Ätstörning

Var med i en tvåverckorsutmaning med Miss Fit Carls i två veckor. Man skulle drick en massa vatten, äta minst 20 g protein i varje måltid, och träna minst 30 min om dagen (iaf snabb promenad). Var väl en OK utmaning tyckte jag, då det inte var någon restriktion på hur mkt eller vad man fick äta. Men var typ dubbelt så mkt vatten som man ska dricka per dag, så jag drog ner det till drygt häften.

 

Iaf, hetsåt/överåt och kräktes två ggr minst under utmaningen. Efter den har jag kollat massor på "All in" videor på youtube och bombarderat mig själv med info om hur man slutar hetsäta: INTE kompensera. Och det funkar. Jag överäter som en gris, men jag kräks inte. Och jag hetsäter inte. Överäter inte lika mkt som om jag skulle kräkas heller. Så det hjälper ändå att ha bestämt sig att inte kräkas. Försöker också äta ordentligt på dagen, så att jag inte ska känna ett sånt sug/begär på kvällen av att äta. Visst hjälper det också, till viss del. Har ju fortfarande en satans vana inprogrammerad i hjärnan att kvällarna ska spenderas ätande. Oavsett om jag är hungrig eller inte. 

 

Väger över 70 kg nu. Vägde in mig och vägde "ut" mig i utmaningen. Annars väger jag mig väldigt sällan nu för tiden. 2005 när jag började kräkas, vägde jag strax över 70 kg nångång. Då började jag kräkas. Stog inte ut. Står inte ut nu heller. Känner mig orörlig, begränsad. Vidrig känsla. Men vad är viktigast? Att vara smal, eller att vara frisk? Rädslan är ju förstås att jag inte blir frisk. Att jag bara fortsätter överäta i all evighet. Skulle behöva en coach att lite på. Men jag vill helst hitta nån svenk. Finns det någon svensk "All in" coach?

 

Hittar ingenting på youtube. Men många på engelska. Kanske behövs en i Sverige? Funderat mkt om jag skulle kunna hjälpa andra när (om) jag själv blir frisk nångång. Men känner mig verkligen inte som nån som passar som coach.

 

Nu lyssnar/kollar jag på https://thetruthaboutweightloss.org/live/ , som handlar om växtbaserad kost. Mest om viktnedgång kankse, men också om hälsa i övrigt. Sjukdomar som kan undvikas om man äter mer växtbaserat (mindre kalorier, mer vatten och fibrer i maten, mer näring) och mindre fett.

 

Inte så bra för nån som försöker bli frisk från en restriktiv ätstörning (heter det så på svenska?), men jag kollar ändå ^^. Är ju typ mitt största intresse fortf (kost och hälsa)...

 

Om nån känner till nån svensk fd bullimiker som jobbar med att coacha folk att bli friska m h a "all in" approach eller matplan. Säg till ^^. Eller förresten, vet inte om jag vill ha någon matplan, jag har så jäkla svårt att följa matplaner. Vet faktiskt en svensk som förespråkar och coachar i BLE (Bright Line Eating) tror jag det heter. Nån amerikanska som kommer från 12-stegs programmet som skapat en matplan mot matberoende. Men jag vill bli helt frisk. Ätstörningskliniker verkar köra på matplan först, för att göra kroppen trygg och därmed motverka hetsätning, för att man sedan ska kunna äta mer intuitivit när man blivit frisk och slutat hetsäta.. men jag lockas mer av "all in"-principen. Dock inte av den sabla viktuppgången =(. USCH. 

 

Önskar jag hade någon att dela allt med. Nån mer som typ kör all in, fast inte nån som kommer från anorexi. Nån som också kommer från bulimi, och normalvikt från start..

 

Borde väl kanske hoppa på nåt av de engelsk-språkiga coacherna jag gillar. Suck. Orka. 

 

Häromdagen, ja, var väl igår, var jag så deppig. I fredags kväll ville jag bara dö när jag skulle sova, och dagen innan också. Idag har jag haft så ont i magen. Igår också. Ont i tarmarna. Den klarar väl inte av all mat jag proppar i mig utan att kräkas =S. Imorn måste jag åka in till jobbet, och det ser jag inte alls fram emot. Har bara träningskläder jag får på mig nu. Måste köpa nya kläder som jag kan få på mig. Orka. Orka att inte banta. Hur står man ut? Och hur accepterar man att gå upp i vikt?

 

Berätta för sina vänner antar jag är smart. Men det vågar jag inte. De vet ju inte ens att jag varit ätstörd i 20 år ^^. Så sjukt ändå. Allt är så sjukt. Livet är sjukt. Och så pissigt. Men visst kan det vara bra också. Men inte nu.

Fortsätter kolla på min "Titta senare"-llista på youtube och kom till denna video:

 

Mkt bra tycker jag. Håller med den där Alice om det mesta =).

 

Den här är också bra, har inte kollat klart på hela, får göra det en annan dag ^^:

Hittat en ny youtuber, Kayla Rose, tror Stephanie Buttermore hade samtal med henne under sin "All in"-resa.

 

Överåt/hetsåt och kräktes i måndags. La mig kl 02 på natten. Orkade inte gå upp kl 06 igår, så gick upp 08 och började jobba. Åt ändå fruktost, framför datorn. 

 

Varje gång jag hetsäter/överäter och kräks, tycker jag (såklart) att allt är skit, livet är skit, allt är hopplöst, jag kommer aldrig bli frisk osv. Men jag har ju ändå bara hetsätit kanske 1-2 ggr/vecka det här året ^^. Tror jag... måste kolla i mens-appen där jag åtminstone försöker komma ihåg att skriva in när jag kräks... OK åtta ggr har jag kräkts hittills i år. Men överätit så att jag velat kräkas fler ggr än så. Men ändå, två ggr per vecka i snitt då, och en vecka har ju sju dagar. Alltså har fem dagar per vecka varit hyfsat bra (inte kräkts iaf) och två har varit dåliga. 

 

Det är bara att hålla ut. Det går att bli frisk. Såå många andra har lyckats. Bara att ta efter dom. Kolla på andra som är där man själv vill vara, som har gjort och klarat av det man själv vill klara av. Det GÅR! <3

 

Igår och idag har jag ätit mkt, på dagen. Har också tänkt att istället för att tänka att jag inte borde äta nice cream på kvällen, så kan jag tänka att jag ska det. Jag ska minsann äta efterrätt varje kväll! Om jag tänker att jag ska det så är det ju inget misslyckande att göra det. Tänker jag att jag egentligen inte "borde", så känns det ju bara genomdåligt att jag ändå gör det.

 

Jag ska äta p g a hunger, både fysisk och mental. Jag ska äta till jag är helt nöjd och tillfredsställd. Ja det kan innebära två stora portioner mat till lunch. Ja det kan innebära mellanmål, middag och efterrätt precis efter varandra (som idag). Vem bryr sig? Ja jag kanske går upp i vikt. Spelar det någon roll om någon bryr sig? Tänk om det leder till att jag får ett NORMALT förhållande till mat? Tänk om det leder till att mitt förhållande till mat blir som innan jag började med p-piller? Tänk om det leder till att jag kan äta när jag är hungring och sluta när jag är mätt? Äta när jag vill och vad jag vill...

 

Och grejen är, att alla dessa vittnesmål på youtube pekar just på det. Det går. Det går att få ett normalt förhållande till mat, även efter 20 år av stört förhållande till mat. Man måste bara våga trotsa sina rädslor. Trotsa rädslan för att gå upp i vikt. Suck. Inte lätt, men görbart ^^.