Aspergers

Har precis haft boendestöd. Killen som var här tipsade om Paula Tilli. Har inte hört talas om henne tidigare (inte vad jag kommer ihåg iaf), men hittade direkt ett par intressanta inlägg på hennes sida:
http://blogg.aspiration.nu/
 
http://blogg.aspiration.nu/10-fakta-som-alla-borde-kanna-till-om-aspergers-syndrom/
 
"6. Att jag är en bra lyssnare och har extremt lätt för att få kontakt med nya människor betyder inte att jag skulle ha en mild form av Aspergers syndrom. Jag har lika mycket asperger som många av dem som har svårt för ögonkontakt och inte har lika lätt att uttrycka sig som jag. Många av oss har en ojämn begåvningsprofil, och just mina svårigheter råkar vara av en sådan art som inte syns utanpå, men jag är ändå av ett lika stort behov av boendestöd som många andra!"
 
"9. Många aspergare tycker att vanliga vardagliga saker tar väldigt mycket energi, och därför orkar vi inte alltid lika mycket som andra människor. Jag orkar exempelvis inte plocka upp posten från hallgolvet oftare än en gång i veckan eftersom det förbrukar så pass mycket energi. Men det handlar inte om lathet utan just om ork. Det är viktigt att förstå att det finns gradskillnader i trötthet och ork, precis på samma sätt som det finns gradskillnader i smärta. Man kan ju inte jämföra ett vanligt magknip med den smärta som en födande kvinna upplever, och på samma sätt bör man inte säga till oss: ”men jag känner mig också trött efter jobbet”. Om vi blir pressade att klara av allt som ni neurotypiker klarar av, finns risken att vi går in i väggen."
 
"10. Aspergers syndrom innebär även styrkor för många av oss. Läs gärna Tony Attwoods positiva Aspie-kriterier. Vissa är exempelvis extremt duktiga på smådetaljer och kan vara därför förvånansvärt duktiga på arbeten som kräver uthållighet och noggrannhet. Vissa har enormt mycket drivkraft. Tack vare min drivkraft och förmåga att fokusera lyckades jag exempelvis skriva min debutbok på tre månader. Vissa har specialtalanger utöver det vanliga, och många är pålitliga och mycket plikttrogna. Mycket bra egenskaper som efterfrågas i arbetslivet!"
 
http://habilitering.se/autismforum/leva-med/styrkor-och-svarigheter/att-planera-sin-tid
Tja, det här är jag i ett nötskal =/:
"Tid för mig är lika med stress. Jag skulle vilja ha 48 timmar per dygn för att kunna ägna mig åt allt jag vill i lugn och ro. Det irriterar mig att det till och med går åt tid till att sova. Hur skönt det än är tycker jag att det tar alldeles för mycket tid från allt som måste göras. Men egentligen är det inte så mycket som måste göras. Det är bara jag som förstorar upp saker för att jag inte kan konsten att prioritera."

Östrogenbrist

HIttade denna info idag:
 
"Stress kan också orsaka hormonell obalans, eftersom, för att unga kvinnor med låga östrogennivåer prova avslappningsövningar. Fatta korrekta beslut om livsstil skulle säkert hjälpa."
http://omhalsa.info/kvinnors-halsa/laga-nivaer-av-ostrogen-i-unga-kvinnor.php
 
"Flertalet terapeuter och läkare arbetar även med tillförsel av bioidentiska hormoner, vilket minskar symtom och problembild relativt snabbt. Det som dock förbises i detta sammanhang, är själva orsaken till att bristen uppstått från början. Det är alltid viktigt att först veta anledning till en brist, innan man påbörjar en behandling som släcker de symtom som orsaken bidragit till.
Läs mer om hormonell obalans i artikeln om sköldkörteln och binjureutmattning."
https://kurera.se/hormonella-obalanser-hos-kvinnor/
 
"För gott resultat bör näringsterapin kompletteras med stresshantering, där stressrelaterade situationer elimineras och kombineras med meditation, avslappning, mental träning eller liknande avstressande former. Vid större problematik är det god ide att uppsöka en duktig näringsterapeut som kan hjälpa till med rekommendationer och doseringar."
https://kurera.se/allt-fler-far-skoldkortel-och-binjureutmattning

Östradiolbrist

Suck. Jag har så himla mkt att blogga om, ändå orkar jag inte ta tag i det. Fick tvinga mig in här nu.
 
