Ångest och tvivel
Fan, jag skulle ju lägga mig före tolv!
Mitt mål(?) är att lägga mig före tolv åtminstone...
Det är ju viktigt att sätta upp mål om man vill komma nånstans, uppnå något.
Men mina mål är aldrig bestämda inom mig till 100 %. Jag tror inte det iaf.
Jag ger upp. Bryr mig inte. Skiter i vad jag bestämt. Hopplöst.
Tänkte att jag skulle fråga om nån vill satsa på att äta tex LCHF under hela juni.. Men sen tänkte jag att jag ska nog göra undantag för midsommar.. och om nån kompis vill äta glass en varm sommardag.. eller eller eller.. Suck.
Har iaf ätit bra i två dagar nu!! Två dagar! Wohoo!
Jag är så rädd för att min ena framtand ska gå av nu. Det har försvunnit mer och mer och mer av emaljen och nu har det liksom lossnat små små bitar i nederkanten. Den är alldeles hackig och trasig. Det är som en spricka längst ner i en bit som är kvar och jag VILL INTE att tanden ska gå av där! Att ytterligare en flisa lossnar och tanden blir ännu kortare. Vill inte!!!
Så jag bestämde mig typ för att inte hetsäta och spy de tre dagarna som var kvar av maj... Har varit svårt. Två fjuttiga dagar har varit en kamp. Jag har ångest.
Härom dagen (i fredags) visste jag inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Jag började få den där känslan av att inte stå ut. Att bli förtvivlad.
Känner lite av den fruktansvärda känslan just nu också, fast bara lite lite svagt.
Jag tog två theralen i fredags, för första ggn på evigheter. De små rosa tabletterna hade bleknat i påsen ^^. Jag blir trött av dem. Ändå försökte jag hålla ögonen öppna och hetsåt, mitt jäkla as. Sen skulle jag umgås med kompisar på lördagen. Var trött och seg och konstig och mådde inte bra under hela dagen. Usch.
Vågar absolut inte ta sådana tabletter under vardagarna när jag jobbar. Jag MÅSTE kunna tänka på jobbet. Sover ju dock jämt förlite och är helt seg i huvudet ändå.. men blir väl ännu sämre av att äta sån medicin dessutom.
Åh, vad allt är jobbigt. Jag tänker bara på sånt jag vill äta. Bröd, godis, choklad, glass.
Men när jag var och handlade i måndags så köpte jag INGET onyttigt!!! Jag gick och tog bröd, höll det i handen och tvekade och kunde inte bestämma mig. Köpa eller inte köpa? Gick till godishyllan och hade beslutsångest. Läste på innehållsförteckningen och kände att "jag vill verkligen inte stoppa i mig den där skiten!".
Tänkte på hur dum jag skulle vara om jag köpte hem något skit. Jag skulle ju inte klara av att äta "lagom" så att jag skulle slippa spy. Inte en chans. Köpte jag det skulle jag hetsäta och spy, och det ville jag ju inte.
Ja, så jag köpte det inte! Hade ätit väldigt bra/nyttigt och lite under dagen också.
Tyvärr blev det inte helnyttig middag idag och kommer inte bli det imorn heller, vilket känns VÄLDIGT jobbigt. Hatar det. Avskyr att äta något oplanerat eller att jag inte vet innan exakt vad det kommer bli, och sen inte få hetsäta efteråt, hemma. Det är bl a då den här jävla ångesten (eller vad det nu är) kommer.
Och även om jag klarar morgondagen också, hur FAN ska jag klara fredagen? Jag klarar aldrig fredagar och lördagar längre. Suck.
Hur ska jag bara kunna bestämma mig till 100 %? Jag kan ju inte lura mig själv!?
Jävla skitliv. Godnatt.
Mitt mål(?) är att lägga mig före tolv åtminstone...
Det är ju viktigt att sätta upp mål om man vill komma nånstans, uppnå något.
Men mina mål är aldrig bestämda inom mig till 100 %. Jag tror inte det iaf.
Jag ger upp. Bryr mig inte. Skiter i vad jag bestämt. Hopplöst.
Tänkte att jag skulle fråga om nån vill satsa på att äta tex LCHF under hela juni.. Men sen tänkte jag att jag ska nog göra undantag för midsommar.. och om nån kompis vill äta glass en varm sommardag.. eller eller eller.. Suck.
Har iaf ätit bra i två dagar nu!! Två dagar! Wohoo!
Jag är så rädd för att min ena framtand ska gå av nu. Det har försvunnit mer och mer och mer av emaljen och nu har det liksom lossnat små små bitar i nederkanten. Den är alldeles hackig och trasig. Det är som en spricka längst ner i en bit som är kvar och jag VILL INTE att tanden ska gå av där! Att ytterligare en flisa lossnar och tanden blir ännu kortare. Vill inte!!!
