Överätning

Hej! Vad kul att få en kommentar! =) Även om det inte var lika kul med återfall såklart =S.
 
Själv går det sådär. Jag överäter typ varje kväll jag är hemma. Är jag hos mamma eller borta hos andra går det bra, men hemma ensam överäter jag efter middagen (som ofta är alldeles för sen).
 
Ikväll har jag ätit 3 dl syrad grädde (för första ggn) med bär, plus två 250-grams ekologiska brieostar. Why!? Jag köpte det för att det var på erbjudande på Hemköp. Tvekade lite grann då jag inte ätit så mkt mjölkprodukter den senaste tiden och blivit väldigt inspirerad av "vegan-rörelsen" (eller rättare sagt några youtubers jag försöker följa så gott jag kan nu när jag haft mkt annat att tänka på, och göra - mamma).
 
Jag behöver be varje morgon. Jag behöver meditera. Jag vill fortsätta med Yoga som jag började med efter nyår. Men nä, det har blivit bortpriorterat. Förstår mig inte på mig själv. Att ta hand om mig själv och mina känslor och motverka min ätstörning är det viktigaste i mitt liv. Annars orkar jag inte leva. Ändå prioriterar jag bort livsviktiga saker!?
 
Ja, livet är inte lätt. Men jag slår inte så mkt på mig själv längre (gjorde jag det förut?). Jag förlåter mig själv för att jag gör fel val ibland. Jag kommer iaf på saker jag gjort fel, och jag har möjlighet att göra bättre imorgon! Allt jag ser och inser, även i efterhand, hjälper mig ju framåt i livet. Det ger mig möjlighet att bli bättre. Att öva på att agera annorlunda!
 
Fantastiskt egentligen. Livet är fantastiskt. Ibland är det jobbigt att leva. Men livet är ändå fantastiskt. Jag älskar naturen. Jag älskar solen. Det är livet. För mig är Gud naturen, livet.
 
Yes, så är det. Har iaf inte spytt, och det tänker jag inte göra. Jag har slutat äta för idag (igår ^^) och idag är en ny dag. Jag har inte spytt på över ett och ett halvt år. Det är HELT OTROLIGT. Om jag då har en period när jag fastnat(?) i överätande, så är det ändå inget mot bulimin jag kämpade emot för två år sen. Nu har jag ett program, en trygghet. Massor med människor som har samma sjukdom som jag, som jag kan få stöd av. Och jag har accepterat att jag är sjuk, och att det finns en högre makt som är starkare än jag. Något som kan hjälpa mig, vägleda mig i livet.
 
Mitt liv är likadant som förut. Jag är ju samma person. Ändå är det helt annorlunda. Skumt, och konstigt, och mäktigt.
 
Gud, vägled mig idag (imorgon). hjälp mig att inte överäta. Hjälp mig att göra bra val som jag klarar av. Låt mig följa min plan att lämna de två ytterligare brieostarna jag köpt till mamma. Imorgon vill jag äta mer vegetariskt, mer grönsaker och frukt. Fräsha saker, så att jag får känna mig fräsch i kroppen.
 
Imorgon (vad som är idag eller imorgon varierar lite från mening till mening tror jag ^^) ska jag träffa några vänner! Tack Gud för att du finns, tack för att jag får finnas på denna vackra planet och uppleva den här fantastiska dagen.

Grå hemma-söndag

Idag har det varit en ganska jobbig dag. Jag har nästan velat dö. Inte orkat göra någonting. Dock tror jag att det beror på att det är något knas med mina hormoner. I vilket fall måste jag acceptera hur jag mår och hur jag känner. Det är det enda jag kan göra. Det blir inte bättre av att jag kämpar emot i stunden. Att jag inte tycker att jag ska må som jag mår. Det hjälper ju inte. Men det hjälper att acceptera mina känslor. Orkar jag inte så orkar jag inte. Just nu. Känslor ändras hela tiden. Om en timme kommer jag förmodligen inte känna precis likadant som jag känner nu. Och inte imorgon heller.
 
Nu känns det mkt bättre än det gjorde på dagen. Har gråtit i ett par omgångar och halvsovit i en fåtölj. Orkade inte laga mat. Orkade inte gå ut och jogga eller gå. Orkade inte ta mig iväg på ett träningspass och orkade inte ta mig iväg och handla. Orkade ingenting.
 
Men lite senare orkade jag faktiskt stoppa in ett par sötpotatisar i ugnen och sen fick jag t o m ett ryck och bakade ett enkelt bananbröd. Såå gott!! Som en mjuk banan- och kanelkaka.
 

Jobbig dag

Idag har jag irriterat mig och irriterat mig och irriterat mig. Är så trött. Känner mig utbränd. Min hjärna har varit som en blöt svamp i eftermiddag. Vaknat vid 06 flera dagar nu. Förmodligen somnat om lite innan väckarklockan kl 07. Men inte sovit tillräckligt iaf. Lagt mig närmare 24 de senaste kvällarna. Varit så trött så jag inte orkat lägga mig =/.
 
Inser iaf att det inte hjälper att irritera mig på alla andra. Vad kan jag göra åt min situation själv? Jo, jag kan agera mer som en projektledare. Följa upp ärenden. Dock känner jag mig nästan mer stressad bara jag tänker på det, eftersom jag har så svårt att prioritera och inte vet var jag ska börja i allt =(.
 
Suck.

Tionde

Jag har så otroligt mycket att skriva. Tankarna har bara snurrat runt de senaste dagarna och jag blir knäpp på mig själv. Hatade nästan livet idag när jag kom hem från jobbet, men nu känns det bättre. Skulle ringa ut, göra tionde, skriva etc. Usch usch usch vilket motstånd jag har mot allt! Vill inte vill inte vill inte!!!
 