Iaf; Förra helgen så hetsåt jag, eller överåt rejält iaf och var uppe hela natten. Kom tillbaka på banan direkt dagen efter, så det var verkligen inte hela världen. Dessutom var det mer att jag fortsatte äta på kvällen, saker jag hade hemma (köpte alltså inte godis eller nåt sånt). Åt "chokladbollssmet" på havregryn, dadlar, smör och kakao. Men det var i min ensamhet och jag kunde inte riktigt sluta (hämtade/gjorde mer och mer). Alltså sjukligt beteende.
 
Jag har funderat på orsaker och jag pratade med min sponsor dagen efter om det. Tror det beror på stress. Har inte gjort "det jag ska" i 12-stegs programmet. Inte varit närvarande och jobbat på min andlighet. Inte ringt in på kvällsmöten som jag brukar. Prioriterat fel helt enkelt. "Helt enkelt" att konstatera, men såklart inte "helt enkelt" att göra.
 
Behöver också hålla mig till min matplan (som dock är väldigt fri). Men grundtankarna i den är viktiga. Jag måste lita till min magkänsla. Jag är ute på hal is när jag blandar i smör i maten tex. Tillsatt fett och tillsatt socker gör maten mer "processad" och lättare att överäta och skapa sug efter mer.
 
Jag har skrivit i min matplan att jag kan göra tex nötbollar, men då får jag äta max tre stycken vid ett tillfälle. För 90%-ig choklad (som jag äter väldigt ofta, nästan varje kväll nu - för mkt?) gäller också max tre bitar per tillfälle. Att äta smeten/degen direkt är inte OK för mig. Det är för triggande. (Dock har jag inget problem med att slicka skålen tex). Jag behöver helt enkelt känna efter vad jag klarar av och vad jag inte klarar av. Innerst inne vet jag, men jag behöver vara lyhörd och lyssna (är det det som är mental träning, vara i nuet, etc?).
 
Jaha, just det, rubriken på dagens inlägg är ju östradiolbrist ;-). Jag har inte haft mens sen början av augusti förra året (inte riktigt sant, eftersom jag hade mens i januari, men jag räknar det som att den försvann för över ett år sen, för det är ju sen dess jag haft långa uppehåll). Det enda jag kunnat koppla det till är att jag började ringa in på 12-stegs möten ungefär då, och också att jag började gå igenom 12-stegs programmet under hösten och slutade hetsäta och kräkas. Det knäppa är att jag tycker att jag ju mår så otroligt mycket bättre i och med det! 12-stegs programmet har ju räddat mitt liv! Har gjort mitt liv värt att leva. Och sen reagerar kroppen med att mensen försvinner...!? Det jag kom fram till (förra helgen tror jag) är att förmodligen är det så att ja, jag slutade hetsäta och kräkas, men då slutade jag också att dämpa stresshormonerna i kroppen med mat och ätande. Det jag gjort under min ätstörda tid är att jag symptombehandlat mig själv med mat/ätbeteende. Jag har varit stressad, rädd, irriterad etc. och dessa känslor har jag hanterat med att äta för att dämpa dem. Jag har "flytt" från min ångest/oro, genom att hetsäta och kräkas. Då har jag förmodligen dämpat stresshormonerna i kroppen genom att "må-bra-hormoner" utsöndrats av maten jag proppat i mig, och jag har "självmedicinerat" på det sättet och lyckats behålla en östrogen-/östradiol-nivå som gjort att jag haft mensen kvar.
 
Har försökt läsa på om detta på nätet, men tycker det är jättesvårt att hitta info. Läkarna vill ge mig p-piller. Jag vill inte ha p-piller! Jag fick ju en jävla ätstörning som jag hade kvar i 16 år p g a p-piller! Det är min absolut sista utväg. Om jag nu är stressad, varför inte ta reda på orsaken och försöka behandla den? Att bara ta ett piller kommer ju inte lösa rotorsaken, stressen i mitt liv? Dock förstår jag att läkarna vill höja östradiolhalten eftersom lågt östradiol är kopplat till benskörhet och hjärt- och kärlsjukdom. Suck. Önskar bara att man kunde få hjälp av sjukvården att bli frisk på det sätt man själv önskar. Om jag önskar att pröva stressreducering först, så skulle jag vilja ha tex yoga utskrivet på recept. Eller nån "ordination" om att jag ska ta kontakt med någon hälsocoach eller så... Men nu får jag istället klara mig själv i några månader och sen gå tillbaka till sjukvården och ta ett nytt blodprov för att se om nivån av östradiol har ändrats. Så om jag vill göra nåt åt orsaken till problemet får jag klara mig själv, men om jag vill symptombehandla så kan sjukvården hjälpa mig.
 
