Igen

Vem orkar med den här sjukdomen i längden? Idag vill jag dö. Eller kanske inte helt. Har nåt jävla satans hopp kvar som inte vill lämna mig. Jag orkar inte mer. Orkar inte att inte orka något på lördagarna. Varför tar jobbet all min energi? Varför är jag som jag är? Varför kan jag inte acceptera mig själv? Varför lägger jag skulden på andra hela tiden? Varför har jag fått den här sjukdomen? Varför tycker jag allt är så satans svårt och jobbigt?

Nästa vecka vill jag lägga mig tidigt. Jag vill börja idag. Ja, det är ju tre timmar in på söndagen redan. Jag hatar livet och jag hatar mig själv. Gud förlåt mig. Hoppas jag mår bättre när jag vaknar.

Deppig

Lyssnar på Roxettes lugna sorgliga låtar och tycker livet är så jobbigt. Jag tycker synd om mig själv, fast jag har så mkt. Jag vill ha den där kärleken jag hade en gång. Min första kärlek. Jag vill känna en sådan förälskelse igen. Jag vill vara pirrigt kär och längta hela tiden. Jag vill att vi lär känna varandra tillsammans, utforskar varandra på det sätt vi gjorde då.
 
Men det känns försent. Försent att vänta på att något sådant ska dyka upp igen. Det känns som att jag får ta det jag får nu. Jag får "nöja" mig med det. Jag är för gammal. Och varför skulle jag få känna som den gången någonsin igen? Sannolikheten lär ju vara ganska liten =/. Suck.
 
Jag orkar inte gå igenom mina steg-4-listor. Det känns som i skolan igen. Jag behöver hjälp med att göra läxorna. Jag orkar inte, vill inte, skjuter upp det.
 
Usch. jag vill dra ut och jogga istället. Springa och springa och springa. Men jag har boendestöd strax, så kan inte dra ut. Och sen har jag sponsorsamtal och borde vara klar med listorna. Ååh varför ska allt vara så satans jobbigt? Kanske för att jag varit uppe nästan hela natten och sovit skit i några timmar på morgonen... Kanske inte så konstigt att jag inte mår på topp då?
 
Jag vet inte. Jag vet ingenting. Och det enda jag kan göra är att acceptera det.

Kär?

Hm, jag vet inte vad jag ska skriva riktigt. Kl är alldeles för mkt och jag borde sova. De senaste dagarna, veckorna(?) har jag varit så himla nere. Kanske mer senaste veckan. Hetsåt fre, lör och mån. Ville inte leva mer. Orkar inte kämpa med att acceptera, ha tillit, tålamod... Orka!!
 
Idag har jag varit och dansat och träffat en kille för tredje ggn tror jag. Kommer ihåg första gången vi träffades, i våras. Vi skulle dansa ihop för att typ visa en viss dans. Andra ggn kommer jag inte ihåg nu. Måste ju också varit nåt dansevent. Om det nu var en andra ggn? Hm.. mitt minne alltså.
 
Iaf tredje ggn (tror jag) var idag. Och han är så på. Tar i händerna och ... ja förresten, nu kom jag på var andra ggn var =P. Iaf, varje ggn, redan första ggn så stod han lite för nära, innanför min bekväma zon. Och tog på mig lite för mkt. Var lite för närgången liksom. När man inte känner varandra! Andra gången höll han mig i handen när vi gick från utestället. Jag menar, det gör man väl inte!? Med nån man träffat och dansat lite med två ggr!?!? Haha. Dessutom skulle han nog kysst mig om jag tillåtit det, så kändes det iaf. 
 
Jaha, och idag då. Ännu mer närgången, så jag liksom rodnade (eller vad finns det nu för ord när man känner sig som att man rodnar?) mitt i dansandet. Och sen när vi stod och pratade och skulle skiljas åt, så höll han på mina händer och smekte mig över jackan och skulle nog ha kysst mig om jag tillåtit det =P. Jaa, inte vet jag. Kanske gör han så med alla? Känner mig väldigt obekväm och samtidigt pirrig. Det var så himla längesen jag var så nära en kille förut och jag är så långt ifrån att våga ens kyssa nån. Men ja, på fredag ses vi igen på nästa danstillfälle. Vill dricka alkohol innan. För att få mod.
 
