Ätstörning

Igår tänkte jag att jag skulle blogga innan jag la mig, men jag orkade inte, kollade på en youtube-video och surfade lite på FB eller Instagram tror jag. 

 

Iaf, igår kom jag hem sent och åt middag sent. Åt efterrätt också, 90%-ig choklad och nån vegansk chai-latte aktig dryck med socker i. Sen ville jag (såklart) äta mer. Men jag var mätt och jättetrött. Lyssnade på ett webinar/föreläsning på Zoom om intentioner som höll på till kl 22. Sen funderade jag på om jag skulle fixa rostade solrosfrön och äta med russin och stanna uppe och kolla på några youtube-videor, eller gå och lägga mig. Det är ju absolut inte meningsfullt att äta mer, när man redan tycker att man ätit lite för mkt den dagen och dessutom är jättetrött och dessutom egentligen har en plan att gå upp tidigt och jobba och lyssna på web-kurser nästa dag. - Ändå, tycker försöker tankarna/hjärnan övertala mig att jag vill äta rostade solrosfrön ^^. Suck. 

 

Jag lyssnar varje dag nu på Dr. Amy Johnsons pod "Changeable" och tycker att jag inte håller med om allt. Jag förstår inte hur jag ska kunna "stå emot" tankarna att hätsäta/överäta, eller hur jag ska bara kunna "låta dem passera". Jag förstår att tankarna inte är jag, men jag förstår inte att jag inte själv med viljestyrka måste välja att inte följa dem? Jag tyckte ändå att det är med viljestyrka jag valde att gå och lägga mig igår, och det tror jag var för att tankarna/begäret att äta inte var oöverkomligt starkt igår. Kanske p g a att jag tillåtit mig att äta rejält under dagen, och att jag inte var det minsta fysiskt hungrig. Åtminstone en av anledningarna. Jag försökte också tänka hur oerhört dumt det skulle vara att äta MER kalorier när jag redan tycker att jag ätit för mycket, är mätt, och dessutom inte vill kräkas. OM jag skulle överäta rejält eller hetsäta så skulle jag kräkas senare, men troligen efter många timmar och jag skulle ändå få i mig de flesta av de kalorier jag åt. Totalt superdumt alltså. Men det har jag ju alltid vetat, men det har inte hjälpt att välja bort att följa begäret att äta.

 

Jag vet inte säkert om det är Amy som hävdar det här med viljestyrka, hon pratade i den pod jag lyssnade på igår om att vi inte är våra tankar och att vi inte har några personligheter. Där vet jag inte heller om jag håller med helt, då våra tankar ändå påverkas av omgivningen och dessutom av hormoner etc som finns i våra kroppar, och de är väl en del av oss?

 

Ja, det jag helt enkelt inte förstår är hur jag skulle kunna bli frisk utan viljestyrka. Tycker många som snackar om psykologin och hjärnan, menar att man kan komma ur ätstörningen utan viljestyrka ^^. Det är ju ändå jag som väljer vad jag ska göra i slutändan. Suck. Inte vet jag. Jag har nog inte förstått grejen än.

 

Kollade på ett par videor från Bright Line Eating också igår, Dr. Susan Peirce Thompson menar att när man följer hennes matplan så blir beteendet tillslut automatiskt, man behöver inte fundera på vad man ska äta eller när. Jag är inte så förtjust i hennes teori heller, då den är mer som 12-stegs programmet i den bemärkelsen att det är ngt man måste följa hela livet. Att man är sjuk hela livet. Det Amy hävdar och Kathryn (Brain Over Binge) och Lydia och Mia och många andra, är att det går att bli helt frisk. Det vill jag bli, och därför vill jag försöka mig på deras lösningsförslag på denna skitsjukdom.

 

Egentligen ville jag idag bara skriva att det faktiskt gick igår! Det gick att stå över hetsätning/överätning och göra det rätta, det jag egentligen vill långsiktigt, att gå och lägga mig isätllet!