Livet. Maj 17, 2012
Sov till halv fyra idag =O. Somnade framför en film vid halv tolv. Vaknade halv ett, gick upp och borstade tänderna och tvättade av mig sminket och gick och la mig. Sen vaknade jag kl 14 och sen nästa gång vid 15.30! Jag tror jag har jordens sömnbrist. Jag hade kunnat somna om igen, men gick upp ändå upp som tur var.
Hatar att sova bort dagarna. Men det blir så när jag bara sover 6-7 timmar på vardagarna. Vanligast är ca 6-6,5 timmar =/. Inte bra. Tror jag har ett stort sömnbehov. Runt 10 timmar. Även om ingen tror mig..
Tänkte verkligen försöka sluta hetsäta 1 maj. Gick såklart inte. Tänkte att jag MÅSTE sluta hetsäta när jag fyllt 30 år, eftersom jag typ lovat mig själv att ta livet av mig annars. Tror ni det gick? Haha, nej. Såklart inte.
Har väl typ hetsätit som vanligt efter det. Haft uppehåll max 3-4 dagar och sen hetsätit igen. Blir jämt förstoppad när jag äter bra, jävligt jobbigt. Magen sväller upp som en ballong och gör ont.
Nu har jag faktiskt inte hetsätit sen i söndags. Dvs fjärde dagen idag. Har varit halv-förstoppad till idag också, men nu känns det ganska bra. Förutom att jag sov mer än halva dagen då.. =/
Har velat hetsäta varje kväll. Har överätit lite varje kväll, men har kunnat sluta och gå och lägga mig, och det är väl bra det iaf.
Jag måste sluta att äta framför TV:n. Jag måste sova mer!! Jag är HELT slut efter mina långa jobbiga jobbdagar, så jag orkar liksom ingenting annat än att fixa nåt snabbt att äta och sen sätta mig framför TV:n. Tyvärr.
Jävla skitliv.
Jag saknar en pojkvän så otroligt mycket.
Den enda medicin jag tar nu är Voxra. Den gör så att jag inte vill ta livet av mig verkar det som. Den håller mig antagligen ifrån den där djupa deppigheten, trots sömnbristen och hetsätningarna. Bra eller dåligt, jag vet inte.
Jag hatar jobbet, men gillar det samtidigt lite. Det är alldeles för krävande och jag är alldeles för långsam och trög =(. Samtidigt tycker jag att alla andra gör saker dåligt och inte bryr sig om vissa viktiga saker, så det känns ändå som jag behövs liksom.. Jaa, allt känns alltid så dubbelt. Jobbigt.
Jag önskar att jag kunde bli lycklig ensam. Gilla mig själv, gilla mitt liv. Göra mitt liv värt att leva osv..
Men hur lätt är det? Nej jag vet, klart det inte är lätt. Klart man måste kämpa, bla bla bla..
Men hur fan orkar man det? Jag orkar inte det!! Orkar inte!! Och jag tror inte på det heller! Jag tror inte att alla kan bli lyckliga ensamma. Jag tror inte att jag kan det. Och hur ska jag orka kämpa för något jag inte tror på??? Nä, det går inte heller.
Jag är inte gjord för att vara ensam. Jag behöver en partner. Jag behöver ha någon att älska och som älskar mig tillbaka. Jag är beroende av det. Kanske är alla det trots allt? Men kanske klarar sig vissa bättre och vissa sämre själva? Jag mår urdåligt ensam =(. Samtidigt är jag typ omöjlig att leva med och tycker att alla andra idioter typ ^^. Men jag tror ändå att jag har blivit bättre på att försöka acceptera andra... Om det kan vara någon tröst för mig själv.. Suck.
Stod emot en kaka igår och påskgodis idag....
Stod emot en kaka igår och påskgodis idag. Ingen bra kväll dock. Såå trött, och sugen.. Vet inte om jag orkar stå emot allt påskgodis på jobbet imorn. Hatar påsken. Skulle vilja vara hemma och hetsäta alla de fyra lediga dagarna under påsken..
