Ätstörning

Saker att blogga om:

• Brösten (små, osäkerhet, rädslor)
• Magen (alger, vetegräs, jordnötssmör?, havregrynsgröt?, avföring)
• Maten (kål, naglar, mage, grönsaker, frukt, fett, kolhydrater, protein)
• Bloggare (LCHF-ingenjören, Martinas, Jonas Colting (pod))
• Chris Beat Cancer (kost och hälsa

Sen i våras har jag i princip slutat raka mig. Har jag redan skrivit det? Har rakat bikinilinjen typ en gång före semestrar, men annars har jag nu långt hår på benen och under armarna! Jag har t o m jobbat med långt hår under armarna. Tror det är helt utväxt nu (i sin naturliga längd). Det är inte lätt. Det är svårt.

 

Igår kväll kollade jag på dokumentären om Janice Joplin på SVT1. Hon verkade inte ha någon BH på sig, inte (ens) på scenen? När började folk med BH egentligen? Och så hade hon hår under armarna! När började folk raka sig egentligen? Är det något relativt nytt fenomen? Usch vilka knasiga påhitt! Och hur kommer det sig att jag varit såå låst och rädd i 35 år? eller iaf i 20 år? Och fortfarande är... =(

 

Visst, klart man blir påverkad av det samhälle man växer upp i. Men visst får man vara som man vill ändå? Man får ju låta bli att raka sig och strunta i BH:n.

 

En tjej på mitt förra jobb hade nån ämningsomsättningssjukdom (eller nåt fel med det iaf). Hon var väldigt smal och hade små bröst. Hon använde inte BH. Jag avundades nog henne lite. Att hon vågade stå för den hon var och hur hon såg ut. Och vad jag vet var det ingen som kommenterade det. Och skulle det vara det så har det ju mer med den människan att göra (osäkerhet/rädsla)? Och varför skulle man vilja leva efter andras rädslor?? Man ska väl leva på ett sätt man själv mår bra av? Att vara så autentisk man kan vara?

 

Det är en stark känsla hos mig nu. Jag tänker mycket på det. Jag vill vara sann mot mig själv. Vill leva som jag tycker och känner är "rätt". Men ändå är jag så otroligt rädd för vad kollegor och vänner ska tycka och tänka om mig. Rädd att de ska tycka att jag är äcklig med hår under armarna och håriga ben. Rädd att få kommentarer om vilka otroligt små bröst jag har. Gud, jag ber dig att avlägsna dessa rädslor från mig! Hjälp mig att bli mitt bästa jag, så att jag kan föregå med gott exempel och hjälpa andra med samma svårigheter som jag! Bara av att skriva dessa meningar känner jag kärlek. Kärlek till Gud, kärlek till min familj, mina syskonbarn <3.

 

Är inte det knasigt? Och fantastiskt? Livet är så ofattbart. Och därför spännande? Jag tror aldrig att vi kommer att bli fullärda. Vi kan, och kommer, alltid att fortsätta att förundras (över livet/naturen/världen).

 

Öhh, flippar mina inlägg alltid ur? =P

 

Igår var jag och prövade bygellösa BH:ar lite snabbt. Blev ledsen och nedstämd och tyckte att livet var skit. Varför ska jag ens ha någon BH när jag inte behöver? De med bågar är så himla obehagliga och kan t o m göra ont! Jag har typ inget fett på bröstkorgen och de trycker och skaver mot revben och bröstben. Bättre med en liten topp eller bygellös BH då, men hur ska jag våga ha det på jobbet? Då ser det knappt ut som jag har några bröst alls. =(

 

Jag ska skriva en lista med fördelar och nackdelar med små bröst. Tråkigt att läsa för folk med stora bröst förstås (tror att listan för fördelar med små bröst kommer att bli längre...). Kanske inte borde skriva ut listan här då? Men å andra sidan kanske andra, som liksom jag skulle behöva lite pepp för små bröst, skulle tycka att det var positivt att läsa. Jag kanske kan skriva en fördels-lista, och strunta i nackdelarna? =)

• Behöver inte använda BH
• Lättare att träna (tex springa)
• Lättare i kroppen (mindre fett)

Hmm, tänkte också på saker som att vissa tycker det är sexigt, vissa tycker det är snyggt, vissa tycker att kläder sitter bättre (mannekäng), men sådana saker är ju högst personliga (subjektiva).

Förra veckan åt jag underbara gröna smoothies till brunch varje dag tror jag.

 

Igår åt jag lite för mkt till kvällsmål när jag kom hem. Åt en förpackning färdiga bönor, en halv liten burk skärgårdssill och ganska mkt sötpotatis med vitlök i ugn. Var så hungrig och hade typ inget hemma =P. Sen åt jag efterrätt som var bär, grekisk yoghurt, jordnötssmör och honung.

