Ledsen
Jag vet ingenting. Jag vet inte vad jag vill. Hur ska jag få reda på det? Jag tror inte att jag vill någonting. Jag lever efter andra på nåt sätt, men ändå inte. Jag vet inte om jag helst vill gå med mamma eller T på konferensen på lördag.
Jag tror verkligen att jag skulle behöva råka ut för en olycka för att kunna värdesätta livet (om jag överlevde då ^^). Det är ju hemskt om det måste vara så, men jag fattar inte hur jag bara kan bli glad annars.. Jag kan inte det. Jag är inte glad. Jag kan inte peppa mig. Jag har ingen lust! Det går inte!
Jag vill bara gråta. Jag är så ledsen. Jag hatar livet.
Jag har klippt mig idag men jag vet inte ens om det blev bra eller inte. Jag vill inte gå till jobbet imorn. Jag vill inte visa mig för någon. Jag orkar inte få några kommentarer. Jag vill vara osynlig. Jag vill försvinna.
Jag har inga vänner kvar. Är det inte vänner som ska höra av sig när pojkvännen gjort slut och föreslå att man ska ses? Ta hand om en. Trösta en? Men det är bara mamma som ringer ibland. Jag vill inte spendera livet med min mamma! Jag vill ha kompisar och en pojkvän. Och en egen familj.
Jag har gjort köttfärslimpa nu som jag ska kunna ha med mig och äta kall på lördag till lunch. Det är ju bra att jag har gjort det. Att jag lyckades ta tag i det. Men det gör min ändå inte glad. Jag ska nog göra rent handfatet och toaletten efter Idol. Men det gör mig inte heller glad. Den sorgsna, ledsna känslan finns kvar. Tårarna rinner. Livet är inte roligt. Det är inte ens uthärdligt =(.
Jag tror verkligen att jag skulle behöva råka ut för en olycka för att kunna värdesätta livet (om jag överlevde då ^^). Det är ju hemskt om det måste vara så, men jag fattar inte hur jag bara kan bli glad annars.. Jag kan inte det. Jag är inte glad. Jag kan inte peppa mig. Jag har ingen lust! Det går inte!
Jag vill bara gråta. Jag är så ledsen. Jag hatar livet.
Jag har klippt mig idag men jag vet inte ens om det blev bra eller inte. Jag vill inte gå till jobbet imorn. Jag vill inte visa mig för någon. Jag orkar inte få några kommentarer. Jag vill vara osynlig. Jag vill försvinna.
Jag har inga vänner kvar. Är det inte vänner som ska höra av sig när pojkvännen gjort slut och föreslå att man ska ses? Ta hand om en. Trösta en? Men det är bara mamma som ringer ibland. Jag vill inte spendera livet med min mamma! Jag vill ha kompisar och en pojkvän. Och en egen familj.
Jag har gjort köttfärslimpa nu som jag ska kunna ha med mig och äta kall på lördag till lunch. Det är ju bra att jag har gjort det. Att jag lyckades ta tag i det. Men det gör min ändå inte glad. Jag ska nog göra rent handfatet och toaletten efter Idol. Men det gör mig inte heller glad. Den sorgsna, ledsna känslan finns kvar. Tårarna rinner. Livet är inte roligt. Det är inte ens uthärdligt =(.
Jag är så ledsen! Det finns ju ingen men...
Jag är så ledsen! Det finns ju ingen mening i någonting! Varför försöker jag hela tiden då? Jag är så dum. Jag har gråten i halsen. Är på väg till jobbet men vill vända. JAG VILL INTE GÅ TILL JOBBET IDAG! Jag vill bli överkörd av tåget.
Lugg
Frisyr från Frilla.se
Den här frisyren tror jag skulle passa mig, men det är så jäkla mkt lugg och jag är för feg för att göra en sån stor förändring...
Hmm, de frisyrer jag verkar tycka är snygga är tydligen de med tjock lugg...^^
Tyvärr ser ju aldrig min lugg lika bra ut som de stylade på kändisarna........
Och längden på resten av håret?? Och formen?? Uhh, jobbiga beslut ^^. Får fråga tjejen som ska klippa mig vad hon tycker helt enkelt.
Beslutsångest!
Jag vet inte hur jag ska göra!! Inte med någonting! =(
Jag anmälde mig på lägenheten igår och jag måste ringa till tjejen som bor där och bestämma en visningstid idag. När jag vill komma och titta på den vet jag inte, det beror ju helt på hur helgen blir! =/
T kan tänka sig att gå på konferensen med mig på lördag och sedan följa med hit och sova över till söndag så att vi kan prata. Tyvärr tror jag att han i så fall gör det för att jag har sagt att han är elak om han inte vill prata, och eventuellt också för att ha sex... Jag skulle ju naturligtvis vilja att han följde med för att han vill träffa mig, för att han längtar efter mig och är kär i mig ^^. Suck.
Nu får jag som jag vill och ändå tvekar jag. Jag är hopplös. Men jag är så satans rädd för att bli ledsen igen. Jag ÄR ledsen, men jag menar så där förtvivlad som jag var i en vecka. Jag orkar inte det. På söndag när han åker kommer det kännas som han lämnar mig igen. Gör slut igen. Och jag kommer bli förtvivlad av sorg, igen. Jag som precis har kommit ur den värsta förtvivlan och "bara" är ledsen. Åhh vad svårt!
Jag är kåt. Jag blir kåtare för varje dag och jag längtar så otroligt mkt efter T. Hur ska jag kunna stå emot det? Logiken säger att vill han inte vara tillsammans med mig längre så är det bäst för min egen skull att jag inte träffar honom. Iaf inte nu, kanske om några månader isf när känslorna har lagt sig. Tyvärr tror jag också att om jag träffar honom i helgen så kommer jag inte kunna vara lugn och snäll som jag vill, utan alla känslor kommer göra att jag blir arg och ledsen istället =(. Vi kommer väl ha sex, och det blir förstås härligt, men det kommer bygga på känslan av kärlek och vill T sedan fortfarande inte vara tillsammans med mig kommer jag känna mig så besviken igen. Om vi bara hade slutat att vara kära båda två! Då hade vi säkert kunna ha sex mkt lättare. Men nu? Usch jag vet inte! Jag vet inte vad jag vill! Jag vill bara inte bli så ledsen igen =(. Det är så hemskt att känna sig så övergiven och ensam =((.
Usch jag hatar att ringa folk, men nu måste jag ringa den där lgh-tjejen och fråga när jag kan komma. Sen måste jag fixa nåt att äta. Jag ska jobba kväll ikväll. Av någon anledning är jag så jäkla nervös. Varför har jag ingen aning om. Kanske bara p g a att jag ska ringa den där tjejen =/, eller att Concertan går ur kroppen?? Eller att jag kanske ska träffa T i helgen..
Just det, ska klippa mig imorn också och vet inte hur! Åh, vad allt är jobbigt! Så många beslut som måste tas hela tiden! Usch. Jag vet inte om jag ska klippa lugg eller inte. T tyckte det, men nu ska jag klippa mig för min egen skull. Jag ville också det förut, men nu börjar jag tveka. Vill jag verkligen det? Det är så jäkla jobbigt att låta den växa ut sen.. Och bara idag har jag sett tjejer med långt hår utan lugg överallt ^^. Suuuuuuuck.
Jag anmälde mig på lägenheten igår och jag måste ringa till tjejen som bor där och bestämma en visningstid idag. När jag vill komma och titta på den vet jag inte, det beror ju helt på hur helgen blir! =/
T kan tänka sig att gå på konferensen med mig på lördag och sedan följa med hit och sova över till söndag så att vi kan prata. Tyvärr tror jag att han i så fall gör det för att jag har sagt att han är elak om han inte vill prata, och eventuellt också för att ha sex... Jag skulle ju naturligtvis vilja att han följde med för att han vill träffa mig, för att han längtar efter mig och är kär i mig ^^. Suck.
Nu får jag som jag vill och ändå tvekar jag. Jag är hopplös. Men jag är så satans rädd för att bli ledsen igen. Jag ÄR ledsen, men jag menar så där förtvivlad som jag var i en vecka. Jag orkar inte det. På söndag när han åker kommer det kännas som han lämnar mig igen. Gör slut igen. Och jag kommer bli förtvivlad av sorg, igen. Jag som precis har kommit ur den värsta förtvivlan och "bara" är ledsen. Åhh vad svårt!
Jag är kåt. Jag blir kåtare för varje dag och jag längtar så otroligt mkt efter T. Hur ska jag kunna stå emot det? Logiken säger att vill han inte vara tillsammans med mig längre så är det bäst för min egen skull att jag inte träffar honom. Iaf inte nu, kanske om några månader isf när känslorna har lagt sig. Tyvärr tror jag också att om jag träffar honom i helgen så kommer jag inte kunna vara lugn och snäll som jag vill, utan alla känslor kommer göra att jag blir arg och ledsen istället =(. Vi kommer väl ha sex, och det blir förstås härligt, men det kommer bygga på känslan av kärlek och vill T sedan fortfarande inte vara tillsammans med mig kommer jag känna mig så besviken igen. Om vi bara hade slutat att vara kära båda två! Då hade vi säkert kunna ha sex mkt lättare. Men nu? Usch jag vet inte! Jag vet inte vad jag vill! Jag vill bara inte bli så ledsen igen =(. Det är så hemskt att känna sig så övergiven och ensam =((.
Usch jag hatar att ringa folk, men nu måste jag ringa den där lgh-tjejen och fråga när jag kan komma. Sen måste jag fixa nåt att äta. Jag ska jobba kväll ikväll. Av någon anledning är jag så jäkla nervös. Varför har jag ingen aning om. Kanske bara p g a att jag ska ringa den där tjejen =/, eller att Concertan går ur kroppen?? Eller att jag kanske ska träffa T i helgen..
Just det, ska klippa mig imorn också och vet inte hur! Åh, vad allt är jobbigt! Så många beslut som måste tas hela tiden! Usch. Jag vet inte om jag ska klippa lugg eller inte. T tyckte det, men nu ska jag klippa mig för min egen skull. Jag ville också det förut, men nu börjar jag tveka. Vill jag verkligen det? Det är så jäkla jobbigt att låta den växa ut sen.. Och bara idag har jag sett tjejer med långt hår utan lugg överallt ^^. Suuuuuuuck.
Mår dåligt + lgh
Jag är hemma. Jag gick inte på buggen. Jag orkar verkligen inte. Jag har ont i huvudet och jag frrrryyser. (Hoppas jag blir sjuk! Men det lär jag inte bli =/.. är väl bara medicinen som spökar.)
Jag måste bestämma mig om jag ska anmäla mig på en lägenhet idag.. Sista dagen för en etta på 42 kvm utan badkar och balkong ^^. Jag vill ha badkar och balkong... Men den ligger iaf på tredje våningen av tre, fast tyvärr utan hiss tror jag. Fem chanser har man att anmäla sig på lägenheter och tacka nej, innan man åker ur kön.
Jag har en sådan HEMSK beslutsångest!! Usch =(. Ringde mamma och hon tyckte att jag iaf skulle riskera en av mina fem möjligheter och gå och kolla på den, så jag gör nog det. Det kommer ju ut nya lägenheter varje dag och det KAN ju komma någon senare i höst som ligger bättre/har balkong/har badkar/är lite större/billigare osv osv...
Jag borde diska nu, och fixa någon middag, kolla på Idol och sen sova. Jag är så trött. Helt förstörd. Jag ska iaf inte hetsäta mer nu. Nu får det räcka.
Jag vill flytta till Sthlm. (Fortfarande helst till T såklart, men trots att jag har ett litet litet hopp om att vi ska kunna bli tillsammans igen så tror den realistiska sidan av mig tyvärr att T har bestämt sig, och att det lilla hoppet istället kommer att göra mig ännu mer ledsen =((..)
Jag började nästan gråta när jag läste era kommentarer förresten ♥. Vad snälla ni är.
Jag måste bestämma mig om jag ska anmäla mig på en lägenhet idag.. Sista dagen för en etta på 42 kvm utan badkar och balkong ^^. Jag vill ha badkar och balkong... Men den ligger iaf på tredje våningen av tre, fast tyvärr utan hiss tror jag. Fem chanser har man att anmäla sig på lägenheter och tacka nej, innan man åker ur kön.
Jag har en sådan HEMSK beslutsångest!! Usch =(. Ringde mamma och hon tyckte att jag iaf skulle riskera en av mina fem möjligheter och gå och kolla på den, så jag gör nog det. Det kommer ju ut nya lägenheter varje dag och det KAN ju komma någon senare i höst som ligger bättre/har balkong/har badkar/är lite större/billigare osv osv...
Jag borde diska nu, och fixa någon middag, kolla på Idol och sen sova. Jag är så trött. Helt förstörd. Jag ska iaf inte hetsäta mer nu. Nu får det räcka.
Jag vill flytta till Sthlm. (Fortfarande helst till T såklart, men trots att jag har ett litet litet hopp om att vi ska kunna bli tillsammans igen så tror den realistiska sidan av mig tyvärr att T har bestämt sig, och att det lilla hoppet istället kommer att göra mig ännu mer ledsen =((..)
Jag började nästan gråta när jag läste era kommentarer förresten ♥. Vad snälla ni är.
Jag lever på hoppet nu. Den lilla lilla g...
Jag lever på hoppet nu. Den lilla lilla gnutta hopp som väcktes i mig imorse. Det känns inte så bra... Men man lever väl på hoppet? Hur ska man annars orka? Jag mår inte alls bra nu. Jag fryser och har ont i magen. Fan vad skönt det skulle vara att bli sjuk.. Att få ligga hemma och sova en dag...
Jag mår riktigt illa idag. Måste vara me...
Jag mår riktigt illa idag. Måste vara medicinen. Glömde grädden hemma som jag skulle ta med till jobbet =/. Brukar ju alltid ha en grädde i kylen på jobbet för att ha i kaffe. Förstår inte riktigt hur jag ska hålla mig vaken idag. Jag har ju bara sovit i 4,5 timmar i natt =/. Hoppas det blir kul på buggen ikväll iaf. Jag ser faktiskt fram emot den för ovanlighetens skull! Drömmen skulle vara att hinna sova en timme innan bara..^^.
T gav beskedet imorse att han tror att han...
T gav beskedet imorse att han tror att han vill gå på mat- och hälsakonferensen med mig på lördag! Jag trodde verkligen att han inte ville det längre. Jag vet att jag var dum som frågade. Det här ger mig falska förhoppningar och jag kommer bli så otroligt ledsen och besviken sedan.. Ska bestämma mig ikväll om jag verkligen ska träffa honom under de omständigheterna. Jag vill ju helst inte gråta bort en sån intressant konferens ^^. Jag går till jobbet på droger idag ;). Jag känner mig nästan glad för första ggn sen i torsdags. Måtte Concertan hjälpa mig nu! Jag vill bli en snäll människa nu. Jag ska bli det. Jag ska göra allt som står i min makt för att må bra och ge kärlek till mig själv och andra. Och det är tack vare T, den bästa människan på jorden. <3 Vilken underbar morgon! Jag grät när jag gjorde frukost, men Ts sms fick mitt humör att vända. Det är kallt ute idag, men solens strålar värmer mig. Älskade, älskade sol!
Förtvivlad av sorg
Usch jag är så ledsen så ledsen så ledsen!! Jag önskar att någon kunde trösta mig! Hur kan den kille jag varit tillsammans med i nästan 1,5 år bara lämna mig så här??!??! Jag fattar inte!
Det borde vara förbjudet att sitta och gråta ensam i sin lägenhet utan att någon bryr sig!!!! Det borde vara förbjudet att gråta sig till sömns! Och män borde vara förbjudna på den här planeten. Jag hatar dom! Jag avskyr dom!
Dom nästlar sig in som några jävla grisar. Förstör och förstör och förstör och sedan lämnar dom en bara. Säger tack och hej och sticker. När tjejen har lämnat bort hela sitt hjärta som aldrig någonsin mer går att reparera.
Killar är som psykopater. Helt känslokalla. De är robotar med ett hjärta av sten. Hur kan livet skapa något så ont? Hur kan livet vara så fruktansvärt elakt? Jag förstår inte. Jag förstår inte!!!!! Det gör så ont!
Och ja, jag tror att ALLA killar är sådana. Jag har varit med två av de snällaste killarna på jorden men till och med dom har lyckats lura mig totalt. Jag känner mig så otroligt sviken. Hur kan någon lämna en annan person utan att göra det ansikte mot ansikte? Så FEGT!! Så otroligt jävla FEGT!! Då är man så jävla oförtjänt av ett förhållande så det finns inte!!!!!!!!!! Man får väl för fan stå upp för det man gör och inte bara smita och inte stå för konsekvenserna som en jävla missbildad idiot!!!!!!!!!!!!!!! Sådana personer borde inte få existera.
Det är så jävla orättvist!!!!! Hur kan jag ha missbedömt en person så gravt??? Jag fattar inte. Jag kan inte fatta det. Jag känner mig så otroligt lurad.
Jag föraktar män. Jag har lust att spotta alla killar i ansiktet på jobbet imorgon. Jag tror t o m att jag skulle kunna ställa upp på en förintelse av män just nu.
De som verkar vara de snällaste är kanske i själva verket de elakaste och mest känslokalla och fega.
Hur KAN MAN göra slut på telefon? Hur KAN MAN vägra att träffa den man gör slut med och prata om det och svara på frågor?? Jag har tusen frågor! Jag är förtvivlat ledsen!
Hur fan kan man gå vidare och leva med att man har gjort någonting sådant?? Förstört en persons liv!?
Jag kan inte förstå det och jag kan inte acceptera det och jag kan inte gå vidare. Min sorg har börjat gå över till hat. Jag är förtvivlad!!!!!!!!!!!!!!!!! Snälla någon hjälp mig!!!!!! Hjälp mig gud!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Hjälp mig mamma!!!!!!!!!!!! Jag har aldrig någonsin varit så ledsen i hela mitt liv.
Är det ingen som kan förstå mig?? Finns det ingen som kan trösta mig?? Jag står inte ut!! Jag står inte ut!!
Jag tycker så jävla synd om Ts mamma som har fått en sådan son. Men hon är väl lyckligt ovetande om det. Man kan ju som sagt lätt missta sig om man inte låter dem borra sig in och skära sönder ens hjärta till slamsor.
Vem ska trösta mig nu? VEM VEM VEM VEM?????? Det finns ingen!!! Jag kan inte komma på en enda person. T var den som skulle trösta mig. Han var mitt allt.
Jag vill inte leva mer.
Det borde vara förbjudet att sitta och gråta ensam i sin lägenhet utan att någon bryr sig!!!! Det borde vara förbjudet att gråta sig till sömns! Och män borde vara förbjudna på den här planeten. Jag hatar dom! Jag avskyr dom!
Dom nästlar sig in som några jävla grisar. Förstör och förstör och förstör och sedan lämnar dom en bara. Säger tack och hej och sticker. När tjejen har lämnat bort hela sitt hjärta som aldrig någonsin mer går att reparera.
Killar är som psykopater. Helt känslokalla. De är robotar med ett hjärta av sten. Hur kan livet skapa något så ont? Hur kan livet vara så fruktansvärt elakt? Jag förstår inte. Jag förstår inte!!!!! Det gör så ont!
Och ja, jag tror att ALLA killar är sådana. Jag har varit med två av de snällaste killarna på jorden men till och med dom har lyckats lura mig totalt. Jag känner mig så otroligt sviken. Hur kan någon lämna en annan person utan att göra det ansikte mot ansikte? Så FEGT!! Så otroligt jävla FEGT!! Då är man så jävla oförtjänt av ett förhållande så det finns inte!!!!!!!!!! Man får väl för fan stå upp för det man gör och inte bara smita och inte stå för konsekvenserna som en jävla missbildad idiot!!!!!!!!!!!!!!! Sådana personer borde inte få existera.
Det är så jävla orättvist!!!!! Hur kan jag ha missbedömt en person så gravt??? Jag fattar inte. Jag kan inte fatta det. Jag känner mig så otroligt lurad.
Jag föraktar män. Jag har lust att spotta alla killar i ansiktet på jobbet imorgon. Jag tror t o m att jag skulle kunna ställa upp på en förintelse av män just nu.
De som verkar vara de snällaste är kanske i själva verket de elakaste och mest känslokalla och fega.
Hur KAN MAN göra slut på telefon? Hur KAN MAN vägra att träffa den man gör slut med och prata om det och svara på frågor?? Jag har tusen frågor! Jag är förtvivlat ledsen!
Hur fan kan man gå vidare och leva med att man har gjort någonting sådant?? Förstört en persons liv!?
Jag kan inte förstå det och jag kan inte acceptera det och jag kan inte gå vidare. Min sorg har börjat gå över till hat. Jag är förtvivlad!!!!!!!!!!!!!!!!! Snälla någon hjälp mig!!!!!! Hjälp mig gud!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Hjälp mig mamma!!!!!!!!!!!! Jag har aldrig någonsin varit så ledsen i hela mitt liv.
Är det ingen som kan förstå mig?? Finns det ingen som kan trösta mig?? Jag står inte ut!! Jag står inte ut!!
Jag tycker så jävla synd om Ts mamma som har fått en sådan son. Men hon är väl lyckligt ovetande om det. Man kan ju som sagt lätt missta sig om man inte låter dem borra sig in och skära sönder ens hjärta till slamsor.
Vem ska trösta mig nu? VEM VEM VEM VEM?????? Det finns ingen!!! Jag kan inte komma på en enda person. T var den som skulle trösta mig. Han var mitt allt.
Jag vill inte leva mer.
Medicin
Jag sa iaf till läkaren att jag inte tycker att medicinen verkat. Jag har fortfarande lika svårt att ta tag i saker tex. Kanske kanske har den påverkat mig så att jag inte går lika djupt ner i ångesten. Jag kanske har planat ut till en lite mer jämn deppighet.. Och så har jag ju hetsätit mindre den senaste tiden. Men det kan väl lika gärna bero på att jag ätit bättre (tex mellanmål kl 15 vilket gjort att jag inte varit så hungrig/sugen när jag kommit hem från jobbet).
Stratteran kanske har fått mig att känna lite mer typ "jag bryr mig inte", "jag har ingen lust", "jag orkar inte", både vad gäller hetsätning och andra saker.
Jag sa att jag helst vill få hjälp med att ta reda på orsaken till varför jag har problem. Varför är jag deppig? Varför har jag så svårt att ta tag i saker? Varför har jag en sån social konstig ångest? Hjälp med att ta reda på varför och VAD jag kan göra åt det. Hur ska jag hantera det? Hur ska jag hantera jobbiga situationer?
Läkare är så satans inriktade på mediciner =/. Men visst, är det nåt neuropsykiatriskt så är det väl svårt att hantera det beteendemässigt kanske... Suck. Inte vet jag.
Nu bestämde vi iaf att
...faaaan här stängde datorn av sig?! så resten försvann! Åååhh så jobbigt, ska ändå skriva om lite snabbt. Lite positivt att så pass mkt av inlägget ändå sparades som utkast.
Vi bestämde att jag skulle börja med Concerta också. 18 mg om dagen i en vecka och sen utvärdera om jag känt någon effekt eller om jag ev ska höja dosen. Så nu ska jag alltså ta både Strattera och Concerta. Concertan ska förhoppningsvis få bort min oro/ångest som är kvar, och få mig att komma igång med saker, att ta tag i saker och få något gjort.
Kanske gör det att jag mår bättre generellt? Får jag något gjort känner jag mig ju mer nöjd med mig själv och slipper kanske den skumma ångest/rastlöshet/oro jag har som jag inte vet var den kommer ifrån.