Vill göra uppgift/tips som jag fått av min sponsor: Skriva ner tre bra grejer från idag, tre saker jag är tacksam över idag samt en sak jag behöver hjälp med. Detta pratade vi om i söndags, nu är det torsdag. Bättre sent än aldrig!
Så här kommer de då:
 
Bra
  • En ekorre sprang över cykelbanan när jag cyklade till jobbet imorse <3. Körde nästan över den! Såå söt. Jag älskar ekorrar! =)
  • Jag har fått en hel del gjort på jobbet idag, kunnat fokusera hyfsat (ovanligt bra?).
  • Jag hade färdig mat hemma att äta när jag kom hem rätt sent från jobbet.
Tacksam
  • Solen strålade idag och värmde i den kalla vinden och jag kunde sitta ute mot en husvägg och äta min lunch och njuta av solen!
  • Att jag har en sponsee i 12-stegs programmet som jag har möjlighet att vägleda genom stegarbetet och som hjälper mig att inse mina egna brister och hur jag kan hantera dem.
  • Att jag har en sponsor som kan vägleda mig i livet och kan tipsa om tex sådana här övningar som kan hjälpa mig att se mer positivt på livet och göra mig lycklig.
Hjälp
  • Jag behöver Guds hjälp och stöd att orka/våga ringa ut när jag behöver det. Att faktiskt göra tionde steg. Tror det är delvis(?) det som gör att jag överäter på kvällarna och inte går och lägger mig fast jag tror(?) att jag vill.
Blandar kanske ihop bra och tacksam lite, men det spelar nog inte så stor roll =).
 
Mitt tionde idag (och häromdagen) som jag alltså borde ha gjort:
Jag är irriterad och besviken på S, för det första var det för att han inte tog med min mat till mig i lördags kväll som han har i sin frys, trots att jag sa det innan att jag ville ha den till den här veckan för att jag inte skulle orka laga mat. Är eg inte sur för att han inte tog med den, men för att jag ursäktade mig att jag glömde att påminna/be honom om den sen i söndags när jag kom på det, fast jag egentligen tyckte att han hade lika stor skuld i att han inte tog med den. Jag tycker alltså att han borde ursäktat sig också. Men det gjorde han aldrig. Vad är det i mig som gör att jag irriterar mig på  detta? Jag tror det är mina "personliga relationer", jag har en rädsla för att jag tycker illa om honom när han inte beter sig som jag vill (jag är regissören som styr föreställnignen och bestämmer hur han ska vara) och då blir jag rädd för mig själv och mitt eget beteende, för då hotas vår relation. Om jag inte accepterar honom som han är, så kanske jag inte orkar vara med honom. Och då kommer inte jag att kunna ha kvar honom som vän, och då förlorar jag honom.
Hm, långsökt? Jag tror inte det.
 
För det andra så skrev han idag att han inte ville följa med på en mässa i helgen för att han lovat sina föräldrar att åka till dom och byta däck på bilen den här helgen. Fast då frågade jag om han hade velat följa med på mässan om han inte skulle till dom (vilket jag misstänkte att han inte hade velat), och då svarade han att nej det hade han nog inte velat ändå utan hellre kollat på fotboll. Då tycker jag att han varit oärlig när han "skyllde" på att han skulle till sina föräldrar istället för att bara säga att han inte hade lust att gå på mässan. Vad är det i mig som gör att jag irriterar mig på detta? Trygghet och personliga relationer kanske. Jag är självisk som vill att han ska följa med mig på mässan och egennyttig för att jag vill att han ska vara som jag vill och "ärlig" på mitt sätt som jag dikterat. Tänkte att jag svarat en kompis likadant förra helgen, då sa jag att jag inte kunde/ville besöka henne för att jag troligen skulle till mamma. Dock åkte jag aldrig till mamma förra helgen, men jag hade ändå ingen lust att åka till min kompis. Så eg skyllde jag bara på att jag skulle till mamma, istf att vara ärlig med att jag inte hade någon lust att åka till min kompis! Alltså är jag precis likadan själv, som jag beskyller S för att vara. Oärlig.
 
Jahopp, det var mina tionde steg är på bloggen ist.
Puss och kram och godnatt!
 
Just det förresten, jag glömde ju den fysiska biten. Haft så himla svullen mage idag. Överätit varje kväll. Svullen mage imorse. Ännu mer svullen mage på em och ont i magen på em och när jag cyklade hem. Det jag gjort de senaste dagarna är att jag börjat dricka kaffe igen, kaffe med mjölk på jobbet! Drack kaffe annandag påsk och hade så ont i magen på vägen hem från mamma. Kopplade det till kaffet. Fick ont igen typ en el två dagar senare när jag druckit en kopp kaffe på jobbet. Har inte druckit kaffe sen dess, men börjat lite den här veckan. Var helt förstoppad igår. Var längesen jag var det nu. Och så ont i magen idag och lite skakis och obehaglig känsla i kroppen när jag cyklade hem och då har jag druckit två koppar idag...
Nu ska jag försöka ha ett uppehåll igen så får jag se om det känns bättre i kroppen.
Kanske är det den lilla mjölken i kaffet? Eller kaffet? Eller kombinationen. Eller inget dera, nåt annat. Svårt! Godnatt.

Gyn

Var hos privat gynekolog idag. Tog nya hormonprover.
 
Hinner inte skriva mkt ikväll. Borde redan ligga i sängen.
 
Har känt mig trött och deppig. Tung/svullen i huvudet.
 
Överåt igår och i förrgår. Kanske har med det att göra? Överfull i magen igår kväll och idag. Idag skippade jag dock frukosten och har inte ätit för mkt (än iaf). Vill dock bra gärna ta ett par bitar mörk choklad till... Har iofs ätit rätt mkt frukt idag. Fem torkade fikon bl a tror jag det var.
 