Så jag bestämde mig typ för att inte hetsäta och spy de tre dagarna som var kvar av maj... Har varit svårt. Två fjuttiga dagar har varit en kamp. Jag har ångest.
Härom dagen (i fredags) visste jag inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Jag började få den där känslan av att inte stå ut. Att bli förtvivlad.
Känner lite av den fruktansvärda känslan just nu också, fast bara lite lite svagt.
Jag tog två theralen i fredags, för första ggn på evigheter. De små rosa tabletterna hade bleknat i påsen ^^. Jag blir trött av dem. Ändå försökte jag hålla ögonen öppna och hetsåt, mitt jäkla as. Sen skulle jag umgås med kompisar på lördagen. Var trött och seg och konstig och mådde inte bra under hela dagen. Usch.
Vågar absolut inte ta sådana tabletter under vardagarna när jag jobbar. Jag MÅSTE kunna tänka på jobbet. Sover ju dock jämt förlite och är helt seg i huvudet ändå.. men blir väl ännu sämre av att äta sån medicin dessutom.
Åh, vad allt är jobbigt. Jag tänker bara på sånt jag vill äta. Bröd, godis, choklad, glass.
Men när jag var och handlade i måndags så köpte jag INGET onyttigt!!! Jag gick och tog bröd, höll det i handen och tvekade och kunde inte bestämma mig. Köpa eller inte köpa? Gick till godishyllan och hade beslutsångest. Läste på innehållsförteckningen och kände att "jag vill verkligen inte stoppa i mig den där skiten!".
Tänkte på hur dum jag skulle vara om jag köpte hem något skit. Jag skulle ju inte klara av att äta "lagom" så att jag skulle slippa spy. Inte en chans. Köpte jag det skulle jag hetsäta och spy, och det ville jag ju inte.
Ja, så jag köpte det inte! Hade ätit väldigt bra/nyttigt och lite under dagen också.
Tyvärr blev det inte helnyttig middag idag och kommer inte bli det imorn heller, vilket känns VÄLDIGT jobbigt. Hatar det. Avskyr att äta något oplanerat eller att jag inte vet innan exakt vad det kommer bli, och sen inte få hetsäta efteråt, hemma. Det är bl a då den här jävla ångesten (eller vad det nu är) kommer.
Och även om jag klarar morgondagen också, hur FAN ska jag klara fredagen? Jag klarar aldrig fredagar och lördagar längre. Suck.
Hur ska jag bara kunna bestämma mig till 100 %? Jag kan ju inte lura mig själv!?
Jävla skitliv. Godnatt.
Livet. Maj 17, 2012
Tänkte passa på att skriva ett inlägg nu när jag är ledig.
Sov till halv fyra idag =O. Somnade framför en film vid halv tolv. Vaknade halv ett, gick upp och borstade tänderna och tvättade av mig sminket och gick och la mig. Sen vaknade jag kl 14 och sen nästa gång vid 15.30! Jag tror jag har jordens sömnbrist. Jag hade kunnat somna om igen, men gick upp ändå upp som tur var.
Hatar att sova bort dagarna. Men det blir så när jag bara sover 6-7 timmar på vardagarna. Vanligast är ca 6-6,5 timmar =/. Inte bra. Tror jag har ett stort sömnbehov. Runt 10 timmar. Även om ingen tror mig..
Tänkte verkligen försöka sluta hetsäta 1 maj. Gick såklart inte. Tänkte att jag MÅSTE sluta hetsäta när jag fyllt 30 år, eftersom jag typ lovat mig själv att ta livet av mig annars. Tror ni det gick? Haha, nej. Såklart inte.
Har väl typ hetsätit som vanligt efter det. Haft uppehåll max 3-4 dagar och sen hetsätit igen. Blir jämt förstoppad när jag äter bra, jävligt jobbigt. Magen sväller upp som en ballong och gör ont.
Nu har jag faktiskt inte hetsätit sen i söndags. Dvs fjärde dagen idag. Har varit halv-förstoppad till idag också, men nu känns det ganska bra. Förutom att jag sov mer än halva dagen då.. =/
Har velat hetsäta varje kväll. Har överätit lite varje kväll, men har kunnat sluta och gå och lägga mig, och det är väl bra det iaf.
Jag måste sluta att äta framför TV:n. Jag måste sova mer!! Jag är HELT slut efter mina långa jobbiga jobbdagar, så jag orkar liksom ingenting annat än att fixa nåt snabbt att äta och sen sätta mig framför TV:n. Tyvärr.
Jävla skitliv.
Jag saknar en pojkvän så otroligt mycket.
Den enda medicin jag tar nu är Voxra. Den gör så att jag inte vill ta livet av mig verkar det som. Den håller mig antagligen ifrån den där djupa deppigheten, trots sömnbristen och hetsätningarna. Bra eller dåligt, jag vet inte.