Jag stör mig på det, men jag vet att jag ska ta hjälp av 12-stegs programmet med detta. Det är ingen idé att jag irriterar mig på det. Det hjälper ingen. Gud, hjälp mig att se skillnaden på vad jag faktiskt kan förändra och vad jag behöver acceptera.
 
Om jag kan hitta en väg att hjälpa mig själv i detta. Att hitta metoder som jag klarar av att genomföra som hjälper mig att stressa av, så kan jag ju dela med mig av det till andra som har samma problem! Och det skulle ju vara helt fantastiskt!
 
Har funderat på om min hormonobalans också kan ge "tandskörhet" ^^. Tycker ju att min emalj försvinner mer och mer, trots att jag ju slutat kräkas! Om sklettet kan kalkas ur, så kanske tänderna kan det också? Något att försöka hitta information om...
 
Nu måste jag göra mig iordning. S har "ställt upp" att åka med mig till nån Second Hand idag. Jag har så svårt att ta mig iväg på något själv, en oplanerad dag. Är så tacksam för att han är min vän! <3

Stress

Metoder mot stress:
  1. Create boundaries, Love shield
  2. Change how you react to stressful situation
  3. Herbs for stress
  • Ashwagandha
  • Motherwort
  • Lemon balm
 

Chris Beat Cancer

Alltså¨wow!! Har kollat på "The Truth About Cancer"-konferensen tre kvällar nu, och den avslutades nu med sista talare Chris Wark. Jäklar vilken bra talare. Och vilket budskap! Jag håller nog inte med om att kött är så farligt som han tror, men det budskap han gav i sitt tal/föreläsning idag var att förlåta. Det viktigaste är att förlåta. "It's like drinking poison and thinking it will hurt someone else". Ja, alltså att inte förlåta ^^. Att låta bitterheten ta död på en. 
 
Att förlåta är 12-stegs programmets hela poäng (vad jag förstår). Square One (som är Chris program) är typ som 12-stegs programmet med lite hälsokostråd på köpet ;-).
 
Har så otroligt mkt att blogga om egentligen. Men jag har inte orkat. Har inte orkat ta tag i någonting på senaste tiden. Jobbet tar död på mig (alltså det är ju jag själv som tar kål på mig, för det är ju jag som väljer hur jag hanterar jobbet). Det är inte lätt, livet. Men som tur är finns det hjälp att hantera livet. Jag kan välja att tro på Gud (vad det än är för gud för mig), jag kan välja att förlåta, jag kan välja att omge mig med det jag mår bra av. Men det är svårt! Jag tycker att det är svårt! Men jag tror det blir lättare och lättare med tiden. Allt tar sin tid. Och övning ger färdighet.
 
Kram!

Wow!

Wow! Alltså jag har verkligen blivit ett Chris-fan ^^. Vilken kille! Jag blir så otroligt imponerad av mänskligheten faktiskt. Av alla som skrivit bibeln. Av de som skrivit AA:s stora bok. Och av Chris...
 
I dagens (gratis!) avsnitt snackar han om spirituell läkning. Ja, visst är det mkt om Gud och Jesus, han är ju kristen! Inget konstigt med det. Jag ser det ur mitt 12-stegs programs perspektiv. Jag tyckte dagens avsnitt (Module 7) typ var en sammanfattning av 12-stegs programmet i en video ;-). Han är så jäkla duktig den killen. Jag är oerhört imponerad. Och tacksam. Tacksam att Gud visar mig vägen i livet <3.
 
Får jag göra lite reklam?
Detta är inte bara för cancerpatienter. Detta är för alla människor på denna jord! Jag önskar att alla fick ta del av Chris program.
http://urltag.net/BvmdD 

Vilken jävla dag!