Iaf, apropå hormoner:
http://hormonharmoni.se/ma-bra/sa-fungerar-bioidentiska-hormoner/
 
Tycker jag redan äter för mina hormoner, men ingen mens i sikte hittills.
http://hormonharmoni.se/ma-bra/at-dig-till-hormonharmoni/
 
Övningen för anti-ageing verkar läskig, men en dag ska jag klara det!
http://hormonharmoni.se/pms-och-klimakteriet/ovning-for-anti-aging/
 
Nu måste jag hämta tvätten innan jag stupar i säng. Mammas bajslakan ^^. Ålskade älskade älskade mamma! <3

Statusuppdatering, mars

Hm, det ser ut som jag har typ 2-3 besökare här fast jag aldrig skriver nåt ^^. Tänker så ofta att jag vill börja blogga mer regelbundet. Är så insipirerad av alla Youtubers jag har börjat kolla på, så jag vill också bli en youtuber ^^. Men jag är verkligen mitt eget största hinder. Tänker att det klarar inte jag. Jag kan inte prata sådär som "ADHD-männsikor" kan. Jag kan inte uttrycka mig. Jag får inte saker gjorda. Etc etc etc. ^^ Hehe, tja, nä då är det ju svårt... =P
 
Har inte bloggat sen jag fick veta att mamma har cancer ens! Galet. Fick reda på det för några veckor sen. Förra veckan, närmare bestämt i onsdags, påbörjade hon sin behandling. Strålning och cellgifter. men ett par veckor innan dess påbörjade hon sin alternativa behandling: Att stärka sitt immunförsvar. Hon följer mkt av det Chris Beat Cancer råder i sitt program SQUARE ONE.
 
Nu mådde hon lite illa av cellgifterna hon fick i onsdags i flera dagar och har ätit ännu mindre (knappt nåt) vilket känts oroande. Dock har jag otrolig hjälp av 12-stegs programmet nu och det tackar jag Gud för, och mamma ;-). Jag kan tipsa mamma om kost och hälsa, men hon måste göra det hon vill och känner är rätt, och jag måste ta hand om mig själv för att orka vara ett stöd för henne.
 
I lördags blev jag sjuk. Planen var att åka till mamma (som vanligt de senaste helgerna), men fick stanna hemma istället =(. Kändes väldigt ensamt och hemskt först, men som tur var skulle min brors familj dit så mamma fick sällskap iaf. Och jag tyckte väl synd om mig själv ett tag, men det gick över. Känns faktiskt skönt att ha blivit sjuk, för jag tror inte jag orkade mer. Kroppen orkar inte med all stress. Så himla stressigt på jobbet och så försöka orka med att åka till mamma på helgen också. Jag orkar nog inte det egentligen.
 
Har fått nån konstig sjukdom. Tror jag blivit smittad av S i onsdags kväll och han i sin tur av sina föräldrar förra helgen, som har fått influensa. Men jag fick feber och illamående i lördags, sen gick febern ner i söndags och idag har jag varit feberfri, men fortf ingen direkt aptit och nästan illamående och lite ont i magen, mest efter att jag ätit. Skumt.
 
Varken åt eller drack på ca 24 timmar lör em - sön em, men ett svagt illamående och aptitlöshet är kvar. Har ätit lite ändå, ätstörningen(?).
 
Ska stanna hemma från jobbet imorn också. Stärkt av S och av min sponsor <3. Borde inte behöva pepp att stanna hemma från jobbet, men det behöver jag. För nu känner jag mig ju rätt frisk ändå...
Men jag tror verkligen min kropp behöver en dag till hemma. Och nåt är ju fortf fel.
 
Kram och godnatt!

Struma?

Usch. Jag är superstressad nu på jobbet (och jag som inte får stressa nu, utan tvärtom, ska stressa ner för att få tillbaka mensen!!).
 
Dessutom har jag fått tillbaka känslan att tröjan sitter åt vid halsen (eller ett tajt halsband), fast jag varken har halsband eller någon åtsittande tröja. =(
 
https://stegforhalsa.se/10-symtom-pa-skoldkortelproblem/ 
Där står det följande:
"

Reproduktionssvårigheter

Den hormonella obalans som uppstår i samband med sköldkörtelproblem kan orsaka komplikationer vid graviditet, förändringar i menstruation och en brist på sexuell lust."

 

Dessutom kan problem med sköldkörteln påverka tarmen och matsmältningen... och den är värre än någonsin för mig just nu =S.

Har i princip slutat tillsätta salt i maten. Och använder jag salt så är det mest flingsalt (inte så mkt jod troligtvis). Så nu tog jag en jod och tyrosin-kapsel till middagen ^^.

Jag har verkligen inte tid med sjukvård och läkartider just nu =(. Men jag måste väl ta tag i det.

 

 


Härliga känslor!

Å jag skulle precis stänga av datorn och så kom jag på att jag skulle ju blogga ju!!
 
Så, fick starta upp Chrome igen. Jag har haft en fantastisk helg och vet ni vad jag har gjort? Jag har bara varit hemma och mest jobbat faktiskt. Men grejen är att från och med i fredags kväll (när jag trodde att jag skulle åka hem från jobbet och bara gråta av utmattning och irritation) så har jag mest känt kärlek och nästan lite lycka!
 
Ok, snabbt då, vad jag tror är orsakerna:
1. Bön innan morgonmeditationen (läser bara delar av det som står på sid 106-107 i Stora Boken typ).
2. Den här veckan har jag varje morgon lyssnat på denna youtube-meditation!
3. Yogat några gånger (inte hunnit/orkat alla dagar), kör Adrienes TRUE.
4. Tja, och så gjorde jag väl ett halvt steg 10 i fredags när jag cyklade hem. Skrev så här till S tidigare ikväll på Messenger:
"Alltså, sen i fredags kväll känner jag kärlek och nästan lite glädje! Kanske en kombination av saker. Ber på morgonen nu innan meditationen, och så har jag ju börjat med en "fokus-meditation" varje morgon den här veckan som är helt fantastisk.
Så jag fortsätter helt enkelt med de här sakerna 😉...
I fredags trodde jag ju att jag skulle gråta när jag kom hem, men redan när jag cyklade hem så insåg jag att det är min själviskhet och förväntningar som gör att jag tycker andra är knäppa och tar knäppa beslut på jobbet. Jag har inte ...
... all bakgrundsinfo till varför de tagit de beslut de tagit. Så jag irriterar mig p g a mina egna förväntningar, istället för att acceptera och istället anta att det finns en bra anledning till att det är som det är, eller blivit som det blivit."
 
