Ätstörning

Idag har jag ringt nån ätstörningsenhet (de hade bara dagvård och hänvisade till vuxenpsykiatrin eller vårdcentralen), vårdcentralen, trodde jag fick nummer till akutpsyk, men var psykosavdelning, så fick ringa vuxenpsykiatrin istället, men då var kön stängd för dagen. Vågade och orkade inte ringa akutpsyk sen. Grät istället. Grät och grät och grät.

Suck. Blev inte mkt jobbat.

Gick en promenad med en kompis sen. Kändes bättre.

Vet dock inte hur jag ska klara helgen. Och vet inte hur jag ska orka ringa vuxenpsykiatrin igen på måndag. Men jag måste. Jag behöver hjälp. Orkar inte gå tillbaka i bulimin nu. Vägrar. Orkar inte leva så.

Kom på varför det blivit värre igen. Jag är livrädd för att gå upp i vikt. Vill gå ner mer ist, nu när jag gått ner så pass mkt i vår och sommar. Speglar mig hela tiden också,  magen. Vill att magen ska vara platt. Vill inte träffa J annars.

Fokuset på kroppen och vikten gör att det blir fokus på maten, hur mkt jag äter, och vad. Det blir tvärtom-effekt med maten. Jag begränsar mig och då äter jag bara mer ist. Suck.

Igår bajsade jag på mig (!). Överåt rejält i förrgår utan att kräkas. Åt nötter på jobbet och var proppfull och dålig i magen. Åkte hem tidigare för att gå på toa och trodde jag bara skulle släppa mig i hallen, men det kom inte bara gaser... usch 😢. 

Det är nästan inte värt att inte kräkas. Mår så fruktansvärt dåligt dagen efter då.

Ändå har jag inte kräkts ikväll.  Kan inte fortsätta med det. Blir ju aldrig bättre då. Är bara all in som gäller. Lite för mkt naturgodis om hundra år, vad gör det? Jag kanske går upp lite i vikt. So what, då får jag väl göra det då. J är ändå inte hemma nu. Och jag är ledig imorn.