Wow, så här är det. Idag har jag gjort steg 10 med mig själv typ. Och Gud. Jag ringde inte ut (som jag skulle?) men jag tänkte när jag cyklade hem från jobbet. Och det räckte idag. Det hjälpte. Herregud vad kraftfullt detta program är. Och vad sjuk jag är ^^.
 
När jag vaknade tyckte jag detta var en skitdag. På jobbet tyckte jag också det. När jag cyklade hem tyckte jag verkligen det. Fortfarande när jag kom hem och skrev till S, så skrev jag det: "Har varit en skitdag. Jättesvullen mage och gaser. Sen har vi haft riktiga tjafsmöten som gett nada."
 
Men nu, några timmar senare, så känns det nästan som att den här dagen snarare har varit bättre, än sämre. Eller åtminstone så kan jag konstatera att den slutade bättre än den började.
 
Jag blev (återigen) så jävla frustrerad och irriterad på två personer på jobbet. Jag blir galen på dom och tycker inte dom gör sitt jobb. Jag har bokat möten och försöker och försöker att få nån ordning, men idag kändes det bara som att jag bara visar att nä, DET GÅR INTE.
 
Sen cyklade jag hem. Tankarna malde. Idiot hit och idiot dit. Hur kan de inte fatta/göra sitt jobb/etc. Samtidigt börjar jag tänka på att jag nu borde göra ett tionde-steg. Och jag har typ bara gjort det en gång hittills ^^. Jag är kass på att ringa ut. Jag drar mig för det. Jag v i l l  i n t e. Jag börjar tänka på vad jag egentligen ska göra. Jo, jag ska börja med att be Harmbönen: Gud, dessa människor är sjuka i huvudet. Dom är födda sådana och kan inte hjälpa det. Hjälp mig att visa samma omsorg och förståelse för dom som jag skulle göra för en sjuk vän. (Verkligen inte ordagrant som det står i boken, men på ett ungefär ^^). Jag bad ungefär så iaf.
 
Jaha, och när jag cyklade där och bad, så börjar jag faktiskt tycka lite synd om dom. Stackars dessa människor som inte kan bättre. Och så börjar jag tänka likadant om mig själv. Herregud, jag då! Jag är en stackars elak jävel som bara ska ha det på mitt sätt och inte har den minsta förståelse för andra människor! Jag har Asperger och klarar inte av att inte ha någon ordning och inte veta vilka arbetsuppgifter som tillhör min roll och vilka som tillhör andras roller. Många andra klarar av det och tycker naturligtvis att jag är asjobbig som inte kan hantera det.
 
Jaa, så rullade tankarna på. Jag öppnar upp. Jag öppnar upp för att vi faktiskt bara är människor allihopa. Alla med sina egenheter och färdigheter. Jag blir mer ödmjuk(?) av att be till Gud. Och vem fasen vill inte vara ödmjuk? Vem vill vara som jag var på jobbet idag? Inte jag iaf ^^.
 
Jag började känna att jag ville skicka ett sms till en kollega och be om ursäkt för mitt beteende idag. Jag skickade ett sms, bad inte direkt om ursäkt, men skrev nåt snällt iaf ^^. Känns mkt bättre nu, Det gör ju det när man inser att den enda personen man kan ändra på är sig själv. Inte andra. Jag kan ta ansvar för det jag gör. Inte vad andra gör.
 
Jag har nu också fått en massa tankar och idéer som har ploppat upp i huvudet under kvällen om hur jag kan lösa detta jobbproblem. Inte med ytterligare ett möte som inte kommer att leda någonstans, utan jag skulle tex kunna ta reda på vad som är mina arbetsuppgifter (enl chefen tex), vad som borde vara mina arbetsuppgifter, sen kan jag skriva ner vad jag faktiskt gör. Allt detta är ju grund för löneförhöjning eventuellt, och det blir också tydligt för mig vad jag egentligen gör (det som i grunden är det som är min rädsla som jag agerar på genom att störa mig på andra, vad dom gör och inte gör?).
 
Tja, så en enkel liten bön, och en ursäkt, kan resultera i en lösning på hela grejen. Dock är jag ju inte där än. Men det som gnagde i mig har lättat. Det som gjorde mig till en människa jag inte vill vara, har försvunnit. Nu har jag alla möjligheter att vara den människa jag vill vara imorgon.
 
