Ätstörning

Konstigt det där med livsviljan. Antar att det är hormoner som styr? Eller annat i kroppen, vad vet jag. Och skitsamma eg. Det viktigaste är väl att försöka förstå varför man mår sämre ibland. Att se vad man kan göra för att minska timmar och dagar man mår dåligt.

 

Sitter jag uppe länge på kvällen och kollar på TV eller Youtube, så är det också större risk att jag överäter. Även om jag är en kvällsmänniska och troligen har 25-timmars dygn ^^, så mår jag bäst av att komma isäng i hyfsad tid, åtminstone före tolv på natten (tidigare om jag måste upp och jobba tidigt). Går jag och lägger mig så äter jag ju inte iaf ^^. När jag sover spelar säkert också roll för måendet. Att sova på natten, hellre än på förmiddagen.. Att sova tillräckligt mycket spelar säkert också roll. Självklart är det en massa faktorer som spelar roll för måendet, men att äta bra, att inte överäta hela tiden/varje kväll och att lägga mig hyfsat tidigt tror jag är nyckelfaktorer.

 

Igår och i förrgår har jag ätit bra. I förrgår säkert lite för lite egentligen. Bara frukost (vid lunchtid) och middag. Igår frukost (vid lunchtid), middag efter träning, och sen ett kvällsmål vid niotiden på kvällen. Hade kunnat skippa det, men var inte riktigt nöjd efter middagen och var orolig att det skulle leda till överätning senare, kanske idag, om jag underäter.

 

Att äta är alltid jobbigt, särskilt på kvällen. Det triggar mig att fortsätta äta. Lättast är att inte äta alls. Men jag övar. Jag vill ha ett normalt förhållande till mat. Jag vill äta frukost, lunch, middag. Mellanmål eller fika eller snacks om jag känner för det. Jag vill inte att maten ska vara något problem i mitt liv. Jag vill bli helt fri(sk). Så, jag övar =). Jag tänker fortsätta att försöka äta normalt. Försöka känna efter om jag är nöjd eller inte. Och försöka använda huvudet för att förstå om icke-nöjdheten är riktigt icke-mättnad eller ätstörningsbegär.

 

Flera youtubers jag följer förespråkar att man ska tillfredställa även den mentala hungern (ätstörningsbegäret?). Men jag kan inte riktigt skilja på det och att överäta/hetsäta. Att inte ha några restriktioner, ja absolut, men jag vill inte äta så att jag mår dåligt. Har inte riktigt förstått gränsen där än. Många youtubers snackar ju om intuitivt ätande också, och då tycker jag mer de förespråkar att inte äta för minsta lilla sug (om det "bara" sitter i huvudet) utan att känna efter om man verkligen är hungring eller sugen "på riktigt".

 

Kathryn Hanson, som skrivit Brain Over Binge, menar ju också att man ska avfärda hetskänslan, att man kan det, Den moderna hjärnan kan styra över reptilhjärnan.

 

Jag tycker att dessa två sätt är lite i konflikt med varandra. Antingen äter man på och har absolut noll restriktioner. Vill man äta mer, äter man mer. Noll begränsning. Men, jag vet inte. Jag förstår inte riktigt. Jag lyssnar på förespråkare för båda dessa sätt. Tycker att båda låter vettigt. Det absolut viktigaste är att inte banta, inte ha några restriktioner, att man inte "borde" äta en macka till osv. Men samtidigt vill jag känna efter, mår jag bra av en macka till? Är jag inte helt nöjd/mätt, så kommer jag ju att må bättre av en macka till, för då kommer kroppen att lugna sig och känna att den fått den energi och näring den behöver. Är jag helt mätt så kommer jag ju bara må dåligt av att överäta. Dock är det inte hela världen om man äter en macka extra då och då. Äter jag den extra mackan och känner att det var för mkt, så är det så, ingent mer med det. Gå vidare. Sluta ät. Känslan av överätning går över. Inte hela världen. - Försöker ha den inställningen. För det är ju just här, när jag ändå ätit för mkt, som jag lika gärna kan fortsätta..... enligt den totalt ologiska ätstörningslogiken ^^.