Vecka 44 och 45

Vill bara skriva nåt snabbt. Har jättebråttom som vanligt.
Ska till Sthlm och festa med en gammal kompis. När jag gick upp för två timmar sen så var jag sååå trött och hade verkligen ingen lust alls att åka nånstans. Ville bara lägga mig igen och försvinna typ. Sova mig igenom resten av livet el nåt.

Nu har jag ätit frukost och druckit kaffe och känner mig lite bättre. Dock är det kallt ute och det är bara sommardäck på bilen (lånar mammas). Vill hellre ta buss el tåg till Sthlm, men måste hämta mamma imorn, så det är tänk att jag ska ta bilen.

Förra helgen träffade jag min förrförra pojkvän i Sthlm! Sov halva dagen på lördagen sen hetsåt jag och sen kom jag inte iväg förrän typ halv åtta på kvällen! Träffade xxT först kl 24 =P. Vi drack en massa drinkar på ett ställe och åkte sedan hem till honom och hade sex. Som förr.

Har tänkt på honom varje dag den här veckan. Inte bra? Jag vet inte. Jag vet ingenting.

Ska nog sova hos honom i natt också. Borde åkt upp redan igår. Är jämt så sen och sen hatar jag mig själv för att jag aldrig kommer iväg och missar en massa tid.

Livet är förjävligt, är det inte det? Kommer säkert ha kul ikväll dock. Om jag bara får supa mig stupfull... eller åtminstone lagom full ^^. Suck.

Vill måla naglarna också, men när fan ska jag hinna det!?!??! Har velat det hela veckan, i flera veckor, i flera månader! Ändå har jag fortfarande inte gjort det. Är inte det sjukt?

Tur att jag kommer iväg till jobbet iaf. Det är det enda jag klarar av =(.

Jo just det, det viktigaste och största av allt:
Igår var jag och handlade efter jobbet (hade skjutit på det in i sista sekund också, borde gjort det för flera dagar sen ^^). Det var en massa rabatt på choklad och skit. Fatta hur länga jag stannade i affären.. ångest. Köpa eller inte köpa, köpa eller inte köpa, köpa eller inte köpa? Jag köpte ost, turkisk yoghurt, duschkräm, kattsand, MEN INGEN CHOKLAD! Jag hade en sån jävla ångest (el vad fan det nu är). Det var så SVÅRT. För många andra verkar det säkert sjukt att en sådan sak kan vara ett problem. För mig är det ett av de största problem som finns. Extrapriser, erbjudanden. Jag hatar dem och samtidigt gillar jag dem. Men de ska vara på BRA saker. Extrapris på choklad och onyttigheter är såååå jävla svårt att låta bli. Jag tänker att jag ska passa på att hetsäta.

Igår tänkte, och tänkte och tänkte jag, funderade och funderade. Oron grävde i mig. Jag gick runt i affären. Fram och tillbaka, runt runt. Hur ska jag göra, hur ska jag göra?? Och sen tillslut så betalade jag mina bra grejer och köpte inget onyttigt alls. Helt sjukt. Grejen är den att jag hade ätit en onyttig grej på fikat på jobbet tidigare. Då blir det ju extra svårt när jag redan "sabbat" dagen lite grann. Jag måste nog tacka den här vidriga medicinen jag tar. Får hög puls och fastnar i saker. Fastnar i dåliga vanor och får ingenting vettigt gjort (den borde typ funka precis tvärt om, men gör inte det på mig =(..). MEN, den gör något litet med aptit och sug hos mig. Tror jag.

SUCK.
Jag har inte hetsätit iaf. Inte på typ en vecka.
Tyvärr är jag på uselt humör och min mage är fet som satan. Tror det beror på att jag ska ha mens snart. Jag hatar det. Har faktiskt haft ett satans godissug de senaste dagarna =(. Allt skulle kännas mkt bättre om jag bara köpte den där skiten och hetsåt! Varför måste allt vara så jobbigt!? Jag vill sluta hetsäta, ändå vet jag att jag mår bättre (för stunden) om jag gör det.

Jävla skitliv. Jag vill ha en pojkvän. NU.

Nagellack och livet

Oj vad många fina kommentarer jag fått! Hemskt att det är så många som känner igen sig, men en del skriver ord som verkligen berör mig. Särskilt ni som skrivit att ni uppskattar min öppenhet när jag skriver.

Jag känner mig så utlämnad nu när mina syskon hittat hit. Dock har de ju lovat att inte läsa här mer, men jag kan ju aldrig veta säkert =/.

Kände bara för att skriva några ord här igen. Har verkligen sjukt mkt att göra på jobbet nu och hinner inte med någonting annat än det nödvändiga på vardagarna.. Igår kväll var ett par vänner här och kollade på Idol. Jättetrevligt =). Vi åt thailändsk hämtmat.