Allt detta tack vare ett program. Ett program som nån stackars amerikan har utvecklat. Jag är förundrad. Lika förundrad som för alla som skrev Bibeln och om nu Jesus funnits så är jag förundrad att en människa kan vara så ödmjuk. Men ändå börjar jag förstå att det går. Men kan välja godhet istället för ondska. Dock är det jävligt jävligt svårt. Och innan stegarbetet så hade jag ju inte dessa fina verktyg att använda, så jag visste inte bättre. Jag är så otroligt tacksam nu, Tacksam för att jag har fått ta del av ett så fint program. Så tacksam för att det finns människor som vill dela med sig av detta. Av vad de kommit på. Helt gratis. TACK!

Kroppen

Saker att blogga om:
  • Brösten (små, osäkerhet, rädslor)
  • Magen (alger, vetegräs, jordnötssmör?, havregrynsgröt?, avföring)
  • Maten (kål, naglar, mage, grönsaker, frukt, fett, kolhydrater, protein)
  • Bloggare (LCHF-ingenjören, Martinas, Jonas Colting (pod))
  • Chris Beat Cancer (kost och hälsa
Sen i våras har jag i princip slutat raka mig. Har jag redan skrivit det? Har rakat bikinilinjen typ en gång före semestrar, men annars har jag nu långt hår på benen och under armarna! Jag har t o m jobbat med långt hår under armarna. Tror det är helt utväxt nu (i sin naturliga längd). Det är inte lätt. Det är svårt.
 
Igår kväll kollade jag på dokumentären om Janice Joplin på SVT1. Hon verkade inte ha någon BH på sig, inte (ens) på scenen? När började folk med BH egentligen? Och så hade hon hår under armarna! När började folk raka sig egentligen? Är det något relativt nytt fenomen? Usch vilka knasiga påhitt! Och hur kommer det sig att jag varit såå låst och rädd i 35 år? eller iaf i 20 år? Och fortfarande är... =(
 
Visst, klart man blir påverkad av det samhälle man växer upp i. Men visst får man vara som man vill ändå? Man får ju låta bli att raka sig och strunta i BH:n.
 
En tjej på mitt förra jobb hade nån ämningsomsättningssjukdom (eller nåt fel med det iaf). Hon var väldigt smal och hade små bröst. Hon använde inte BH. Jag avundades nog henne lite. Att hon vågade stå för den hon var och hur hon såg ut. Och vad jag vet var det ingen som kommenterade det. Och skulle det vara det så har det ju mer med den människan att göra (osäkerhet/rädsla)? Och varför skulle man vilja leva efter andras rädslor?? Man ska väl leva på ett sätt man själv mår bra av? Att vara så autentisk man kan vara?
 
Det är en stark känsla hos mig nu. Jag tänker mycket på det. Jag vill vara sann mot mig själv. Vill leva som jag tycker och känner är "rätt". Men ändå är jag så otroligt rädd för vad kollegor och vänner ska tycka och tänka om mig. Rädd att de ska tycka att jag är äcklig med hår under armarna och håriga ben. Rädd att få kommentarer om vilka otroligt små bröst jag har. Gud, jag ber dig att avlägsna dessa rädslor från mig! Hjälp mig att bli mitt bästa jag, så att jag kan föregå med gott exempel och hjälpa andra med samma svårigheter som jag! Bara av att skriva dessa meningar känner jag kärlek. Kärlek till Gud, kärlek till min familj, mina syskonbarn <3.
 
Är inte det knasigt? Och fantastiskt? Livet är så ofattbart. Och därför spännande? Jag tror aldrig att vi kommer att bli fullärda. Vi kan, och kommer, alltid att fortsätta att förundras (över livet/naturen/världen).
 