Jag hatar jobbet, men gillar det samtidigt lite. Det är alldeles för krävande och jag är alldeles för långsam och trög =(. Samtidigt tycker jag att alla andra gör saker dåligt och inte bryr sig om vissa viktiga saker, så det känns ändå som jag behövs liksom.. Jaa, allt känns alltid så dubbelt. Jobbigt.
Jag önskar att jag kunde bli lycklig ensam. Gilla mig själv, gilla mitt liv. Göra mitt liv värt att leva osv..
Men hur lätt är det? Nej jag vet, klart det inte är lätt. Klart man måste kämpa, bla bla bla..
Men hur fan orkar man det? Jag orkar inte det!! Orkar inte!! Och jag tror inte på det heller! Jag tror inte att alla kan bli lyckliga ensamma. Jag tror inte att jag kan det. Och hur ska jag orka kämpa för något jag inte tror på??? Nä, det går inte heller.
Jag är inte gjord för att vara ensam. Jag behöver en partner. Jag behöver ha någon att älska och som älskar mig tillbaka. Jag är beroende av det. Kanske är alla det trots allt? Men kanske klarar sig vissa bättre och vissa sämre själva? Jag mår urdåligt ensam =(. Samtidigt är jag typ omöjlig att leva med och tycker att alla andra idioter typ ^^. Men jag tror ändå att jag har blivit bättre på att försöka acceptera andra... Om det kan vara någon tröst för mig själv.. Suck.
Sov till halv fyra idag =O. Somnade framför en film vid halv tolv. Vaknade halv ett, gick upp och borstade tänderna och tvättade av mig sminket och gick och la mig. Sen vaknade jag kl 14 och sen nästa gång vid 15.30! Jag tror jag har jordens sömnbrist. Jag hade kunnat somna om igen, men gick upp ändå upp som tur var.
Hatar att sova bort dagarna. Men det blir så när jag bara sover 6-7 timmar på vardagarna. Vanligast är ca 6-6,5 timmar =/. Inte bra. Tror jag har ett stort sömnbehov. Runt 10 timmar. Även om ingen tror mig..
Tänkte verkligen försöka sluta hetsäta 1 maj. Gick såklart inte. Tänkte att jag MÅSTE sluta hetsäta när jag fyllt 30 år, eftersom jag typ lovat mig själv att ta livet av mig annars. Tror ni det gick? Haha, nej. Såklart inte.
Har väl typ hetsätit som vanligt efter det. Haft uppehåll max 3-4 dagar och sen hetsätit igen. Blir jämt förstoppad när jag äter bra, jävligt jobbigt. Magen sväller upp som en ballong och gör ont.
Nu har jag faktiskt inte hetsätit sen i söndags. Dvs fjärde dagen idag. Har varit halv-förstoppad till idag också, men nu känns det ganska bra. Förutom att jag sov mer än halva dagen då.. =/
Har velat hetsäta varje kväll. Har överätit lite varje kväll, men har kunnat sluta och gå och lägga mig, och det är väl bra det iaf.
Jag måste sluta att äta framför TV:n. Jag måste sova mer!! Jag är HELT slut efter mina långa jobbiga jobbdagar, så jag orkar liksom ingenting annat än att fixa nåt snabbt att äta och sen sätta mig framför TV:n. Tyvärr.
Jävla skitliv.
Jag saknar en pojkvän så otroligt mycket.
Den enda medicin jag tar nu är Voxra. Den gör så att jag inte vill ta livet av mig verkar det som. Den håller mig antagligen ifrån den där djupa deppigheten, trots sömnbristen och hetsätningarna. Bra eller dåligt, jag vet inte.
Jag hatar jobbet, men gillar det samtidigt lite. Det är alldeles för krävande och jag är alldeles för långsam och trög =(. Samtidigt tycker jag att alla andra gör saker dåligt och inte bryr sig om vissa viktiga saker, så det känns ändå som jag behövs liksom.. Jaa, allt känns alltid så dubbelt. Jobbigt.
Jag önskar att jag kunde bli lycklig ensam. Gilla mig själv, gilla mitt liv. Göra mitt liv värt att leva osv..
Men hur lätt är det? Nej jag vet, klart det inte är lätt. Klart man måste kämpa, bla bla bla..
Men hur fan orkar man det? Jag orkar inte det!! Orkar inte!! Och jag tror inte på det heller! Jag tror inte att alla kan bli lyckliga ensamma. Jag tror inte att jag kan det. Och hur ska jag orka kämpa för något jag inte tror på??? Nä, det går inte heller.
Jag är inte gjord för att vara ensam. Jag behöver en partner. Jag behöver ha någon att älska och som älskar mig tillbaka. Jag är beroende av det. Kanske är alla det trots allt? Men kanske klarar sig vissa bättre och vissa sämre själva? Jag mår urdåligt ensam =(. Samtidigt är jag typ omöjlig att leva med och tycker att alla andra idioter typ ^^. Men jag tror ändå att jag har blivit bättre på att försöka acceptera andra... Om det kan vara någon tröst för mig själv.. Suck.
