Overcoming Addiction

Hej!
 
Idag har jag kollat på den här videon:
 
Har lyssnat på sjunde avsnittet av Brain over binge-podden också. Länk till första avsnittet här:
https://poddtoppen.se/podcast/1184957849/brain-over-binge-podcast/episode-1-introducing-the-brain-over-binge-podcast-a-simple-plan-to-stop-binge-eating 

Frihet

Är sååå trött så jag ska nog gå och lägga mig. Kl är 2052. Jag har överätit nötter tre dagar i sträck. Eller iaf två. Köpte nästan ett kilo naturgodisnötter i söndags. Kan väl vara lite svårt för även en icke ätstörd att ha vissa saker hemma som man gärna äter för mkt av? Ja ja, jag hetsåt iaf inte, jag fortsatte inte trycka i mig en massa ytterliggare och jag kräktes inte. Idag åt jag någon/ett par msk jordnötssmör med choklad efter maten, men har nu slutat äta för idag. Jag är mätt och nöjd.
 
Fick tips om den här videon av Lydia:
 
Känner igen mig så mkt i detta. Jag vill också bli fri. Helt fri. Precis som innan jag fick ätstörningen. Så jag tänkte bli det ;-). Fast helst utan att betala 70000 kr. Jag vet att jag måste släppa tanken på matrestriktion och bantning helt och hållet. Jag är beredd att göra det. Jag gör det nu varje dag. Övar och övar. Struntar i vad jag äter (förutom att jag fortfarande äter veganskt, åtminstone om jag inte vet exakt vad maten kommer ifrån).
 
Jag tror att det funkar. Jag trodde att jag var sockerberoende, sen trodde jag att det var processad mat som var problemet, sen trodde jag att det var en andlig, fysisk och känslomässig sjukdom som jag alltid kommer att ha, nu tror jag att det är en vana som jag kan göra mig av med. Placebo är också en tro, inte sant? Bara vi tror på någonting, så är det så. Det är så många som tror att dom är sockerbreroende, och då känner dom igen sig i allt som har med det att göra och tror på alla som propagerar för det. Undermedvetet tar man in den info man tror på. Det är det (enda) man "ser" och "hör".
 
Jag trodde jag var sockerberoende, eftersom allt som Bitten propagerade verkade stämma in på mig. Men när jag började ifrågasätta varför jag hetsäter mer pasta om jag har smör och ost på, eller varför jag hetsäter mer bröd om jag har smör och ost och marmelad på. Eller varför jag hellre hetsäter jordnötssmör än sockerbitar.. Så förstod jag att det kan inte vara så enkelt som att det bara är sockrets fel.
 
Sen läste jag om forskning där de sett att det vi hetsätare och överätare oftast "faller" för är kaloririk mat. Mat som innehåller både mycket fett och socker tillsammans.
 
Nu har jag hittat alla dessa människor som blivit helt friska från överätning och hetsätning "bara" genom att förstå hur hjärnan funkar och att vi bara har lagt oss till med en (fruktansvärt hemsk) vana, som faktiskt går att träna bort! Helt och hållet! Det enda vi behöver göra är att förstå att tvånget/begäret vi känner att hetsäta/överäta kommer från en gammal del av hjärnan (som inte vill att vi ska svälta ihjäl) och att vi inte behöver agera på det (eftersom vår modernare del av hjärnan förstår att vi faktiskt inte kommer att svälta ihjäl). Samt att vi måste ge vår kropp den mat den behöver så att den inte behöver tro att den ska svälta ihjäl. - Då kommer dessa begär ("urges") att avta och försvinna helt så småning om. Och när vi inte längre har vanan kvar, så kommer vi inte att känna något tvång/begär att hetsäta oavsett vilka känslor vi känner (stressade/oroliga/ledsna/glada etc). Altlså precis som en person som inte har någon ätstörning.
 
Ganska enkelt alltså. Sen kanske det inte är lika enkelt att acceptera att strunta i hur kroppen ser ut eller ens vikt. Men frågan är vad som är mest värt? Ett liv fri från ätstörning, när man inte ens bryr sig om vikten och är lycklig, eller ett liv med fokus på vikt och mat och utseendefixering och depression och meningslöshet? För mig är valet självklart.
 
Tycker Lindsay i videon ovan beskriver livet efter ätstörningen så bra. Vem vill inte ha det så? =) Då kan jag faktiskt kämpa lite för att varje dag nu intala mig att jag får äta precis vad jag vill och strunta i tankar om att "jag kanske ändå inte borde äta ditten eller datten".
 
P.S. Måste bara skriva att nu är kl 2117. Tog en liten stund att skriva detta =). Men det var det värt. Godnatt, sov gott! <3

Still working...

Hej!
 
Idag är det onsdag. Jag hittade en till video som tar upp flera bra saker, och det viktigaste tror jag: Sluta banta, sluta ha regler och förbud. Har man inga regler finns det inga att bryta! Då "behöver" inte kroppen "passa på" att äta onyttigt när man ändå har misslyckats med att följa sina regler.
 