OCH jag har gjort saker. Tagit tag i saker! Istället för att sätta mig framför youtube när jag ätit frukost/brunch, så har jag satt mig framför jobb-datorn och börjat jobba!!
 
Alltså tack Gud säger jag bara. Tack för att du visat mig vägen! Och lite stolt över mig själv känner jag mig allt ;-).
Godnatt!

Magproblem och meditation

Idag har jag varit lite bättre i magen än de senaste dagarna. Avföringen var lite bättre. Tidigare har jag haft väldigt lös avföring, men oftast inte känt mig "klar" ändå. Varit gasig i magen också, och riktigt ont i magen de senaste kvällarna =/.
 
Har trott att det berott på frukosten. Gjorde overnight oats förra veckan med en msk ärtprotein och en msk risprotein. Åt en sån overnight oats och fick såå ont i magen på sen em och kväll, så var säker på att det var det som var orsaken. Den andra portionen jag gjorde delade jag nu upp denna vecka i fyra andra portioner gröt. Har haft ont i magen ändå nu i några dagar och tänkt att det fortfarande är dessa fjärdedelar proteinpulverfrukostar som spökar. Men ikväll har jag inte ont i magen!? Suck. Så jäkla svårt att veta vad som beror på vad.
 
Åt inte bönor till lunch idag, men det gjorde jag inte igår heller, men ist åt jag jordnötter till middag (typ).
 
Aja, idag är jag så trött och irriterad så jag satt och grät under meditationen ^^. Jag har börjat meditera 10-15 min varje morgon och varje kväll innan middagen! Otroligt att jag lyckats börja med det, men jag har motivation nu när jag "måste"/vill fixa tillbaka mensen (höja östrogennivån). Kör på guidade meditationer på Youtube. Annars hade det varit väääldigt svårt =P. Det är svårt ändå, men nu sätter jag mig ju ner och blundar och försöker lyssna iaf ;-).

Stress

Metoder mot stress:
  1. Create boundaries, Love shield
  2. Change how you react to stressful situation
  3. Herbs for stress
  • Ashwagandha
  • Motherwort
  • Lemon balm
 

Skithelg

Suck. Vill skriva oftare, men orkar inte. Har så mkt att skriva. Men orkar inte. Tänkte börja registrera vad jag äter i MyFitnessPal-appen, men orkade visst bara två dagar. Suck.
 
Igår skulle jag dansa. Orkade inte. Idag skulle jag dansa, och ut och springa på förmiddagen. Somnade om, vaknade kl 13. Lagade mat. Orkade inte dra ut och dansa. Hetsåt/överåt istället och nu ska jag gå och spy. Sååå trött. Kunde jag inte bara lagt mig istället?
 
Orkar inte med det här jävla skitlivet. Det är inte roligt. Jag VILL orka saker. Jag tycker ju egentligen att det är roligt, oftast. Jag gillar ju att dansa. Men jag har ingen lust. Har jag ingen kompis att gå med så orkar jag inte. Har så svårt att komma iväg själv. Så tråkigt. Så jävla meningslös helg. Orkar ju inte ens blogga. Eller registrera min mat. Eller lära mig meditera. Eller dra ut och springa. Eller nåt.
 
Jävla skitliv. Satt iaf i solen på balkongen och läste typ en och en halv timme. Det var skönt. Får väl hoppas att det blir sol imorn också och att jag orkar kliva ur sängen på förmiddagen åtminstone.
 
Känner mig så ensam när S inte är här.
 
Nu ska jag spy (och försöka att inte typ pilla med nalarna en timme först eller nåt annat skit) och sova. Godnatt.

Kvällens onödiga godis, men extra bra joggingtur!

Jag har precis ätit en ganska stor påse lösviktsgodis (går och kollar vikten på kvittot... 234 g). Nästan bara choklad. Typ som en 200 grams chokladkaka alltså. MEN innan dess åt jag en rejäl portion bra mat, och innan dess sprang jag nästan sju kilometer! =). T o m snabbare än jag brukar springa mina dagliga rundor.
 
Visst, det känns inte så bra nu med allt det där godiset i magen. Men ska inte spy iaf. Ska gå och duscha och försöka komma isäng istället.
 
Kom aldrig ut och joggade igår. Men jag mådde ju verkligen inte bra heller. Jävla skithelg alltså. Nu känns det mkt bättre. Imorn kanske jag t o m klarar mig utan godis ^^. Jaja, jag får väl se.
 
Godnatt.
 
Fast det skulle vara jäkligt skönt att spy nu. Ja för stunden då. För ikväll, för att somna bättre. Men inte för mina tänder =(, och förmodligen inte för resten av min kropp heller. Magen/tarmarna kommer väl inte gilla mig imorn. Men är man så dum som äter en massa godis så får man väl ta skiten då.
 
Suck. Om jag bara skulle vänta ett tag så skulle det kännas bättre. Men nu hinner jag inte det. Jag måste sova. Skulle vara isäng om fyra minuter... Suuck. Godnatt.

Hemska veckor

Två hemska veckor, med jobb och hetsätning och för lite sömn. Veckan som varit har jag iaf försökt sova mer än sju timmar, men jobbet har blivit lidande. Orkar inte jobba åtta timmar.

Orkar inte hetsäta varenda jävla dag heller. Helgen har varit hemsk. Har varit på trevliga kalas, men mått skit. Idag har jag inte sprungit heller. Vet inte hur jag ska göra. Bryta min dagliga joggingtur (sen första juni) eller gå och spy efter dagens andra hetsätning/överätning och sedan dra ut och springa?
 