Frågade även efter en ångestdämpande medicin för specifika tillfällen. Jag känner ju att jag får nån slags ångest som bara ökar och ökar och ökar (tex de tillfällen när jag bråkat med T och slagits och hållit på =/), då skulle jag vilja ha något jag kan ta som dämpar mig direkt. Atarax, som jag fick utskrivet för längesen hjälper inte alls. Läkaren frågade om jag mådde bättre när jag drack alkohol, och jag har väl nästan mina bästa minnen från gånger jag har varit full ^^. Då kan jag slappna av, glömma mina bekymmer och verkligen ha kul. Tydligen finns det nån medicin som fungerar som alkohol.. men tyvärr är det lätt att bli beroende av den. Man kanske tar den oftare och oftare och behöver högre och högre dos för att få effekt. Så han lät väldigt tveksam till att skriva ut något sådant =/.
Men om jag nu sabbar mina förhållanden p g a detta, så måste det ju vara värt att iaf få pröva att ha sån medicin hemma! Tyvärr är det väl försent nu =(. T är väl helt enkelt inte kär i mig längre, det spelar ingen roll vad jag gör eller om jag mår bättre =(.
Usch vad meningslöst allt känns. Nu har jag ätit en jävla chokladkaka och tagit upp brödrester från soporna som jag ätit. Lika bra att gå och handla mer. Jag lever ju ändå bara för min egen skull nu, och jag är inget att leva för.
Stratteran kanske har fått mig att känna lite mer typ "jag bryr mig inte", "jag har ingen lust", "jag orkar inte", både vad gäller hetsätning och andra saker.
Jag sa att jag helst vill få hjälp med att ta reda på orsaken till varför jag har problem. Varför är jag deppig? Varför har jag så svårt att ta tag i saker? Varför har jag en sån social konstig ångest? Hjälp med att ta reda på varför och VAD jag kan göra åt det. Hur ska jag hantera det? Hur ska jag hantera jobbiga situationer?
Läkare är så satans inriktade på mediciner =/. Men visst, är det nåt neuropsykiatriskt så är det väl svårt att hantera det beteendemässigt kanske... Suck. Inte vet jag.
Nu bestämde vi iaf att
...faaaan här stängde datorn av sig?! så resten försvann! Åååhh så jobbigt, ska ändå skriva om lite snabbt. Lite positivt att så pass mkt av inlägget ändå sparades som utkast.
Vi bestämde att jag skulle börja med Concerta också. 18 mg om dagen i en vecka och sen utvärdera om jag känt någon effekt eller om jag ev ska höja dosen. Så nu ska jag alltså ta både Strattera och Concerta. Concertan ska förhoppningsvis få bort min oro/ångest som är kvar, och få mig att komma igång med saker, att ta tag i saker och få något gjort.
Kanske gör det att jag mår bättre generellt? Får jag något gjort känner jag mig ju mer nöjd med mig själv och slipper kanske den skumma ångest/rastlöshet/oro jag har som jag inte vet var den kommer ifrån.
Frågade även efter en ångestdämpande medicin för specifika tillfällen. Jag känner ju att jag får nån slags ångest som bara ökar och ökar och ökar (tex de tillfällen när jag bråkat med T och slagits och hållit på =/), då skulle jag vilja ha något jag kan ta som dämpar mig direkt. Atarax, som jag fick utskrivet för längesen hjälper inte alls. Läkaren frågade om jag mådde bättre när jag drack alkohol, och jag har väl nästan mina bästa minnen från gånger jag har varit full ^^. Då kan jag slappna av, glömma mina bekymmer och verkligen ha kul. Tydligen finns det nån medicin som fungerar som alkohol.. men tyvärr är det lätt att bli beroende av den. Man kanske tar den oftare och oftare och behöver högre och högre dos för att få effekt. Så han lät väldigt tveksam till att skriva ut något sådant =/.
Men om jag nu sabbar mina förhållanden p g a detta, så måste det ju vara värt att iaf få pröva att ha sån medicin hemma! Tyvärr är det väl försent nu =(. T är väl helt enkelt inte kär i mig längre, det spelar ingen roll vad jag gör eller om jag mår bättre =(.
Usch vad meningslöst allt känns. Nu har jag ätit en jävla chokladkaka och tagit upp brödrester från soporna som jag ätit. Lika bra att gå och handla mer. Jag lever ju ändå bara för min egen skull nu, och jag är inget att leva för.
Krossad kärlek
Vad fan ska jag göra!?!?!? Jag vill flytta till T!!!! Jag v i l l i n t e flytta till en ny lgh här!! Jag vill inte! 
Ingen tar mig på allvar om att T gjort slut heller. Inte mamma, inte läkaren på NPU... Inte jag själv heller? Det är ju inte så konstigt när vi gjort slut hundra ggr redan och blivit tillsammans igen, men den här gången verkar det verkligen vara allvar från Ts sida. Fast han verkar inte riktigt vara 100% säker själv. Han har inte tagit bort mig som "in a relationship with" på Facebook och inte berättat för sina kompisar eller sin familj. Möjligtvis berättade han för sin mamma igår eftersom hon ringde mig.. Jag svarade dock inte, hann inte. Vågade inte heller. Undrar om hon ringer igen..
Jag är så ledsen. Jag vet inte hur jag ska göra med någonting längre. Jag kan inte släppa tanken på T och mig.
Jag tänker (såklart) på det där lilla livet jag hade i mig, om det hade blivit ett barn.. Då hade T och jag antagligen varit tillsammans fortfarande och bott ihop vid det här laget. Jag hade älskat det barnet över allt annat på jorden.
Nu är allting borta och jag är ensam. Jag är så ledsen, så tom. Jag har inte lust med någonting.
Ingen tar mig på allvar om att T gjort slut heller. Inte mamma, inte läkaren på NPU... Inte jag själv heller? Det är ju inte så konstigt när vi gjort slut hundra ggr redan och blivit tillsammans igen, men den här gången verkar det verkligen vara allvar från Ts sida. Fast han verkar inte riktigt vara 100% säker själv. Han har inte tagit bort mig som "in a relationship with" på Facebook och inte berättat för sina kompisar eller sin familj. Möjligtvis berättade han för sin mamma igår eftersom hon ringde mig.. Jag svarade dock inte, hann inte. Vågade inte heller. Undrar om hon ringer igen..
Jag är så ledsen. Jag vet inte hur jag ska göra med någonting längre. Jag kan inte släppa tanken på T och mig.
Jag tänker (såklart) på det där lilla livet jag hade i mig, om det hade blivit ett barn.. Då hade T och jag antagligen varit tillsammans fortfarande och bott ihop vid det här laget. Jag hade älskat det barnet över allt annat på jorden.
Nu är allting borta och jag är ensam. Jag är så ledsen, så tom. Jag har inte lust med någonting.
Usch, jag vill härifrån. Jag håller på...
Usch, jag vill härifrån. Jag håller på att somna. Kan inte hålla ögonen öppna. Ska gå tidigt från jobbet till NPU idag. Ska träffa läkaren. Har ingen aning om hur jag vill göra med medicinering osv. Det enda jag tänker på är T.
Hur ska jag överleva denna veckan? Jag gr...
Hur ska jag överleva denna veckan? Jag grät när jag åt frukost. Kanske kan den lilla kille som brukar hälsa på mig, när han cyklar förbi mig när jag går till jobbet, göra att jag orkar? Kanske kan jag försöka se fram emot mat- och hälsakonferensen jag ska på med mamma på lördag? Fast eg var det jag och T som skulle ha gått. T, min älskade T.
Planerna raserade
Det känns som allt har rasat. Jag har hela tiden varit inställd på att flytta till T. Även om han varit tveksam hela tiden. Det blev inte av i våras, T ville inte nu till hösten heller. Ändå är jag så dum så jag har trott att det kommer ordna sig. Någongång kommer han vilja. I vinter, till våren...
Jag har inte ställt in mig på att stann här. Det fanns inte i min värld. Jag vill inte vara kvar här. Ensam, igen. Jag är trött på den här staden. Jag vill inte bo här! Men vart ska jag ta vägen nu? Jag har ingenstans att ta vägen. Det är här jag har ett jobb, åtminstone tillsvidare.
Jag känner mig så ledsen. Jag känner mig tom. Jag märker nu att jag verkligen hade ställt in mig på att flytta till en ny stad. Trots att jag inte känner någon mer än T där. Jag önskar att jag hade fått göra det. Gå ut med hans jobbarkompisar, lära känna nya tjejkompisar.
Jag vill flytta dit ändå. Dit eller till Sthlm. Fast det är oerhört dumt att flytta dit nu, men Sthlm skulle ju funka. Där känner jag lite folk iaf. Men hur lätt är det att få tag på lgh där? Det går ju i princip inte.. och nu har jag ju jobb här =(. Det känns som jag är fast. Det känns som T har stängt en dörr och nu är jag helt plötsligt fången här.
Jag trodde aldrig att det skulle gå så här. Visst har jag i princip gjort slut varenda vecka, men det har varit när jag mått dåligt och varit arg, irriterad, frustrerad och ledsen. T har verkat kär ändå. Det har verkat som han har kunnat ta det. Hur har jag inte kunnat ana att detta skulle hända, trots att vi pratat om att göra slut nästan mer än om att vara tillsamamns..? Jag har aldrig kunnat tro att han kunde göra det, göra slut, inte på riktigt, inte på allvar.
T har lämnat mig.
Nu skulle jag gråta om jag inte var tom.
Vi har planer kvar! Vi skulle se en film på bio, vi skulle på min kusins bröllop och vi skulle på Ts farmors 95-års kalas. Vi skulle dansa, städa och bo ihop. Vi skulle bo ihop. Hur kan man bara avbryta detta nu? Avbryta det som skulle fortsätta? Jag tror att jag har varit inställd på att det skulle ha fortsatt resten av våra liv.
Jag tänker aldrig mer bli tillsammans med någon. Och jag ska verkligen försöka att aldrig någonsin mer bli kär.
Jag har inte ställt in mig på att stann här. Det fanns inte i min värld. Jag vill inte vara kvar här. Ensam, igen. Jag är trött på den här staden. Jag vill inte bo här! Men vart ska jag ta vägen nu? Jag har ingenstans att ta vägen. Det är här jag har ett jobb, åtminstone tillsvidare.
Jag känner mig så ledsen. Jag känner mig tom. Jag märker nu att jag verkligen hade ställt in mig på att flytta till en ny stad. Trots att jag inte känner någon mer än T där. Jag önskar att jag hade fått göra det. Gå ut med hans jobbarkompisar, lära känna nya tjejkompisar.
Jag vill flytta dit ändå. Dit eller till Sthlm. Fast det är oerhört dumt att flytta dit nu, men Sthlm skulle ju funka. Där känner jag lite folk iaf. Men hur lätt är det att få tag på lgh där? Det går ju i princip inte.. och nu har jag ju jobb här =(. Det känns som jag är fast. Det känns som T har stängt en dörr och nu är jag helt plötsligt fången här.
Jag trodde aldrig att det skulle gå så här. Visst har jag i princip gjort slut varenda vecka, men det har varit när jag mått dåligt och varit arg, irriterad, frustrerad och ledsen. T har verkat kär ändå. Det har verkat som han har kunnat ta det. Hur har jag inte kunnat ana att detta skulle hända, trots att vi pratat om att göra slut nästan mer än om att vara tillsamamns..? Jag har aldrig kunnat tro att han kunde göra det, göra slut, inte på riktigt, inte på allvar.
T har lämnat mig.
Nu skulle jag gråta om jag inte var tom.
Vi har planer kvar! Vi skulle se en film på bio, vi skulle på min kusins bröllop och vi skulle på Ts farmors 95-års kalas. Vi skulle dansa, städa och bo ihop. Vi skulle bo ihop. Hur kan man bara avbryta detta nu? Avbryta det som skulle fortsätta? Jag tror att jag har varit inställd på att det skulle ha fortsatt resten av våra liv.
Jag tänker aldrig mer bli tillsammans med någon. Och jag ska verkligen försöka att aldrig någonsin mer bli kär.
Kallsvettning, bugg och hetsätning
Usch, jag har inte mått bra idag. Sov till 11 när väckarklockan ringde. Hade fått med mig en kille från mitt gamla jobb till buggträning idag. Kanske berodde det på att jag tog Stratteran några timmar senare än vanligt, men jag har kallsvettats i flera timmar. Jag antar att kallsvettning är när man fryser och svettas samtidigt? På buggen höll jag på att svettas ihjäl, det var asjobbigt, men samtidigt frös jag och var kall! Mina händer var iskalla, hela min hud var kall, och jag hade gåshud men svetten rann! Yr i huvudet var jag också. Vi var där i två timmar. Första timmen dansade vi nästan hela tiden, men andra timmen vilade vi väldigt mycket. Fy satan vad jobbigt det var!!
Dags att börja träna upp konditionen tror jag ^^. Bugg är iaf en riktigt rolig träningsform =). Man blir helt slut av att ha kul =P.
La mig kl 03 inatt. Hetsäter jämt så himla länge =/. Jag var så ledsen igår och sen blev jag så arg på mig själv för att jag förstörde halva natten med att hetsäta trots att jag lätt hade kunnat strunta i det! Jag var ju inte sugen! Såå dumt att jag åkte och handlade över huvud taget.
Åkte med mamma till Sthlm i fredags kväll och var barnvakt med henne till min brors barn igår. Hade först tänkt stanna till idag, men mådde inte bra och kände att jag inte orkade med varken barnen eller mamma (trots att jag älskar dom och att de är hur gulliga som helst), så jag åkte hem igår kväll. Dessutom fanns det en billig buss då. DUMT, dumt, dumt. Hade jag stannat hade jag sluppit hetsätning. När jag kom tillbaka hit igår åkte jag direkt och handlade en massa bröd och choklad helt i onödan =/. Suck.
Nu har jag hälften kvar vilket innebär att jag "måste" hetsäta idag också, och kanske resten av september också eftersom jag nu sabbat mitt OK-datum för "sista hetsätningen" ^^. Haha, det är helt jävla otroligt alltså. Att man kan vara så dum!!
Tänkte att jag kunde ha låtit dagen när T gjorde slut, i torsdags, bli min sista hetsätningsdag (åt bara en chokladkaka som hets då och spydde), men det gick ju naturligtvis inte =(. Jag måste sluta ha såna här jävla omstartsdagar!!!!! MÅSTE!!!
Jag har ju liksom inte ens varit sugen på att hetsäta de senaste gångerna! Suuuck. Desstuom känner jag mig lite smalare nu efter att jag fått ut den senaste förstoppningen. Har ätit 1 msk linfrön de senaste dagarna och även ätit havregrynsgröt till frukost ist för ägg. Det verkar ha hjälpt. Hatar mig själv om jag sabbar detta nu med att börja hetsäta som en gris igen. =(((
Nu skulle jag verkligen behöva städa. Hatar hur det är här nu. Stökigt och dammigt och smutsigt. USCH. Smakar jag bara lite av en chokladkaka nu så kommer det inte bli någon dammsugning ikväll... Alltså: Dammsug! NU!
Dags att börja träna upp konditionen tror jag ^^. Bugg är iaf en riktigt rolig träningsform =). Man blir helt slut av att ha kul =P.
La mig kl 03 inatt. Hetsäter jämt så himla länge =/. Jag var så ledsen igår och sen blev jag så arg på mig själv för att jag förstörde halva natten med att hetsäta trots att jag lätt hade kunnat strunta i det! Jag var ju inte sugen! Såå dumt att jag åkte och handlade över huvud taget.
Åkte med mamma till Sthlm i fredags kväll och var barnvakt med henne till min brors barn igår. Hade först tänkt stanna till idag, men mådde inte bra och kände att jag inte orkade med varken barnen eller mamma (trots att jag älskar dom och att de är hur gulliga som helst), så jag åkte hem igår kväll. Dessutom fanns det en billig buss då. DUMT, dumt, dumt. Hade jag stannat hade jag sluppit hetsätning. När jag kom tillbaka hit igår åkte jag direkt och handlade en massa bröd och choklad helt i onödan =/. Suck.
Nu har jag hälften kvar vilket innebär att jag "måste" hetsäta idag också, och kanske resten av september också eftersom jag nu sabbat mitt OK-datum för "sista hetsätningen" ^^. Haha, det är helt jävla otroligt alltså. Att man kan vara så dum!!
Tänkte att jag kunde ha låtit dagen när T gjorde slut, i torsdags, bli min sista hetsätningsdag (åt bara en chokladkaka som hets då och spydde), men det gick ju naturligtvis inte =(. Jag måste sluta ha såna här jävla omstartsdagar!!!!! MÅSTE!!!
Jag har ju liksom inte ens varit sugen på att hetsäta de senaste gångerna! Suuuck. Desstuom känner jag mig lite smalare nu efter att jag fått ut den senaste förstoppningen. Har ätit 1 msk linfrön de senaste dagarna och även ätit havregrynsgröt till frukost ist för ägg. Det verkar ha hjälpt. Hatar mig själv om jag sabbar detta nu med att börja hetsäta som en gris igen. =(((
Nu skulle jag verkligen behöva städa. Hatar hur det är här nu. Stökigt och dammigt och smutsigt. USCH. Smakar jag bara lite av en chokladkaka nu så kommer det inte bli någon dammsugning ikväll... Alltså: Dammsug! NU!
Förlåt
Vad gör man när man har förstört allt? Jag är förtvivlad. Jag hetsäter fast jag inte behöver. Jag har ingen ångest, jag är bara ledsen. Men sorgen går inte bort med hetsätning. Allt blir mkt värre ist. Jag vill inte mer. Jag är ensam nu.
Om allt kunde vara som förut! Om det inte betydde något! Om vi ändå kunde bli tillsammans igen imorgon.
Alla bara försvinner ifrån mig. Snart är bara mamma kvar, men hon är gammal och försvinner snart även hon. Jag vill försvinna jag med. Bort från mig själv. Bort från allting.
Om allt kunde vara som förut! Om det inte betydde något! Om vi ändå kunde bli tillsammans igen imorgon.
Alla bara försvinner ifrån mig. Snart är bara mamma kvar, men hon är gammal och försvinner snart även hon. Jag vill försvinna jag med. Bort från mig själv. Bort från allting.
Jag orkar inte blogga. T har gjort slut. J...
Jag orkar inte blogga. T har gjort slut. Jag är så ledsen.
Idag har jag känt mig gladare nu på morg...
Idag har jag känt mig gladare nu på morgonen, om än trött förstås. Jag har mer energi också, känns inte jobbigt att ha gått (till fots) till jobbet. Kan det vara så att det är kolhydraterna som är boven ändå? El snarare bristen på dem..
Ett inlägg till...
...om Anna JD Jacobsson. Hon skriver helt fantastiskt (och verkar helt fantastisk som person ^^). Där har vi positivitet och tacksamhet om något!
Läs bara detta tex:
"Jag är verkligen sjukt lyckligt lottad.
Min man är den mest omtänksamma, kärleksfulla, varma person jag någonsin träffat och han är helt galen i just mig. Våra barn är friska, trygga och lyckliga, vi har tak över våra huvuden och mat på vårt bord. Livet behandlar mig väl och jag ska göra mitt bästa för att hand om de gåvor som tilldelats mig."
♥♥♥
Edit: Jag har faktiskt det här inlägget utskrivet och uppsatt på ytterdörren =P (från hennes gamla blogg på Metrobloggen).
Läs bara detta tex:
"Jag är verkligen sjukt lyckligt lottad.
Min man är den mest omtänksamma, kärleksfulla, varma person jag någonsin träffat och han är helt galen i just mig. Våra barn är friska, trygga och lyckliga, vi har tak över våra huvuden och mat på vårt bord. Livet behandlar mig väl och jag ska göra mitt bästa för att hand om de gåvor som tilldelats mig."
♥♥♥
Edit: Jag har faktiskt det här inlägget utskrivet och uppsatt på ytterdörren =P (från hennes gamla blogg på Metrobloggen).
Undanflykter (för att slippa gå och spy ^^)
Kolla vad jag hittade på Anna J D Jacobssons blogg!
Jag tittar in där alldeles för sällan nu för tiden. Det var hon som fick mig att upptäcka LCHF.
Fasen vilken grym röst killen har!
Jag tittar in där alldeles för sällan nu för tiden. Det var hon som fick mig att upptäcka LCHF.
Fasen vilken grym röst killen har!
Fy fan...
...vad äckligt det är. Hur kan jag glömma det hela tiden??
Har ätit 300 g naturgodis, 200 g chokladkaka och drygt 1 påse chokladpudding med vispgrädde. Inte såå mkt ändå med tanke på vad jag tryckte i mig för några år sen.. men jag mår så jäkla illa! Ändå är det så skönt att hetsäta. Det är verkligen konstigt. Eller kanske inte ändå, ångesten och deppigheten, el vad det nu är för känslor, försvinner ju.
Tyvärr måste jag ju spy nu också och det är inte kul ^^. Usch.
Edit: Åt upp all chokladpudding (2 påsar). Väntar man en stund så går det ju liksom att trycka ner lite mer...........
Har ätit 300 g naturgodis, 200 g chokladkaka och drygt 1 påse chokladpudding med vispgrädde. Inte såå mkt ändå med tanke på vad jag tryckte i mig för några år sen.. men jag mår så jäkla illa! Ändå är det så skönt att hetsäta. Det är verkligen konstigt. Eller kanske inte ändå, ångesten och deppigheten, el vad det nu är för känslor, försvinner ju.
Tyvärr måste jag ju spy nu också och det är inte kul ^^. Usch.
Edit: Åt upp all chokladpudding (2 påsar). Väntar man en stund så går det ju liksom att trycka ner lite mer...........
Ger upp
Nu ger jag upp! Jag orkar inte mer. Ska gå och handla. Inga enorma mängder, kanske inte ens ska hetsäta (fast det vet jag inte nu, det blir vad det blir), men ska köpa lite gott iaf för jag står inte ut längre.
Jag kan verkligen inte se detta som en utmaning. Det ger mig ingen tillfredsställelse att stå emot. Att må dåligt hela kvällen. Jag blir inte gladare av det imorgon, eller nästa vecka (jag har prövat så jävla många gånger nu så jag vet iaf hur liten sannolikheten är ^^). Möjligtvis om några år?? Men då är den jävla utmaningen för stor för mig tyvärr. Jag skulle absolut klara det om jag hade någon som stöttade mig här. En pojkvän. Men det har jag inte.
Min mage är en katastrof. Det är outhärdligt.
Jag vill bli sjuk. Två stycken är hemma från jobbet för att de är förkylda, FÖRKYLDA!!! Hur fan kan man vara hemma från jobbet för det? Man kan väl för fan inte vara hemma om man inte har feber ens??? Jag hatar dom för det (men egentligen hatar jag naturligtvis mig själv för att mitt jävla samvete(?) gör att jag inte kan stanna hemma när jag mår skit om jag typ inte är dödsjuk ^^).
Jag tycker att jag mår så dåligt just nu att jag borde få sjukskriva mig på livstid. Jag kanske får det också, vem vet, jag vågar ju inte ens fråga.
Samtidigt vill jag ju inte det. Jag vill vara frisk, glad och lycklig och ha ett jobb att gå till! Helst något roligt förstås.
Fan vad jag hatar allting.
Usch vad det tar emot att gå och handla. Jag orkar inte!! Jag orkar inte täcka över alla sår med ny täckkräm, och sätta upp håret på nytt så att inte öronen står ut osv osv. Torka tårarna måste jag göra också och snyta mig, jag börjar ju jämt gråta när jag skriver om mina problem eftersom jag tycker så jävla synd om mig själv (antar jag?). Jag orkar inte! Men jag ska ändå. Jag gör det ändå, till den dagen jag lägger mig ner och dör. Jag hatar det. Jag hatar allt. Förutom att dansa.
Idag ska jag iaf se idol. Äntligen en lugn hemmakväll. "Bara" tvättvikning och disk på schemat (alltså sådant som jag kan skita i, sånt som bara drabbar mig och är hyfsat överkomligt även om jag hatar mig själv lite mer för varje gång jag skiter i det).