Jag har tänkt en del på det de senaste dagarna när jag känt att jag ändå inte vill leva. Inte orkar med livet. Det är för jobbigt. Jag har sån självömkan och jag kommer inte ur mig själv. Jag känner det som att jag måste prestera Gud. Jag måste acceptera, ha tålamod och tillit för att få hjälp av Gud. Jag, jag, jag, jag. Ändå är det precis tvärtom. Att jag ska sluta bestämma och tänka och kämpa, att släppa taget (och släppa in Gud). Men det är SVÅRT. Det är inte lätt. Jag fattar det i teorin, men att det ska vara så jävla svårt i praktiken. 
 
Jag har ju lovat min nya sponsor att ringa ut tre ggr i veckan. Har jag ringt ut nån jävla gång de senaste typ två veckorna? Nej.
 
Orka. Orka orka orka orka orka orka. ORKA. Men jag får väl fortsätta be om villighet och mod att ringa ut. Jag får väl fortsätta meditera. För jag har ingen annan lösning. Det är det, eller döden. Så än så länge kämpar jag på. Godnatt.

Mens och en ny början?

Igår kväll var jag ensam hemma och trodde jag skulle klara mig, men nä. Hetsåt/överåt hela natten (gick och la mig kl 05). Kollade på Morden i Sandhamn på TV4Play. Ville inte gå och lägga mig för att jag inte ville vakna idag =(. Tänkte på allt jag "behövde" göra idag. Suck. Så självklart borde jag ha mediterat och ringt ut, vad som helst istället för att fly från mina känslor och äta. Men så blev det iaf.
 
Idag gick jag upp när väckarklockan (mobilen) ringde 1130. Min bästa vän S kom och hjälpte mig att plantera fem jordgubbsplantor som jag köpte förra helgen samt att plantera om några kryddor. <3 Efter det fixade jag lite mer på balkongen och lagade mat som var hög tid att laga till (formbar färs). Nu har jag tvättat ett par maskiner tvätt också och fixat matlådan till imorgon.
 
Jag har även haft ett första samtal med en eventuell ny sponsor! Det kändes så bra! Hennes "regler" är att om jag ska bli sponsrad av henne så ska jag gå/ringa in på minst tre möten i veckan. Ringa ut minst tre gånger i veckan. Inte (!) ha någon matplan och inte väga varken mig själv eller maten. Tja, det låter ju jättebra tycker jag. Det jag insett de senaste åren, framförallt nu nyligen, är att jag kan äta vad som helst så länge jag befinner mig i sinnesro. Så, det är alltså inte vad jag äter som jag behöver fokusera på, utan hur jag tar hand om mina känslor.
 
Just det, jag fick mens idag! Hehe, min cykel verkar vara ungefär på ett halvår nu =P. Nej men jag tror verkligen att den hyfsat ihärdiga meditationen sedan första april har gett lite resultat. Jag har ju faktiskt haft mer sinnesro den här veckan. Har bara överätit två gånger, måndag och lördag. Jämfört med förrförra veckan är det ju ett enormt framsteg. Då hetsåt jag väl alla dagar utom söndagen... Mådde skit alla dagar utom söndagen iaf.

Instagramkonto

Wow, jag läste ett tips om följande instagramkonto: the.holistic.psychologist (äh, länkningen funkar inte just nu verkar det som - https://www.instagram.com/the.holistic.psychologist/) hos Martina Johansson (https://martinajohansson.se/). Verkar vara ett konto just för mig. Är extremt sällan inne och läser hos Martina nu för tiden, då jag bara blir irriterad (på brist på ödmjukhet tror jag). Men nu blev jag positivt överraskad av några av de senaste inläggen, där hon skrivit en del om andlighet, meditation, acceptans och att se brister hos sig själv och ändra sig själv eller hur man tar saker och ting - och agerar - istf att ta åt sig av andras åsikter eller beteenden.
 
Jag hetsåt i måndags tror jag, och tyckte att allt var skit igen. Men sen dess undrar jag om inte min morgonbön har hjälpt mig till mer sinnesro faktiskt... Har bett om att överlämna mig till Gud, att se min brister. Har även bett för de som jag irriterat mig på...
 
Nu stänger datorn av sig strax. Dags att hoppa i säng. Godnatt!

Första dagen i sinnesro

Idag är första dagen på veckan som jag haft hyfsad sinnesro.
 
Den här veckan har varit hemsk annars. Har inte velat leva.
 