Fet
Är nog det mesta jag vägt sen precis innan jag började spy. Då vägde jag drygt 70 kg. Usch.
Har hållit mig strax över 60 kg länge, men nu har jag bara gått långsamt uppåt de senaste veckorna/månaderna. USCH. Det ska jag vända nu! SÅ det så.
Mätte mig också för första ggn i mitt liv:
Midjemått: 73 cm
Navelmått: 83 cm
Höftmått: 88 cm
Rumpmått: 101 cm
Lårmått: 59 cm
Armmått: 30 cm
Under bysten: 74 cm
Över bysten: 85 cm
Jahopp, det säger mig inte så mycket eftersom jag aldrig mätt mig förut och inte jämfört med andra heller. Men kan ju vara kul att se skillnaden om jag kan gå ner i fettvikt och bygga lite muskler! =)
1 April
Jag har det. Igen. Undar vilken i ordningen det är. 77:e kanske? =P El snarare 177:e... Suck.
Vissa av alla dessa omstarter har jag känt mig väldigt osäker. Har inte hunnit äta allt jag skulle innan och det känns verkligen inte bra. Vissa av gångerna har känts jättebra. Jag har nästan trott att jag faktiskt ska klara det denna gång ^^. Rätt löjligt. Men ni vet, känslor är känslor.
Den här gången känns ganska bra. Inte helt bra tyvärr, men ändå väldigt bra just nu.
Jag har inte hunnit äta allt jag skulle. Igår kväll när jag ätit upp all skit fick jag trycka i mig en påse mandel, det sista av den turkiska yoghurten, lite créme fraiche och fyra kiwi, i brist på annat =/.
Min lägenhet ser ut som, jaa, jag vet inte vad. Det börjar snart likna ett hem som ur den där TV-serien vad-den-nu-heter. Typ samlare-nånting. Man får gå i gångar genom alla prylar. All skit. Alla dammråttor. Allt papper ÖVERALLT. Och i köket får man försöka stapla alla äckliga gamla tallrikar med mögliga matrester för att få nånstans att ställa sitt glas eller tallrik. Äckligt. Vidrigt. Det är hemskt att ha det så. Det är hemskt att inte orka ta tag i något.
Men idag då. I natt har jag sovit i tio timmar. Inte för att det räckte. Hade nog kunnat sova hela dagen. Snoozade en timme, men sen gick jag upp. Duschade och tvättade håret och rakade benen. Äntligen. Sen började jag ta tag i disken!! Har väl kanske diskat en fjärdedel nu. Diskstället är fullt och resten står i staplar och högar. Har iaf torkat av spisen och en del av diskbänken. Och sköljt av det mesta, så det är inte lika äckligt längre.
Blev aldrig hungrig men lagade omelett nu iaf och har ätit en rejäl bit mat.
Känns såååååååå underbart skönt att inte vara hungrig eller sugen eller stressad. Jag känner mig hyfsat lugn. Det är väl den där känslan av "Omstart". Den där känslan av att ha bestämt mig för att inte gå och köpa någon vidrig hetsmat. Det är så skönt att slippa. Skönt att slippa oroa mig och fundera på vad jag ska köpa idag. Hur jag ska göra osv osv. De här dagarna när jag slipper det där, de där tankarna, de dagarna är så sköna. "Normala" människor har väl sådana här dagar jämt antar jag. De går inte och oroar sig för vad de ska köpa för mat. Är stressade och tänker konstant på vad de ska äta och inte äta. Fan vad skönt det måste vara. Rena rama semestern, varje dag.
Ja, visst vet jag att andra är stressade också, av andra orsaker. Men jag tror att många bulimiker kan vara stressade av annat, jobb, vardag, PLUS dessa konstanta oroande mattankar. Räcker gott att vara stressad över jobb och skit. Bulimiker borde bli utbrända hur lätt som helst. De som inte blir det kanske är rätt starka ändå? Senaste veckorna har jag nog känt mig på gränsen. På gränsen att inte orka längre. Att börja gråta på jobbet. Av utmattning och trötthet. Usch.