Jag kan verkligen inte se detta som en utmaning. Det ger mig ingen tillfredsställelse att stå emot. Att må dåligt hela kvällen. Jag blir inte gladare av det imorgon, eller nästa vecka (jag har prövat så jävla många gånger nu så jag vet iaf hur liten sannolikheten är ^^). Möjligtvis om några år?? Men då är den jävla utmaningen för stor för mig tyvärr. Jag skulle absolut klara det om jag hade någon som stöttade mig här. En pojkvän. Men det har jag inte.
Min mage är en katastrof. Det är outhärdligt.
Jag vill bli sjuk. Två stycken är hemma från jobbet för att de är förkylda, FÖRKYLDA!!! Hur fan kan man vara hemma från jobbet för det? Man kan väl för fan inte vara hemma om man inte har feber ens??? Jag hatar dom för det (men egentligen hatar jag naturligtvis mig själv för att mitt jävla samvete(?) gör att jag inte kan stanna hemma när jag mår skit om jag typ inte är dödsjuk ^^).
Jag tycker att jag mår så dåligt just nu att jag borde få sjukskriva mig på livstid. Jag kanske får det också, vem vet, jag vågar ju inte ens fråga.
Samtidigt vill jag ju inte det. Jag vill vara frisk, glad och lycklig och ha ett jobb att gå till! Helst något roligt förstås.
Fan vad jag hatar allting.
Usch vad det tar emot att gå och handla. Jag orkar inte!! Jag orkar inte täcka över alla sår med ny täckkräm, och sätta upp håret på nytt så att inte öronen står ut osv osv. Torka tårarna måste jag göra också och snyta mig, jag börjar ju jämt gråta när jag skriver om mina problem eftersom jag tycker så jävla synd om mig själv (antar jag?). Jag orkar inte! Men jag ska ändå. Jag gör det ändå, till den dagen jag lägger mig ner och dör. Jag hatar det. Jag hatar allt. Förutom att dansa.
Idag ska jag iaf se idol. Äntligen en lugn hemmakväll. "Bara" tvättvikning och disk på schemat (alltså sådant som jag kan skita i, sånt som bara drabbar mig och är hyfsat överkomligt även om jag hatar mig själv lite mer för varje gång jag skiter i det).
Usch, jag mår illa! Kom precis på att ja...
Usch, jag mår illa! Kom precis på att jag glömt ta Stratteran idag. Fan fan fan! Kan ju inte gå hem från jobbet och ta den! Jävla skit. Får helt enkelt ta den när jag kommer hem. Men tycker redan att jag börjar få ont i huvudet..:( Jag orkar inte mer! Jag gör inte det! Det spelar ju ingen roll att buggen är kul om resten av livet är piss. Då står jag inte ut. Och ska ens livet vara så att man ska behöva "stå ut" med det?? Vem orkar leva så? Usch vad värdelöst det känns :(. Hopplöst. Jag vill bara hem. Önskar att klockan kan bli fem nu! Men dagen har bara börjat. Jag vill hem och gråta.
Jag mår inte bra! Fattar inte vad det är...
Jag mår inte bra! Fattar inte vad det är för fel. Har blivit tjock. Min mage ser och känns uppsvälld ut trots att förstoppningen släppte igår. Men jag har väl lagt på mig då.. Men varför är jag deppig hela tiden. Varje morgon, varje dag. Och hur får jag bort det?? Jag orkar verkligen inte gå till jobbet idag, ändå är jag faktiskt redan på väg. Hårbotten kliar, håret mellan benen kliar, mina öron står ut, jag måste slå dubbelknut på mina skosnören för att de inte ska gå upp. Nu börjar jag få håll också pga kolhydratrik frukost (antar jag). Allt är så fruktansvärt jobbigt! Jag orkar inte med det! Jag känner mig stor och klumpig med en enorm mage. Känner mig gravid fast jag inte är det. Vad är det för fel?! Det känns som magen håller på att sprängas trots att jag inte ätit överdrivet mkt. Jag förstår inte :(. Usch!
Buggen
Hinner verkligen inte blogga nu, jag måste sova!! Kl är alldeles för mkt. Men buggen var roligare idag. Alla hade blivit mkt bättre konstigt nog. Alla var kanske mer avslappnade den här ggn. Tyckte det verkade vara hopplöst med killarna förra ggn, men nu tror jag annorlunda =). Sen var friträningen kul. Blev uppbjuden av en snubbe som sa att han dansat i sex år el sex terminer el vad det nu var ^^, tyckte dock inte han var så jättebra (men såklart mkt bättre än jag). Men jag fick beröm iaf ;-). Jag vet aldrig vad jag ska säga, tycker det är jobbigt, men såklart kul ändå. Det är nog bra för mig att stanna i nybörjargruppen. Då kanske jag kan få känna mig bra på något för en gångs skull!
Både killen jag dansade med från gruppen, och den andra snubben som dansat länge, sa att jag var dansant =). Och den senare ville inte riktigt tro att jag var nybörjare, så det var ju jättekul för mig.
En sak är iaf säker: Jag kan inte må dåligt efter att jag varit och dansat. ♥ Jag älskar att dansa!
Både killen jag dansade med från gruppen, och den andra snubben som dansat länge, sa att jag var dansant =). Och den senare ville inte riktigt tro att jag var nybörjare, så det var ju jättekul för mig.
En sak är iaf säker: Jag kan inte må dåligt efter att jag varit och dansat. ♥ Jag älskar att dansa!
Usch, jag mår inte bra nånstans. Särski...
Usch, jag mår inte bra nånstans. Särskilt inte i magen. Ni som säger att man ska tänka positivt, kan ni ge exempel? Hur ska jag kunna tänka positiva tankar när allt känns jobbigt? Jag kan ju inte ens komma på en enda positiv grej! Hur fan ska jag då kunna tänka positivt? Jag fattar inte.. Jag har verkligen ingen lust att gå på nån jävla bugg. Jag orkar inte! Jag mår dåligt. Jag är förstoppad. Jag har ingen energi. Jag vill bara sova eller försvinna. Jag är inte hungrig, jag mår illa. Ändå kommer jag äta. Suck.
Jag mår illa! Jag vet inte om jag ska slu...
Jag mår illa! Jag vet inte om jag ska sluta med Strattera nästa vecka eller inte! Ska till läkaren på NPU på måndag. Mår jag bättre av medicinen?? Hetssuget har väl blivit mindre?? Usch jag vet inte! Jag kan inte bestämma mig. Jag mår inte bra nu iaf, men mår jag sämre om jag slutar med medicinen? Suck. Jag tror jag kommer sluta.. =/.
Att komma igång/iväg, att orka ta tag i något
Idag har jag:
Jag har varit jättetrött idag och inte mått särskilt bra på dagen. Men nu efter springturen så mår jag ganska bra. Det är konstigt att när jag mår dåligt kan jag inte ens föreställa mig hur det känns att må bra =/. Då känns det som att jag aldrig någonsin mer ska må bra. Allt känns helt hopplöst.
Jag hade riktigt svårt att ta mig ut på joggingturen. Hade fått "order" av en kollega att gå ut och springa direkt när jag kom hem från jobbet. Jag fick bara gå in och byta om och sen direkt gå ut. Inte sätta på datorn eller någonting. Jag tänkte verkligen försöka med det. Ändå fastnade jag i badrummet i nästan en timme! Gick på toa och satt sen och rev upp alla sår jag har i ansiktet, på halsen och i nacken. Men som tur var messade T och skrev att han skulle ut och springa, så då skrev jag tillbaka att det skulle jag också och då kände jag mig tvungen att pallra mig ut trots allt motstånd i mig. Det hade dessutom börjat regna.
Jag pratade även med ett par arbetskamrater på jobbet idag om hur jobbigt jag tycker det är att jogga. Jag pressar mig själv så mkt jag orkar och jag får ont i bröst, lungor, hals och axlar. Dessutom känner jag alltid att jag måste passa på att göra situps och armhävningar m m när jag ändå är igång och tränar. Allt detta medför ju att det känns ÄNNU jobbigare att ge mig iväg. Så nu bestämde vi att det viktiga var att jag bytte om och kom ut. Det bästa var om jag sprang utan klocka, utan att ta tid. Bara joggade en stund och gick om det var jobbigt.
Det gjorde verkligen susen! Jag joggade så långsamt att det inte var för jobbigt. Jag gick i en backe när det kändes jobbigt och jag sprang inte så länge. Hade ingen klocka med mig heller, utan kollade var klockan var när jag gick ut och när jag kom hem istället. Det var absolut maxlängd på min joggingtur idag. Jag tyckte det var jobbigt på slutet, precis när jag kom hem igen. Men jag fick inte ont någonstans och jag tänkte hela tiden på att jag skulle jogga så långsamt att jag orkade och att det kändes bra. Och jag "tvingade" mig själv att INTE göra några situps eller annat när jag kom hem! Utan lyckades gå direkt in i duschen, och kom ut hyfsat fort igen =). Stannade inte i badrummet i en evighet som jag brukar och filade fötterna och/eller smörjde in mig.
Det är ett ganska stort framsteg tror jag ^^.
Har ju inte hetsätit heller! Är inte ett dugg sugen faktiskt =). Jag är mätt och nöjd!
Nu ska jag diska och sen tror jag att jag ska lämna tvätten i torkskåp och torktumlare över natten och hämta den imorgon bitti istället så att jag kommer isäng i tid. Bra va? ;-)
Älskar min studenttvättstuga där det inte finns några tvättider, utan man får tvätta när det är ledigt när som helst på dygnet.
Jag ska verkligen försöka jobba bort mina höga krav på mig själv som antagligen gör att allt känns hopplöst jobbigt. Jag önskar att jag var som T. Han har inga krav på sig alls, vad jag vet eller har märkt. Han gick ut och sprang idag, men visste inte efteråt hur långt han sprungit eller hur lång tid det hade tagit! Han hade bara gått ut och sprungit en stund, antar att han vänder när det på något sätt "känns lagom" eller att han känner sig trött? Jag tänker ju alltid ut en viss sträcka, känner att jag måste pressa mig själv annars ger det ingenting, "måste" springa i minst 20 minuter och måste också passa på att styrketräna lite och stretcha osv osv. Att det kan vara sån skillnad på människor. Det känns som hans liv blir så oerhört mkt enklare än mitt när han slipper leva upp till något alls egentligen. Jag har nog krav på allting. Både på mig själv och andra =/.
Men lite av kraven borde gå att jobba bort när jag är medveten om dem! Som tex det här med träning. Det är ju hundra ggr bättre att jag kommer ut ett par ggr i veckan och bara joggar i fem minuter än att jag aldrig någonsin går ut och joggar!! Resten kommer nog av sig självt, alltså längden på joggingturen och hastigheten. Det viktiga är att orka komma ut ens.
Imorgon är det bugg...
Godnatt!
Edit: Måste nästan lägga till att det mesta är ju lättare sagt än gjort ^^. Bara för att jag skriver det nu innebär det ju inte att det kommer bli så... Lite önsketänkande är det väl. Men men, man kan ju alltid hoppas ;-).
Edit igen, 22.20: La till ett par grejer till jag faktiskt gjort idag...
- Tvättat
- Hängt upp tvätten (nyss)
- Ätit middag
- Varit ute och joggat
- (Ska nu) diska
- Fört över bilder från mobilen till datorn
- Bloggat
- Bäddat sängen med rena lakan
- Ringt upp mamma eftersom hon ringt mig
- (Ska strax) gå och lägga mig före kl 23!
Jag har varit jättetrött idag och inte mått särskilt bra på dagen. Men nu efter springturen så mår jag ganska bra. Det är konstigt att när jag mår dåligt kan jag inte ens föreställa mig hur det känns att må bra =/. Då känns det som att jag aldrig någonsin mer ska må bra. Allt känns helt hopplöst.
Jag hade riktigt svårt att ta mig ut på joggingturen. Hade fått "order" av en kollega att gå ut och springa direkt när jag kom hem från jobbet. Jag fick bara gå in och byta om och sen direkt gå ut. Inte sätta på datorn eller någonting. Jag tänkte verkligen försöka med det. Ändå fastnade jag i badrummet i nästan en timme! Gick på toa och satt sen och rev upp alla sår jag har i ansiktet, på halsen och i nacken. Men som tur var messade T och skrev att han skulle ut och springa, så då skrev jag tillbaka att det skulle jag också och då kände jag mig tvungen att pallra mig ut trots allt motstånd i mig. Det hade dessutom börjat regna.
Jag pratade även med ett par arbetskamrater på jobbet idag om hur jobbigt jag tycker det är att jogga. Jag pressar mig själv så mkt jag orkar och jag får ont i bröst, lungor, hals och axlar. Dessutom känner jag alltid att jag måste passa på att göra situps och armhävningar m m när jag ändå är igång och tränar. Allt detta medför ju att det känns ÄNNU jobbigare att ge mig iväg. Så nu bestämde vi att det viktiga var att jag bytte om och kom ut. Det bästa var om jag sprang utan klocka, utan att ta tid. Bara joggade en stund och gick om det var jobbigt.
Det gjorde verkligen susen! Jag joggade så långsamt att det inte var för jobbigt. Jag gick i en backe när det kändes jobbigt och jag sprang inte så länge. Hade ingen klocka med mig heller, utan kollade var klockan var när jag gick ut och när jag kom hem istället. Det var absolut maxlängd på min joggingtur idag. Jag tyckte det var jobbigt på slutet, precis när jag kom hem igen. Men jag fick inte ont någonstans och jag tänkte hela tiden på att jag skulle jogga så långsamt att jag orkade och att det kändes bra. Och jag "tvingade" mig själv att INTE göra några situps eller annat när jag kom hem! Utan lyckades gå direkt in i duschen, och kom ut hyfsat fort igen =). Stannade inte i badrummet i en evighet som jag brukar och filade fötterna och/eller smörjde in mig.
Det är ett ganska stort framsteg tror jag ^^.
Har ju inte hetsätit heller! Är inte ett dugg sugen faktiskt =). Jag är mätt och nöjd!
Nu ska jag diska och sen tror jag att jag ska lämna tvätten i torkskåp och torktumlare över natten och hämta den imorgon bitti istället så att jag kommer isäng i tid. Bra va? ;-)
Älskar min studenttvättstuga där det inte finns några tvättider, utan man får tvätta när det är ledigt när som helst på dygnet.
Jag ska verkligen försöka jobba bort mina höga krav på mig själv som antagligen gör att allt känns hopplöst jobbigt. Jag önskar att jag var som T. Han har inga krav på sig alls, vad jag vet eller har märkt. Han gick ut och sprang idag, men visste inte efteråt hur långt han sprungit eller hur lång tid det hade tagit! Han hade bara gått ut och sprungit en stund, antar att han vänder när det på något sätt "känns lagom" eller att han känner sig trött? Jag tänker ju alltid ut en viss sträcka, känner att jag måste pressa mig själv annars ger det ingenting, "måste" springa i minst 20 minuter och måste också passa på att styrketräna lite och stretcha osv osv. Att det kan vara sån skillnad på människor. Det känns som hans liv blir så oerhört mkt enklare än mitt när han slipper leva upp till något alls egentligen. Jag har nog krav på allting. Både på mig själv och andra =/.
Men lite av kraven borde gå att jobba bort när jag är medveten om dem! Som tex det här med träning. Det är ju hundra ggr bättre att jag kommer ut ett par ggr i veckan och bara joggar i fem minuter än att jag aldrig någonsin går ut och joggar!! Resten kommer nog av sig självt, alltså längden på joggingturen och hastigheten. Det viktiga är att orka komma ut ens.
Imorgon är det bugg...
Godnatt!
Edit: Måste nästan lägga till att det mesta är ju lättare sagt än gjort ^^. Bara för att jag skriver det nu innebär det ju inte att det kommer bli så... Lite önsketänkande är det väl. Men men, man kan ju alltid hoppas ;-).
Edit igen, 22.20: La till ett par grejer till jag faktiskt gjort idag...
Måndag
Vikt: 62,8 kg
Motion: 2*35 min promenad, knappt 20 min jogging
Frukost: 80 mg Strattera, 2 kapslar omega-3, 2 ägg, knappt 2 avocado (lite halvdåliga)
Fm-fika: 1 kopp kaffe m grädde
Lunch: kött m lite gräddsås, fetaostsallad
Em-fika: 130 g ekologisk turkisk yoghurt, 6 st (24 g) paranötter, 6 st (25 g) torkade dadlar, te m 2 cl mellanmjölk
Mellanmål: kaffe m grädde
Middag: 1 brk Tonfisk i Sataysås, knappt 1 avocado, te m grädde o kokosfett
Det är nog för mycket att äta den turkiska yoghurten till mellanmål =/. Brukar tycka att jag blir för hungrig när jag kommer hem om jag inte äter något på eftermiddagen, men förra veckan och idag har jag känt mig så fullproppad. Det har känts som om maten står långt upp i halsen =/. Både efter lunchen och mellanmålet, men mest efter mellanmålet på eftermiddagen. Jag ska pröva att ta med lite mindre imorgon.
Tror dock att det bl a är mellanmålet som gjorde att jag orkade ge mig ut och springa idag. Jag orkar verkligen inte om jag inte har någon energi. Nu kände jag mig full av energi, eller jag led iaf ingen brist på det alls.
Förstoppad igen för tredje dagen. Hatar det som sagt. Jag känner ju att jag skulle behöva få ut det, att tarmarna är fulla. Har trott att det måste bero på kosten, men det kanske faktiskt kan vara Stratteran som är boven. Vet att jag läste i bipacksedeln att förstoppning kunde vara en biverkning. Usch.
Motion: 2*35 min promenad, knappt 20 min jogging
Frukost: 80 mg Strattera, 2 kapslar omega-3, 2 ägg, knappt 2 avocado (lite halvdåliga)
Fm-fika: 1 kopp kaffe m grädde
Lunch: kött m lite gräddsås, fetaostsallad
Em-fika: 130 g ekologisk turkisk yoghurt, 6 st (24 g) paranötter, 6 st (25 g) torkade dadlar, te m 2 cl mellanmjölk
Mellanmål: kaffe m grädde
Middag: 1 brk Tonfisk i Sataysås, knappt 1 avocado, te m grädde o kokosfett
Det är nog för mycket att äta den turkiska yoghurten till mellanmål =/. Brukar tycka att jag blir för hungrig när jag kommer hem om jag inte äter något på eftermiddagen, men förra veckan och idag har jag känt mig så fullproppad. Det har känts som om maten står långt upp i halsen =/. Både efter lunchen och mellanmålet, men mest efter mellanmålet på eftermiddagen. Jag ska pröva att ta med lite mindre imorgon.
Tror dock att det bl a är mellanmålet som gjorde att jag orkade ge mig ut och springa idag. Jag orkar verkligen inte om jag inte har någon energi. Nu kände jag mig full av energi, eller jag led iaf ingen brist på det alls.
Förstoppad igen för tredje dagen. Hatar det som sagt. Jag känner ju att jag skulle behöva få ut det, att tarmarna är fulla. Har trott att det måste bero på kosten, men det kanske faktiskt kan vara Stratteran som är boven. Vet att jag läste i bipacksedeln att förstoppning kunde vara en biverkning. Usch.
Jag håller på att somna. Mina ögonlock ...
Jag håller på att somna. Mina ögonlock faller ner. Maten jag ätit idag står mig upp i halsen. Jag vill kräkas och känna mig tom. Ändå är jag inte helt mätt på ngt sätt. Jag är trött på det här jobbet. Livet är inte roligt längre. Ska jag orka ta mig ut och jogga som en kollega tycker, eller ska jag åka och köpa frallor m.m. och hetsäta för att slippa allt? Jag orkar ändå inte mer! Jag är trött på att kämpa för ingenting.
Slapp TV-kväll
Jag hade en massa jag ville göra idag. Städa och tvätta. Men jag struntar i det. Jag kan ha samma kläder imorgon som jag har haft idag. Ska fortsätta surfa ett tag till, ta upp en matlåda ur frysen till imorgon tror jag, och sen kolla på en film på TV. Jag vill verkligen bara slappa nu, och nu när jag inte har någon ångest kanske jag faktiskt kan det också och nästan njuta lite av det.
Men jag önskar att jag fick vara med T. Jag längtar såå efter honom. Jag vill vara med honom både när jag mår bra och när jag mår dåligt. Jag vill vara med honom jämt.
Edit 22.15: Har på TV:n men tittar inte. Laddar ner podradio ist, men de verkar inte funka i mobilen. Suuuuuck. Måste väl ladda över dem till iPoden då ist. Men orka!!!!!!!!! Varför kan de inte bara funka i mobilen?? Det är ju mp3-filer!? Hatar krångel. Varför kan det inte bara funka =(.
Jag vill gå och lägga mig. Vill vakna sjuk imorgon.
Edit igen: Hehe, det verkar funka ändå! Bara min dator som är trög och säger att filerna inte kommer funka på mobilen, men det gick att spela upp programmet i mobilen. Skönt, då slipper jag släpa både mobil och iPod till jobbet. Räcker ju med mobilen när jag har ett stort minneskort i den.
Men jag önskar att jag fick vara med T. Jag längtar såå efter honom. Jag vill vara med honom både när jag mår bra och när jag mår dåligt. Jag vill vara med honom jämt.
Edit 22.15: Har på TV:n men tittar inte. Laddar ner podradio ist, men de verkar inte funka i mobilen. Suuuuuck. Måste väl ladda över dem till iPoden då ist. Men orka!!!!!!!!! Varför kan de inte bara funka i mobilen?? Det är ju mp3-filer!? Hatar krångel. Varför kan det inte bara funka =(.
Jag vill gå och lägga mig. Vill vakna sjuk imorgon.
Edit igen: Hehe, det verkar funka ändå! Bara min dator som är trög och säger att filerna inte kommer funka på mobilen, men det gick att spela upp programmet i mobilen. Skönt, då slipper jag släpa både mobil och iPod till jobbet. Räcker ju med mobilen när jag har ett stort minneskort i den.
Söndag
Jag är hemma nu. Äter frallor med smör, ost och gurka. Köpte tre stycken och lite godis, har lite godis med mig från T också. Jag ska inte hetsäta idag, bara äta onyttigt.
Jag skulle vilja äta nyttigt från och med imorgon. Men jag är så osäker. Jag är så rädd för alla sabla fikan på jobbet. Jag vet väl eg inte vad jag vill. Jag kan inte besluta mig helt och fullt och därför går det åt skogen. Jag misslyckas ändå med allt jag gör. Så känns det.
Jag mår iaf bättre nu. Förut mådde jag fruktansvärt dåligt. Eg hela gårdagen och idag enda till jag kom till Lkpg. Jag fattar verkligen inte vad det beror på =(, hur ska jag kunna göra något åt det då??
Det värsta är att det går ut över T. Jag vet inte om vi har gjort slut idag eller inte =(. Jag hatar mig själv för att jag är så dum och elak.
Jag känner mig lugn och trygg nu. Hemma, ensam, framför internet. Jag vill sitta här förevigt. Aldrig behöva går härifrån. Aldrig behöva göra något annat än att sitta här och sufra på en massa intressanta sidor. Allt annat är alldeles för jobbigt.
Jag älskar T. Jag önskar att jag kunde få vara i hans varma famn nu. Kramas hårt, hårt.
Jag skulle vilja äta nyttigt från och med imorgon. Men jag är så osäker. Jag är så rädd för alla sabla fikan på jobbet. Jag vet väl eg inte vad jag vill. Jag kan inte besluta mig helt och fullt och därför går det åt skogen. Jag misslyckas ändå med allt jag gör. Så känns det.
Jag mår iaf bättre nu. Förut mådde jag fruktansvärt dåligt. Eg hela gårdagen och idag enda till jag kom till Lkpg. Jag fattar verkligen inte vad det beror på =(, hur ska jag kunna göra något åt det då??