Igår åkte jag hem från mamma och var ganska säker på att jag skulle hetsäta/överäta, men åkte ändå. 
 
Kanske är det för att jag kapitulerade totalt och bad om att få dö, eller att Gud skulle visa mig hur/vad jag ska göra för att klara mig ur den här situationen, som jag varit tacksam idag? Tacksam för att jag är hemma idag. Att jag var hemma på förmiddagen och registrerade mig på cronometer. Att jag träffat ett par kompisar i eftermiddag.
 
Jag bad även ibörjan av middagen om att jag skulle få äta i sinnesro och tackade för den fina maten jag får. Och jag måste säga att det har gått över förväntan ikväll. Kanske för att jag inte hade så mycket förväntan? Att jag för en gångs skull lyckats överlämna mig själv till Gud idag? Tja, vad vet jag. Eller så är det bara min "utbrändhet" som behövde tre lediga dagar innan den fjärde blev OK?
 
Ingen aning. Jag är tacksam över att jag fick den här dagen iaf.
 
Nu stängs min dator av strax, och lika bra att låta den göra det så jag kommer isäng hyfsat iaf.
 
Kram och godnatt!
 
Just det, fikade i eftermiddags och åt en snickerskaka. Galet onyttigt m a o, och det gick hur bra som helst. Har inte haft något sug efter det, att hetsäta eller överäta!

Brightline Eating

3 bra:
  • Har ringt ut idag!!!
  • Ätit enligt matplan (tre mål och hyffsat likt Bright Line Eating)
  • Vattnat kryddor och växter på balkongen
3 tacksam:
  • Kunde sitta ute på lunchen i solen
  • Har hittat en lösning som fungerar för mitt problem/sjukdom
  • Har programvänner som vet precis hur det är att ha denna förbannade sjukdom
Behöver hjälp med:
  • Hur jag ska bli bättre på jobbet (på att leda arbetet framåt och vara mer positiv och uppmuntrande)
Har hetsätit/överätit som en gris de senaste veckorna och kräkts var och varannan dag. Är mest rädd att mina tänder tar stryk. Ser att mina framtänder blir kortare och kortare och det oroar mig. Jag vill inte spy mer av den anledningen. Dessutom tar allt ätande så mycket tid. All fritid går ju åt till det =(. Och jag kommer aldrig i säng i tid för jag ska överäta först, och sen kräkas också. Suck.
 
Hörde talas om Bright Line Eating genom Veronika (som jag får "nyhetsmail" av) och har nu kollat på rätt många youtube-videor om det. Har också börjat väga min mat sedan i lördags ungefär. Har väl ätit mellan 2000-4000 kcal ^^. Idag dock bara 1600 kcal tror jag, och egentligen känner jag mig nöjd med det. Om jag är helt ärlig.
 
Är tacksam för att jag hittade Bright Line Eating, eftersom det gjorde att jag insåg hur oärlig jag varit mot mig själv om vad jag faktiskt inte "tål". Och att jag behöver hålla mig till en matplan. Jag har knappt accepterat det ännu, men jag tror att jag börjar acceptera...

Dagens vändning

Wow, ska bara försöka skriva jättekort nu, för eg ska jag sova ,-). Jag känner mig så positiv efter ett 12-stegs-möte ikväll. Kände mig så negativ innan. Så stressad hela dagen och känner mig på väg att bli utbränd och elände elände elände. Men nu efter mötet har känslorna vänt, och jag känner att jag gillar mitt jobb. Jag tycker det är kul! Ja det är för mkt att göra, men det är iaf kul.
 
Jag har fastat hela dagen och började väl äta nångång efter halv nio. Kanske 20:45, och har väl ätit till nu ungefär 22:40. Så ja, två timmar då ^^. Har ätit rödbetsspaghetti med tomatsås och bönor, currygryta med blomkål, en hel honungsmelon, två bitar 90%-ig choklad och en liten skål jordnötter. Är det lagom? För mkt? Känner mig proppfull, men OK.
 
Kram och godnatt!
 
P.S. Förresten har jag tränat idag också. Så jäkla bra ;-)

Insikter och tacksamhet

Idag har jag fastat igen. Såååå förbannat jäkla skönt! Inte hela dagen, men skippade frukost och lunch och åt "lunchen" kl 16. Sen åt jag en andra måltid nu kl 21.
 