Jag MÅSTE börja laga egen mat och jag MÅSTE gå och lägga mig i tid. Om jag inte klarar av att hinna sova åtta timmar, så åtminstone sju! (Eg behöver jag väl tio, men det är omöjligt på vardagarna =/).
Jaja, är det någon som vill köra stenhårt en månad nu? Att inte hetsäta och spy på en hel månad? Haha, jag vet att jag är dum i huvudet. Det funkar aldrig att sätta upp såna här regler. Men det funkar inte att inte göra det heller!! Mitt liv funkar inte hur jag än gör =(. Jävla skitliv.
Nä, ska försöka att inte tänka så eländigt nu. Nu när jag har den där bra känslan. Känslan av att hetsen är låååångt borta. Har ingen lust alls att äta något onyttigt. Inte den minsta lust =). Nope.
En månad borde ju inte vara någonting! En enda månad. Sen kan jag vräka i mig vad jag vill!! Om jag bara kan klara en månad utan mjöl/gluten. Jag vill pröva! Jag vill se hur jag mår! Så svårt kan det väl inte vara. Det ska vara min enda regel. Inget gluten på hela april.
Mitt liv är totalt meningslöst. Antingen m...
Mitt liv är totalt meningslöst. Antingen måste jag göra det meningsfullt eller ta livet av mig. Vem orkar leva ett meningslöst liv? Det är så svårt. Varför måste det vara så? Varför har vissa det svårare än andra? Ja, jag tror att det är så... Om man är en sån person som har extremt svårt att klara sig själv. Svårt att göra sitt liv bättre. Är det inte bara lättast att ta livet av sig då? Varför inte välja den lätta utvägen? När man är död är man ju död. Suck. Jag önskar att jag inte var som jag är. Men jag kan inte ändra mig. Jag orkar inte. Orkar inte kämpa. Orkar inte försöka. Jag orkar bara inte mer. Jag sover för lite. Jag har jordens sömnbrist. Blir väl deppig av det. Jag har börjat hata mitt jobb och alla runt omkring mig. Det förstör mitt liv. Om jag ska klara av det måste jag jobba dygnet runt. Vem orkar jobba dygnet runt? Jag vill inte leva längre. Jag vill inte vakna imorn. Jag orkar verkligen inte med en dag till. Orkar inte. Har inte diskat på flera veckor, och jag orkar verkligen inte ta tag i det nu. Jag saknar T så att det gör ont. Jag ville ha två barn innan trettio. Ändå gjorde jag abort när jag var tjugoåtta. Hur kan man ta ett sånt idiotiskt beslut? Nu är det försent. Skulle ta livet av mig innan jag fyllde trettio om jag inte lyckats bli av med bulimin. Nu har jag bara en enda månad kvar!! En månad. Om jag ska kunna ta livet av mig måste jag sluta med Voxran så att jag blir riktigt deppig, och sådär förtvivlad, igen. Tänker på det varje dag. Slits itu av min obeslutsamhet. Hinner aldrig bestämma mig, jobbar ju hela tiden!! Jobbet förstör mitt liv. Hinner och orkar inte laga mat. Köper onyttig mat ute och får ondare och ondare i magen varje dag. Är nåt jävla fel. Äter bakverk och godis jämt. Blir fetare och fetare. Jag orkar inte leva så här. Jag måste göra något. Leva i nuet. Försöka må bra varje minut. Men jag orkar inte. Jag kan inte. Jag vill dö. Jag vill inte vakna imorgon.
Sitter ute på balkongen och äter frukost. ...