Det värsta är att det går ut över T. Jag vet inte om vi har gjort slut idag eller inte =(. Jag hatar mig själv för att jag är så dum och elak.
Jag känner mig lugn och trygg nu. Hemma, ensam, framför internet. Jag vill sitta här förevigt. Aldrig behöva går härifrån. Aldrig behöva göra något annat än att sitta här och sufra på en massa intressanta sidor. Allt annat är alldeles för jobbigt.
Jag älskar T. Jag önskar att jag kunde få vara i hans varma famn nu. Kramas hårt, hårt.
Snälla snälla snälla gud! Hör mig nu! ...
Snälla snälla snälla gud! Hör mig nu! Jag vill dö!! Låt mig få dö! Livet är helvetet. Jag står inte ut!! Hur mycket man än skriker på hjälp så är det ingen som hör. Det är konstigt. Inte förrän man är död bryr sig någon om en. Idag hoppas jag att min dag bara blir halv. Mitt hjärta slår i hundraförtio. Min ångest kanske kan hjälpa mig idag. Kanske kanske kanske. Lite mod och lite tur. <3 Lycka till nu för en gångs skull, lycka till!
Hos T
Jag har haft en helveteslördag. Kanske aningen överdrivet, men jag mår inte bra. Var på väg härifrån förut, tog mina grejer och gick till tågstationen. Ringde mamma och bad henne hämta mig. Jag ville bara hem. Jag vill fortfarande hem. Jag hatar att vara här.
Mamma skulle greja inför valdagen imorn och jag kände mig så dum som bad henne hämta mig här. Det tar nog över två timmar för henne att bara åka hit. Så jag sa att hon inte behövde komma, att jag kunde ta tåget trots allt. Ville inte gå tillbaka till T, men gjorde det ändå tillslut.
Vi gick ut och åt på en Kinarestaurang. Fyra små rätter. Alldeles för mycket. Sen köpte jag en massa godis som jag tryckte i mig framför en jättebra film medan T sov. Nu har jag lite ont i magen. T sover på soffan och jag ska sova i hans säng. Vi sov jättedåligt inatt båda två eftersom han bara har en nittiosäng.
Imorgon måste jag åka hem. Jag hatar det. Jag vill hem, men ändå inte. Jag vill inte finnas! Jag hatar att åka tåg ensam. Jag hatar att åka hem till min ensamma lägenhet. Jag hatar det! Jag vill inte! Vet inte vilket tåg jag ska ta heller. Hoppas att jag kan ta mig iväg tidigt. Jag vill helst åka innan T vaknar. Tyvärr kommer han vakna av att jag går upp och gör mig iordning =(. Jag orkar absolut inte stanna här hela dagen, men det kommer säkert bli så ändå och jag kommer hata mig själv för det. Jag måste tvätta och städa! Jag måste och jag vill! Jag står inte ut nästa vecka i min skitiga lägenhet med en full tvättkorg! Jag gör inte det! Och jag orkar inte göra någonting efter jobbet!! Alltså MÅSTE jag göra det imorgon. Det finns inget annat alternativ.
Jag mår inte bra och T sover. Jag vill ta sönder något här. Något som är hans, något han bryr sig om, något han kommer bli arg för. Men jag vet inte vad.. Helst skulle jag vilja slänga hans telefon i väggen, men jag vågar inte riktigt. Funderar på att gå ut i natten istället. Gå runt i stan och se om jag blir våldtagen eller mördad. Det är väl inte så troligt, men jag kommer vara rädd för det ändå. Önskar att jag inte var så feg! Jag vill gå ut härifrån! Jag behöver det, jag orkar inte vara här en sekund längre!!!!!!!!!!!!!! Jag hatar den här äckliga vidriga lägenheten och jag står inte ut med att T sover. Det är aldrig någon som hjälper mig. Det är aldrig någon som bryr sig. När det är som värst bryr de sig inte. De äckliga vidriga "anhöriga". De som kommer sörja när jag är död. Men dom kanske inte gör det, dom kanske bara tycker att det är skönt. Det borde dom göra.
Jag funderade på att gå längs rälsen idag. Tänkte gå en bit ifrån stan och sen börja gå på spåren, men jag vågade inte. En vacker dag ska jag våga det. Jag tycker synd om lokföraren, men jag tror inte att jag kommer våga något annat. Vad är det för vits med att leva när man hatar det? När man bara mår dåligt och tycker att allt är jobbigt? Och när alla andra tycker att man är jobbig och skiter i en när man behöver dom som mest? Varför ska man bli tvingad att leva då??? ALLA mår bäst av att jag dör. Visst kommer mamma bli ledsen, men hon slipper bekymret sen iaf.
Och jag orkar inte leva för mammas skull. Isf får hon fanimej hjälpa mig nu! Inte bara lämna mig här. Jag vill åka hem nu!!!!!!!!!! Jag önskar så att jag hade en bil!!!! Jag hatar att åka tåg! Jag hatar människor. Jag vill aldrig mer gå till jobbet. Jag önskar att jag kunde göra slut med T. Han mår ändå bäst utan mig. Jag önskar att jag vågade gå härifrån nu! Jag orkar inte vara kvar här. Men vem bryr sig? Det är bara jag som sitter och gråter och tycker synd om mig själv. Jag hatar mig själv och min fula äckliga vidriga kropp. Jag har lust att spotta på mig själv och skära sönder mig. Jag vill att T ska hitta en äcklig blodig hög av slamsor här när han vaknar. Fettslamsor.
Mamma skulle greja inför valdagen imorn och jag kände mig så dum som bad henne hämta mig här. Det tar nog över två timmar för henne att bara åka hit. Så jag sa att hon inte behövde komma, att jag kunde ta tåget trots allt. Ville inte gå tillbaka till T, men gjorde det ändå tillslut.
Vi gick ut och åt på en Kinarestaurang. Fyra små rätter. Alldeles för mycket. Sen köpte jag en massa godis som jag tryckte i mig framför en jättebra film medan T sov. Nu har jag lite ont i magen. T sover på soffan och jag ska sova i hans säng. Vi sov jättedåligt inatt båda två eftersom han bara har en nittiosäng.
Imorgon måste jag åka hem. Jag hatar det. Jag vill hem, men ändå inte. Jag vill inte finnas! Jag hatar att åka tåg ensam. Jag hatar att åka hem till min ensamma lägenhet. Jag hatar det! Jag vill inte! Vet inte vilket tåg jag ska ta heller. Hoppas att jag kan ta mig iväg tidigt. Jag vill helst åka innan T vaknar. Tyvärr kommer han vakna av att jag går upp och gör mig iordning =(. Jag orkar absolut inte stanna här hela dagen, men det kommer säkert bli så ändå och jag kommer hata mig själv för det. Jag måste tvätta och städa! Jag måste och jag vill! Jag står inte ut nästa vecka i min skitiga lägenhet med en full tvättkorg! Jag gör inte det! Och jag orkar inte göra någonting efter jobbet!! Alltså MÅSTE jag göra det imorgon. Det finns inget annat alternativ.
Jag mår inte bra och T sover. Jag vill ta sönder något här. Något som är hans, något han bryr sig om, något han kommer bli arg för. Men jag vet inte vad.. Helst skulle jag vilja slänga hans telefon i väggen, men jag vågar inte riktigt. Funderar på att gå ut i natten istället. Gå runt i stan och se om jag blir våldtagen eller mördad. Det är väl inte så troligt, men jag kommer vara rädd för det ändå. Önskar att jag inte var så feg! Jag vill gå ut härifrån! Jag behöver det, jag orkar inte vara här en sekund längre!!!!!!!!!!!!!! Jag hatar den här äckliga vidriga lägenheten och jag står inte ut med att T sover. Det är aldrig någon som hjälper mig. Det är aldrig någon som bryr sig. När det är som värst bryr de sig inte. De äckliga vidriga "anhöriga". De som kommer sörja när jag är död. Men dom kanske inte gör det, dom kanske bara tycker att det är skönt. Det borde dom göra.
Jag funderade på att gå längs rälsen idag. Tänkte gå en bit ifrån stan och sen börja gå på spåren, men jag vågade inte. En vacker dag ska jag våga det. Jag tycker synd om lokföraren, men jag tror inte att jag kommer våga något annat. Vad är det för vits med att leva när man hatar det? När man bara mår dåligt och tycker att allt är jobbigt? Och när alla andra tycker att man är jobbig och skiter i en när man behöver dom som mest? Varför ska man bli tvingad att leva då??? ALLA mår bäst av att jag dör. Visst kommer mamma bli ledsen, men hon slipper bekymret sen iaf.
Och jag orkar inte leva för mammas skull. Isf får hon fanimej hjälpa mig nu! Inte bara lämna mig här. Jag vill åka hem nu!!!!!!!!!! Jag önskar så att jag hade en bil!!!! Jag hatar att åka tåg! Jag hatar människor. Jag vill aldrig mer gå till jobbet. Jag önskar att jag kunde göra slut med T. Han mår ändå bäst utan mig. Jag önskar att jag vågade gå härifrån nu! Jag orkar inte vara kvar här. Men vem bryr sig? Det är bara jag som sitter och gråter och tycker synd om mig själv. Jag hatar mig själv och min fula äckliga vidriga kropp. Jag har lust att spotta på mig själv och skära sönder mig. Jag vill att T ska hitta en äcklig blodig hög av slamsor här när han vaknar. Fettslamsor.
Fredag
Vikt: 62,6 kg
Morgon: 80 mg Strattera, 2 kapslar omega-3
Frukost/Fm-fika: te m 2 cl mellanmjölk, 1 fralla m bredgott, ost o gurka
Mellanmål: kaffe m grädde
Lunch: kött m lite gräddsås, fetaostsallad
Em-fika: 1 bit daimtårta o 1 bit mandeltårta, kaffe m grädde
Middag: 1 stor morot, 2 ägg, senapssill, crème fraiche
När jag skriver det här sitter jag på tåget, kl är 21. Har dock inte mobilt internet så får posta detta när jag kommer fram eller imorgon.
Idag har varit en skitdag. Har inte mått bra. Har varit deppig. Blev iaf av med förstoppningen när jag kom hem från jobbet. Hade ont och hade massa gaser i magen på vägen hem. Jag antar att det är LCHF-maten som gör mig förstoppad och sen mjöl-fika som gör mig dålig i magen, men jag är inte säker ändå. Förra helgen var jag jättebra i magen och då hade jag ju i princip ätit samma som nu i veckan. Jag tycker att det verkar lite hipp som happ och det känns hopplöst. Jag hatar det!
Sitter på tåget till T nu. Har fortfarande ont i magen. Ville gråta när jag gick till tåget. Min ryggsäck väger bly. Jag har ett ton grejer med mig, som vanligt. Har iaf lyckats att försjunka lite i nr 1 av LCHF-magasinet =), så nu känns tågresan helt ok. Jag gillar det här tåget jag sitter på nu. Får först ta pendeln en bit och den är inte så kul, men det här tåget verkar det oftast vara ganska lite folk på och det är bekvämt.
T ska ha städat lgh ikväll och förhoppningsvis köpt choklad… Jag tror att jag vill ha det ^^. Jag vet inte om jag helst vill ha sex direkt eller först kolla på en film när jag kommer fram. Jag är jättesugen på att kolla på film och äta lite choklad. Jag behöver verkligen bara ”slappa”. Samtidigt är det tråkigt att bli för trött.. särskilt att T blir det.. =/
Att jag mått så dåligt idag tror jag beror på att det känns som jag inte haft en ledig stund den här veckan. Jag behöver liksom mina ensamma kvällar framför internet. Jag pallar inte riktigt att inte hetsäta, laga matlådor, gå på buggkurs och åka iväg på helgen (med allt vad det innebär, t.ex. planering och packning). Jag känner mig konstant stressad. Jag tror det iaf. Åtminstone något som liknar stress. Jag orkar inte bara! Vill bara skjuta ifrån mig allting och göra ingenting. Vara ifred! Jag vill stoppa tiden och hämta andan. Jag hinner inte med! Jag orkar inte med allt! Jag vill vara arbetslös eller bara jobba några få timmar med något jag tycker är riktigt kul. Jag känner mig utbränd. Eller gör jag det? Jag vet inte hur det känns. Jag bara tror.
Jag önskar att jag bara kunde stoppa allt runt omkring mig och sitta och surfa ifred, länge. Som det är nu hinner jag inte. Jag stressar och stressar och hinner ändå knappt med nånting och sen stressar jag för att hinna isäng innan kl 24, fast jag egentligen borde gått och lagt mig redan kl 22 eftersom jag går upp kl 06 och ALLTID är trött.
Usch. Usch för allt jobbigt. När vi åkt vidare från stationen vi står på nu ska jag försöka våga gå på toa. Orkar inte vara kissnödig hela vägen till T =/.
Jävla torsdag
Vikt: ?? kg
Motion: 2*35 min promenad + lite mer promenad, kanske 20 min el nåt
Frukost: 2 ägg m kaviar, 80 mg Strattera, 2 kapslar omega-3, te m grädde o kokosfett
Mellanmål: 1 kopp kaffe m grädde
Lunch: köttskivor, lite gräddsås, fetaostsallad
Mellanmål: 1 kopp kaffe m grädde
Mellanmål: 250 g ekologisk turkisk yoghurt, 25 g (20 st) mandlar, 16 g (6 st) torkade dadlar
Mellanmål: 5-6 torkade plommon
Middag: 1 morot, 2 ägg, senapssill, crème fraiche, massa ostskivor + 1 morot till, 2 msk linfrön i vatten
Kväll: 1 dryg tsk kakao m grädde, te m grädde o kokosfett
(+ vatten och tuggummi som vanligt, 2 läkerol)
Fick äntligen skita lite idag iaf ^^, men känner mig inte alls tömd. Jag hatar verkligen detta.
Nu är jag fullproppad igen av all mat. Har dessutom lite ont i magen.
Jag orkar inte leva mer!
Motion: 2*35 min promenad + lite mer promenad, kanske 20 min el nåt
Frukost: 2 ägg m kaviar, 80 mg Strattera, 2 kapslar omega-3, te m grädde o kokosfett
Mellanmål: 1 kopp kaffe m grädde
Lunch: köttskivor, lite gräddsås, fetaostsallad
Mellanmål: 1 kopp kaffe m grädde
Mellanmål: 250 g ekologisk turkisk yoghurt, 25 g (20 st) mandlar, 16 g (6 st) torkade dadlar
Mellanmål: 5-6 torkade plommon
Middag: 1 morot, 2 ägg, senapssill, crème fraiche, massa ostskivor + 1 morot till, 2 msk linfrön i vatten
Kväll: 1 dryg tsk kakao m grädde, te m grädde o kokosfett
(+ vatten och tuggummi som vanligt, 2 läkerol)
Fick äntligen skita lite idag iaf ^^, men känner mig inte alls tömd. Jag hatar verkligen detta.
Nu är jag fullproppad igen av all mat. Har dessutom lite ont i magen.
Jag orkar inte leva mer!
För mycket!
Det är för mycket nu känner jag! Alldeles för mycket. Jag orkar inte med allt. Jag undrar om det är medicinen som gör det värre, eller om det är att jag inte hetsäter så ofta längre. Att jag måste diska, tvätta, städa, åka till T i helgen, ev gå ut och dansa på lördag, packa inför helgen, ev ta med "utgångskläder" isf. Jag orkar inte med det! I vanliga fall hade jag hetsätit nu för att slippa allt det här. Ångesten över allting hade fått ge vika då, ge vika för maten, hetsen, som hade fått bort alla tankar och låtit mig fokusera på smaken av det jag proppar i mig. Eller nåt sånt ^^. Det hade iaf blivit bättre. Jag hade sluppit allt. Inte långsiktigt naturligtvis, men just nu. Just nu när jag verkligen, verkligen inte orkar. Jag klarar inte mer!
Men vem bryr sig? Ingen bryr sig om man inte visar att man mår dåligt. Var det inte så? Va va va va va? Jag måste våga lägga mig ner och gråta. Våga vägra att gå till jobbet. Ligga kvar i sängen utan att höra av mig till någon. Då kommer ju folk tillslut att börja ringa och undra var jag håller hus. Då har jag chansen att säga det. Tala om att jag mår riktigt jävla dåligt och inte orkar mer. Jag orkar helt enkelt inte gå till jobbet.
Antingen så hetsäter jag mig igenom kvällarna. Skjuter bort ångesten, och håller mig flytande så ett tag. Eller så mår jag fruktansvärt dåligt av alla "måsten", och lägger mig ner och dör.
Jag vägrar att göra som jag gör nu. Överäter istället. Jag vill inte hetsäta, jag orkar inte ta tag i något, jag kan inte sluta tänka på allt jobbigt, så jag äter lite grann.. lite mer än jag ska, utan att spy.
Så jävla ovärt.
FÖR JAG VÅGAR INTE! Jag vågar inte ligga kvar i sängen och strunta i att gå till jobbet. Usch jag bara gråter och ingen förstår. Ingen bryr sig tillräckligt för att göra någonting åt det! Ingen hjälper mig! Och jag vet inte vad jag ska göra!!!!!!!!! Jag vet inte vad jag ska göra!!!
Snälla någon, hjälp mig! Hjälp mig!
Imorgon vill jag hetsäta ihjäl mig. Jag menar det.
Men vem bryr sig? Ingen bryr sig om man inte visar att man mår dåligt. Var det inte så? Va va va va va? Jag måste våga lägga mig ner och gråta. Våga vägra att gå till jobbet. Ligga kvar i sängen utan att höra av mig till någon. Då kommer ju folk tillslut att börja ringa och undra var jag håller hus. Då har jag chansen att säga det. Tala om att jag mår riktigt jävla dåligt och inte orkar mer. Jag orkar helt enkelt inte gå till jobbet.
Antingen så hetsäter jag mig igenom kvällarna. Skjuter bort ångesten, och håller mig flytande så ett tag. Eller så mår jag fruktansvärt dåligt av alla "måsten", och lägger mig ner och dör.
Jag vägrar att göra som jag gör nu. Överäter istället. Jag vill inte hetsäta, jag orkar inte ta tag i något, jag kan inte sluta tänka på allt jobbigt, så jag äter lite grann.. lite mer än jag ska, utan att spy.
Så jävla ovärt.
FÖR JAG VÅGAR INTE! Jag vågar inte ligga kvar i sängen och strunta i att gå till jobbet. Usch jag bara gråter och ingen förstår. Ingen bryr sig tillräckligt för att göra någonting åt det! Ingen hjälper mig! Och jag vet inte vad jag ska göra!!!!!!!!! Jag vet inte vad jag ska göra!!!
Snälla någon, hjälp mig! Hjälp mig!
Imorgon vill jag hetsäta ihjäl mig. Jag menar det.
Ångrar mig!
Usch, jag ångrar mig! Fan också! Jag är så osäker själv. Tycker själv att jag inte är påläst om vad de olika partierna står för. Jag är missnöjd med mig själv och det går ut över T =(. Jag tycker fortfarande att det är dumt och konstigt att rösta på något man inte vet vad de står för, särskilt när han inte alls verkar ha sådana värderingar. Vi brukar ju tycka lika i det mesta. Men jag är så jävla dum i huvudet som gör slut för en sådan sak. Det hade ju varit tusen gånger värre om han verkligen HADE helt andra grundläggande värderingar än vad jag har.
Man kan ju faktiskt prata med varandra och försöka förstå varandra istället för att bara göra slut hit och dit för minsta lilla upprördhet =/. Bara det att jag blir så förbannat upprörd för minsta lilla ^^. Jag blir så arg och ledsen att det gör ont!
Nu har jag ätit middag, men jag är fortfarande hungrig. Jag hatar det också.
Man kan ju faktiskt prata med varandra och försöka förstå varandra istället för att bara göra slut hit och dit för minsta lilla upprördhet =/. Bara det att jag blir så förbannat upprörd för minsta lilla ^^. Jag blir så arg och ledsen att det gör ont!
Nu har jag ätit middag, men jag är fortfarande hungrig. Jag hatar det också.
Förtidsröstat, men vem bryr sig..
Fy fan vad jag är arg, ledsen och besviken! Jag kan inte vara tillsammans med T längre och det gör mig så ledsen. Han är så jävla dum i huvudet! Han går och röstar på ett parti trots att han inte har en aning om vad han vill rösta på!? Då får man väl ta reda på det, rösta blankt eller skita i att rösta helt och hållet då!
Jag har iaf varit och röstat på Miljöpartiet nu, för miljöns skull, djuren och naturen. Stod i en jävla kö i ca 45 min! Har inte tid med det!!!!!!!!! Jag skulle ju för fan tvätta idag!!!!!!!!!!!! Och nu behöver jag äta och ta det lite lugnt!!!!!!! Jag orkar fan inte mer!!!
Jag måste tvätta, men jag orkar inte. Jag orkar verkligen inte. Hur ska jag göra då? Jag måste ju diska också, och fixa matlåda till imorn. Och jag behöver verkligen fila naglarna nu, de kommer gå av annars och då hatar jag mig själv för det sen.
Hur orkar folk med allt? Jag är helt förstörd. Jag orkar inte gå till jobbet imorgon! Jag orkar inte tvätta håret imorn, men jag måste, annars mår jag dåligt hela dagen över det. Jag orkar inte det!!! J a g v i l l i n t e ! ! !
Usch vad jag HATAR livet! Det kan dra åt helvete!!!!!!!!!!
Jag har iaf varit och röstat på Miljöpartiet nu, för miljöns skull, djuren och naturen. Stod i en jävla kö i ca 45 min! Har inte tid med det!!!!!!!!! Jag skulle ju för fan tvätta idag!!!!!!!!!!!! Och nu behöver jag äta och ta det lite lugnt!!!!!!! Jag orkar fan inte mer!!!
Jag måste tvätta, men jag orkar inte. Jag orkar verkligen inte. Hur ska jag göra då? Jag måste ju diska också, och fixa matlåda till imorn. Och jag behöver verkligen fila naglarna nu, de kommer gå av annars och då hatar jag mig själv för det sen.
Hur orkar folk med allt? Jag är helt förstörd. Jag orkar inte gå till jobbet imorgon! Jag orkar inte tvätta håret imorn, men jag måste, annars mår jag dåligt hela dagen över det. Jag orkar inte det!!! J a g v i l l i n t e ! ! !
Usch vad jag HATAR livet! Det kan dra åt helvete!!!!!!!!!!
Om jag ska åka till T i helgen måste jag...
Om jag ska åka till T i helgen måste jag förtidsrösta idag. Allt är så stressigt hela tiden, jag hinner inte och orkar inte! Mår inte bra av fyra dagars förstoppning heller. Hatar det! Behöver städa och tvätta, men när?? Tänkvärda "Tankar för dagen" idag i P1..
Svar på kommentarer
Om jag kanske skulle kunna ge tillbaka lite nu då.. ^^
Postat av: Stjärnan
Postat av: Stjärnan
Vet du vad jag tror att du behöver?...Du behöver ett riktigt intresse! Inte vända dig till kost o hälsa.(Även om det är sunt o bra)Men risken med att tänka för mkt på vad man får,o inte får äta är att man får våldsamma sug efter det uteslutna o man"misslyckas"O känner en ännu större skuld...Ät vad du vill tills du känner dig behagligt mätt bara. O tillåt dig att äta lie godis på helgerna.Ät...(ursäkta uttrycket)..."Normalt" Men det är ju lättare sagt än gjort. Har själv haft svår bulimi så javet hur det är. Men som sagt du behöver nog ett riktigt intresse...Du behöver komma utanför dig själv. Hittar du nåt som du tycker att du är bra på o tycker är kul så ökar du både ditt självförtroende o din självkänsla. O du har det att vända dig till istället för maten. Sen så vet jag hur det är att ha mycket annat i livet som är svårt o dåligt med energi för att orka med annat. Man får försöka att planera lite mer. Prata om problemen o kanske förkorta arbetstiden? Lägga upp arbetet lite tydligare o enklare? Psykologen finns alltid till hands när övriga jobbiga saker i livet sänker dig. Bli inte stressad. Gör en sak i taget. Var snäll mot dig själv. För du är värdefull. Du har rätt att må bra! Jag hoppas att du fixar det här. Styrkekram!