Öhh, flippar mina inlägg alltid ur? =P
 
Igår var jag och prövade bygellösa BH:ar lite snabbt. Blev ledsen och nedstämd och tyckte att livet var skit. Varför ska jag ens ha någon BH när jag inte behöver? De med bågar är så himla obehagliga och kan t o m göra ont! Jag har typ inget fett på bröstkorgen och de trycker och skaver mot revben och bröstben. Bättre med en liten topp eller bygellös BH då, men hur ska jag våga ha det på jobbet? Då ser det knappt ut som jag har några bröst alls. =(
 
Jag ska skriva en lista med fördelar och nackdelar med små bröst. Tråkigt att läsa för folk med stora bröst förstås (tror att listan för fördelar med små bröst kommer att bli längre...). Kanske inte borde skriva ut listan här då? Men å andra sidan kanske andra, som liksom jag skulle behöva lite pepp för små bröst, skulle tycka att det var positivt att läsa. Jag kanske kan skriva en fördels-lista, och strunta i nackdelarna? =)
  • Behöver inte använda BH
  • Lättare att träna (tex springa)
  • Lättare i kroppen (mindre fett)
Hmm, tänkte också på saker som att vissa tycker det är sexigt, vissa tycker det är snyggt, vissa tycker att kläder sitter bättre (mannekäng), men sådana saker är ju högst personliga (subjektiva).

Dagens och gårdagens mat

Förra veckan åt jag underbara gröna smoothies till brunch varje dag tror jag.
 
Igår åt jag lite för mkt till kvällsmål när jag kom hem. Åt en förpackning färdiga bönor, en halv liten burk skärgårdssill och ganska mkt sötpotatis med vitlök i ugn. Var så hungrig och hade typ inget hemma =P. Sen åt jag efterrätt som var bär, grekisk yoghurt, jordnötssmör och honung.
 
 
Idag har jag ätit gröt till brunch! Med ägg och vetegräs, gurkmeja och massa annat gottis =). Till middag underbart ekologiskt (alltid!) kött tillagat av mamma med sötpotatis från igår och ett stort grönkålsblad. Har inte kommit iväg och handlat idag, så har inte mkt grönsaker tyvärr. Skönt mätt blev jag av det iaf.

Cancer

Alltså jag läser så mkt intressant och kollar på så intressanta videos om cancer så jag vill bara skriva om och kommentera allt! Och lyssnar på intressanta poddar och jaa, klaga lite på nåt i allt vill jag göra också ;-).
 
Tänkte om jag skulle försöööka komma igång och blogga lite. Har ju ändå oplanerad semester knappt två veckor till. Borde väl kunna blogga om vad jag äter åtminstone? Och skriva hur magen mår typ? Kanske kan få ut nåt av det sen?
 
Idag hittade jag denna video på FB och surfade runt lite på familjens(?) blogg för att försäkra mig om att han blev frisk =P.
https://www.facebook.com/doyouownyourlife/videos/1514369748888159/
https://theyololifeblog.com/
 
Annars har jag kollat på denna:
 
Och nån mer innan den, av Chris. Chris är min favorit just nu ;-), men har hittat en paleo-typ via honom också som jag följer, men inte hunnit kolla in ännu.
 

Real foods

Jag förstår verkligen inte att människan tror att vi är smartare än naturen. Än evolutionen. Vi har utvecklats under två miljoner år. Tror vi verkligen att några års forskning skulle kunna komma på något smartare än det immunförsvar och bakterieflora och ja, det som är vi, som utvecklats under dessa miljoner år? Vi upptäcker ju nya saker HELA TIDEN. Och ju mer vi upptäcker och lär oss om naturen och tex människokroppen, desto mer förstår vi väl också att vi inte vet?
 
Om rymden är oändlig, varför skulle inte naturen vara oändlig? Varför skulle vi någonsin lära oss allt? Jag tror iaf att naturen är så extremt komplex att vi bara kan (hinna?) förstå en liten liten liten pyttedel av hur naturen (och där i även hur vi själva) fungerar. Vi existerar ju bara en kort stund här på jorden. Vi har fått den här tiden, ändå känns det som vi mest är här och förstör för oss själva och andra.
 
Alla andra djur vet instinktivt vad de ska äta i naturen, för att de ska leva optimalt i samverkan med naturen på den här jorden. Människan måste forska hit och dit och försöka förstå om knäckebröd verkligen är nyttigt, eller om vi får diabetes om vi äter fem potatisar om dagen. ^^ Alltså är det inte lite komiskt?
 
När det är så enkelt? Försök att leva i ett med naturen. Ät så oprocessad mat som möjligt så minskar du risken för sjukdomar så mycket som möjligt. Ingen kan säga var gränsen går för att få en viss sjukdom för just dig, men du har själv valet att minska risken så mycket du kan.
 