Helst vill jag bara dö. De senaste dagarna har jag funderat på att ta livet av mig (igen, funderat igen alltså ^^). Särskilt igår. Men sen kom S hit mitt i natten och lugnade mig, så skönt. Men jag kan inte leva med hjälp av andra hela livet. Jag måste orkar leva ensam, för mig själv. Men hur fan ska jag klara av det? Har ju försökt sååååååå många år nu. Orkar bara inte mer. Vill inte ha det här livet. Vill inte leva ensam. Men orkar inte leta efter en partner. Orkar inte göra någonting förutom att hetsäta och fly från allt jag inte orkar med. Orkar absolut ingenting efter jobbet. Har noll energi kvar. Det är en plåga att gå och träna, en plåga att laga mat. En plåga att tänka. En plåga att leva. Hur kul är det att leva i en plåga vareviga dag?
 
Inser att jag är deprimerad, eller åt det hållet iaf igen. Men vill inte äta mer medicin. Vill gå ner i arbetstid och ha en PT som hjälper mig att träna och hjälper mig att planera måltider. Borde väl se till att det blir så då om det är så jag vill ha det? Men hur ska jag orka? Dessutom är jag inte riktigt motiverad eftersom jag inte vet om det är riktigt det jag vill. Jag vet aldrig vad jag vill. =(
 
Usch vad jag tycker livet är jobbigt. Det är för jobbigt. Jag orkar inte med det.

Deprimerad

Jag vill inte leva längre =(, nu igen. Jag önskar att jag dör i natt i sömnen.
 
Jag önskar mig en personlig tränare av sjukvården. Varför fungerar psykvården så otroligt dåligt? Dåligt i mina mått mätt iaf. Jävla sjukvård. Jävla liv. Varför är det så svårt? Varför kan jag bara inte orka göra något?
 
Det enda jag orkar göra är att äta. Och gå till jobbet på vardagarna fast jag inte vill.
 
Jag önskar att jag orkade göra något kul. Nästa helg måste jag tvinga mig att dansa. Tvinga mig att vara social. Jag vill inte! Jag vill inte leva en sekund till. Jag vill bara träffa S. Krama honom länge och sen dö.
 
Imorgon ska mamma hämta mig. Det är väl skönt antar jag. Att slippa vara ensam. Fast jag orkar inte träffa någon.
 
Jag orkar ingenting. Godnatt.

Det jävla livet

Vad gör man när man inte orkar leva längre?
Jag vet att det är upp till mig att få mitt liv meningsfullt och roligt.
Men jag tror det är något knas med mina hormoner. Det saknas något som får mig att orka ta itu med någonting.
Jag vill måla naglarna, öva mig på att sminka mig, dansa, städa, fixa julfint i lägenheten, göra smoothie...
Men jag orkar inte. Jag gråter bara och vill inte leva. Eller jag kanske vill leva? Men jag orkar inte? Jag vill lära mig mer om Mindfulness som jag precis håller på att gå igenom med min "boendestödjararbetsterapeut". Men jag orkar inte fylla i den där jävla matdagboken. Jag orkar inte läsa kapitlet jag ska läsa i boken. Jag vill lägga mig ner på golvet och dö.
 
Varför måste det vara så jobbigt? Och varför kan ingen hjälpa mig? Hur ska jag orka göra det jag inte orkar!?"?"?"? Jag förstår inte det.
 
Ibland orkar jag göra det jag vill. Men alldeles för sällan. Alldeles alldeles för sällan för att det ska vara värt det här livet.
 
Idag har jag bara överätit russin och mandel och lite choklad,och tror jag spydde upp det mesta av det faktiskt. Har t o m kvar av allt och känner inte att jag behöver äta upp det. Ekologiskt och dyrt var det också så känns så jävla onödigt att slösa bort det på det sättet.
 
Jag borde vara glad. Stolt att jag "kommit så långt" att jag inte äter upp tre ICA-kassar med bröd, godis och glass längre.
 
Men vad spelar det för roll när jag inte orkar leva? När jag inte är glad? När allt känns meningslöst och jag inte orkar göra någonting?
 
Åt helvete med livet. Åt helvete med allting!
Jag som har börjat träna mer nu! Går till gymmet själv! Visserligen ganska tidigt på eftermiddagen innan det hunnit bli så mkt folk där. Men jag gör det! Jag tar mig dit! Varför kan jag bara inte orka leva?
 
Jag ska iaf inte åka och köpa nån hetsmat ikväll. För att jag inte är sugen.
Jag lyssnar på Reggeaton och kl nio ska jag kolla på nån film. Kanske orkar göra en grön smoothie ändå, kanske ger det mig något att skriva av mig? Trist att jag skriver så sällan nu för tiden.
 
Önskar jag kunde supa mig full och bli skjuten.

En gammal vanlig eländig jävla natt

Jag o r k a r inte mer! Jag har levt färdigt det här eländiga livet. Jag orkar inte ta tag i mitt liv. Jag orkar inte få mer "återfall" (eg är det väl inga återfall, jag är sjuk hela tiden, har bara lite bättre perioder utan hetsätningar då och då). Det finns ingen hjälp, det finns ingen som kan hjälpa mig. Jag har försökt på så många olika ställen nu, av så många olika personer. Jag vill inte bli frisk då? Jag vill må så här jävla dåligt?? För annars kan man ju bli frisk.. eller?
 
Jävla lögnare. Jag är trött på allt och alla. Jag känner mig så otroligt ensam. Jag hatar mitt liv. Det blev så misslyckat. Jag hatar mig själv. Hur ska man kunna älska sig själv när man hatar sig själv? Jag tycker inte om att göra någonting. Jag känner mig alltid obekväm. Jag måste anstränga mig för att göra allt mot min vilja hela tiden. Jag orkar inte mer. Jag är inte gjord för det här jävla livet. Varför måste jag leva? Varför var jag tvungen att bli född???
 
