojkvän ♥ = ingen hetsätning ♥.