Sitter ute på balkongen och äter frukost. Nästan för varmt! Så underbart! Enda felet är att jag sitter här ensam. Hade jag haft en pojkvän hade det nog inte kunnat bli bättre! Önskar att jag kunde ta en bild på min soliga balkong, omelett och kaffe, men mitt minnet är fullt och jag vill inte radera ngn bild 0:). Vet att jag inte bloggat på evigheters evighet :$, men har så SJUKT mkt på jobbet nu :-S. Har inte diskat på flera veckor heller. Borde ta en bild på det eländet också.. Har gått upp några kilo också. Fattar inte hur jag kan leva med det. Eller, det kan jag knappt :-(. USCH! Det är vidrigt. Kommer knappt i några kläder längre. Hatar det. Och nu när det blir vår och varmare och allt. Usch, usch, usch. Jaja, nu är det iaf sol, och jag ÄLSKAR solen!!<3
Snabbt inlägg
Har visst inte bloggat på evigheter nu ige...
Har visst inte bloggat på evigheter nu igen. Min syster dog förra torsdagen, två dagar före julafton. Bra att hon inte dog på julafton iaf, för barnens skull :-(. Suck. Livet är så orättvist! Jag önskar er ett gott nytt år iaf! Ett år som blir mkt bättre än det som varit. Kramar till er! <3
Usch vilken hemsk vecka. Tror att jag har ...
Usch vilken hemsk vecka. Tror att jag har hetsätit varje kväll. Sovit alldeles alldeles för lite. I natt gick jag och la mig halv fem på morgonen och gick upp nio. Ska till Sthlm som vanligt. På kalas. Orka. Jag vill hem igen och sova. Eller hetsäta mig till döds kanske. Fast jag har ju ingen direkt dödslängtan längre tack vare(?) Voxran. Jag gick upp till en hel tablett av den där anti-alkoholistmedicinen förra helgen, men det har inte hjälpt ett skit, så idag bytte jag tillbaka till Medikinet (eller vad den nu heter). Det är ju så jävla mkt adventsfika och skit nu. Åt julbord med jobbet härom kvällen. Jag avskyr bufféer.. Suck. Tänk om jag inte klarar att leva normalt utan någon Concerta-liknande medicin :-/. Jag får ju så hög puls av en sådan, och fastnar i saker som att sitta och riva sönder sår tex. Var på en föreläsning om att tänka positivt i veckan. Halvbra. Höll inte med om allt, men visst borde jag försöka tänka mer positivt, och sätta upp tydliga mål, det är tydligen jätteviktigt om man ska lyckas med det man vill. Suck. SUCK. Jävla skitliv.:-(
Jag undrar hur svårt det är att hitta en k...
Jag undrar hur svårt det är att hitta en kille som känner sig lika ensam som jag, när inte tjejen är med. Jag vill hitta en kille som inte kan få nog av mig och vill vara med mig jämt. Det kan väl inte vara för mkt begärt, när han får samma sak tillbaka? Jag känner mig halv utan en kille, jag vill ha en partner att älska och jag vill bli älskad av en partner. Jag vill inte att min syster ska dö. Jag vill dö istället för henne. Varför måste livet vara så orättvist? Varför kan jag inte bara sluta att hetsäta? Jag började ju bara en gång.. Varför måste allt vara så svårt? Hur ska jag träffa den som vill vara med just mig resten av livet? Världen är ju så stor. :-/ Det finns för många människor. Alldeles, alldeles för många.
Vecka 44 och 45
Ska till Sthlm och festa med en gammal kompis. När jag gick upp för två timmar sen så var jag sååå trött och hade verkligen ingen lust alls att åka nånstans. Ville bara lägga mig igen och försvinna typ. Sova mig igenom resten av livet el nåt.
Nu har jag ätit frukost och druckit kaffe och känner mig lite bättre. Dock är det kallt ute och det är bara sommardäck på bilen (lånar mammas). Vill hellre ta buss el tåg till Sthlm, men måste hämta mamma imorn, så det är tänk att jag ska ta bilen.
Förra helgen träffade jag min förrförra pojkvän i Sthlm! Sov halva dagen på lördagen sen hetsåt jag och sen kom jag inte iväg förrän typ halv åtta på kvällen! Träffade xxT först kl 24 =P. Vi drack en massa drinkar på ett ställe och åkte sedan hem till honom och hade sex. Som förr.