2010-09-08 @ 20:02:45Ja, jag håller med, absolut! Men nästan allt är ju som sagt lättare sagt än gjort =/. Jag skulle jättegärna vilja ha ett intresse, något jag brinner för och känner mig bra på! Men jag kan tyvärr inte bara säga till mig själv: Nu ska du tycka om detta! Nu ska du börja med detta!
Det funkar ju inte riktigt så..
Jag skulle verkligen behöva stärka mitt självförtroende och min självkänsla. Dina förslag med tex förkortad arbetstid och tydligare arbetsuppgifter är bra. Det är väl lite sån hjälp jag kanske kan få på NPU, kanske av arbetsterapeuten? Hjälp att ta reda på hur jag kan hjälpa mig själv..
Tack för din vettiga kommentar ;-), kram!
Postat av: Ella
Jag tycker du förklarar och formulerar dig jättebra. Min situation liknar din, men jag skulle aldrig kunna beskriva vad jag känner och hur jag mår. Det är som ett stort trassel av känslor och tankar, och jag blir tokig av att inte kunna sätta ord på det!
Därför Pussel, hjälper din blogg mig att se lite mer klart. Låter kanske konstigt, men det du beskriver vissa dagar är PRECIS så jag upplever det! Precis som om du skrivit om mig...
Jag vill visa din blogg för min pojkvän, kanske han då skulle förstå bättre. Men jag vågar inte. Han blir galen av att jag inte mår bra, galen av att inte kunna hjälpa mig för jag vet inte hur jag vill ha hjälp.
Varför kan vi inte bara bli fria? Det gör mig så ont att se hur sjukdommen gnager sönder både ditt och mitt och förmodligen alla andras förhållanden.
Det känns som om jag suttit på en tågparong i snart 7 år, sett alla tåg med vänner, upplevelser, möjligheter, tillfällen rusat förbi. Oförmögen till att hoppa på. Hela min ungdom har gått åt till att borra ner mig i sjukdommen, isolera mig från omvärlden, orolig för att nån ska märka...Vilket jävla slöseri. När ska man få bli fri...? Jag vill faktiskt leva!
Tack tack tack för allt du skriver!
/Ella
Våga visa bloggen för din pojkvän!! Jag tror att T förstår mig mycket bättre sen han hittade min blogg.. Kanske kan du t o m börja blogga själv och senare även visa den för din pojkvän?
Tack för din kommentar och massa kramar!
Postat av: Mimmi
Du säger att du vill flytta ihop med honom hela tiden, men är det verkligen rätt steg att ta när du vill göra slut? Det måste ju han tycka är lite märkligt.. Ena veckan vill du flytta ihop (vilket är ett stooort steg för en tjugoårig kille) och andra veckan vill du göra slut. Det måste vara väldigt förvirrande för honom, om du kan se det ur hans synvinkel. Kanske vill han bo med dig, men pga att det svänger så mycket hit och dit "haaataaar diiiig, vill att du ska dödödö" och "älskar dig så mycket att jag dööör", det måste ju göra vem som helst osäker. Det är nog ytterst få killar som skulle vilja flytta ihop och skaffa familj i den situationen, tror du inte?
2010-09-08 @ 16:18:19
URL: http://ljusochsilver.blogg.se/
Ja, jag tror faktiskt att vi skulle få det bättre om vi flyttade ihop. Visst är jag också osäker, men vi älskar ju varandra och det går ju faktiskt att flytta isär igen om det inte skulle funka. Dessutom känns det som han förstår mig, och försöker förstå, som ingen annan.
Jo, det är klart att nästan ingen kille skulle vilja flytta ihop och skaffa barn i vår situation =(, men jag vill ändå ^^.
Tack för många kloka ord! Jag skulle vilja visa att jag mår dåligt, men jag vågar inte. Jag tror också att jag är på bättringsvägen nu. Jobbiga känslor kommer fram och det är fruktansvärt jobbigt, men det är väl så det är att bli bättre..
Kramar!
Intressant! Kan du inte berätta mer? På vilka sätt mer exakt är vi lika? Vad är det du känner igen dig i? Jag har ju fått diagnosen ADD nu...
Kram!
URL: http://ljusochsilver.blogg.se/
Ja, jag tror faktiskt att vi skulle få det bättre om vi flyttade ihop. Visst är jag också osäker, men vi älskar ju varandra och det går ju faktiskt att flytta isär igen om det inte skulle funka. Dessutom känns det som han förstår mig, och försöker förstå, som ingen annan.
Jo, det är klart att nästan ingen kille skulle vilja flytta ihop och skaffa barn i vår situation =(, men jag vill ändå ^^.
Postat av: s
Tagga ner..du Vill så mycket och sterssar dig själv vilket i sin tur gör att ALLT blir mycket jobbigare..fokusera på en sak i taget bara så ska du se att d löser sig..och d e klart som fan att ingen kan SE din kamp ..Då du DÖLJER den hela tiden..och vara förken duktig trvlig och söööt och bäst osv osv osv...
du kan inte ta EMOT hjälp..ifall du inte ÖPPNAR dig för den...
men du vet du vad jag tror du e på rätt väg har följt din blogg ett tag nu..har själv haft bulimi och anorexi för några år sen,och för d mesta är det så att ibland blir d värre innan d blir bättre...
Hoppas verkligen att du ska sluta vara så hård mot dig själv...maaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaasssa kramar till dig*
och du en sak till det kan komma upp många känslor i samband med tillfrisknande..sådana känslor som rastlöshet lidande ångest..men låt dom komma d e ett bra tecken att du inte dövar bort d med hets eller svält...
du kanske skulle sjukskriva dig och verkligen GE dig själv tiden till att bli frisk*
DET E VERKLIGEN INTE LÄTT ATT LEVA I SÅNT KAOS
och för mig är du en HJÄLTE som orkar gå till jobbet överhuvudtaget*
jag hoppas att du kan se vad du GÖR..och inte d du INTE GÖR.....
vad som verkar vara den lättaste vardagsysslan för en FRISK person...är betydligt jobbigare för en person med äötstörningsproblem..så försök inte jämföra dig själv med friska personer..det är orimliga krav..eller d blir d tillslut iaf..
men d viktigaste av allt..ingen kan SE dig ifall du inte tillåter HELA DIG bli Sedd*
OJ vad jag har skrivit nu..det bara kom som en ström..jag hoppas du inte tar illa upp då jag har skrivit lite med stora versaler,det var bara för att betona lite..
haha well well..vi känner inte personligen alls..men jag bryr mig om hur d går för dig...jag vet av egen erfarenhet hur jobbigt d är med ätstörningar,och d kostade mig..att bli osams med hela familjen tog slut med killen,höll på att bli vräkt..blev osams med hela min familj..tappade hår dålig hud jämt ångest kall frussen humörsvängningar svimningar kräkningar sömnlösa nätter overklighetskänslor...dåligt samvete...självhat ..d höll till slut på att kosta mig LIVET...
TA HAND OM DIG FINA DU!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Tack för många kloka ord! Jag skulle vilja visa att jag mår dåligt, men jag vågar inte. Jag tror också att jag är på bättringsvägen nu. Jobbiga känslor kommer fram och det är fruktansvärt jobbigt, men det är väl så det är att bli bättre..
Kramar!
Postat av: lina
Det låter som du har ADHD. Jag är precis som du...
2010-09-07 @ 21:24:45Intressant! Kan du inte berätta mer? På vilka sätt mer exakt är vi lika? Vad är det du känner igen dig i? Jag har ju fått diagnosen ADD nu...
Kram!
Postat av: sofie
hej hej!
Tänkte bara säga att jag tycker om din blogg. Den är så ärlig, rakt på sak.(och så är det mycket igenkänning, känns skönt att man inte är ensam på ngt sätt) Följt den i över 1 år trot jag.
Kul att läsa lite glada tankar från dig:)
Jag undrar om du får någon form av hjälp för ätstörningen? Och vet T om att du hetsäter och spyr?
Kramar på dig!
2010-09-06 @ 11:55:02
URL: http://metrobloggen.se/chooselife
Hej! Vad kul att du tycker om den trots den depressiva stämningen ^^. Mja, nu får jag hjälp på Neuropsykiatriska utredningsenheten. Min bulimi kanske har en koppling till min ADD. Jag har fått medicinen Strattera och jag tycker kaanske lite att den hjälper mot ätstörningen också.. Men får se om ett par veckor då jag ätit 80 mg i sex veckor om jag kan se fler förändringar i mitt beteende och mående, eller om jag ska pröva någon annan medicin eller kanske någon form av terapi.
Ja, T vet om allt. Han läser t o m den här bloggen ibland.
Kram!
URL: http://metrobloggen.se/chooselife
Hej! Vad kul att du tycker om den trots den depressiva stämningen ^^. Mja, nu får jag hjälp på Neuropsykiatriska utredningsenheten. Min bulimi kanske har en koppling till min ADD. Jag har fått medicinen Strattera och jag tycker kaanske lite att den hjälper mot ätstörningen också.. Men får se om ett par veckor då jag ätit 80 mg i sex veckor om jag kan se fler förändringar i mitt beteende och mående, eller om jag ska pröva någon annan medicin eller kanske någon form av terapi.
Ja, T vet om allt. Han läser t o m den här bloggen ibland.
Kram!
Postat av: Cy.
Hej hej..
Vet du Pussel, jag läser i princip alltid din blogg, men periodvis har jag svårt att skriva kommentarer och få tummen ur röven.
En sak jag tänkt på som i princip alltid slår mig är hur otroligt snabbt saker och ting svänger för dig... kan gå från en stund till en annan. Det är typ som någon bipolär grej men med toppar och dalar flera gånger om dagen. Helt galet att du trots allt detta fortfarande är här och orkar. Du är väldigt stark! När ska du slippa undan allt det här egentliten? Fan... man tycker ju att vården borde ha kommit fram till något smart och glasklart för längesen och serverat ett botemedel.. Skulle inte du, eller har du redan gjort, en adhd- eller en neuropsykiatrisk utredning apropå det?
Föresten... apropå otrohet och så där under alkohol. Det är inte så att du är relationsanarkist egentligen, innerst inne? Att du helt enkelt inte är tokmonogam av naturen. Jag ser inga som helst fel med att flörta runt och njuta av livet, och kommer det fram när man är full - why not?
Det där med kokosfett i kaffet, hur smakar det? Smälter du fettet först (för det är väl rätt hårt i konsistensen) eller lägger du ner en klick i kaffet? Skär det sig inte?
kramar! Cy.
2010-09-03 @ 19:52:03
URL: http://cyadeh.blogspot.com/
Jaså, gör du det! =P Ja, jag är själv jättedålig på att kommentera inlägg jag läser hos andra, men tycker inte att det gör så mycket.
Jag har funderat mycket på det där och tror att jag skulle få diagnosen (är det en diagnos?) borderline (heter väl bipolär-nåt nuförtiden?) om jag skulle göra något test för det. Som du påpekar så svänger mitt humör väldigt fram och tillbaka.
Jag gjorde den neuropsykiatriska utredningen i juni och fick diagnosen ADD. De sa att det var den diagnos de tyckte att jag låg närmast. Tror mest de ville sätta en diagnos för att de tror att jag kan bli hjälpt av sådan medicin som endast får skrivas ut till någon med en neuropsykiatrisk diagnos.
Det där med otrohet.. jag vet inte. Jag känner mig ändå väldigt monogam på ett sätt. När jag väl har en pojkvän så blir han som min andra halva. Vill inte göra någonting utan honom. Jag tror inte att jag vill vara med flera, men däremot har jag ett otroligt stort bekräftelsebehov =/. Kanske p g a låg självkänsla?
Jag har köpt ekologiskt kokosfett hos Dorimax (finns att hitta på många andra ställen på nätet också). Det är flytande på sommaren och fast på vintern ;-), om man har det i rumstemperatur. Jag har köpt både med och utan kokossmak och doft. Jag brukar steka i det luktfria och ha det med lite kokossmak i te (i kaffe också ibland, men det är inte så gott). Jag lägger ner en klick i teet, det skär sig precis som om man skulle ha en klick smör i, men jag rör runt lite och struntar i det =D.
Kram!!
URL: http://cyadeh.blogspot.com/
Jaså, gör du det! =P Ja, jag är själv jättedålig på att kommentera inlägg jag läser hos andra, men tycker inte att det gör så mycket.
Jag har funderat mycket på det där och tror att jag skulle få diagnosen (är det en diagnos?) borderline (heter väl bipolär-nåt nuförtiden?) om jag skulle göra något test för det. Som du påpekar så svänger mitt humör väldigt fram och tillbaka.
Jag gjorde den neuropsykiatriska utredningen i juni och fick diagnosen ADD. De sa att det var den diagnos de tyckte att jag låg närmast. Tror mest de ville sätta en diagnos för att de tror att jag kan bli hjälpt av sådan medicin som endast får skrivas ut till någon med en neuropsykiatrisk diagnos.
Det där med otrohet.. jag vet inte. Jag känner mig ändå väldigt monogam på ett sätt. När jag väl har en pojkvän så blir han som min andra halva. Vill inte göra någonting utan honom. Jag tror inte att jag vill vara med flera, men däremot har jag ett otroligt stort bekräftelsebehov =/. Kanske p g a låg självkänsla?
Jag har köpt ekologiskt kokosfett hos Dorimax (finns att hitta på många andra ställen på nätet också). Det är flytande på sommaren och fast på vintern ;-), om man har det i rumstemperatur. Jag har köpt både med och utan kokossmak och doft. Jag brukar steka i det luktfria och ha det med lite kokossmak i te (i kaffe också ibland, men det är inte så gott). Jag lägger ner en klick i teet, det skär sig precis som om man skulle ha en klick smör i, men jag rör runt lite och struntar i det =D.
Kram!!
Postat av: Stina
Hoppas du orkar stå emot suget, håller tummarna. En fråga? Hur tycker du det går sen du började med LCHF? Suget....vikten....Jag funderar på att prova, nått måste jag ju göra i alla fall. Då jag börjat gå upp i vikt igen. Jag tycker du verkar duktig som kämpar på.
Kramar
2010-09-01 @ 22:27:54
URL: http://bulimioffer.bloggplatsen.se
Jaa du, jag vet inte riktigt. Tycker att varje gång jag "börjar om" med LCHF så blir jag trött, irriterad och ibland lite sugen på sött. Men nu den senaste tiden har jag ätit ordentligt (tillräckligt mycket och särskilt tillräckligt mycket fett tror jag) och då har jag inte varit så sugen på godis. Känner att jag lika gärna kan vara utan det. Har inte alls varit sugen på att hetsäta heller (vet dock inte om det beror på LCHF eller medicinen).
Jag tror att det hälsosammaste sättet att äta är att äta stenålderskost/paleo. Problemet är att jag tror det är svårt att få i sig tillräckligt mycket naturligt mättat fett utan mjölkprodukter. Förr åt man ju tex benmärgen och allt fett runt köttet. Så därför tror jag att LCHF är en nyttig och hälsosam kost och jag tror också att om man inte är bulimiker och håller ut en längre tid med LCHF (ev strikt i vissa fall) så släpper suget på kolhydrater. Många vittnar ju om det iaf. Lite jobbigt när man hetsäter emellanåt och aldrig får pröva en längre tid =/.
Men eftersom jag tror att det är hälsosamt och jag tror absolut att det kan underlätta att motstå hetsätning om man bara vågar äta tillräckligt med fett(!) så tycker jag ABSOLUT att du ska prova!! =) Läs på tycker jag! Tex hos Kostdoktorn och/eller Annika Dahlqvist.
Kram!!
Edit: Glömde svara på vikt-frågan. Vikten står i princip stilla... men jag stoppar ju i mig rejält med energi också.
URL: http://bulimioffer.bloggplatsen.se
Jaa du, jag vet inte riktigt. Tycker att varje gång jag "börjar om" med LCHF så blir jag trött, irriterad och ibland lite sugen på sött. Men nu den senaste tiden har jag ätit ordentligt (tillräckligt mycket och särskilt tillräckligt mycket fett tror jag) och då har jag inte varit så sugen på godis. Känner att jag lika gärna kan vara utan det. Har inte alls varit sugen på att hetsäta heller (vet dock inte om det beror på LCHF eller medicinen).
Jag tror att det hälsosammaste sättet att äta är att äta stenålderskost/paleo. Problemet är att jag tror det är svårt att få i sig tillräckligt mycket naturligt mättat fett utan mjölkprodukter. Förr åt man ju tex benmärgen och allt fett runt köttet. Så därför tror jag att LCHF är en nyttig och hälsosam kost och jag tror också att om man inte är bulimiker och håller ut en längre tid med LCHF (ev strikt i vissa fall) så släpper suget på kolhydrater. Många vittnar ju om det iaf. Lite jobbigt när man hetsäter emellanåt och aldrig får pröva en längre tid =/.
Men eftersom jag tror att det är hälsosamt och jag tror absolut att det kan underlätta att motstå hetsätning om man bara vågar äta tillräckligt med fett(!) så tycker jag ABSOLUT att du ska prova!! =) Läs på tycker jag! Tex hos Kostdoktorn och/eller Annika Dahlqvist.
Kram!!
Edit: Glömde svara på vikt-frågan. Vikten står i princip stilla... men jag stoppar ju i mig rejält med energi också.
Onsdag
Vikt: 62,3 kg
Motion: 2*35 min promenad
Frukost: 2 ägg m kaviar, 80 mg Strattera, 2 kapslar omega-3
Mellanmål: 1 kopp kaffe m grädde
Lunch: köttfärslimpa m bacon o grädd- och tomatsås, fetaostsallad
Mellanmål: 1 kopp kaffe m grädde, 2 bitar cheescake (*mmm* gott! ^^)
Middag: ostskivor, 1 morot, 2 ägg, senapssill, crème fraiche
Uppdatering: Kväll: godis, te m grädde (vet inte vad jag ska göra av äckel och obehag! usch!)
(+ vatten och tuggummi som vanligt)
Usch vad jag är sugen på godiset jag köpte i söndags på väg hem från T:s föräldrar. Känns bra att jag kunnat spara det så här länge, men jobbigt nu. Har inte all choklad jag "behöver", utan det fattas geisha och center, för att det ska kännas rätt... Vilket gör att antingen får jag äta vissa godisar och lämna resten till en annan dag då jag har möjlighet att köpa det som fattas, eller så kommer jag hetsäta.
Buggen igår var trist. Tyckte ledarna var dåliga och otydliga och jag hade inte fattat hur man skulle göra, och när, om jag inte redan fått grunderna visade för mig av en kollega. Dessutom har jag och T dansat en del hemma. Det var dock "friträning" en timme efter där man fick öva. Då dansade jag med en annan som också dansat lite förut och det gick ganska bra, även om vi körde samma 2(?) turer om och om igen, så det var kul =).
Har lite beslutsångest över om jag borde flytta upp till nästa nivå, men alla säger att det är så viktigt att få grunderna och dessutom är det redan överskott av tjejer i alla grupper =/. Suck. Och jag är en stor fet mes så jag stannar väl i den astråkiga nybörjargruppen med killar som inte ens kan hålla takten ^^.
Nu är det strax Idol! Jag har iaf satt in en stek i ugnen, ätit middag och diskat. Vattna blommorna MÅSTE jag också göra idag, men det får jag väl ta i reklamen. Och så var det godiset nu då... äta eller inte äta. Hinner ju gå till affären sen efter Idol och köpa mer hetsmat om jag måste... Men jag orkar inte hetsäta. Orkar inte bli fet heller. Hatar att inte få bo med T. Har ingen lust med något =(.
Motion: 2*35 min promenad
Frukost: 2 ägg m kaviar, 80 mg Strattera, 2 kapslar omega-3
Mellanmål: 1 kopp kaffe m grädde
Lunch: köttfärslimpa m bacon o grädd- och tomatsås, fetaostsallad
Mellanmål: 1 kopp kaffe m grädde, 2 bitar cheescake (*mmm* gott! ^^)
Middag: ostskivor, 1 morot, 2 ägg, senapssill, crème fraiche
Uppdatering: Kväll: godis, te m grädde (vet inte vad jag ska göra av äckel och obehag! usch!)
(+ vatten och tuggummi som vanligt)
Usch vad jag är sugen på godiset jag köpte i söndags på väg hem från T:s föräldrar. Känns bra att jag kunnat spara det så här länge, men jobbigt nu. Har inte all choklad jag "behöver", utan det fattas geisha och center, för att det ska kännas rätt... Vilket gör att antingen får jag äta vissa godisar och lämna resten till en annan dag då jag har möjlighet att köpa det som fattas, eller så kommer jag hetsäta.
Buggen igår var trist. Tyckte ledarna var dåliga och otydliga och jag hade inte fattat hur man skulle göra, och när, om jag inte redan fått grunderna visade för mig av en kollega. Dessutom har jag och T dansat en del hemma. Det var dock "friträning" en timme efter där man fick öva. Då dansade jag med en annan som också dansat lite förut och det gick ganska bra, även om vi körde samma 2(?) turer om och om igen, så det var kul =).
Har lite beslutsångest över om jag borde flytta upp till nästa nivå, men alla säger att det är så viktigt att få grunderna och dessutom är det redan överskott av tjejer i alla grupper =/. Suck. Och jag är en stor fet mes så jag stannar väl i den astråkiga nybörjargruppen med killar som inte ens kan hålla takten ^^.
Nu är det strax Idol! Jag har iaf satt in en stek i ugnen, ätit middag och diskat. Vattna blommorna MÅSTE jag också göra idag, men det får jag väl ta i reklamen. Och så var det godiset nu då... äta eller inte äta. Hinner ju gå till affären sen efter Idol och köpa mer hetsmat om jag måste... Men jag orkar inte hetsäta. Orkar inte bli fet heller. Hatar att inte få bo med T. Har ingen lust med något =(.
Jag känner mig gravid :-S. Tung och uppsv...
Jag känner mig gravid :-S. Tung och uppsvullen med stor mage. Antar att det beror på förstoppning. Inget kul att gå till jobbet såhär =/. Men det kanske löser sig efter eftermiddagsfikat idag ^^. Är hyfsat tidig till jobbet idag iaf, det är bra.
Dagens, tisdag
Vikt: 62,0 kg
Motion: 2*35 min promenad, ett par timmar dans (1 timme extremt lugnt, 1 timme snabbt och svettigt)
Frukost: 2 ägg m kaviar, 80 mg Strattera, 2 kapslar omega-3, te m grädde o kokosfett(?), 1 msk linfrön i vatten(?)
Mellanmål: 1 kopp kaffe m grädde
Lunch: köttfärslimpa m bacon o grädd- och tomatsås, fetaostsallad
Mellanmål: 1 kopp kaffe m grädde
Mellanmål: 1 mugg te m 2 cl mellanmjölk, 255 g ekologisk turkisk yoghurt, 25 g (20 st) mandlar, 20 g torkade dadlar
Middag: ostskivor, 3 små morötter, 2 ägg, senapssill, crème fraiche
Kväll: 2 morötter, massa ostskivor, te m grädde o kokosfett
(+ vatten och tuggummi som vanligt)
Fetto.
Motion: 2*35 min promenad, ett par timmar dans (1 timme extremt lugnt, 1 timme snabbt och svettigt)
Frukost: 2 ägg m kaviar, 80 mg Strattera, 2 kapslar omega-3, te m grädde o kokosfett(?), 1 msk linfrön i vatten(?)