Jag orkar inte sitta här ensam och gråta och äta och gråta och äta. Jag vill sova och gå upp tidigt och njuta av solen imorgon!!!!!!!!!!!! Men som vanligt är jag uppe hela natten och äter istället. Nu måste jag spy, eller jag vill spy, det är det enda jag vill. Sen MÅSTE jag våga ta livet av mig nån jävla gång!!!! För ingen hjälper mig med det heller. Det finns fan ingen hjälp för någonting. Och ändå finns det så äckligt många människor! Äckliga människor med vidriga lögnaktiga yrken. Fega jävlar son inte orkar göra ett skit. Idioter som bara vill gå hem och göra så lite som möjligt på jobbet. Det är för jobbigt att engagera sig. Inte ens anhöriga orkar ju, så varför skulle någon "profesionell"!?
 
Jag hatar människor, jobbet, livet. Det enda jag älskar är djur och solen. Men min katt bor hos mamma och när solen skiner sover jag, eftersom jag hetsätit hela natten. Så varför ska jag leva då? Varför ska man kämpa för ingenting??
 
Allt blir så misslyckat jämt. Det blir aldrig som jag tänkt. Jag är besviken på mig själv och allt annat. Klockan är snart halv fem. Jag hatar sommartid. Avskyr det. Varför måste vi ha det?? Varför finns det ingen som kan hjälpa mig? Varför finns det ingen som vill hjälpa mig. Någon som orkar hjälpa mig? Varför kan inte jag orka med livet? Varför orkar jag ingenting?
 
Jag vill inte leva en sekund till. Jag vill inte finnas när solen går upp idag.

Jul =S

Hetsåt igår. I fredags. I onsdags. Jag har gråtit sen i fredags kväll. Inte konstant, men alldeles för mkt. Jag har har för mkt självmordstankar. Trodde Voxran hjälpte mot den värsta depressionen, men tydligen biter inte den heller när det är som värst. Måendet alltså.
 
Kanske är det mensen som spökar. Kanske har jag lite feber (tror inte det). Kanske är det bara det faktum att jag är ledig i två veckor nu som gör mig mer deppig. Jag vet inte. Jag vill inte ha jul. Jag hatar att stressa med julklappsinköp i sista sekunden. I år har jag ändå fått hyfsade önskelistor från de jag ska köpa till.
 
Jag känner mig så fruktansvärt ensam. S mådde inte bra i slutet av veckan, men när han mådde lite bättre drog han till sina föräldrar utan att komma hit och säga hej då först =(. Det gjorde mig verkligen ledsen. Jag borde inte vara så känslig. Inte tänka så mkt på mig själv och mitt liv. Jag borde tänka på allt bra jag har i livet och glädjas åt det. Det är så mkt man borde. Min mamma är expert på att påminna mig om det och få mig att få dåligt samvete.
 
Jag tror att vi är olika. En del är glada i sig själva. De kan glädjas åt allt bra i livet. Jag kan tänka att jag har det bra som inte svälter eller är arbetslös eller har ont som S etc. Men vad hjälper det? Det hjälper mig inte ett dugg att vilja leva! Det spelar ingen roll hur bra jag har det. Jag vill inte leva ändå! Det måste vara hormoner eller något i min kropp. Det är en känsla.
 
Jag sa det till S härom veckan när vi skulle sova, jag ser inte fram emot någonting. Inte till jul, inte till nästa sommar, inte till morgondagen. Jag längtar inte efter något framöver. När man inte gör det, när man inte vill något, när inget är kul. Hur ska man vilja leva då? Leva för vad? Jo jag älskar S, mamma, mina syskonbarn. Men det hjälper inte heller. Inte att få bort den tunga jobbiga känslan i mig.
 
Jag tror att det enda som skulle hjälpa är en pojkvän. Att bilda familj. Att ha någon att dela allt med. Då kanske livet skulle kännas meningsfullt. Då kanske jag skulle se fram emot saker. Jag vet inte, men jag tror det.
 
Problemet är att jag inte orkar leta efter någon pojkvän. Det blir inte av. Jag orkar inte gå ut och festa. Jag orkar inte ta tag i att registrera mig på nån nätdejtingsida. Jag orkar inte med mitt jobb, jag tycker inte det är roligt längre. Men jag orkar inte söka efter något nytt. Jag skulle vilja plugga klart, men jag vet att jag inte klarar det. Jag kommer bara hetsäta dygnet runt då =(. Det funkar inte. Jobbet är ändå det som gör att jag klarar mig hyfsat.
 
Jag längtar inte till imorgon. Jag längtar eg inte till att julen är över heller. Jag längtar inte efter någonting =(.

Livet, just nu

Vilket skitliv. Orka vara positiv,
 
Jag är ledsen. Trött på det här livet. Det är inte roligt. Jag har inte lust med nånting. Absolut inte jobba, inte träffa vänner, inte gå ut och dansa, inte gå på danslektioner, inte göra någonting. Inte hetsäta heller. Allt känns totalt meningslöst. Tråkigt. Jobbigt.
 
Idag åt jag en bit vetelängd på min farmors <3 äldreboende. Köpte tvillingnöt-choklad på vägen dit och åt upp allt när jag kom hem. Kroppen vill liksom spy upp det. Det står mig upp i halsen. "Bråkade" med S i sms och FB och sen gick jag och spydde. Det ville ju verkligen upp.
 
Har haft en sån satans ångest den här veckan. Varenda jävla dag. Handla eller inte handla. Vörtbröd, risgrynsgröt, chokladkaka på rabatt. Orka.
 
S förstår inte. Han tror det handlar om honom? Jag vet inte. Jag orkar inte. Så mkt jävla konsultgodis på jobbet den här veckan. Orka bry sig. Orka stå emot. Men när jag släpper lite på gränserna så släpper jag på allt. Då kan jag lika gärna fika, äta bröd, köpa choklad............
 