Igår var en förbannat jobbig dag. Mådde skit redan från morgonen. Åt gröt som vanligt på morgonen, hade mattankar konstant och ville bara äta hela dagen. Var så fruktansvärt trött och orkeslös på eftermiddagen och kvällen så jag stod inte ut. Pratade med min sponsor och fick så mycket insikter. 
 
Tankarna skenar iväg. Jag tar verkligen inte en dag i taget. Är inte mindful, lever i nuet. Men jag kände känslan igår. Jag reflekterade över hur jag tänkte och kände. Jag tror att den dagliga meditationen börjar ge resultat!
 
Det känns dubbelt att köra på periodisk fasta. Det är underbart att få vara pigg hela dagen, men samtidigt är det en stress i kroppen. När jag äter frukost känner jag ett lugn. Och eftersom jag är kroniskt stressad så tror jag det egentligen är bäst att äta frukost och inte fasta... men samtidigt klarar jag inte riktigt av att inte fasta nu ätstörningsmässigt. Vad är viktigast just nu? Jag tror faktiskt att jag måste prioritera att inte låta ätstörningen ta över, eftersom den i längden gör att jag kommer att ta livet av mig. Så vill jag försöka må bra och känna lycka och meningsfullhet, så behöver jag nog göra allt jag kan för att bli av med ätstörningen och leva i tillfrisknande.
 
Var iaf på 12-stegs möte idag. Att träffa vännerna där är fantastiskt. Vi sitter i samma båt. Vi kämpar alla med samma problem. Jag är inte ensam.
 
3 bra:
  • Skrev förlåt till S för att jag skyllt mitt eländiga liv på honom igår.
  • Cyklade till S efter jobbet och kramade honom och pratade.
  • Skickade iväg ett sms angående ett kontonummer som inte funkar.
3 tacksam:
  • För att S finns i mitt liv och är min vän
  • För att solen har strålat så starkt och varmt idag (såååååå underbart härligt väder idag)
  • För att jag har valet att göra precis vad jag vill med mitt liv
  • För att jag kan välja lycka
Behöver hjälp med:
  • Att komma ur min isolering

Dagens tre

3 bra:
  • Mediterade tre min imorse
  • Fixade matlåda på morgonen och tvättade håret
  • Har sprungit i drygt tio min ikväll
  • Kom ihåg syskonbarns födelsedag
  • Ett par bra möten på jobbet
3 tacksam:
  • Solen, solen, solen!!!
  • Mamma och S
  • Kollegor
  • Gud
Behöver hjälp med:
  • Hitta en relation med Gud
  • Villighet och motivation att jobba med programmet (och välja det före maten)

Eländig helg

Jag känner mig deprimerad. Iaf har jag ingen lust att leva längre. Har hetsätit och spytt idag, igår, i torsdags och i onsdags. I fredags klarade jag av kvällen med lite överätning bara, tack vara sms från min sponsor och meddelande från S.
 
Jag började jogga tio min i fredags igen. Känns bra. Har hållit i det i helgen och ska försöka fortsätta nästa vecka också. Har även mediterat tre minuter ^^. Kör på "Basic" komma-igång-funktionen i appen Headspace. Tre minuter är tillräckligt jobbigt att försöka vara i nuet och inte tänka på annat.
 
Igår var jag på ett dans- och yogaevent och jag var sååå trött på yogan. Ville bara lägga mig ner. Kändes som det var en eveighet till slutet på passet när vi fick lägga oss ner. Idag har jag inte orkat göra någonting, och sov ca tre timmar mellan 15-18. Först hetstå jag, sen sov jag. 
 
 (Minst) Tre bra:
  • Ringde min sponsor ikväll och fick tröstande ord om att jag kanske har oxytocinbrist och det kankse är därför jag äter och känner mig deprimerad
  • Mediterat tre minuter
  • Drog ut och joggade tio minuter efter meditationen och innan frukost
  • Har inte hetsätit igen på kvällen, utan ätit bra mat och accepterat att jag känner mig full i magen
(Minst) Tre tacksam:
  • Mamma (för att hon är världens bästa mamma och försöker hjälpa mig på sitt sätt, skulle inte klara mig utan henne)
  • S (som försöker hjälpa mig och messar mig varje dag trots att han själv mår dåligt och är sjukskriven)
  • Solen (älskar solen, älskar älskar älskar!)
  • Katterna (älskar katterna och önskar jag kunde bo med dom)
Behöver hjälp med:
  • Att komma tillbaka till programmet
  • Att hitta en relation med Gud
  • Förstå vad jag behöver göra för att tillfriskna igen

Jobbkaos

Jag tänkte försöka börja skriva "morning pages" här på bloggen istället för i min "dagbok". Jag tycker det är jobbigt att skriva för hand (!). Tyvärr. Men jag tror det är bra att skriva förhand för hjärnan =P. Man skriver ju på dator hela dagarna nuförtiden, så finmotoriken i mina händer har slutat fungera ^^. Antar att det är därför iaf.
 