Jason Fung säger det enda viktiga i kostdebatten i denna video tycker jag. Mer behöver man inte veta angående kost och hälsa ^^. Börja kolla 33:15 om ni inte vill se hela videon (tror jag lyckades få den att starta 33:26, funkar bra därifrån). Strax därefter säger han det som jag hävdar om och om och om igen: "The key is the real foods". Folk har ätit kolhydrater i alla tider. Kolhydrater, protein, fett, makronutrientfördelning, det spelar ingen roll! Så länge livsmedlen är oprocessade. Frukt kommer med fibrer. Naturen har redan gjort maten bra och vi har anpassats till att kunna smälta den och ta upp näringen. LCHF, LCHP, HCLF etc etc, det kvittar! Så länge det är naturliga, oprocessade ingredienser i din diet.
 

Inte ensam

Jag har så mycket att skriva. Ändå orkar jag inte ens logga in här?
 
Tack vare 12-stegs programmet har jag kunnat resa bort med släkt och familj i över en vecka och ändå hållit mig abstinent! Har ätit ett par efterrätter som jag kanske "ångrar" (kändes onödigt, inte särskilt gott), men vad gör det om hundra år? Vad gör det idag? Ja, jag grämer mig fortfarande lite. Nej, jag är inte felfri. Jag är som jag är. Men idag inser jag att jag inte klarar av den här sjukdomen själv. Jag accepterar att jag är som jag är. Jag lägger mitt liv i Guds händer <3.
 
Tack Gud, för att du hjälper mig att se mina brister. Tack Gud, för att du påminner mig om att jag har 12-stegs programmet till hjälp när livet är svårt att hantera.
 
Jag behöver verkligen hjälp. Jag klarar mig inte ensam. Och det fantastiska är att jag är inte ensam! Det finns en massa andra stackars människor där ute som har det minst lika svårt som jag. Och vi kan alla hjälpa varandra!
 
Puss och kram och godnatt! Sov gott!

Inlägg från 2015

FB-konversation: Rätten att leva

December 02, 2015 kl.22:55 Tankar Kommentera
 
Jag:
Alltså jag har så mkt tankar i huvudet. Kan inte sova, el somna snabbt som vanligt. Tex finns det något argument för att inte ta livet av sig om man vill värna om djur och natur och inte jobbar aktivt för det i sitt liv? Att leva tär ju bara på jordens resurser, som inte räcker till för alla människor. Om man inte heller jobbar med kärnkraft el giftiga kemikalier då tex, då kanske man borde leva så att man kan avsluta det på ett säkert sätt för framtiden innan man dör.
 
Hahaha kollade på klippet nu! grin emoticon
 
S:
Tycker du värnar. Inte stora saker. Men de små räknas oxå. Alla saker räknas. Du påverkar mig att välja mer ekolologiskt tex. Du påverkar kanske andra att göra nått lite också. Dessa personer och jag kanske påverkar andra i sin tur. Vilket gör att en liten insats till slut kan växa bli ganska stor. Sen kan man ha ideer och tankar om större egna insatser. Men glöm inte att de små är värda också.

hehe. Fick lite högre puls av klippet.wink emoticon
 
Jag:
Ja tack för den kommentaren. Jag tänkte på det också att jag tror ju på demokrati, och på konsumentmakt och "många bäckar små" och så, men jag förstår inte hur människor kan leva som de gör. Och jag känner inte att jag kan leva som jag gör eftersom jag hela tiden bryter mina egna grundläggande värderingar. Och även om jag tycker att små saker räknas, så är vi ändå för många människor på jorden och om sådana som jag tar livet av sig så blir det ju liiite bättre. Några färre. Och det är ju i sig då en liten insats till det bättre.
 
Och varje dag på jobbet så stör jag mig så otroligt mycket på allt folk pratar om. Så sjuka saker om att shoppa eller vad det nu är. Och jag vill bara säga emot och få dom att inse hur "dumma" dom är, men det gör jag ju inte utan sitter tyst och tänker på hur fruktansvärt sjukt det är att vara människa och en sån stor idiot och leva bland idioter och inte gör jag något heller. Hur orkar folk? Hur kan de leva med sig själva? Jag tänker mer och mer på det sättet, har ju inte alltid gjort det på fikarasterna. Så jag känner att jag har varit likadan. Men de som är äldre än jag då, hur fan kan dom bara mala på om att köpa nytt när nåt är jobbigt att laga etc etc etc. INGEN (på mitt jobb iaf) säger något om miljöpåverkan etc. Det är bara vad dom vill ha och bla bla bla. Hur kan man tänka så? Hur kan man leva så? Jag förstår inte och jag vill inte acceptera det.
 