 

 

Idag har jag ätit gröt till brunch! Med ägg och vetegräs, gurkmeja och massa annat gottis =). Till middag underbart ekologiskt (alltid!) kött tillagat av mamma med sötpotatis från igår och ett stort grönkålsblad. Har inte kommit iväg och handlat idag, så har inte mkt grönsaker tyvärr. Skönt mätt blev jag av det iaf.

Alltså jag läser så mkt intressant och kollar på så intressanta videos om cancer så jag vill bara skriva om och kommentera allt! Och lyssnar på intressanta poddar och jaa, klaga lite på nåt i allt vill jag göra också ;-).

 

Tänkte om jag skulle försöööka komma igång och blogga lite. Har ju ändå oplanerad semester knappt två veckor till. Borde väl kunna blogga om vad jag äter åtminstone? Och skriva hur magen mår typ? Kanske kan få ut nåt av det sen?

 

Idag hittade jag denna video på FB och surfade runt lite på familjens(?) blogg för att försäkra mig om att han blev frisk =P.

 

Annars har jag kollat på denna:

 

Och nån mer innan den, av Chris. Chris är min favorit just nu ;-), men har hittat en paleo-typ via honom också som jag följer, men inte hunnit kolla in ännu.

 

Jag förstår verkligen inte att människan tror att vi är smartare än naturen. Än evolutionen. Vi har utvecklats under två miljoner år. Tror vi verkligen att några års forskning skulle kunna komma på något smartare än det immunförsvar och bakterieflora och ja, det som är vi, som utvecklats under dessa miljoner år? Vi upptäcker ju nya saker HELA TIDEN. Och ju mer vi upptäcker och lär oss om naturen och tex människokroppen, desto mer förstår vi väl också att vi inte vet?

 

Om rymden är oändlig, varför skulle inte naturen vara oändlig? Varför skulle vi någonsin lära oss allt? Jag tror iaf att naturen är så extremt komplex att vi bara kan (hinna?) förstå en liten liten liten pyttedel av hur naturen (och där i även hur vi själva) fungerar. Vi existerar ju bara en kort stund här på jorden. Vi har fått den här tiden, ändå känns det som vi mest är här och förstör för oss själva och andra.

 

Alla andra djur vet instinktivt vad de ska äta i naturen, för att de ska leva optimalt i samverkan med naturen på den här jorden. Människan måste forska hit och dit och försöka förstå om knäckebröd verkligen är nyttigt, eller om vi får diabetes om vi äter fem potatisar om dagen. ^^ Alltså är det inte lite komiskt?

 

När det är så enkelt? Försök att leva i ett med naturen. Ät så oprocessad mat som möjligt så minskar du risken för sjukdomar så mycket som möjligt. Ingen kan säga var gränsen går för att få en viss sjukdom för just dig, men du har själv valet att minska risken så mycket du kan.

 

Jason Fung säger det enda viktiga i kostdebatten i denna video tycker jag. Mer behöver man inte veta angående kost och hälsa ^^. Börja kolla 33:15 om ni inte vill se hela videon (tror jag lyckades få den att starta 33:26, funkar bra därifrån). Strax därefter säger han det som jag hävdar om och om och om igen: "The key is the real foods". Folk har ätit kolhydrater i alla tider. Kolhydrater, protein, fett, makronutrientfördelning, det spelar ingen roll! Så länge livsmedlen är oprocessade. Frukt kommer med fibrer. Naturen har redan gjort maten bra och vi har anpassats till att kunna smälta den och ta upp näringen. LCHF, LCHP, HCLF etc etc, det kvittar! Så länge det är naturliga, oprocessade ingredienser i din diet.

 

Jag har så mycket att skriva. Ändå orkar jag inte ens logga in här?

 

Tack vare 12-stegs programmet har jag kunnat resa bort med släkt och familj i över en vecka och ändå hållit mig abstinent! Har ätit ett par efterrätter som jag kanske "ångrar" (kändes onödigt, inte särskilt gott), men vad gör det om hundra år? Vad gör det idag? Ja, jag grämer mig fortfarande lite. Nej, jag är inte felfri. Jag är som jag är. Men idag inser jag att jag inte klarar av den här sjukdomen själv. Jag accepterar att jag är som jag är. Jag lägger mitt liv i Guds händer <3.

 

Tack Gud, för att du hjälper mig att se mina brister. Tack Gud, för att du påminner mig om att jag har 12-stegs programmet till hjälp när livet är svårt att hantera.

 

Jag behöver verkligen hjälp. Jag klarar mig inte ensam. Och det fantastiska är att jag är inte ensam! Det finns en massa andra stackars människor där ute som har det minst lika svårt som jag. Och vi kan alla hjälpa varandra!

 

Puss och kram och godnatt! Sov gott!