Ätstörning

Jag funderar mkt på varför. Varför, varför, varför? Om jag nu försöker att inte ha några restriktioner kring mat och ätande, varför överäter jag ändå? Måste min kropp fortfarande "ta igen" från tidigare restriktion, även om det mest har varit i huvudet? Eller är jag så känslig för restriktion, så lite tid med familjen över jul och nyår, och tid iväg med killen jag dejtar, som medfört lite mindre matintag än vanligt, har gjort så att min kropp vill överäta i flera dagar? Eller är det för att jag varit vaken sent på natten sen nyår? Sovit för lite och/eller fel tid på dygnet?

 

Igår överåt jag (och hetsåt?) och kräktes. Hade inte tänkt kräkas, men någonstans i ätandet gav jag upp och åt lite till för att sedan kräkas. Så himla skönt att jag gjorde det. Inte för tänderna, men för magen, tarmarna och hjärnan...

 

Hade jag lagt mig totalt fullproppad hade jag dels sovit kasst, dels mått skit idag och kanske imorn också. Nu mår jag ganska bra trots allt. Tyvärr?

 

När jag känner så starkt att jag inte orkar göra något, men ändå har krav på mig att jag "borde" göra en massa saker. Vad ska jag göra då? Ska jag bara lägga mig på soffan och inte göra något och hata livet? Egentligen ska jag väl det antar jag. Acceptera mina tankar och känslor. Bara låta vågen passera. Det är väl när jag kämpar emot, tänker att jag borde göra ditt eller datt, inte riktigt accepterar mitt mående, som jag omedvetet håller mig själv kvar i eländet i dagar. Kan det vara så?

 

Visst, när jag ändå är ledig så går det väl att skita i allt. Men det går ju inte när man jobbar? Fast det går väl iofs på kvällen. Att strunta i att träna, att strunta i att laga mat. Fast å andra sidan, mår man verkligen bättre av det? Jag tycker jag mår bättre när jag tagit mig i kragen och fasktiskt tagit mig iväg och tränat ändå, trots motståndet.

 

SUCK. Jag vet inte. Jag vet inte hur man lever.