 
Idag har jag blivit diskriminerad på jobbet (p g a att jag är kvinna? p g a att jag är jag? p g a att jag jobbar i det team jag jobbar i? ingen aning). Och det är INTE första ggn. Suck. Blev så förbannad. Nu har jag lugnat ner mig. Och jag har inte tröstätit heller. Har kanske överätit jordnötssmör (ett par msk)? Jag har nog ätit det varje kväll... Men jag har slutat äta sen. Jag har inte fortsatt. Jag har inte ätit upp hela burken plus en massa annat skit för att jag "ändå har ätit för mkt redan" och "ändå måste spy". Jag vågar inte ropa hej! än, men jag tänker hela tiden att jag får äta precis vad jag vill. Vill jag ha jordnötssmör idag också, så får jag det. Så det så =P.
 
EDIT lite senare:
Beställde några böcker ^^
 
Just det, skulle skriva om coachningstillfället också, igår. Usch! Jag visste väl att det skulle vara delvis säljarsamtal, för att få mig att köpa ett antal coachningstillfällen. Men jag kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig att den åttaveckorskurs hon ville sälja till mig för att komma över min ätstörning för gott skulle kosta 70000 kr!! Och envis som en amerikansk säljare var hon också, hon ville inte låta mig lägga på och inte prata med någon om beslutet, utan att jag bara skulle säga mina kontokortsuppgifter och få betalningen avklarad. Kan tänka mig att det är många som inte står emot. För hon spelar med ens känslor. Hur mycket är det värt att bli fri(sk) för gott? Hur mycket pengar har jag inte slösat bort på denna sjukdom dessa 19 år som jag haft den? Vad är "ynka" 70000 kr då? Tja, inte vet jag. Att vara fri från en ätstörning, att få tillbaka förhållandet till mat jag hade innan jag fyllde 18 år, ja, det är såklart väldigt väldigt väldigt mycket värt. Kanske värt mitt liv, för jag skulle nog inte orka leva resten av livet med bulimi. Mest p g a ensamheten det medför. Att välja bort livet för sjukdomen. Men nä, jag köper några böcker nu för 904 kr istället och kollar lite på youtube ;-).
 
Dessutom finns det ju 12-stegs program, som faktiskt hjälper, om jag inte skulle kunna bli av med ätstörningen för gott. Men nu har jag sett så många videor och hört om så många som blivit helt friska, så nu tror jag faktiskt att det går att komma tillbaka till ett problemfritt förhållnade till mat =). Och bli av med ätstörningen helt och hållet.

Andra sätt att komma ur en ätstörning

Igår (tror jag det var) sökte jag på youtube på typ "how to overcome bulimia" och då hittade jag en hel del videor om "how I overcame binge eating". Så spännande att kolla på och lyssna på. Hur folk har tagit sig ur sina hetsätningsbeteenden och blivit helt friska / fått ett normalt förhållande till mat. Enligt dem själva iaf.
 
Så det jag ska göra nu är att beställa boken "Brain over binge". Jag ska "bara" ta tag i det också...
 
Här kommer några av de videor jag kollat på som jag tyckte gav tips och var bra:
 
 
 
 
Den sista videon är en intervju med författaren till Brain over binge. Hon som intervjuar jobbar som coach, och jag har kollat på hennes "masterclass"-video och bokat in ett gratis Skype-möte med någon av coacherna  i hennes företag på tisdag kväll. Läskigt! Extra jobbigt att det är amerikaner, men det får väl gå. Jag tror på metoden. Deras/hennes metod går ut på att följa fem principer:
  1. Eat anything you want
  2. There is nothing wrong with you
  3. Focus on practice
  4. Don't change your life
  5. Invest in a coach
Frågan jag skulle fundera på till coachningstillfället är följande: What does freedom really mean for me?
 
För övrigt så har jag inte hetsätit (än) idag. Och faktiskt inte igår heller. Jag har tänkt skriva, för att kunna gå tillbaka till vad det är jag känner och tänker både när jag hetsäter/överäter och när jag inte gör det. Men som vanligt har jag inte orkat ta tag i det. Inte orkat logga in här. Bara tänkt att jag vill och borde.
 
Idag har jag känt mig sjuk nästan. Tror jag är överarbetad och överkräkt och undersoven efter den här jobbveckan.
 
S kommer strax och vi kollar nog på ett avsnitt av Riviera (på tv4play). Sen hoppas jag att jag kan gå och lägga mig hyfsat tidigt och utan att äta mer idag. Det är planen, och som det känns nu helt OK. För jag försöker redan leva efter principerna ovan. Jag får äta vad jag vill. Och då tror jag faktiskt att jag inte behöver äta allt just nu, utan jag känner mig rätt nöjd. Kan äta igen när jag känner för det, vad jag vill ;-).
 
Godnatt!