Jaha, jag känner mig inte alls frisk, även om febern har gått ner. 36,7 idag. Jag har inte ont i kroppen längre, men har fortfarande snuva och hosta och känner mig allmänt sjuk. Så jag antar att det är OK att jag stannar hemma från jobbet åtminstone imorgon också. Kanske kan börja jobba lite hemifrån imorgon. Kommer behöva börja redan idag, då jag har ett viktigt möte i em som blev för knöligt att flytta.
 
Jag kämpar med min sinnersro från jobbtankar. På kvällarna kan jag inte sova och tankarna hamnar hela tiden på hur jag ska lösa min jobbsituation. Jag känner att jag inte klarar av det, jag har ingen kontroll på allt som ska göras och jag vet inte hur jag ska få grepp på det. Tankarna snurrar kring olika lösningar, men jag tycker inte att något har fungerat.
 
Jag kan inte göra något åt om mina kollegor inte följer den process vi har satt upp tex. Om de ska skriva in viss info på vissa ställen, och det inte är gjort, så tar det mig väldigt lång tid att få grepp på saker som annars skulle ha gått snabbt. Vad gör jag i en sådan situation? Vi har alldeles för mycket jobb och alldeles för lite resurser, och noll support uppifrån. Så jag måste ju klara av det själv på något vis? Men jag förstår inte hur. Jag förstår inte hur jag ska skapa kontroll i kaoset. Suck =(. Men jag kanske inte ska klara av det? Jag kanske bara ska acceptera att det är kaos. Jag har noll koll. Men vad ska jag jobba med då? Lite här och lite där och sen gå hem när kl är fem? Jag förstår inte. Jag förstår inte hur jag ska kunna gå tillbaka till jobbet och fortsätta jobba där =(. Jag vet bara att jag måste sluta stressa. Min kropp är förstörd av det här jobbet. Jag har ingen mens. Och nu tror jag att jag blev fysiskt sjuk tillslut av stressen dessutom. Och om jag inte kan sova? Jag måste kunna släppa jobbet och göra andra saker i mitt liv. Men hur? Kanske med hjälp av 12-stegs programmet. Kanske hjälper det att fokusera på något viktigare. Nu när jag ska gå om stegen så behöver jag lägga mycket energi där. Jag förstår bara inte hur jag ska klara av detta jobbkaos utan någon plan

Sjuk och migrän?

Inatt hade jag nog migrän. Har haft tendenser till migrän (tror jag - hur vet man att det är migrän?), både min farmor och faster hade svår migrän. Men i natt hade jag huvudvärken från hell. Inte så att jag mådde illa och spydde. Men det skar som knivar i huvudet, och det var så min faster beskrev sin migrän... 
 
Jag tror att jag har vitlöksutlöst migrän/huvudvärk =P. Om man nu kan ha det. För det senaste året så tycker jag att jag har fått "migräntendenser" just efter att jag har ätit rå vitlök. 
 
Nu har jag legat hemma med feber sen i torsdags, och ätit råa vitlöksklyftor varje dag i förhoppning att det skulle vara bra för immunförsvaret eller något ^^. Usch. Det var iaf ingen rolig natt. Jag drömde en konstig dröm (när jag väl lyckades sova...). Jag drömde att jag rymde från ett fängelse på en ö. Jag hamnade i någon kontainer på en båt och gömde mig och var nära att krossas av några tunga kedjor, och sen var jag tvungen att hålla mig fast i något rep av något slag och höll på att blåsa bort. Ja det var väldigt obehagligt iallafall, och jag kom ihåg allt väldigt tydligt kl 05 när jag vaknade.. funderade på om jag borde skriva ner drömmen direkt då, för jag tyckte att jag förstod varför jag hade drömt det jag drömt, att det liksom var ett tecken på något (nu har jag tyvärr såklart glömt vad det var..), men jag orkade inte då huvudet dunkade och jag var såå trött.
 