Mellanmål: 1 kopp kaffe m grädde
Lunch: köttfärslimpa m bacon o grädd- och tomatsås, fetaostsallad
Mellanmål: 1 kopp kaffe m grädde
Mellanmål: 1 mugg te m 2 cl mellanmjölk, 255 g ekologisk turkisk yoghurt, 25 g (20 st) mandlar, 20 g torkade dadlar
Middag: ostskivor, 3 små morötter, 2 ägg, senapssill, crème fraiche
Kväll: 2 morötter, massa ostskivor, te m grädde o kokosfett
(+ vatten och tuggummi som vanligt)
Fetto.
Irriterad
Usch jag känner mig så himla irriterad! Jag mår inte alls bra ikväll =(. Jag vill vara hemma och äta godis, inte gå på nån jävla buggkurs!!!! Jag orkar inte! Jag har ingen lust!! Fattar inte hur jag kunde anmäla mig till den, när jag vet hur det är. Jag vill inte gå själv, utan nån jag känner.
Om den här gången är jobbig ska jag nog försöka våga fråga om jag kan få tillbaka pengarna om jag hoppar av =/.
Om den här gången är jobbig ska jag nog försöka våga fråga om jag kan få tillbaka pengarna om jag hoppar av =/.
X2000-tåget var mer än en halvtimme för...
X2000-tåget var mer än en halvtimme försenat och vårt tåg var fem minuter försenat. Det skulle eg ha varit vi som krockade då.. Usch. Det är så sorgligt alltihop :(.
Dagens, måndag
Vikt: 61,4 kg
Frukost/Lunch: 2 ägg m kaviar
Mellanmål: 1 kopp kaffe m grädde, 245 g ekologisk turkisk yoghurt, 30 g mandlar, 20 g torkade dadlar
Middag: ostskivor, 3 små morötter, 2 ägg, senapssill, crème fraiche
Sov mellan 04 och 11 idag ^^. Jobbade 13-17. Trött och ont i huvudet. Så hemskt att tjejen som var allvarligt skadad dog ikväll =(. Usch. En sån onödig olycka =(.
Bloggen blir lidande nu p g a att jag verkligen behöver sova.
Ska bara hinna med en detta-har-jag-gjort-idag-lista:
Men jag får helt enkelt vara nöjd med fem punkter! Det är ju jättebra! Ingen hets heller! Och ska INTE bli på länge nu, så det så!
Och en grej till bara... Jag älskar T! ♥
Hehe, godnatt!
Frukost/Lunch: 2 ägg m kaviar
Mellanmål: 1 kopp kaffe m grädde, 245 g ekologisk turkisk yoghurt, 30 g mandlar, 20 g torkade dadlar
Middag: ostskivor, 3 små morötter, 2 ägg, senapssill, crème fraiche
Sov mellan 04 och 11 idag ^^. Jobbade 13-17. Trött och ont i huvudet. Så hemskt att tjejen som var allvarligt skadad dog ikväll =(. Usch. En sån onödig olycka =(.
Bloggen blir lidande nu p g a att jag verkligen behöver sova.
Ska bara hinna med en detta-har-jag-gjort-idag-lista:
- Fixat matlådor
- Diskat
- Bestämt mig en gång för alla att jag inte ska följa med på möhippan
- Ringt mamma
- Haft en väldigt kort arbetsintervju via msn eftersom det var ett jävla blufföretag! Men lite kul att de försökte lura mig som är så extremt kritisk och misstänksam haha ;-). Bli inte lurade av SOBi kompaniet! (De byter säkert dock namn var och varannan dag).
Men jag får helt enkelt vara nöjd med fem punkter! Det är ju jättebra! Ingen hets heller! Och ska INTE bli på länge nu, så det så!
Och en grej till bara... Jag älskar T! ♥
Hehe, godnatt!
Dagens, söndag
Vikt: 61,0 kg (hos T:s föräldrar)
Frukost: baconomelett (bacon, mjölk, ägg, hushållsost, svartpeppar, lite tomat), lite kaffe m mjölk
Lunch: kött, lite potatis, grönsaker, vinbärsgelé, lite blåbärsglass och lite chokladglass
Middag: ??
Natt: 1 ägg, senapssill, crème fraiche, 1 morot, 80 mg Strattera, 2 kapslar omega-3
Frukost: baconomelett (bacon, mjölk, ägg, hushållsost, svartpeppar, lite tomat), lite kaffe m mjölk
Lunch: kött, lite potatis, grönsaker, vinbärsgelé, lite blåbärsglass och lite chokladglass
Middag: ??
Natt: 1 ägg, senapssill, crème fraiche, 1 morot, 80 mg Strattera, 2 kapslar omega-3
Ett tåg framför mitt tåg krockade ikvä...
Ett tåg framför mitt tåg krockade ikväll. Jag har suttit i skogen, max 20 min tågresa hemifrån, i ett strömlöst tåg hela kvällen. Mitt tåg var försenat 5 min, hade det inte varit det hade det kanske varit vi som krockat... Önskar jag låg bredvid T i hans säng nu. Vi har äntligen blivit evakuerade nu iaf och har precis gått över en åker till en buss som ska ta oss till Lkpg. Hemskt slut på denna kväll. Blir nog bara eftermiddagsjobb imorn. Måste få sova.
Söndag
Jag har sovit så jäkla dåligt inatt =/. T vaknade två ggr på grund av mig och blev livrädd för mig. Han trodde väl att jag skulle slå ihjäl honom eller nåt. Jag hade jättesvårt att somna och det känns som jag har vaknat hundra ggr.
Vi har varit och skjutit lerduvor hos en av T:s gamla kompisar. Det var kul, spännande. Ingen av oss hade skjutit förut men vi träffade ändå några stycken var =). Bara att hålla i, känna på och ladda ett gevär var häftigt =P. Det var tungt och jag blev helt skakig och helt slut haha.
Nu ska vi äta lunch och sen åka hemåt.
Edit:
Här försvann halva mitt inlägg p g a den här jävla pissiga internetanslutningen!!!!!!!!! Är skitförbannad! Kommer inte ihåg vad jag skrev heller så kan inte skriva om! Inte hinner jag heller. Hata!
T:s brister, och mina
Jag vill inte vara tillsammans med T längre. Jag mår inte bra. Jag har ont i huvudet, och ont i magen och mår pykiskt dåligt på nåt sätt. Kan inte förklara hur. Jag vill gråta, men jag kan inte. Jag vill inte vara någonstans. Jag vill försvinna!
Vi har gått och lagt oss, men jag kan inte sova. Jag ligger och tänker på allt som jag inte tål med T. Jag tål inte att han somnar VARJE gång vi har sex. Jag skulle nog inte ens tåla att han gjorde det ibland. Han kommer alltid först och sen när han ska tillfredsställa mig så slumrar han liksom till så att jag får väcka honom hela tiden. Det värsta är nästan att han inte märker det. När jag säger att han somnar säger han "Vadå, det var ju jättelänge sen jag gjorde det!" Neej, du gör det varje gång...
Jag vet att jag får skylla mig själv. Jag borde ta på mig själv under samlag tex, eller säga hur jag vill ha det, kräva lite mer, men det gör jag inte. Jag accepterar det då, men jag bygger upp mitt missnöje inom mig och sen kommer det fram när jag börjar bråka någon gång. Då kommer allt fram som jag irriterat mig på.
Jag irriterar mig på att han inte bryr sig. Nästan allting bryr han sig inte om. Jag bryr mig om ALLT. Jag orkar inte med det och det blir liksom extra jobbigt när han inte bryr sig om någonting. Förutom när han ska fråga eller säga något till sina föräldrar, som jag tycker borde vara självklart att våga säga, då bryr han sig helt plötsligt och tycker att det är jättejobbigt!? Suck.
Fast samtidigt är det ju skönt att han inte bryr sig ibland. Han bryr sig inte om jag inte är nyrakad, eller nyduschad, eller har otvättat hår eller jaa.. en massa andra saker. Han älskar mig ändå. Och det bästa är naturligtvis att han har stått ut med mig trots att jag är som jag är. Jättejobbig och jätteelak! Visst har han tyckt det varit jobbigt, och visst har han inte alltid stått ut, men han finns fortfarande kvar, han har inte lämnat mig på riktigt.
Om jag var lite smart så skulle jag kunna ta upp problemen på att vettigt, konstruktivt sätt. Vi skulle kunna prata om det och försöka förbättra det. Istället gör jag slut. Om och om igen. Vräker ur mig hur dum och trög han är. Vi gör slut, jag ångrar mig, och vi blir tillsammans igen. Älskar varandra, mycket, och sen börjar det om igen.
Men vilket väger över? Och när ska man bestämma det? Hur ska vi kunna bestämma oss? Jag vill inte ha ett distansförhållande, jag hatar det, jag klarar det inte! Men jag klarar inte av att göra slut heller, inte på riktigt, inte för evigt. Hur länge ska vi hålla på så här?? Till någon av oss träffar någon annan, blir kär i någon annan, antar jag =/. Men när kommer det ske? Kommer det ens ske?
Usch, jag vill åka hem! Jag vill inte vara här imorgon. Orkar inte med den långa tågresan hem heller =(. Jag hatar att åka tåg. Hatar alla människor, det är så jobbigt! Jag kan inte röra mig! Är T med så går det bra, åker jag med någon jag känner så funkar det, men ensam går det inte alls. USCH!
Imorgon är det tänkt att vi ska pröva att skjuta lerduvor med nån gammal kompis till T, sen ska vi hälsa på hans farmor och sen åka hem. Jag har ångest över detta. Det blir säkert bra, det brukar ju alltid ordna sig. Men den logiska delen av min hjärna kan inte rå på mina jobbiga känslor. Det funkar inte så =/. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag har gjort slut med T också. För hundrasjuttioelfte gången. Jag vill inte vakna imorgon! Så känner jag jämt. Jag vill aldrig vakna upp till en ny dag. Hur kul är det att leva så? När ska det gå över? Hur får man bort det? Kan man lära sig att tycka om livet? Lära sig att inte tycka att allt är jobbigt?? Det känns inte så. Det känns som mitt liv är dömt att vara deprimerat och hopplöst.
Jag har världens underbaraste pojkvän och ändå känner jag så här!? Med mitt liv borde jag vara överlycklig. Lite sorgsen kanske, för att så många av mina nära dör ifrån mig, men bortsett från det borde jag vara nöjd och glad. Men det är jag inte. Jag är förtvivlad.
Godnatt.
Vi har gått och lagt oss, men jag kan inte sova. Jag ligger och tänker på allt som jag inte tål med T. Jag tål inte att han somnar VARJE gång vi har sex. Jag skulle nog inte ens tåla att han gjorde det ibland. Han kommer alltid först och sen när han ska tillfredsställa mig så slumrar han liksom till så att jag får väcka honom hela tiden. Det värsta är nästan att han inte märker det. När jag säger att han somnar säger han "Vadå, det var ju jättelänge sen jag gjorde det!" Neej, du gör det varje gång...
Jag vet att jag får skylla mig själv. Jag borde ta på mig själv under samlag tex, eller säga hur jag vill ha det, kräva lite mer, men det gör jag inte. Jag accepterar det då, men jag bygger upp mitt missnöje inom mig och sen kommer det fram när jag börjar bråka någon gång. Då kommer allt fram som jag irriterat mig på.
Jag irriterar mig på att han inte bryr sig. Nästan allting bryr han sig inte om. Jag bryr mig om ALLT. Jag orkar inte med det och det blir liksom extra jobbigt när han inte bryr sig om någonting. Förutom när han ska fråga eller säga något till sina föräldrar, som jag tycker borde vara självklart att våga säga, då bryr han sig helt plötsligt och tycker att det är jättejobbigt!? Suck.
Fast samtidigt är det ju skönt att han inte bryr sig ibland. Han bryr sig inte om jag inte är nyrakad, eller nyduschad, eller har otvättat hår eller jaa.. en massa andra saker. Han älskar mig ändå. Och det bästa är naturligtvis att han har stått ut med mig trots att jag är som jag är. Jättejobbig och jätteelak! Visst har han tyckt det varit jobbigt, och visst har han inte alltid stått ut, men han finns fortfarande kvar, han har inte lämnat mig på riktigt.
Om jag var lite smart så skulle jag kunna ta upp problemen på att vettigt, konstruktivt sätt. Vi skulle kunna prata om det och försöka förbättra det. Istället gör jag slut. Om och om igen. Vräker ur mig hur dum och trög han är. Vi gör slut, jag ångrar mig, och vi blir tillsammans igen. Älskar varandra, mycket, och sen börjar det om igen.
Men vilket väger över? Och när ska man bestämma det? Hur ska vi kunna bestämma oss? Jag vill inte ha ett distansförhållande, jag hatar det, jag klarar det inte! Men jag klarar inte av att göra slut heller, inte på riktigt, inte för evigt. Hur länge ska vi hålla på så här?? Till någon av oss träffar någon annan, blir kär i någon annan, antar jag =/. Men när kommer det ske? Kommer det ens ske?
Usch, jag vill åka hem! Jag vill inte vara här imorgon. Orkar inte med den långa tågresan hem heller =(. Jag hatar att åka tåg. Hatar alla människor, det är så jobbigt! Jag kan inte röra mig! Är T med så går det bra, åker jag med någon jag känner så funkar det, men ensam går det inte alls. USCH!
Imorgon är det tänkt att vi ska pröva att skjuta lerduvor med nån gammal kompis till T, sen ska vi hälsa på hans farmor och sen åka hem. Jag har ångest över detta. Det blir säkert bra, det brukar ju alltid ordna sig. Men den logiska delen av min hjärna kan inte rå på mina jobbiga känslor. Det funkar inte så =/. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag har gjort slut med T också. För hundrasjuttioelfte gången. Jag vill inte vakna imorgon! Så känner jag jämt. Jag vill aldrig vakna upp till en ny dag. Hur kul är det att leva så? När ska det gå över? Hur får man bort det? Kan man lära sig att tycka om livet? Lära sig att inte tycka att allt är jobbigt?? Det känns inte så. Det känns som mitt liv är dömt att vara deprimerat och hopplöst.
Jag har världens underbaraste pojkvän och ändå känner jag så här!? Med mitt liv borde jag vara överlycklig. Lite sorgsen kanske, för att så många av mina nära dör ifrån mig, men bortsett från det borde jag vara nöjd och glad. Men det är jag inte. Jag är förtvivlad.
Godnatt.
Dagens, lördag
Vikt: 61,4 kg (hos T:s föräldrar)
Brunch: baconomelett (bacon, grädde, ägg, hushållsost, svartpeppar), 6 plommoncocktailtomater, kaffe m grädde
Middag: 1 litet äpple, köttfärssoppa
Fika: 2 bitar tårta, kaffe m mjölk
Har glömt medicinen hemma, smart. Jag undrar om det kommer påverka mig på något sätt, att hoppa över Stratteran i två dagar? Får väl se om det märks...
Brunch: baconomelett (bacon, grädde, ägg, hushållsost, svartpeppar), 6 plommoncocktailtomater, kaffe m grädde
Middag: 1 litet äpple, köttfärssoppa
Fika: 2 bitar tårta, kaffe m mjölk
Har glömt medicinen hemma, smart. Jag undrar om det kommer påverka mig på något sätt, att hoppa över Stratteran i två dagar? Får väl se om det märks...
Den onda känslan
Nu har jag lite tid över. Nu borde jag passa på att blogga, svara på kommentarer, fila och måla naglarna m m. Men jag måste ju ha lust att göra det också... Har lite lust att blogga iaf som synes ;-).
Torsdagen den här veckan var fruktansvärd. Den borde ju ha varit bra, första dagen utan hetsätning.. Men den var värre än hetsätningsdagarna. När jag hetsäter slipper jag ju alla problem, alla jobbiga tankar, alla måsten. Jag flyr genom maten. Jag slipper den jobbiga kontakten med folk. Slipper alla jobbiga beslut.
I torsdags var jag tvungen att ta tag i allt detta. Kolla mailen för första ggn på en vecka. Upptäckte då att jag fått mail om jobbintervju för flera dagar sen och att det var sista dagen att anmäla sig till möhippan. Stress stress stress och ångest. T vägrade att ringa sin mamma och fråga en sak som jag ville veta, vi tjafsade hela kvällen om det och jag hann varken diska, vika tvätten eller packa. Jag kände den där jobbiga känslan som gör att jag blir elak, omöjlig, oöverseende och oförlåtande. Jag var "tvungen" att tjafsa med T halva natten. Vägrade låta honom sova. Ringde upp honom hundra ggr fram till ca kl 01. Vi gjorde slut (naturligtvis). Jag ringde till mamma två ggr och grät och ville sluta jobba och flytta hem. Stackars mamma försökte trösta mig och visste inte hur hon skulle lösa problemet på bästa sätt.
Jag svarade iaf på jobbmailet och jag tackade nej till möhippan. Jag tog några beslut, men det var jävligt jobbigt och påfrestande. Var osams med T enda till fredag eftermiddag då jag ändå bestämde mig för att åka med till hans föräldrar. Den jobbiga känslan avtog under fredagen som tur var.
Jag vet inte hur jag ska göra för att kunna påverka den där känslan. Jag kan inte få bort den på kommando. Jag mår så fruktansvärt dåligt och känner mig så frustrerad att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Jag känner att jag liksom måste bråka, skrika, slåss och gråta. Jag hatar så mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen! Usch =(.
Jag har fått Atarax, men det har aldrig hjälpt vad jag har märkt. Jag blir bara trött och konstig dagarna efter. Gillar det inte alls, så jag vill helst inte ta det. Nu har jag iaf fått tid hos läkaren på NPU om drygt två veckor. Då får jag säga om jag tycker att medicinen hjälpt och besluta mig för om jag vill fortsätta med den eller inte. Jag tror att jag kommer att vilja sluta med den, men jag får väl se.. Jag hoppas på att de har något förslag på terapi eller samtal med psykolog och ev förslag på annan medicin som kanske kan funka bättre. Men men, jag får se då helt enkelt. Tyckte att den läkaren var bra iaf, så hoppas på det bästa. Tyckte ju att arpbetsterapeuten var bra nu senast jag var där också. Det verkade som hon verkligen försökte hitta vad jag har problem med och vilja ta reda på en lösning, ta reda på vad jag behöver hjälp med.
Men det går segt. Det är segt att vänta och vänta. Allt går så långsamt när jag själv inte vet vad jag behöver för hjälp och jag kommer ju fortfarande (med hjälp av frågor från andra) till insikt om hur jag fungerar och vad exakt det är jag har problem med och tycker är jobbigt. Men det går ju framåt iaf! =)
Torsdagen den här veckan var fruktansvärd. Den borde ju ha varit bra, första dagen utan hetsätning.. Men den var värre än hetsätningsdagarna. När jag hetsäter slipper jag ju alla problem, alla jobbiga tankar, alla måsten. Jag flyr genom maten. Jag slipper den jobbiga kontakten med folk. Slipper alla jobbiga beslut.
I torsdags var jag tvungen att ta tag i allt detta. Kolla mailen för första ggn på en vecka. Upptäckte då att jag fått mail om jobbintervju för flera dagar sen och att det var sista dagen att anmäla sig till möhippan. Stress stress stress och ångest. T vägrade att ringa sin mamma och fråga en sak som jag ville veta, vi tjafsade hela kvällen om det och jag hann varken diska, vika tvätten eller packa. Jag kände den där jobbiga känslan som gör att jag blir elak, omöjlig, oöverseende och oförlåtande. Jag var "tvungen" att tjafsa med T halva natten. Vägrade låta honom sova. Ringde upp honom hundra ggr fram till ca kl 01. Vi gjorde slut (naturligtvis). Jag ringde till mamma två ggr och grät och ville sluta jobba och flytta hem. Stackars mamma försökte trösta mig och visste inte hur hon skulle lösa problemet på bästa sätt.
Jag svarade iaf på jobbmailet och jag tackade nej till möhippan. Jag tog några beslut, men det var jävligt jobbigt och påfrestande. Var osams med T enda till fredag eftermiddag då jag ändå bestämde mig för att åka med till hans föräldrar. Den jobbiga känslan avtog under fredagen som tur var.
Jag vet inte hur jag ska göra för att kunna påverka den där känslan. Jag kan inte få bort den på kommando. Jag mår så fruktansvärt dåligt och känner mig så frustrerad att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Jag känner att jag liksom måste bråka, skrika, slåss och gråta. Jag hatar så mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen! Usch =(.
Jag har fått Atarax, men det har aldrig hjälpt vad jag har märkt. Jag blir bara trött och konstig dagarna efter. Gillar det inte alls, så jag vill helst inte ta det. Nu har jag iaf fått tid hos läkaren på NPU om drygt två veckor. Då får jag säga om jag tycker att medicinen hjälpt och besluta mig för om jag vill fortsätta med den eller inte. Jag tror att jag kommer att vilja sluta med den, men jag får väl se.. Jag hoppas på att de har något förslag på terapi eller samtal med psykolog och ev förslag på annan medicin som kanske kan funka bättre. Men men, jag får se då helt enkelt. Tyckte att den läkaren var bra iaf, så hoppas på det bästa. Tyckte ju att arpbetsterapeuten var bra nu senast jag var där också. Det verkade som hon verkligen försökte hitta vad jag har problem med och vilja ta reda på en lösning, ta reda på vad jag behöver hjälp med.
Men det går segt. Det är segt att vänta och vänta. Allt går så långsamt när jag själv inte vet vad jag behöver för hjälp och jag kommer ju fortfarande (med hjälp av frågor från andra) till insikt om hur jag fungerar och vad exakt det är jag har problem med och tycker är jobbigt. Men det går ju framåt iaf! =)
Senaste dagarnas matintag
Torsdag
Vikt: 62,3 kg
Frukost: 2 kapslar omega-3, 2 ägg m kaviar
Lunch: köttstek, 1 avocado
Mellanmål: 152 g ekologisk turkisk yoghurt, 28 g (20 st) pecannötter, 10 torkade dadlar
Middag: 2 ägg, senapssill, crème fraiche, 1 avocado, 2 små morötter
+ vatten, Strattera, tuggummi, 2 koppar kaffe m grädde, 1 mugg te m 2 cl mellanmjölk
Fredag
Vikt: 62,3 kg
Frukost: 2 kapslar omega-3, 2 ägg m kaviar
Lunch: 2 ägg, senapssill, crème fraiche
Middag: 2 små morötter, 155 g ekologisk turkisk yoghurt, 17 g pecannötter, 24 g mandlar, 42 g torkade dadlar
Kväll: svamppaj, lite ruccola, några cocktailtomater
+ vatten, Strattera, tuggummi, 2 koppar kaffe m grädde
Nu sitter jag (såklart) iaf på tåget m ...
Nu sitter jag (såklart) iaf på tåget m T på väg till hans föräldrar. Jag älskar honom och det känns bättre och bättre hela tiden. Den onda känslan i mig är borta nu.
Jag har sovit lite drygt fyra timmar i nat...
Jag har sovit lite drygt fyra timmar i natt. Har sovit mellan fem och sex tidigare nätter. Jag tål inte det, klarar det inte! Förstår inte att T inte kan hjälpa till med två småsaker när hans vardag fungerar. Jag känner mig redan som en mördare. Har iofs länge vetat ungefär hur mitt liv kommer att sluta.
Jag och T gjorde slut igår på riktigt, m...
Jag och T gjorde slut igår på riktigt, men det känns inte bra. Jag känner mig så orättvist behandlad och jag kan varken släppa el acceptera det. Jag vill verkligen kunna stå emot att åka till hans föräldrar idag, samtidigt som jag vill hämnas och förstöra hans helg och bränna ner hans föräldrars hus. Den här resan har förstört den här veckan totalt för mig. Att han inte kan förstå det och inte känna någon empati gör att jag bara kan känna hat och avsky.
Sebastian!
Åh Sebastian!!!! ♥
Haha man kan ju bara sitta och le =)). En sån liten skit som är, precis som dom sa, så ödmjukt självsäker utan att vara kaxig!
Såna ungdomar växer väl inte på träd (längre)?