S:
Du gör mycket större insats för världen när du finns i livet genom att påverka och delta i det lilla dagliga jämfört med du inte skulle finnas. Fortsätt leva och påverka!
 
Jag:
Haha nej, om jag kunde övertala alla på mitt jobb att begå gemensamt självmord kanske jag skulle göra någon liten skillnad. Alltså jag måste ha ett bättre argument än din åsikt. Hur vet du det? Jag som dessutom hetsäter och shoppar onödiga prylar i mängder utöver det jag behöver!! Bara idag har jag ätit choklad, HELT onödigt. OM jag överhuvudtaget skulle kunna överleva utan det så skulle jag ju naturligtvis vara utan!! Jag har TV:n på helt i onödan just nu. osv osv osv osv osv osv osv
 
Alltså jag har inga argument för att leva.
 
Det skulle vara som du sa härom dagen då om alla har lika stor rätt att leva, även du. Men har man rätt att leva när man förstör för andra varelser? Alltså du har väl lika stor rätt att leva som alla andra människor, men jag tycker att du har lika stor rätt att leva som allt levande har rätt att leva, och då ingår ju ett träd också. Om du kan leva i ett kretslopp (eller vad heter det?) med naturen, DÅ har du rätt att leva, men vilken människa kan säga att hon gör det?? Och så länge man inte kan det så tycker jag inte att man har rätt att leva.

Ingen mens

Ringde till vårdcentralen igår p g a att jag inte haft mens sen i vintras (typ januari) och innan dess var det i augusti förra året. Äntligen blev det gjort iaf ^^. Sjuksköterskan tyckte att jag skulle ringa kvinnomottagningen (eller vad det nu var) och själv skulle hon återkomma om ett par dagar när hon kollat upp något (var det nu var ^^). Jag sa att jag tror att jag vet orsaken är. Tror det är stress. Började ju ringa in på kvällsmöten i augusti och har jobbat i programmet. Det har förändrat mitt liv till det bättre, men också ökat stressnivån hos mig tror jag.
 
Stör mig på Martinas felskrivningar. Tycker hon skriver om intressanta saker, men borde sluta läsa hennes blogg när jag irriterar mig så mycket. Finns naturligtvis en massa andra bra bloggar att läsa istället. Ska bara hitta dom ^^. Har hittat några miljöbloggar som jag ska kika lite mer på.
 
Har så mycket tankar och funderingar på vad jag vill jobba med, att jag vill blogga mer, träna mer. Sen rullar vardagen på och jag hinner inte / orkar inte.
 
Godnatt.

Rädslor

Har upptäckt en stark rädsla jag har. Visste inte att den var så stark förrän jag utmanade den nu i vår.


Jag vill sluta raka benen. Varför gör jag det egentligen? Är det för min skull? Ja, det är det väl. För att jag inte ska känna mig rädd för att sticka ut. Rädd för vad andra ska tycka. Att andra ska tycka något negativt om mina håriga ben.

Jag vill inte styras av mina rädslor längre! Jag tror inte att man blir en bättre människa av det. Tvärt om tror jag att man blir en bättre människa när man vågar stå för det man tycker och det som känns rätt innerst inne (autentisk?).

Jag ska be till Gud om att avlägsna denna rädsla från mig. Att få mod och styrka att våga gå i kjol och håriga ben till jobbet! Hittills har jag märkt att jag inte vågar. Jag slutade raka benen någon gång i vintras, men nu när äntligen våren och värmen kommit, så vågar jag inte ha en kortare kjol eller shorts till jobbet.

Ett alternativ skulle kunna vara att bara raka benen några få gånger i sommar, och låta håret växa ut mer och mer varje gång. Idag åker jag iaf till mamma med orakade ben och kort kjol! Ett första steg i invänjningsprocessen (kan man säga så?). ;-)


RSS 2.0