Jag är iallafall tacksam att jag är sjuk så jag slipper gå till jobbet på ett tag. Jag behöver vila.
 
Lyckades skicka iväg ett sms till en potentiell ny sponsor ikväll och vi har pratat i telefon i en timme. Det ser ut som att hon kan tänka sig att sponsra mig om jag inte har några förbud i maten. Och det passar mig bra tror jag. Min gamla/nuvarande sponsor har erbjudit mig att gå igenom stegen igen med henne eftersom hon har gått igenom dem med en ny sponsor själv på ett nytt sätt, men jag tror det är bättre att jag prövar en ny denna gång. Dessutom är denna nya sponsor övertygad om att ätandet bara är ett symptom på en andlig brist, och det är vad jag tror också. Åtminstone tror jag att jag kan äta vad som helst (även om vissa saker är mer triggande än andra - ju mer processat desto sämre) bara jag är i sinnesro.
 
Helt galet att jag blev sjuk fysiskt "äntligen". Detta är något jag bett om i flera år. Att få bli sjuk "på riktigt". Även om jag känt mig sjuk p g a "utbrändhet" så har jag inte kunnat stanna hemma från jobbet p g a det, men när jag har feber, då kan jag stanna hemma. Jag hoppas att jag har feber i några dagar till ^^, men nu verkar jag vara på bättringsvägen då jag har orkat sitta uppe vid datorn ikväll för första gången sen i onsdags. Kände mig svullen i huvudet tisdag eftermiddag, och i onsdags kände jag mig som att jag höll på att bli sjuk, och i torsdags hade jag 37,5 tror jag. I fredags 38,2, Igår 37,7 och idag 37,6. Men idag har jag inte alls haft lika ont i kroppen som tidigare dagar. Knappt alls faktiskt. Bara lite huvudvärk och ont i näsan.
 
Idag har jag frångått min plan för april. Ja det gjorde jag redan när jag blev sjuk, jag har inte sprungit tio min om dagen förstås, men idag har jag ätit processad mat (färdig risblandning), halloumi och två bitar 90%-ig choklad ^^. Jag orkar inte med några förbud eller matplaner. Det har aldrig funkat tidigare. Men mål och planer på meditation och motion tänker jag fortsätta med.

Tålamod

Det är så jobbigt när jag tycker att jag ser andras rädslor och varför de har dem. UTAN att säga det till dem. Att istället ha is i magen och fråga varför de tror att de känner som de känner, för att försöka hjälpa dem att själva komma till insikt om varför de beter sig som de gör och vilken rädsla (som jag tror nästan alltid är grunden till ilska, irritation etc.) som är orsaken.
 
Jobbigt är det också när de inte kommer på varför de beter sig / reagerar som de gör. Eller kommer fram till något annat än det jag har tänkt ^^.
 
Folk vill helst bara prata själva. Och det är nog många gånger det som läker. Det hjälper inte att tjafsa emot, eller försöka förklara. Jag tror det är bättre att försöka be tyst om tålamod, och bara lyssna. Det är nog största hjälpen för folk. Att låta dem prata och låta deras tankar komma fram och låta dem få insikter själva om hur deras rädslor påverkar deras mående och deras beteende och deras liv...
 
Men jag tror att det är en del av ödmjukhet. Det är att öva på att vara en bättre människa. Så det är väl bara att öva på. Och det man övar på regelbunder blir man väl ofta bättre på också? ;-)
 
Härligt att det är april imorgon. Då ska jag meditera, och jogga!
Godnatt!

Planen för april

Usch, jag har verkligen ingen lust att blogga. Har tankar nästan varje dag om vad jag vill skriva om, men sen när det verkligen gäller, när jag verkligen ska logga in här, så tar det emot som satan.
 
Jag är iaf rejält tillbaka i ätstörnignen. Hetsäter/överäter och kräks. Igår åt jag i princip hela dagen och kräktes två ggr, Jordnötssmör är skit att kräkas. Det går fan inte. Åt två burkar igår och tja, inte mycket kom upp tror jag. Iaf inte av första burken. Magen hjälper ibland till bra, den verkligen krampar, men ändå vill det inte komma upp.
 