Ååhhh, jävla skitliv. Jävla ätstörning. Jävla hormoner!? Vad beror det på egentligen?? Jag orkar inte leva. Jag vill inte leva. Det är tråkigt. Inget är kul. Jag tycker inte om att göra något. Jag tycker allt är jobbigt. Jag hatar att behöva diska, städa, tvätta, välja kläder varje dag. Har inget att ta på mig fast jag har hela jävla lägenheten överbelamrad med kläder. Fula vidriga kläder som inte passar på min kropp. Billiga kläder av dålig kvalité.
 
Ja tro nu inte att jag städar, eller tvättar, eller diskar, för det gör jag inte. Eller jo, ibland sätter jag på en diskmaskin faktiskt. Och då har jag verkligen ansträngt mig till max.
 
Jag hatar att bo i den här snuskiga, vidriga, stökiga lägenheten =(.
 
Varför kan jag inte bara ta tag i skiten? Varför kan jag inte bara tänka positiva tankar istället? Jag äter ju för fan Voxra! Ska jag vara nöjd med att den där jävla medicinen tar bort självmordstankarna? Ja iaf de värsta... Nöjd? Jag är aldrig nöjd =(. Varför kan jag inte bara vara nöjd?

Oktober redan

Suck, vad längesen det var jag skrev =/.
 
Har hetsätit rätt mkt på senaste tiden. De senaste veckorna =S. Orkar inte sluta äta på kvällarna. Klarar inte kvällarna ensam. Tröstäter väl eller nåt. Jag vet inte.
 
Iaf så hade jag mitt sista samtal med psykologen förra veckan. Vi träffades bara tre ggr den här ggn. Hon vet väl inte riktigt vad vi ska prata om/jobba med. Inte jag heller. Ingen vet hur de ska hjälpa mig och jag vet inte vad jag behöver för hjälp.
 
Jag vet bara att jag hetsäter/överäter, kräks, vill dö, hotar att döda pojkvänner, mig själv och mamma, har ont i bröstet och magen, är dödstrött jämt, sover alldeles för lite, orkar inte gå och lägga mig, har ingen mens längre!?
 
Tja, men vad gör man åt det? Blir lycklig? Klistrar affirmationer på spegeln och säger att man älskar sig själv? Ler när man gråter? Tvingar sig att tänka att man älskar sitt jobb fast man inte gör det? Tvingar sig att gå ut och umgås med vänner och söka nya jobb och plugga fast man inte orkar/kan?
 
Suck, nä jag vet inte. Eller jag vet. Jag läser självhjälpsböcker och bloggar och har ju pratat med alla möjliga inom vården. Man måste väl kämpa på, kämpa själv. Försöka förändra sina tankar och inställningen till livet. Antar jag. Suck.
 
Hur ska man orka? Dag ut och dag in. Jag är så TRÖTT. Jag vill bara sova. Sova sova sova sova, i tre år. Sen får jag se om jag orkar med något.
 
Iaf, jag var hos en dietist idag. Efter en remiss till ett ätstörningsteam på psyk så fick jag efter några månader äntligen träffa några där. Hon vet inte heller hur hon ska hjälpa mig. Helst verkade hon vilja bli av med mig. "Hon kan ju inte lösa problemet att jag vill hitta en pojkvän...!? För det var väl det jag hade nämnt vid mitt första besök!?" Hm, nej det är ju klart, ja jo..
 
Åhh, orka.
Det var mest jag som föreslog en massa saker. Jag har ju tänkt på detta i tretton jävla år eller vad det nu är, så jag har ju ganska klart för mig vad som inte funkar iaf. Jag kan inte ha bröd och pasta hemma. Knappt några kolhydrater, så det går bort. Periodisk fasta eller inte, det kvittar egentligen. Jag har faktiskt ätit lite frukost och lunch de senaste dagarna, men kan ändå inte sluta äta på kvällen. Det är nog skönast att slippa äta på dagarna när jag jobbar. Verkar ändå inte påverka trötthet eller koncentration alls vad jag kan märka. Iaf inte före typ kl 15. Sen är jag seg i huvudet, men det är jag som sagt oavsett om jag ätit eller inte, så jag vet inte.. Borde jobba kortare dagar ist. Jag tål fan inte 40 h i veckan (dock jobbar jag oftast mer). Önskar mig 6 h arbetsdagar.
 
Jaha, vad kom vi fram till nu då. Jo, jag ska försöka gå hem i hyfsad tid från jobbet. Äta middag halv sju. Kött eller fisk. Storlek på portion beroende på om jag fastat under dagen eller inte. Sedan ett kvällsmål bestående av nåt med ägg kl nio. Tex kokta ägg och makrill. Eller omelett. Efter det te med två bitar 85-86%-ig mörk choklad. Inte en massa nötter och frön som jag har fått för vana att börja äta =/. Leder bara till överätning. Det är liksom inte avgränsat. Det kommer bli en jävligt tuff utmaning för mig att försöka hålla mig till den här planen nu, men det känns som en bra plan iaf. Det är ju överätandet på kvällarna jag måste komma ifrån. Jag måste kunna sluta äta! Det kommer var skitsvårt. Jag får ju nån slags ångest/oro el nåt som gör att jag bara vill fortsätta äta på något konstant till jag går och lägger mig. Och jag orkar oftast inte göra något på kvällarna förutom att kolla på tv, eller möjligtvis surfa. Och nu när jag har den här satans vanan att äta på något hela tiden framför TV:n så kommer det vara riktigt svårt att bara sitta där med temuggen, när chokladbitarna är uppätna, och INTE gå och hämta något mer från köket!
 
