Ätstörning

Ringde till vårdcentralen igår p g a att jag inte haft mens sen i vintras (typ januari) och innan dess var det i augusti förra året. Äntligen blev det gjort iaf ^^. Sjuksköterskan tyckte att jag skulle ringa kvinnomottagningen (eller vad det nu var) och själv skulle hon återkomma om ett par dagar när hon kollat upp något (var det nu var ^^). Jag sa att jag tror att jag vet orsaken är. Tror det är stress. Började ju ringa in på kvällsmöten i augusti och har jobbat i programmet. Det har förändrat mitt liv till det bättre, men också ökat stressnivån hos mig tror jag.

 

Stör mig på Martinas felskrivningar. Tycker hon skriver om intressanta saker, men borde sluta läsa hennes blogg när jag irriterar mig så mycket. Finns naturligtvis en massa andra bra bloggar att läsa istället. Ska bara hitta dom ^^. Har hittat några miljöbloggar som jag ska kika lite mer på.

 

Har så mycket tankar och funderingar på vad jag vill jobba med, att jag vill blogga mer, träna mer. Sen rullar vardagen på och jag hinner inte / orkar inte.

 

Godnatt.

Jag vill sluta raka benen. Varför gör jag det egentligen? Är det för min skull? Ja, det är det väl. För att jag inte ska känna mig rädd för att sticka ut. Rädd för vad andra ska tycka. Att andra ska tycka något negativt om mina håriga ben.

Jag vill inte styras av mina rädslor längre! Jag tror inte att man blir en bättre människa av det. Tvärt om tror jag att man blir en bättre människa när man vågar stå för det man tycker och det som känns rätt innerst inne (autentisk?).

Jag ska be till Gud om att avlägsna denna rädsla från mig. Att få mod och styrka att våga gå i kjol och håriga ben till jobbet! Hittills har jag märkt att jag inte vågar. Jag slutade raka benen någon gång i vintras, men nu när äntligen våren och värmen kommit, så vågar jag inte ha en kortare kjol eller shorts till jobbet.

Ett alternativ skulle kunna vara att bara raka benen några få gånger i sommar, och låta håret växa ut mer och mer varje gång. Idag åker jag iaf till mamma med orakade ben och kort kjol! Ett första steg i invänjningsprocessen (kan man säga så?). ;-)

Kesopannkakor från igår.