Jaja, sånt är livet som bulimiker. Konstigt nog så är det som att ju sjukare jag är, desto fler potentiella lösningar kommer hjärnan på. Jag har en massa planer nu för april ^^. Det tråkiga är att jag kan ju inte göra mig själv frisk. Jag har redan försökt tusen saker, Det är bara Gud som kan göra mig frisk. En högre makt. När jag släpper kontrollen och inser att jag är maktlös, det är då det händer något. Det är iaf det enda som funkat, under ja.. vad blir det nu, 19 år!! Nitton jävla år med en ätstörning. Det är väl inte fy skam det? Haha, och varje år, månad, dag(?) så tror jag på nåt sätt att nu kommer jag väl komma på lösningen och bli frisk =P. Hoppet är det sista som lämnar människan va?
 
OK mina planer för april då (som inte kommer hjälpa!? - bra inställning, eller inte):
  • Sova minst 8 h / natt
  • Stiga upp tidigt (kl 06) på vardagarna (undantag för morgnar efter kvällar jag kommer hem sent, om jag tex varit och dansat)
  • Meditera minst 5 min varje morgon (tar någon guidad youtube-meditation)
  • Endast äta oprocessad mat!! (med några undantag: Tofu, sojafärs och liknande)
  • Jogga minst 10 min / dag (japp, jag tänkte testa detta igen)
Och så lite inspiration på detta:
Kan verkligen tipsa om sista dagen att fritt kolla på alla intervjuer och dokumentärer från FMTV:s Total Wellness Summit. Jag är så  inspirerad över vad man kan åstadkomma med sig själv genom visualisering tex. Det svåra är bara att ta tag i det (som med allt annat), att göra det, att öva. =/
Och så varför inte lite youtube-inspiration:
 
Jag har fått såå många insikter om livet och om mig själv den senaste tiden. Jag irriterar mig som satan på det mesta, men jag vet att det är mig själv jag måste förändra för att minska irritationen mot allt och alla. Jag tror jag har fått det från båda mina föräldrar och att jag måste ha överseende och förståelse för mig själv att jag är som jag är, och har de svårigheter jag har. 
 
Jag kan också känna tacksamhet, och jag tror att det absolut är en väg framåt för mig. Att öva på att känna tacksamhet.
 
Det jag inte har någon som helst aning om hur jag ska lösa, är att jag gör slut på min energi på jobbet, och när jag kommer hem orkar jag inte "välja rätt" saker att göra. Jag orkar inte läsa i AA:s Stora Bok, eller ringa ut till vänner, eller meditera, gå en promenad, laga mat, eller något annat vettigt istället för att fastna i ätande. Jag orkar ju inte be heller. Om jag inte gör något 12-stegs arbete, hur ska jag då lyckas rädda mig ifrån sjukdomen, eller låta Gud rädda mig? Suck.
 
Iaf, planen är ju att försöka få in en del på morgonen iaf. Så att jag redan har gjort vissa "nödvändiga" saker för mitt tillfrisknande redan innan jobbet. Då kanske det inte är så farligt att jag inte orkar med något efter jobbet. Så ja - det är planen.
 
Jag vet fortfarande inte om jag ska fasta på dagarna eller inte. Växlar hej vilt just nu, och har ingen aning om vad som är bäst. Men det viktigaste tror jag faktiskt är att inte äta processade livsmedel. Krämig kokosmjölk är ju också processat, så det är inte vidare bra heller tror jag tyvärr. Jag märkte så tydligt igår att jag inte ville ha mer potatis, men dumplings kunde jag sätta i mig. Och det som varit mest triggande är nog mörk choklad, jordnötssmör med honung eller banan och bär med krämig kokosmjölk eller kokosgrädde. Vad gäller dumplings, så tror jag det är gränsfall, jag äter iaf bara ett paket (hittills). Men jag kan ju lika gärna avstå det i en månad, bara för att få bukt med det här återfallet jag tänkte att jag skulle klara mig ur nu...
 
Problemet är ju dock att jag struntar i min matplan efter några dagar och äter otillåtna saker ändå. Hur jag ska undvika det vet jag inte. Men om jag inte överäter hela kvällarna, så har jag ju också mer tid att lägga på tex 12-stegs litteratur. Och det i sin tur kanske hjälper mig att fortsätta hålla mig på banan, så att jag kommer ur den onda cirkeln och kommer in i en god cirkel =).
 
Ja, det är planen och förhoppningen. Känns väldigt bra att jag lyckades tvinga mig till att skriva det här inlägget nu iaf.

RSS 2.0