Har tänkt på honom varje dag den här veckan. Inte bra? Jag vet inte. Jag vet ingenting.
Ska nog sova hos honom i natt också. Borde åkt upp redan igår. Är jämt så sen och sen hatar jag mig själv för att jag aldrig kommer iväg och missar en massa tid.
Livet är förjävligt, är det inte det? Kommer säkert ha kul ikväll dock. Om jag bara får supa mig stupfull... eller åtminstone lagom full ^^. Suck.
Vill måla naglarna också, men när fan ska jag hinna det!?!??! Har velat det hela veckan, i flera veckor, i flera månader! Ändå har jag fortfarande inte gjort det. Är inte det sjukt?
Tur att jag kommer iväg till jobbet iaf. Det är det enda jag klarar av =(.
Jo just det, det viktigaste och största av allt:
Igår var jag och handlade efter jobbet (hade skjutit på det in i sista sekund också, borde gjort det för flera dagar sen ^^). Det var en massa rabatt på choklad och skit. Fatta hur länga jag stannade i affären.. ångest. Köpa eller inte köpa, köpa eller inte köpa, köpa eller inte köpa? Jag köpte ost, turkisk yoghurt, duschkräm, kattsand, MEN INGEN CHOKLAD! Jag hade en sån jävla ångest (el vad fan det nu är). Det var så SVÅRT. För många andra verkar det säkert sjukt att en sådan sak kan vara ett problem. För mig är det ett av de största problem som finns. Extrapriser, erbjudanden. Jag hatar dem och samtidigt gillar jag dem. Men de ska vara på BRA saker. Extrapris på choklad och onyttigheter är såååå jävla svårt att låta bli. Jag tänker att jag ska passa på att hetsäta.
Igår tänkte, och tänkte och tänkte jag, funderade och funderade. Oron grävde i mig. Jag gick runt i affären. Fram och tillbaka, runt runt. Hur ska jag göra, hur ska jag göra?? Och sen tillslut så betalade jag mina bra grejer och köpte inget onyttigt alls. Helt sjukt. Grejen är den att jag hade ätit en onyttig grej på fikat på jobbet tidigare. Då blir det ju extra svårt när jag redan "sabbat" dagen lite grann. Jag måste nog tacka den här vidriga medicinen jag tar. Får hög puls och fastnar i saker. Fastnar i dåliga vanor och får ingenting vettigt gjort (den borde typ funka precis tvärt om, men gör inte det på mig =(..). MEN, den gör något litet med aptit och sug hos mig. Tror jag.
SUCK.
Jag har inte hetsätit iaf. Inte på typ en vecka.
Tyvärr är jag på uselt humör och min mage är fet som satan. Tror det beror på att jag ska ha mens snart. Jag hatar det. Har faktiskt haft ett satans godissug de senaste dagarna =(. Allt skulle kännas mkt bättre om jag bara köpte den där skiten och hetsåt! Varför måste allt vara så jobbigt!? Jag vill sluta hetsäta, ändå vet jag att jag mår bättre (för stunden) om jag gör det.
Jävla skitliv. Jag vill ha en pojkvän. NU.
Nagellack och livet
Jag känner mig så utlämnad nu när mina syskon hittat hit. Dock har de ju lovat att inte läsa här mer, men jag kan ju aldrig veta säkert =/.
Kände bara för att skriva några ord här igen. Har verkligen sjukt mkt att göra på jobbet nu och hinner inte med någonting annat än det nödvändiga på vardagarna.. Igår kväll var ett par vänner här och kollade på Idol. Jättetrevligt =). Vi åt thailändsk hämtmat.
Hetsåt när de åkt hem. La mig kl 04. Tvingade mig upp efter kl 14 när jag snooze:at väckarklockan säkert fem ggr =(. Är det normalt att fortfarande vara dödstrött efter 10 timmars sömn? Jag skulle kunna sova hela helgen igenom. Min kropp skulle gärna gå och lägga sig igen nu. Trots att jag varit uppe i ett par timmar och ätit frukost.
