Ätstörning

Varit ute och dansat och haft jättetrevligt, men istf att gå och lägga mig när jag kom hem så har jag suttit uppe och ätit i två timmar. 

Mår skit och vill nästan dö, eller inte vakna... hatar det. Kl är stax 06! När jag eg vill gå upp! Solen går upp nu, och jag ska sova. Hatar det.

Vill ha en dansare till pojkvän. Och nån som vill fira Valborg med mig 🥺. Känner mig ensam. Längtar efter J. Hatar att vi har olika intressen och olika musiksmak.

Varför kan inte livet vara perfekt... varför kan jag bara inte ha lite lite större bröst? Bara så jag slipper skämmas, hata min kropp och inte våga visa mig naken?

Varför är livet så jobbigt? Varför kan jag inte bara acceptera mig själv och allt annat som det är? Varför är allt så jobbigt och svårt? Varför kan jag inte tycka om livet? Varför är det så kämpigt?

Går bättre och bättre med J. Han visar mer och mer att han vill vara med mig. Ändå känner jag en osäkerhet så fort vi inte ses eller han inte hör av sig. Måste jobba med mig själv där... meditera? 😬

Vågar fortf inte visa mig naken för honom. Han bara accepterar det. Frågar inget och försöker inget.

Har överätit godis efter påsken. Men själva påsken gick väldigt bra. Var sjukt orolig över gaser och jobbig mage, men gick jättebra, även om jag hade en del gaser och lite ont i magen, så gick det ok. Kunde gå på toa, och ändå skönt med fler folk runtomkring. Inte bara J och jag.

Önskar jag fick tillfälle att berätta för J om mina ätstörningar snart. Men tycker inte det blivit något tillfälle, och han frågar ju inget.

I förrgår åt jag upp allt godis jag hade kvar. Mådde nästan lite illa och ville bara kräkas 😵‍💫. Men jag gjorde det inte. 

Vidriga liv.

Imorn ska jag ju träffa J på kvällen. Hade tänkt träna kl 10. Och jag bara förstör allt!! Varför? Jag orkar inte. Jag behöver nog vila. Är stressad över att inte få vila.

Det är för mkt nu. Usch. USCH.