Jaha, det är mitt mål iaf. Jag vill verkligen försöka satsa på detta nu. Jag måste ju för fan klara mig själv. Dö eller leva liksom. Ska jag leva måste jag ju trivas med livet!! Jag vill det. SÅ, förändring alltså. En kamp blir det. Kanske kan sätta mig och blogga lite istället på kvällarna, när jag inte får äta mer? Som jag gör nu ^^. Hmm.. Bloggen är ju faktiskt ett stöd. Och det hjälper nog att påminnas om att det ändå är några som läser vad jag skriver ^^. Några andra stackare som förmodligen har det minst lika jobbigt som jag. <3
 
Jaja, en sak till. Jag har hoppat av "Spring minst 1 km om dagen" =(. Men från 23 juli till och med 1 oktober sprang jag minst en kilometer varje dag!! Helt otroligt egentligen! Dessutom sprang jag en mil sista augusti! Det är galet för att vara mig (tycker fortfarande att det är jättejobbigt att springa 5 km!).
Men men, sakta men säkert så tar sig även min kondition. Ska absolut försöka fortsätta springa några ggr i veckan, men det blev för stressande att vara tvungen att ta mig ut varje dag. Särskilt nu när det mörknar så tidigt och började bli kallt. Det var inte alls kul att vara tvungen att ta mig ut varje dag då =/. Kanske hakar på den där gruppen igen i vår. Ska jag ha något mål under vintern så får det nog isf vara något i stil med: "Spring minst 1 mil totalt varje vecka" el nåt sånt =P.
 
Igår hetsåt jag. Massa bananer som jag köpt bl a =/. Gjorde gröt av de sista fiberhavregrynen jag hade hemma, skönt att de är slut iaf ^^. Har tyvärr två bananer kvar... Men jag får försöka klara det. Jag tänker inte hetsäta mer nu. Inte kräkas mer. Jag vill inte. Mina tänder och min hals strejkar. Så det så.
 
Idag har jag ätit:
* Två bitar brie till frukost. (+v atten & Voxra)
* Två koppar kaffe med grädde under förmiddagen.
* 1/2 plocksalld till lunch. (+ vatten)
* En påse naturgodisnötter. (~150-200 g, valnötter, paranötter och salta cashewnötter)
* 1 portion tacofärs med ost, tomatpuré, chilikryddor, isbergssallad, tomat, paprika, gurka, ~0,75 dl crème fraiche. (+ vatten)
* En mugg te med grädde, 2 rutor 86%-ig choklad.
 
Sådär, det var en noggrann redogörelse.
Medan jag åt middag kollade jag på Idol på Play.
Nu ska jag SOVA!! Dvs, gå och lägga mig. Dvs, först sätta på en diskmaskin, tvätta ansiktet, borsta tänderna, tandtråda tänderna, skölja med Flux fluorskölj, byta om till nattlinne, sätta mobilen på laddning och sedan gå och lägga mig. Men förhoppningsvis sover jag om en timme från nu (vilket är OTROLIGT och helt GALET tidigt för att vara mig, men jag behöver det så in i norden eftersom jag spydde till ett i natt och har mått skit idag).
Godnatt.

Onsdag

Igår hetsåt jag. Eller mer överåt kanske, och spydde. Tycker det är mycket mer överätning nuförtiden, är faktiskt inte hetsätning. Förr var det oftare att det började innan jag ens hunnit hem från affären, i hallen, eller vid diskbänken när jag burit in matkassen. Öppnade första bästa godispåse (ofta börjar jag med naturgodiset) och börjar äta nötter.
 
Numera kanske jag börjar äta nötter ur naturgodispåsen i köket. Det gör jag faktiskt nästan alltid. MEN jag kan rätt ofta sluta och gå över till riktig mat eller iaf plocka in varorna i skafferi och kyl och sen fixa te och sätta mig vid TV:n, eller vad det nu är jag tänkt göra.
 
Idag har jag överätit. I förrgår överåt jag rejält utan att spy. Vidrigt. Det finns nästan inget värre. Fiser med en vidrig stank, svettas som en gris, kan inte sova, kan inte ligga på mage. Usch! Nä, jag spyr tusen ggr hellre. Det är bara det att mina framtänder fräts sönder mer och mer för varje dag nu =(. De blir kortare och kortare, särskilt den vänstra, det lossnar små bitar från nederkanten =(((. Usch för det också. =(.
 
Igår åt jag bröd, naturgodis och chokladkaka (plus bra mat innan).
 
Idag har jag ätit:
Frukost & lunch: Keso, grädde, solrosfrön, pumpakärnor, lite frysta lingon och tranbär, mandlar.
Middag 1: 2 ägg, 1/2 liten burk senapssill, gräddostskivor, 1 morot, ett par matskedar crème fraiche.
Middag 2: En stor lösviktssallad plus en massa extragrejer jag hade på hemma: olivolja, äpple- och currysås, solrosfrön, pumpakärnor, 1/2 honungsmelon, 400 g kikärter.
 
Under dagen har jag druckit 3 koppar kaffe med grädde och en mugg te med 2 cl mellanmjölk.
Nu ikväll ska jag dricka en mugg te med grädde och äta två bitar 85%-ig choklad (trots att jag är så proppfull så att jag gärna skulle vilja spy =S).
 
Jag har börjat med Voxra 150 mg. Slutade med Lithionit den 22 juli och började med Voxra ist den 23 juli. Kommer inte ihåg om jag redan skrivit det och orkar inte kolla nu.
Imorgon ska jag gå upp till 300 mg. Jag känner ingen förbättning i mitt mående. Känner mig deprimerad och har inte lust med någonting. Tvingar mig dock till jobbet och även ut och jogga 1 km varje dag p g a den braiga Funbeat-gruppen jag gått med i (annars skulle jag ALDRIG ta mig ut!).
 
Har tusen saker jag vill skriva, men orkar inte nu. Jobbar redan för mkt och sover för lite. Första veckan efter semestern. Jag vill sluta jobba =(.

Tidigare inlägg