♥♥♥
Honom skulle jag vilja ha som lillebror ;-). Fan vad stolt jag skulle vara då!
Idol gör mig glad! ♥
Haha man kan ju bara sitta och le =)). En sån liten skit som är, precis som dom sa, så ödmjukt självsäker utan att vara kaxig!
Såna ungdomar växer väl inte på träd (längre)?
♥♥♥
Honom skulle jag vilja ha som lillebror ;-). Fan vad stolt jag skulle vara då!
Idol gör mig glad! ♥
Orkar inte!!!
Usch vad jag hatar allting! Jag orkar inte med livet! Jag vill inte gå på nån jävla möhippa =/. Måste betala idag. Känner att jag måste gå fast jag inte vill.
Vill inte åka till Ts föräldrar i helgen heller! Jag vill inte! Jag orkar inte! Jag vet hur det kommer bli! Jag känner det! Det kommer bli jobbigt eftersom jag är på dåligt humör och känner att jag inte orkar. Jag önskar att jag ville! Jag vill eg, men jag orkar liksom inte. Och jag kan inte välja hur jag ska känna heller!
Jag är trött, hungrig och energilös. Jag vill bara gråta. Jag vill inte vara ensam! Jag hatar att vara ensam! Jag AVSKYR det!! Att laga mat ensam. Fy fan så ensamt det är =(. Men jag har iaf tvingat mig själv att laga mat nu. Köttfärslimpa. Det tog nästan en timme att bara förbereda skiten! Nu är den i ugnen iaf och jag ska titta på Idol kl åtta.
Usch jag känner mig fruktansvärt frustrerad och irriterad just nu. Kanske är det ångest? Jag vet inte. Jag känner mig liksom stressad. Har inte tid att blogga. Har inte tid att skriva allt jag vill. Jag skulle eg vilja skriva ner i princip allt jag tänker på under dagarna, men jag tänker ju konstant heeela tiden, så det är ju omöjligt. Dessutom tänker man ju sjukt mkt fortare än man skriver eller pratar ^^. Jag har hur mkt som helst att göra idag eftersom jag hetsätit bort mån, tis, ons. Imorse var jag tvungen att röja lite i köket efter hetsätningen vilket gjorde att morgonbestyren tog extra lång tid och jag kom sent till jobbet, trots att jag verkligen behöver komma tidigt nu för att jobba igen tid!! Tvätthögen är fortf kvar. Den har flyttat fram och tillbaka från sängen till en stol. Jag måste packa om jag ska åka imorn (vilket jag alldeles säkert kommer göra trots att jag inte orkar). Jag MÅSTE tvätta håret och raka mig imorgon bitti + fixa matlåda till både lunch och tåg. Jag orkar inte! Jag gör bara inte det!
Vill inte åka till Ts föräldrar i helgen heller! Jag vill inte! Jag orkar inte! Jag vet hur det kommer bli! Jag känner det! Det kommer bli jobbigt eftersom jag är på dåligt humör och känner att jag inte orkar. Jag önskar att jag ville! Jag vill eg, men jag orkar liksom inte. Och jag kan inte välja hur jag ska känna heller!
Jag är trött, hungrig och energilös. Jag vill bara gråta. Jag vill inte vara ensam! Jag hatar att vara ensam! Jag AVSKYR det!! Att laga mat ensam. Fy fan så ensamt det är =(. Men jag har iaf tvingat mig själv att laga mat nu. Köttfärslimpa. Det tog nästan en timme att bara förbereda skiten! Nu är den i ugnen iaf och jag ska titta på Idol kl åtta.
Usch jag känner mig fruktansvärt frustrerad och irriterad just nu. Kanske är det ångest? Jag vet inte. Jag känner mig liksom stressad. Har inte tid att blogga. Har inte tid att skriva allt jag vill. Jag skulle eg vilja skriva ner i princip allt jag tänker på under dagarna, men jag tänker ju konstant heeela tiden, så det är ju omöjligt. Dessutom tänker man ju sjukt mkt fortare än man skriver eller pratar ^^. Jag har hur mkt som helst att göra idag eftersom jag hetsätit bort mån, tis, ons. Imorse var jag tvungen att röja lite i köket efter hetsätningen vilket gjorde att morgonbestyren tog extra lång tid och jag kom sent till jobbet, trots att jag verkligen behöver komma tidigt nu för att jobba igen tid!! Tvätthögen är fortf kvar. Den har flyttat fram och tillbaka från sängen till en stol. Jag måste packa om jag ska åka imorn (vilket jag alldeles säkert kommer göra trots att jag inte orkar). Jag MÅSTE tvätta håret och raka mig imorgon bitti + fixa matlåda till både lunch och tåg. Jag orkar inte! Jag gör bara inte det!
Det känns så skönt att slippa hetsäta idag...
Det känns så skönt att slippa hetsäta idag iaf! Att jag bestämt mig för det o känner mig helt säker på det. Det måste kännas bra och vara planerat, då går det!
Jag är så förbannat jävla TRÖTT!! Och så ä...
Jag är så förbannat jävla TRÖTT!! Och så är jag kåt också... Längtar efter T, men vill ändå inte prata med honom, blir bara irriterad =/. Vill hem och sova.
Skånefruar
Haha nu fortsatte jag kolla på Skånefruar el vad det nu heter. Det är ju väldigt lättsamt och roligt iaf ^^.
Jag är proppmätt men jag måste fortsätta äta =/. Har en halv fralla och 200 g choklad kvar... Kul uppdatering va?
Hur ska jag orka med morgondagen?? Vi får dessutom chefsbesök på jobbet.. Orkaaa!!!!!!! Men orka tänka på det nu. Orka leva ens.
Jag är proppmätt men jag måste fortsätta äta =/. Har en halv fralla och 200 g choklad kvar... Kul uppdatering va?
Hur ska jag orka med morgondagen?? Vi får dessutom chefsbesök på jobbet.. Orkaaa!!!!!!! Men orka tänka på det nu. Orka leva ens.
Idol, stress, hets
Åh vad sorgligt, eller vackert eller fint eller jag vet inte vad. Knäppt att man känner så bara för att nån sitter i rullstol, hon har det säkert jättebra... Jag kollar på Idol. Jag är så jävla känslig!
Hetsäter och kollar på Idol. Är stressad eftersom jag MÅSTE gå och lägga mig innan tolv idag och kom inte hem förrän kl 19 idag =/. Helst redan före tio.. Orkar inte hålla ögonen öppna på jobbet annars! Hatar detta. Idag är sista hetsdagen. Hörs imorn.
Och tack så jättemkt för era kommentarer. Ska svara, vill svara. Kram!
Hetsäter och kollar på Idol. Är stressad eftersom jag MÅSTE gå och lägga mig innan tolv idag och kom inte hem förrän kl 19 idag =/. Helst redan före tio.. Orkar inte hålla ögonen öppna på jobbet annars! Hatar detta. Idag är sista hetsdagen. Hörs imorn.
Och tack så jättemkt för era kommentarer. Ska svara, vill svara. Kram!
Jag är så trött! Jag orkar knappt stå upp....
Jag är så trött! Jag orkar knappt stå upp. Men jag måste ändå gå och handla, långt bort. Sen måste jag hetsäta innan jag får sova. Hur ska jag orka hela veckan?
Skakis
Jag svettas och är alldeles skakis. Svimfärdig. Jag hatar att spy. Jag är värdelös på t o m det! En del kan ju spy åtta ggr om dagen!! Helt otroligt. Jag klarar knappt att spy två dagar i rad =/. Men man ska väl inte jämföra. Mår jag dåligt mår jag ju dåligt oavsett hur många ggr jag har spytt.
Usch jag hatar allting! Jag känner mig så ensam! Klockan är alldeles för mycket! Tiden stressar mig, ändå sitter jag i timmar och river upp mina sår i ansiktet, på halsen och i nacken INNAN jag spyr. Varför gör jag så? Jag "hetsäter" i flera timmar och sen "spyr" jag i flera timmar!? Jävla idiot!
Jag måste sova!!!!!!!!!!!!!!! Jag orkar inte mer!!!!! Jag orkar inte jobba!!!!!!! Jag vill vara hemma och sova!!!! Jag vill bli sjuk!!!!! Jag har precis varit sjuk, eller snarare förkyld. Men jag vill bli ordentligt sjuk med feber så att jag kan stanna hemma från jobbet!!!!!!
Usch jag orkar inte mer!!!! Jag måster göra slut med T och jag måste flytta och jag måste sova! Och diska! Och flytta bort klädhögen från sängen så att jag kan gå och lägga mig. Jag orkar inte!!!!!! Jag orkar inte ens stå upp för jag skakar så mkt!!!!!! Jag hatar att städa och tvätta bort alla spyor och äckel i toaletten. Jag hatar det!!!!! Jag orkar inte!!! Jag vill bara sova! Usch jag är så ledsen!!! Jag vill bara sova.
Jag hatar att gråta mig till sömns. Jag blir så jävla svullen i ansiktet och det tar extra lång tid att sminka över de mörka ringarna under ögonen och alla sår då!!! Men ikväll måste jag gråta mig till sömns igen för jag kan inte sluta gråta. Jag hatar allt. HATAR.
Usch jag hatar allting! Jag känner mig så ensam! Klockan är alldeles för mycket! Tiden stressar mig, ändå sitter jag i timmar och river upp mina sår i ansiktet, på halsen och i nacken INNAN jag spyr. Varför gör jag så? Jag "hetsäter" i flera timmar och sen "spyr" jag i flera timmar!? Jävla idiot!
Jag måste sova!!!!!!!!!!!!!!! Jag orkar inte mer!!!!! Jag orkar inte jobba!!!!!!! Jag vill vara hemma och sova!!!! Jag vill bli sjuk!!!!! Jag har precis varit sjuk, eller snarare förkyld. Men jag vill bli ordentligt sjuk med feber så att jag kan stanna hemma från jobbet!!!!!!
Usch jag orkar inte mer!!!! Jag måster göra slut med T och jag måste flytta och jag måste sova! Och diska! Och flytta bort klädhögen från sängen så att jag kan gå och lägga mig. Jag orkar inte!!!!!! Jag orkar inte ens stå upp för jag skakar så mkt!!!!!! Jag hatar att städa och tvätta bort alla spyor och äckel i toaletten. Jag hatar det!!!!! Jag orkar inte!!! Jag vill bara sova! Usch jag är så ledsen!!! Jag vill bara sova.
Jag hatar att gråta mig till sömns. Jag blir så jävla svullen i ansiktet och det tar extra lång tid att sminka över de mörka ringarna under ögonen och alla sår då!!! Men ikväll måste jag gråta mig till sömns igen för jag kan inte sluta gråta. Jag hatar allt. HATAR.
Jag vet inte vad jag ska göra!
Jag hetsäter och kollar på Idol. Idoluttagningarna är humor =). America's Funniest Home Videos och Idol haha, det är min typ av humor =P. Det är lite lustigt ändå, att fast jag mår skit och grät förut så kan falsksångare i Idol få mig att le och t o m börja skratta för mig själv!
Edit: Ok, jag gjorde.. nu är det slut med det roliga för idag.
Jag har tusen grejer jag vill skriva. Jag vill skriva ner vad jag har ätit, vad jag har gjort, hur jag har mått och hur jag mår, vad sjuksköterskan och arbetsterapeuten sa på NPU idag. Jag vill berätta om mig och T, om mina tankar och problem. Men hur ska tiden räcka till? Antingen hetsäter jag, eller så har jag tusen andra saker som är viktigare att göra.
Lite snabbt nu då:
Jag försökte få ur mig att jag inte mår bra när jag var på NPU. Det gick som vanligt inget vidare, men jag sa att jag inte tycker att medicinen hjälper och (som tur var) blev jag ganska ordentligt utfrågad om vad jag tycker är jobbigt och vad jag har för problem, så jag tror att de fått en ganska bra uppfattning nu iaf vad jag behöver/vill ha hjälp med.
Samtalet med arbetsterapeuten var mkt givande den här ggn. Hon fick mig att förstå varför jag tyckte att det blev alldeles för mkt den här veckan. Jag bröt i princip ihop igår p g a att den här veckan kändes så fruktansvärt jobbig. Andra människor kanske inte skulle tycka att mitt schema är så fullspäckat, men jag tyckte att den här veckan var oöverstigligt jobbig (iaf innan jag avbokade motorcykelåkningen imorn). Igår skulle T och jag fixa tågbiljetter till helgen (vi ska åka till hans föräldrar då) och vi tjafsade och höll på med det hela kvällen, idag skulle jag gå tidigt från jobbet (kl 15) för att gå till NPU, jag har blivit ombedd att göra lite andra grejer på jobbet (som jag visserligen har gjort förut, men bara en gång tidigare) än det vanliga, imorgon skulle jag åka motorcykel, på torsdag måste jag packa inför helgen eftersom jag måste gå tidigt från jobbet på fredag direkt till tåget.
Det är själva planeringen och organiseringen jag har svårt för. Min hjärna går på högvarv så fort jag ska göra något som är utöver det vanliga. Allt som inte går på rutin/vana är väldigt jobbigt och ansträngande. Det spelar ingen roll att det "bara" är något jag ska göra på arbetstid så att jag har lika mycket fritid som vanligt. Bara ATT jag ska göra något lite ovanligt/nytt/annorlunda på jobbet är jobbigt. Ska jag sedan göra något nytt även efter jobbet eller nästa dag blir det dubbelt ansträngande. Tydligen typiskt för neuropsykiatriska diagnoser. Det är väl arbetsminnet som är dåligt el vad det nu är ^^. Problem med att planera, organisera, ta tag i saker och bli färdig.
Enda sedan T och jag bestämde att vi skulle till hans föräldrar kommande helg har jag gått och tänkt på det. På något sätt försöker jag väl planera för resan, men det går aldrig. Det bara mal och mal, oroar mig och tröttar ut mig. Sen utöver det kändes det som hundra "ovanliga" saker till den här veckan. Det blev för mycket. Det var jättebra att jag åtminstone avbokade motorcykelåkningen imorgon! Det är helt sjukt vad bara den gjorde hela veckan jobbig för mig. Ändå skulle jag bara åka med. Typ ingen prestation alls av mig. Jag skulle bara åkt med en sväng för skojs skull, för att jag aldrig åkt med på en motorcykel! Men bara det att jag skulle göra detta just den här veckan när jag redan har en massa annat att tänka på (jobbgrejer, helgresa, NPU bl a) gjorde att jag bara kände hur jag inte orkade någonting. Jag skulle tippa på att det är samma känsla som att "gå in i väggen" som folk gör nuförtiden ^^. Det enda jag kan tänka och känna blir: Jag vill inte jag orkar inte jag vill inte jag orkar inte jag vill dö jag vill dö jag vill dö!! Typ.. Hjärnan strejkar.
Men bara vetskapen om att jag fungerar så här gör ju att jag får mycket lättare att hantera livet. Jag klarar inte av många nya saker på en gång. Lite i taget! Ska jag åka bort på helgen så räcker helst det den veckan. Då vill/behöver jag ha resten av veckan "som vanligt". Inget nytt på jobbet och inget nytt på fritiden.
Och det där "lite snabbt nu då" som jag skrev ibörjan kan jag ju glömma^^... Jag skriver och skriver och försöker förklara och ändå blir det bara skit av allting =/. Suck. Jag kan inte formulera mig. Jag hatar det! Jag kan inte förklara saker =(.
Jag har frågat T igen och han vill tydligen verkligen inte flytta ihop med mig. Iaf inte nu. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill inte bo kvar här, inte jobba kvar här. Jag vill träffa en kille som älskar mig, vill bo med mig och skaffa familj, nu! Jag vill inte vänta på T. Vänta på att han ska bestämma sig om han ens vill vara med mig. Ska jag göra slut nu en gång för alla och försöka klara mig själv? Eller ska jag fortsätta att vara tillsammans med honom, bråka och älska, resa till varandra på helgerna, vara ifrån varandra i veckorna, vecka efter vecka efter vecka, i ett år till? Ett halvår till? Hur länge "ska" man vänta? Det är naturligtvis upp till mig. Ingen annan vet ju vad jag känner. Men hur ska jag, som aldrig vet vad jag vill, kunna bestämma det??
Ena stunden vill jag göra slut. Direkt. Det får vara nog. Jag hatar det här. Jag vill inte leva så här. Jag vill att det ska hända nåt nytt nu och jag tänker inte gå och vänta på att T ska komma på om han vill flytta ihop med mig eller inte. I nästa stund tänker jag att jag ändå vill fortsätta att vara tillsammans med honom för att jag älskar honom.
Men jag vill inte ha det så här och då måste jag väl göra något åt det!? Jag vill flytta till T och börja plugga eller skaffa ett nytt jobb där. Får jag inte det så vill jag göra slut! Jag vill inte hela tiden anpassa mitt jävla liv efter T. Jag vill isf försöka hitta nån annan så fort som möjligt! Det låter ju helt sjukt och det kommer inte bli så heller naturligtvis. Men jag önskar att jag bara kunde sluta vara kär på kommando och börja gå ut och festa igen, träffa vänner, ha kul, träffa nya killar..
Jag är så trött på allt! Jag vill bara inte ha det så här. Inte som det är nu! Jag har sagt det hundra ggr till T, men det hjälper inte. Hur ska det hjälpa? Jag vill inte ha något distansförhållande!!!!!!! Jag vill inte jag vill inte jag vill inte!!! Jag önskar att jag var beslutsam, att jag visste vad jag ville!! Att jag var modig! Men jag är inte det. Jag är en stor fet mes som bara sitter och hetsäter och tycker synd om mig själv. Jävla idiot.
Nu m å s t e jag bara äta upp den här skiten så jag kan gå och spy! Orkar inte lägga mig halv ett igen när jag går upp sex. Det funkar inte! Jag kommer börja gråta på jobbet. Dessutom måste jag nu jobba in en sjuhelvetes massa timmar imorgon och på torsdag. Kul. Jag önskar att jag dog i sömnen.
Edit: Ok, jag gjorde.. nu är det slut med det roliga för idag.
Jag har tusen grejer jag vill skriva. Jag vill skriva ner vad jag har ätit, vad jag har gjort, hur jag har mått och hur jag mår, vad sjuksköterskan och arbetsterapeuten sa på NPU idag. Jag vill berätta om mig och T, om mina tankar och problem. Men hur ska tiden räcka till? Antingen hetsäter jag, eller så har jag tusen andra saker som är viktigare att göra.
Lite snabbt nu då:
Jag försökte få ur mig att jag inte mår bra när jag var på NPU. Det gick som vanligt inget vidare, men jag sa att jag inte tycker att medicinen hjälper och (som tur var) blev jag ganska ordentligt utfrågad om vad jag tycker är jobbigt och vad jag har för problem, så jag tror att de fått en ganska bra uppfattning nu iaf vad jag behöver/vill ha hjälp med.
Samtalet med arbetsterapeuten var mkt givande den här ggn. Hon fick mig att förstå varför jag tyckte att det blev alldeles för mkt den här veckan. Jag bröt i princip ihop igår p g a att den här veckan kändes så fruktansvärt jobbig. Andra människor kanske inte skulle tycka att mitt schema är så fullspäckat, men jag tyckte att den här veckan var oöverstigligt jobbig (iaf innan jag avbokade motorcykelåkningen imorn). Igår skulle T och jag fixa tågbiljetter till helgen (vi ska åka till hans föräldrar då) och vi tjafsade och höll på med det hela kvällen, idag skulle jag gå tidigt från jobbet (kl 15) för att gå till NPU, jag har blivit ombedd att göra lite andra grejer på jobbet (som jag visserligen har gjort förut, men bara en gång tidigare) än det vanliga, imorgon skulle jag åka motorcykel, på torsdag måste jag packa inför helgen eftersom jag måste gå tidigt från jobbet på fredag direkt till tåget.
Det är själva planeringen och organiseringen jag har svårt för. Min hjärna går på högvarv så fort jag ska göra något som är utöver det vanliga. Allt som inte går på rutin/vana är väldigt jobbigt och ansträngande. Det spelar ingen roll att det "bara" är något jag ska göra på arbetstid så att jag har lika mycket fritid som vanligt. Bara ATT jag ska göra något lite ovanligt/nytt/annorlunda på jobbet är jobbigt. Ska jag sedan göra något nytt även efter jobbet eller nästa dag blir det dubbelt ansträngande. Tydligen typiskt för neuropsykiatriska diagnoser. Det är väl arbetsminnet som är dåligt el vad det nu är ^^. Problem med att planera, organisera, ta tag i saker och bli färdig.
Enda sedan T och jag bestämde att vi skulle till hans föräldrar kommande helg har jag gått och tänkt på det. På något sätt försöker jag väl planera för resan, men det går aldrig. Det bara mal och mal, oroar mig och tröttar ut mig. Sen utöver det kändes det som hundra "ovanliga" saker till den här veckan. Det blev för mycket. Det var jättebra att jag åtminstone avbokade motorcykelåkningen imorgon! Det är helt sjukt vad bara den gjorde hela veckan jobbig för mig. Ändå skulle jag bara åka med. Typ ingen prestation alls av mig. Jag skulle bara åkt med en sväng för skojs skull, för att jag aldrig åkt med på en motorcykel! Men bara det att jag skulle göra detta just den här veckan när jag redan har en massa annat att tänka på (jobbgrejer, helgresa, NPU bl a) gjorde att jag bara kände hur jag inte orkade någonting. Jag skulle tippa på att det är samma känsla som att "gå in i väggen" som folk gör nuförtiden ^^. Det enda jag kan tänka och känna blir: Jag vill inte jag orkar inte jag vill inte jag orkar inte jag vill dö jag vill dö jag vill dö!! Typ.. Hjärnan strejkar.
Men bara vetskapen om att jag fungerar så här gör ju att jag får mycket lättare att hantera livet. Jag klarar inte av många nya saker på en gång. Lite i taget! Ska jag åka bort på helgen så räcker helst det den veckan. Då vill/behöver jag ha resten av veckan "som vanligt". Inget nytt på jobbet och inget nytt på fritiden.
Och det där "lite snabbt nu då" som jag skrev ibörjan kan jag ju glömma^^... Jag skriver och skriver och försöker förklara och ändå blir det bara skit av allting =/. Suck. Jag kan inte formulera mig. Jag hatar det! Jag kan inte förklara saker =(.
Jag har frågat T igen och han vill tydligen verkligen inte flytta ihop med mig. Iaf inte nu. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill inte bo kvar här, inte jobba kvar här. Jag vill träffa en kille som älskar mig, vill bo med mig och skaffa familj, nu! Jag vill inte vänta på T. Vänta på att han ska bestämma sig om han ens vill vara med mig. Ska jag göra slut nu en gång för alla och försöka klara mig själv? Eller ska jag fortsätta att vara tillsammans med honom, bråka och älska, resa till varandra på helgerna, vara ifrån varandra i veckorna, vecka efter vecka efter vecka, i ett år till? Ett halvår till? Hur länge "ska" man vänta? Det är naturligtvis upp till mig. Ingen annan vet ju vad jag känner. Men hur ska jag, som aldrig vet vad jag vill, kunna bestämma det??
Ena stunden vill jag göra slut. Direkt. Det får vara nog. Jag hatar det här. Jag vill inte leva så här. Jag vill att det ska hända nåt nytt nu och jag tänker inte gå och vänta på att T ska komma på om han vill flytta ihop med mig eller inte. I nästa stund tänker jag att jag ändå vill fortsätta att vara tillsammans med honom för att jag älskar honom.
Men jag vill inte ha det så här och då måste jag väl göra något åt det!? Jag vill flytta till T och börja plugga eller skaffa ett nytt jobb där. Får jag inte det så vill jag göra slut! Jag vill inte hela tiden anpassa mitt jävla liv efter T. Jag vill isf försöka hitta nån annan så fort som möjligt! Det låter ju helt sjukt och det kommer inte bli så heller naturligtvis. Men jag önskar att jag bara kunde sluta vara kär på kommando och börja gå ut och festa igen, träffa vänner, ha kul, träffa nya killar..