Konversation på msn nyss:
, såg flera st där häromdagen som jag vill ha... dock har jag två stora necessärer fulla med nagellack i en flyttkartong ^^ så det är vääääldigt onödigt.. jag undrar om det finns nån slags nagellackshyllor att köpa.. har aldrig sett det.. jag skulle vilja ha typ ett sånt där.. vad heter det, kasthylla tror jag, med små fack... skulle nog var perfekt, har sett ett par på blocket nån gång..Jag har den där känslan (lite samma som hetsätning ger kanske??) att om jag köper de där nagellacken så känner jag tillfredsställelse. Shoppingmissbruk, matmissbruk, sockerberoende, alkoholmissbruk, drogberoende... same shit, right?
Suck.
Ikväll är det tänkt att jag ska festa. Jag vill det. Jag vill ha kul. Träffa folk. Bli full. Dansa. Tror jag. Jag har velat det hela veckan iaf. Men nu... nu vet jag inte längre. Det lockar nästan mer att åka och köpa tekakor och glass och godis... Jag är så trött. Jag orkar inte diska och städa. Hur fan orkar folk?
Men jag har ätit en bra frukost nu, trots att jag tänkte tekakor redan i sängen. Men de där tankarna/suget är inte helt borta, bara undanskuffat till ikväll/natt kanske, eller imorgon? Tyvärr.
Jo just det, har träffat läkaren på NPU igen och fått en ny medicin. Jag sa att bulimin är det värsta just nu och han verkar verkligen vilja hjälpa mig på nåt sätt. Jag fick ju så jobbiga biverkningar av Concerta i vintras tyvärr (de hjälpte ju mot bulimin). Så nu har jag fått nåt liknande men en annan medicin och lägre dos. 10 mg Medikinet. Började i måndags (men skippar helgen). Har faktiskt inte hetsat i veckan.. fast gjorde ju det igår då, men en gång på en vecka är ju inget ^^.
Min syster är sjuk nu. För sjuk.
Mamma bor där ett par veckor och jag har hennes bil =P. Hon har nämligen opererat ögat och kan inte bo hemma och inte köra bil på ett tag.
Jepp det var det. En liten statusrapport och ett livstecken ^^.
Kram <3
Ny mobil =)
Bulimi
Vilken sjuk "sjukdom" eg. Jag sitter och proppar i mig framför TV:n. Jag är redan fullproppad, men jag trycker i mer fullkornsbröd och havregrynsgröt med russin och grädde.. (ja ni vet ju, man tager vad man haver). Klockan är snart 23, skynda skynda, filmen slutar strax. Jag måste ju upp och jobba imorn! Måste lägga mig före tolv idag.. måste måste måste. Samma visa varje kväll, och sen sitter jag på möten och kämpar med att hålla ögonen öppna. Det är så jävla jobbigt.
Det är skrattretande på ett sätt när jag tänker på det, men samtidigt så sorgligt och förskräckligt att jag vill dö. Eller, jag vill inte dö längre(!). Voxran verkar göra sitt. Men det är ju inte direkt ett liv jag önskar mig själv om jag säger så. Ändå gör jag livet till detta. Äta, spy, sova för lite, jobba jobba jobba, jättetrött, munsår, ont i huvudet. Jag orkar fan inte ens cykla till jobbet snart. Det känns som hela jag förtvinar, fast ändå sväller liksom ^^. Till och från. Efter några dagars uppehåll från den här skiten så känner jag mig lite bättre, men sen börjar det om. Samma visa. Om och om och om och om och om och om och om och om igen. Dag efter dag. Kväll efter kväll. Månad efter månad. År efter år. Kul. Kul liv.
Varför varför varför varför!?!?!
Eller kanske snarare, varför gör jag det till ett sådant?
Varför? Och vad kan jag göra åt det?
Jag önskar att jag bara kunde ge upp.