Jag är så trött på allt! Jag vill bara inte ha det så här. Inte som det är nu! Jag har sagt det hundra ggr till T, men det hjälper inte. Hur ska det hjälpa? Jag vill inte ha något distansförhållande!!!!!!! Jag vill inte jag vill inte jag vill inte!!! Jag önskar att jag var beslutsam, att jag visste vad jag ville!! Att jag var modig! Men jag är inte det. Jag är en stor fet mes som bara sitter och hetsäter och tycker synd om mig själv. Jävla idiot.
Nu m å s t e jag bara äta upp den här skiten så jag kan gå och spy! Orkar inte lägga mig halv ett igen när jag går upp sex. Det funkar inte! Jag kommer börja gråta på jobbet. Dessutom måste jag nu jobba in en sjuhelvetes massa timmar imorgon och på torsdag. Kul. Jag önskar att jag dog i sömnen.
Jag orkar inte mer!!!!!!!!!
Jag orkar inte mer! Jag orkar inte leva mer! Jag vill aldrig mer gå till jobbet!!!!!!!!!! Det är så mycket jag måste göra och jag orkar inte mer!!!! Jag önskar att nån kunde hjälpa mig. Alla bara ställer en massa krav hela tiden!!! Jag måste flytta, jag måste bestämma mig för en lgh innan den åttånde sept el vad det nu var. Jag måste göra en massa grejer på jobbet. Jag måste till NPU imorn kl 16 vilket innebär att jag måste gå två timmar tidigare från jobbet (som jag måste jobba in!!!) och jag kom 40 min sent till jobbet idag som jag också måste jobba in! Och så måste jag ta ett jävla tåg till Ts föräldrar kl 15:30 på fredag vilket innebär att jag måste gå flera timmar tidigare från jobbet som jag måste jobba in!!!!!!!!!!!! Närdå!?!?!?!? Jag orkar inte!!!!!!!!!!! Dessutom måste jag bestämma mig för några jävla distanskurser om jag nu vill läsa det (vilket jag vill), jag måste kolla mailen som jag inte gjort på flera dagar, jag skulle åka motorcykel med en på jobbet, men orkar inte och vill inte och har messat och sagt att jag inte hinner nu. Men hatar mig själv för att jag krånglar så mkt. Nu har säkert han jag ska åka med redan letat rätt på mc-ställ och hjälm och allt i onödan!!! Och så ställer jag in allt i sista sekunden!!!!!! ÅÅÅhhhh vad jag hatar mig själv!!!!!!! Usch jag vill dö nu nu NUUUUU NUNUNUNU!!!!! Jag vill inte leva en sekund till!!!!!
Usch vad jag hatar alla!!!! Kan inte alla bara lämna mig ifred!!!!!!! Alla bara ställer en massa krav men skiter i att jag mår jättedåligt, att jag inte orkar!!!!!! Jag bara hetsäter och gråter och gråter och gråter!!!! Jag är helt förtvivlad. Jag HATAR alla!!!! Jag vill att mamma ska komma och hämta mig och ta hand om mig!!!!!!
Jag klarar inte av allt!!!!!! Usch ta mig härifrån!!!
Jag måste vika all tvätt på min säng och det är hetsätningsmat överallt. Jag måste fixa nån matlåda till imorgon och jag måste till det där jävla NPU som ändå inte kan hjälpa mig. Har uppgifter därifrån också som jag inte har gjort!!!!!!!! Ååååå vad jag hatar dom!!!!!!!! Dom som ska hjälpa mig, men dom bara förstör!!!!!! Dom ställer också en massa krav som jag inte klarar av!!!!! Hur fan kan dom göra så!?!?!??! Hur kan dom vara så elaka!??!?!?! Så oförstående och så dumma när dom ska hjälpa mig????????
Och så måste jag gå till en jävla affär jättelångt bort bara för att köpa den hetsätningsmat jag måste ha den här veckan. Och jag orkar inte det!!! Jag hinner inte det!!!!!!! Men jag måste det annars tar jag livet av mig. Fast det gör jag ju ändå aldrig!!! Usch vad jag hatar mig själv!!! Jag orkar inte mer!! Jag gör inte det!!! Jag har sovit alldeles för lite inatt!! Jag borde få vara sjukskriven för det för jag orkar inte leva!!!!!!!!!!!!! Usch vad jag hatar allting!!!! Jag vill verkligen inte leva längre!!!! Snälla snälla gud jag orkar inte mer!!!!!!!!!!! Jag orkar inte mer!!
Usch vad jag hatar alla!!!! Kan inte alla bara lämna mig ifred!!!!!!! Alla bara ställer en massa krav men skiter i att jag mår jättedåligt, att jag inte orkar!!!!!! Jag bara hetsäter och gråter och gråter och gråter!!!! Jag är helt förtvivlad. Jag HATAR alla!!!! Jag vill att mamma ska komma och hämta mig och ta hand om mig!!!!!!
Jag klarar inte av allt!!!!!! Usch ta mig härifrån!!!
Jag måste vika all tvätt på min säng och det är hetsätningsmat överallt. Jag måste fixa nån matlåda till imorgon och jag måste till det där jävla NPU som ändå inte kan hjälpa mig. Har uppgifter därifrån också som jag inte har gjort!!!!!!!! Ååååå vad jag hatar dom!!!!!!!! Dom som ska hjälpa mig, men dom bara förstör!!!!!! Dom ställer också en massa krav som jag inte klarar av!!!!! Hur fan kan dom göra så!?!?!??! Hur kan dom vara så elaka!??!?!?! Så oförstående och så dumma när dom ska hjälpa mig????????
Och så måste jag gå till en jävla affär jättelångt bort bara för att köpa den hetsätningsmat jag måste ha den här veckan. Och jag orkar inte det!!! Jag hinner inte det!!!!!!! Men jag måste det annars tar jag livet av mig. Fast det gör jag ju ändå aldrig!!! Usch vad jag hatar mig själv!!! Jag orkar inte mer!! Jag gör inte det!!! Jag har sovit alldeles för lite inatt!! Jag borde få vara sjukskriven för det för jag orkar inte leva!!!!!!!!!!!!! Usch vad jag hatar allting!!!! Jag vill verkligen inte leva längre!!!! Snälla snälla gud jag orkar inte mer!!!!!!!!!!! Jag orkar inte mer!!
Jag mår inte alls bra. Har jordens ångest ...
Jag mår inte alls bra. Har jordens ångest och vet inte vart jag ska ta vägen. Vill bara hem hem hem! Orkar inte vara kvar på jobbet! Står inte ut med någonting!
Positiv helg?
Tänkte bara skriva lite och meddela att jag har mått väldigt bra sen igår kväll. Några sms av T igår på dagen gjorde mig väldigt glad, ett gjorde mig ledsen. Det som gjorde mig ledsen var "tjafset" om vilken tid han skulle komma hit. Jag kan inte bestämma mig, jag vet inte vad jag vill! Vill jag hinna städa innan han kommer? Kommer jag verkligen städa om han kommer sent, eller kommer jag bara hetsäta istället ändå?
Han kom vid sju sen iaf så vi kunde äta middag tillsammans. ♥ Ett mycket bra beslut, taget mest av honom.
Jag känner mig nästan sjukare idag tyvärr, men psykiskt har jag mått väldigt bra. Jag älskar T så mycket att jag nästan sprängs =). Smågrejer jag brukar irritera mig på annars berör mig knappt nu. Skumt. När tandkrämen inte var tillbakaställd i badrumsskåpet så poppade den där låten upp "...Men vad gör det om hundra år när allting kommer kring..." Haha, från julafton va? Och så känner jag bara mer kärlek istället! ♥
Jag måste ha glömt att ta Stratteran i torsdags morse. Har en sån där veckodoseringsask till tabletterna och när jag skulle ta tabletterna igår morse så fanns torsdagstabletterna kvar. Jag undrar om det var därför jag kände mig så jobbigt sugen och inte kunde stå emot hetsätning då? Fast Strattera är ju långtidsverkande, så det borde väl inte ha varit det...
Idag känner jag mig iaf inte sugen på nånting =). Har ätit en fet bacon- och fetaostomelett som T gjorde och kaffe med grädde till det. *Mums*. Är skönt mätt och inte ett dugg sugen på någonting. Perfekta maten.
Nu är T klar i duschen. Jag ska fixa till mig lite, och sen ska vi ner på stan en sväng.
Puss! ♥
Han kom vid sju sen iaf så vi kunde äta middag tillsammans. ♥ Ett mycket bra beslut, taget mest av honom.
Jag känner mig nästan sjukare idag tyvärr, men psykiskt har jag mått väldigt bra. Jag älskar T så mycket att jag nästan sprängs =). Smågrejer jag brukar irritera mig på annars berör mig knappt nu. Skumt. När tandkrämen inte var tillbakaställd i badrumsskåpet så poppade den där låten upp "...Men vad gör det om hundra år när allting kommer kring..." Haha, från julafton va? Och så känner jag bara mer kärlek istället! ♥
Jag måste ha glömt att ta Stratteran i torsdags morse. Har en sån där veckodoseringsask till tabletterna och när jag skulle ta tabletterna igår morse så fanns torsdagstabletterna kvar. Jag undrar om det var därför jag kände mig så jobbigt sugen och inte kunde stå emot hetsätning då? Fast Strattera är ju långtidsverkande, så det borde väl inte ha varit det...
Idag känner jag mig iaf inte sugen på nånting =). Har ätit en fet bacon- och fetaostomelett som T gjorde och kaffe med grädde till det. *Mums*. Är skönt mätt och inte ett dugg sugen på någonting. Perfekta maten.
Nu är T klar i duschen. Jag ska fixa till mig lite, och sen ska vi ner på stan en sväng.
Puss! ♥
Jag är så sjukt trött. Har väl sovit i sni...
Jag är så sjukt trött. Har väl sovit i snitt sex timmar per natt den här veckan. Jag orkar inte med det. Klarar inte av dagarna på jobbet med så lite sömn. :(
Åt helvete med allting!
Jag kommer väl göra slut med T igen i helgen. Varför tigger jag tillbaka honom när han gör slut, när jag ändå gör slut själv en vecka senare (eller tidigare för den delen ^^). Jag kan inte vara tillsammans med någon nu, det är ju uppenbart. Jag klarar inte ens av mig själv =(. Men är det inte när man mår så dåligt att man inte klarar av sig själv som man verkligen behöver någon annan?
Jag borde ju kunna tänka så här ist: Jag har inte hetsätit på en och en halv vecka, eller t o m nästan två veckor! Jag hetsäter väldigt sällan nuförtiden jämfört med förut. Ätstörningen blir bättre och bättre, det blir den. I princip alla har ju återfall. Säg en enda som inte har haft det? Det är alltså i princip omöjligt att bara bli frisk på stört. Så är det. Det är ett faktum.
Jag borde vara glad, inte halvt förtvivlad. Men jag mår inte bra. Jag mår så pass dåligt att jag inte orkar med min pojkvän. Jag orkar inte med mig själv och därför orkar jag inte med någon annan heller. Det är t o m lättare att inte orka med någon annan ^^. Att låta all ilska, frustration och besvikelse gå ut över den/de jag älskar mest. Det berör mig mest, och jag måste slå på mig själv. Jag hatar mig själv. Jag är så förbannat jävla värdelös!!
Jag har förstört allt! Jag förstör alltid allt!! Jag förstör för mig själv och jag förstör för de som bryr sig. Jag förstör det jag har förväntningar på. Jag vågar inte låta det bli misslyckat, eller att inte bli perfekt. Det är lika bra att sabba det redan innan då så att jag inte kan bli besviken sen..? Eller? Hur fan tänker jag egentligen? Är jag så rädd för att helgen ska bli misslyckad så att jag måste förstöra den redan innan den är här??
Det är jag som borde dö och inte min syster! Min syster har två små barn som behöver henne! Jag har ingenting att leva för. Varför är livet så orättvist?
Jag kan väl säkert skapa mig en mening med mitt liv. Jag borde väl kunna iallafall ^^. Men då behöver jag komma över min beslutsångest först och min tafatthet... Och hur fan gör jag det?? Jag är ju för fan född sån! Jag är född till en misslyckad idiot. Vad gör jag åt det? Hur gör jag något åt det? Vem kan svara på det?
Om jag åtminstone kunde sluta äta någongång. Om maten kunde ta slut så att jag kunde få gå och spy! Så att jag kunde få gå och sova...
Åt helvete med allting. Jag vill sova bort den här helgen. Jag önskar att jag kunde få sova bort den.
Jag borde ju kunna tänka så här ist: Jag har inte hetsätit på en och en halv vecka, eller t o m nästan två veckor! Jag hetsäter väldigt sällan nuförtiden jämfört med förut. Ätstörningen blir bättre och bättre, det blir den. I princip alla har ju återfall. Säg en enda som inte har haft det? Det är alltså i princip omöjligt att bara bli frisk på stört. Så är det. Det är ett faktum.
Jag borde vara glad, inte halvt förtvivlad. Men jag mår inte bra. Jag mår så pass dåligt att jag inte orkar med min pojkvän. Jag orkar inte med mig själv och därför orkar jag inte med någon annan heller. Det är t o m lättare att inte orka med någon annan ^^. Att låta all ilska, frustration och besvikelse gå ut över den/de jag älskar mest. Det berör mig mest, och jag måste slå på mig själv. Jag hatar mig själv. Jag är så förbannat jävla värdelös!!
Jag har förstört allt! Jag förstör alltid allt!! Jag förstör för mig själv och jag förstör för de som bryr sig. Jag förstör det jag har förväntningar på. Jag vågar inte låta det bli misslyckat, eller att inte bli perfekt. Det är lika bra att sabba det redan innan då så att jag inte kan bli besviken sen..? Eller? Hur fan tänker jag egentligen? Är jag så rädd för att helgen ska bli misslyckad så att jag måste förstöra den redan innan den är här??
Det är jag som borde dö och inte min syster! Min syster har två små barn som behöver henne! Jag har ingenting att leva för. Varför är livet så orättvist?
Jag kan väl säkert skapa mig en mening med mitt liv. Jag borde väl kunna iallafall ^^. Men då behöver jag komma över min beslutsångest först och min tafatthet... Och hur fan gör jag det?? Jag är ju för fan född sån! Jag är född till en misslyckad idiot. Vad gör jag åt det? Hur gör jag något åt det? Vem kan svara på det?
Om jag åtminstone kunde sluta äta någongång. Om maten kunde ta slut så att jag kunde få gå och spy! Så att jag kunde få gå och sova...
Åt helvete med allting. Jag vill sova bort den här helgen. Jag önskar att jag kunde få sova bort den.
Försent
Nu är det redan försent.
Frågan är bara vad jag ska köpa mer än bara glass och choklad. Ja, för bara glass och choklad kan man ju inte gå och köpa, det är alldeles för pinsamt. Det blir mindre pinsamt om man blandar ut det med tex ägg, sallad, kött och grädde kanske...
Ägg behövs ju alltid tex.
SUCK.
Det värsta är att jag är proppmätt. Jag vill inte ha nåt mer! Jag vill ha mindre. Jag vill ta ut det jag har i magen nu utan att behöva proppa i en massa till. Jag orkar inte! Jag är mätt! Jag vill inte!!
Frågan är bara vad jag ska köpa mer än bara glass och choklad. Ja, för bara glass och choklad kan man ju inte gå och köpa, det är alldeles för pinsamt. Det blir mindre pinsamt om man blandar ut det med tex ägg, sallad, kött och grädde kanske...
Ägg behövs ju alltid tex.
SUCK.
Det värsta är att jag är proppmätt. Jag vill inte ha nåt mer! Jag vill ha mindre. Jag vill ta ut det jag har i magen nu utan att behöva proppa i en massa till. Jag orkar inte! Jag är mätt! Jag vill inte!!
Tillbaka
Jag orkar inte mer! Jag vill bara gråta. Jag sitter och sörjer dåtid. Förr. Det som har varit. Jag kollar på gamla bilder och önskar att jag kunde spola tillbaka tiden.
Bilder från tiden med mitt ex. Filmer från hans trubadur-spelningar som jag var med på. Han spelade i princip varannan helg. De helger jag var med honom (de andra hade han sin son på, sonen jag aldrig hann träffa innan det tog slut). Vi drack massor. Jag var alltid full, men jag hade jäkligt roligt då.
Ibland hatar jag att T kanske fortfarande läser här ibland. Jag kan ju inte skriva vad jag vill, vad jag känner för.
Jag saknar iaf då och jag hatar nu. Jag vill att någon ska se mig, vara med mig, ta hand om mig och älska mig! Jag hatar att vara ensam.
Jag älskade T igår. Jag älskade honom idag också. Men helt plötsligt känner jag mig inte lika säker på om jag är kär längre. Antar att det beror på att jag mår pissdåligt. Mår jag bra sprudlar kärleken i mig. Mår jag dåligt känner jag mig likgiltig eller hatar.
Nu känns allt som är, värdelöst. Jag vill inte vara här. Jag vill sova. Jag vill ha ett roligare liv. Som förr. Men hur kommer jag dit igen? Allt har blivit så komplicerat. Bara att gå ut och festa en kväll har blivit ett alltför stort och jobbigt projekt. Varför är det så? Varför orkar jag inget längre? Jag har tröttnat på livet. Redan.
Jag har iaf inte hetsätit, men jag bryr mig inte. Vad spelar det för roll? Allt är förjävligt ändå. Man kan tro att jag inte har någon pojkvän heller. Han syns iaf inte och hörs inte. Jag är ensam och jag tycker inte om det.
Bilder från tiden med mitt ex. Filmer från hans trubadur-spelningar som jag var med på. Han spelade i princip varannan helg. De helger jag var med honom (de andra hade han sin son på, sonen jag aldrig hann träffa innan det tog slut). Vi drack massor. Jag var alltid full, men jag hade jäkligt roligt då.
Ibland hatar jag att T kanske fortfarande läser här ibland. Jag kan ju inte skriva vad jag vill, vad jag känner för.
Jag saknar iaf då och jag hatar nu. Jag vill att någon ska se mig, vara med mig, ta hand om mig och älska mig! Jag hatar att vara ensam.
Jag älskade T igår. Jag älskade honom idag också. Men helt plötsligt känner jag mig inte lika säker på om jag är kär längre. Antar att det beror på att jag mår pissdåligt. Mår jag bra sprudlar kärleken i mig. Mår jag dåligt känner jag mig likgiltig eller hatar.
Nu känns allt som är, värdelöst. Jag vill inte vara här. Jag vill sova. Jag vill ha ett roligare liv. Som förr. Men hur kommer jag dit igen? Allt har blivit så komplicerat. Bara att gå ut och festa en kväll har blivit ett alltför stort och jobbigt projekt. Varför är det så? Varför orkar jag inget längre? Jag har tröttnat på livet. Redan.
Jag har iaf inte hetsätit, men jag bryr mig inte. Vad spelar det för roll? Allt är förjävligt ändå. Man kan tro att jag inte har någon pojkvän heller. Han syns iaf inte och hörs inte. Jag är ensam och jag tycker inte om det.
Dagens
Vikt: 62,0 kg
Motion: 35+10 min promenad
Frukost: 80 mg Strattera, 2 kapslar omega-3, 2 ägg m kaviar, te m grädde o kokosfett
Fm-fika: 1 kopp kaffe m grädde
Lunch: Smörgåstårta, ostrullar, lite sallad, tomat o gurka
Em-fika: 1 kopp kaffe m grädde, 1 glassbåt
Middag: Smörgåstårta, ostrullar, tomat, gurka, 1 ägg, lite sallad
Kväll: te m grädde, kakao- o gräddgegga
+ vatten (såklart), 1 tbl Bafucin, 2 sockerfria tuggummin (om man nu ska vara superexakt och jättepetig ^^)
Usch!!! Det känns inte bra!! =(( Alldeles för mkt bröd idag. Och alldeles för mkt SUG. Orka stå emot. Orka något. Sova. Dö.
Motion: 35+10 min promenad
Frukost: 80 mg Strattera, 2 kapslar omega-3, 2 ägg m kaviar, te m grädde o kokosfett
Fm-fika: 1 kopp kaffe m grädde
Lunch: Smörgåstårta, ostrullar, lite sallad, tomat o gurka
Em-fika: 1 kopp kaffe m grädde, 1 glassbåt
Middag: Smörgåstårta, ostrullar, tomat, gurka, 1 ägg, lite sallad
Kväll: te m grädde, kakao- o gräddgegga
+ vatten (såklart), 1 tbl Bafucin, 2 sockerfria tuggummin (om man nu ska vara superexakt och jättepetig ^^)
Usch!!! Det känns inte bra!! =(( Alldeles för mkt bröd idag. Och alldeles för mkt SUG. Orka stå emot. Orka något. Sova. Dö.
Jobbig kväll
Usch (börjar väl bli mitt vanligaste ord nu?), jag mår inte bra. Idag har jag haft ont i halsen och i eftermiddag har jag börjat känna mig sjuk. Jag fattar inte varför jag måste utmana mig själv med att köpa hem bröd =/. Eller jo, det var ju bara för att det var ett erbjudande att köpa två brödpåsar billigare. Suck.
Idag har jag ätit smörgåstårta till lunch OCH till middag. Tog dessutom om till middagen. Nu sitter jag här med jordens ångest, ensamast i världen (nej?) och har ett sånt satans hetssug. Jag vet verkligen inte hur jag ska göra. Det skulle vara så skönt att bara få hetsäta nu. Samtidigt är det så jobbigt för då vill jag gå och handla glass och choklad också, och jag jobbar ju imorn och kommer komma isäng alldeles för sent. Inte bra. Bara jobbigt.
Men hetskänslan finns kvar. Antagligen kommer den förfölja mig till imorgon och till på fredag och över helgen, ja så länge det där jävla skitbrödet finns kvar i min lgh. Orkaaa!!!!!! Jag hatar detta! Jag orkar inte! Jag vill inte! Jag vill bara sova! Jag vill sluta jobba! Bara sova. Bara slippa allt.
Tankarna trasar sönder mig. Tänk att tankar och känslor kan ha sån makt! De är starkare än allt annat.
Tänk om jag skulle få hetsäta nu, imorgon, på fredag och hela helgen! Vad underbart det vore! Bara jag och maten. Tänk att få slippa all annan skit!! Maten är god, lugn och snäll. Den tar bort alla onda tankar och känslor. Jag får bara vara ifred. Jag slipper göra något! Kan något verkligen slå det??
Idag har jag ätit smörgåstårta till lunch OCH till middag. Tog dessutom om till middagen. Nu sitter jag här med jordens ångest, ensamast i världen (nej?) och har ett sånt satans hetssug. Jag vet verkligen inte hur jag ska göra. Det skulle vara så skönt att bara få hetsäta nu. Samtidigt är det så jobbigt för då vill jag gå och handla glass och choklad också, och jag jobbar ju imorn och kommer komma isäng alldeles för sent. Inte bra. Bara jobbigt.
Men hetskänslan finns kvar. Antagligen kommer den förfölja mig till imorgon och till på fredag och över helgen, ja så länge det där jävla skitbrödet finns kvar i min lgh. Orkaaa!!!!!! Jag hatar detta! Jag orkar inte! Jag vill inte! Jag vill bara sova! Jag vill sluta jobba! Bara sova. Bara slippa allt.
Tankarna trasar sönder mig. Tänk att tankar och känslor kan ha sån makt! De är starkare än allt annat.
Tänk om jag skulle få hetsäta nu, imorgon, på fredag och hela helgen! Vad underbart det vore! Bara jag och maten. Tänk att få slippa all annan skit!! Maten är god, lugn och snäll. Den tar bort alla onda tankar och känslor. Jag får bara vara ifred. Jag slipper göra något! Kan något verkligen slå det??