Hetsåt när de åkt hem. La mig kl 04. Tvingade mig upp efter kl 14 när jag snooze:at väckarklockan säkert fem ggr =(. Är det normalt att fortfarande vara dödstrött efter 10 timmars sömn? Jag skulle kunna sova hela helgen igenom. Min kropp skulle gärna gå och lägga sig igen nu. Trots att jag varit uppe i ett par timmar och ätit frukost.

Konversation på msn nyss:

"ok
jag vill åka till ica maxi och köpa nagellack =P, såg flera st där häromdagen som jag vill ha... dock har jag två stora necessärer fulla med nagellack i en flyttkartong ^^ så det är vääääldigt onödigt.. jag undrar om det finns nån slags nagellackshyllor att köpa.. har aldrig sett det.. jag skulle vilja ha typ ett sånt där.. vad heter det, kasthylla tror jag, med små fack... skulle nog var perfekt, har sett ett par på blocket nån gång..
helst skulle jag vilja ha ett tunt skåp med glasdörr el hur jag ska säga.. platt, men rätt stort med massa hyllor eller fack i, att hänga upp på väggen..
kanske ska ta patent på ett sådant och börja tillverka ;-), jag menar, vem vill inte ha ett sådant??"


Jag har den där känslan (lite samma som hetsätning ger kanske??) att om jag köper de där nagellacken så känner jag tillfredsställelse. Shoppingmissbruk, matmissbruk, sockerberoende, alkoholmissbruk, drogberoende... same shit, right?

Suck.
Ikväll är det tänkt att jag ska festa. Jag vill det. Jag vill ha kul. Träffa folk. Bli full. Dansa. Tror jag. Jag har velat det hela veckan iaf. Men nu... nu vet jag inte längre. Det lockar nästan mer att åka och köpa tekakor och glass och godis... Jag är så trött. Jag orkar inte diska och städa. Hur fan orkar folk?

Men jag har ätit en bra frukost nu, trots att jag tänkte tekakor redan i sängen. Men de där tankarna/suget är inte helt borta, bara undanskuffat till ikväll/natt kanske, eller imorgon? Tyvärr.

Jo just det, har träffat läkaren på NPU igen och fått en ny medicin. Jag sa att bulimin är det värsta just nu och han verkar verkligen vilja hjälpa mig på nåt sätt. Jag fick ju så jobbiga biverkningar av Concerta i vintras tyvärr (de hjälpte ju mot bulimin). Så nu har jag fått nåt liknande men en annan medicin och lägre dos. 10 mg Medikinet. Började i måndags (men skippar helgen). Har faktiskt inte hetsat i veckan.. fast gjorde ju det igår då, men en gång på en vecka är ju inget ^^.

Min syster är sjuk nu. För sjuk.
Mamma bor där ett par veckor och jag har hennes bil =P. Hon har nämligen opererat ögat och kan inte bo hemma och inte köra bil på ett tag.

Jepp det var det. En liten statusrapport och ett livstecken ^^.
Kram <3

Ny mobil =)

Idag när jag cyklade hem från jobbet så kände jag mig inte alls sugen på att hetsäta. Det är lustigt att det kan vara så olika från dag till dag. Varför? Hur kan det vara så? Beror det på vad jag har ätit?
Jag ska verkligen försöka att inte sabba såna här dagar med att hetsäta ändå. Ofta gör jag ju det. Tex bara för att det är helg =/. Jag ska försöka tänka att jag har hela livet framför mig att hetsäta om jag "vill". Då behöver jag inte sabba den här dagen när jag inte ens är sugen! Ofta känner jag en press att "börja om" hela tiden. Att från och med då eller då så ska jag inte hetsäta mer, äta nyttigt osv. Det kanske är bättre att jag tänker att jag får hetsäta nästa dag/nästa vecka. Jag behöver inte göra det idag för jag kan göra det varje dag nästa vecka om jag vill!
Hmm... ny strategi? =P
Jag köpte en ny mobil igår. En android-mobil =). Min gamla pajade för ett par veckor sen. Har lånat en mobil sen dess, men nu så har jag äntligen skaffat en. Har varit himla struligt. Jag vill ju ta reda på allt. Köpa den bästa mobilen, skaffa det bästa abonnemanget. Men det är ju en djungel. Finns inte en chans att man hinner kolla igenom alla olika alternativ och jämföra allt med varandra =/. Iaf inte om man jobbar så mkt som jag gjort de senaste veckorna. Tror nästan att det är omöjligt ändå.
Har inte skaffat något abonnemang än. Köpte den på blocket. Först köpte jag en med abonnemang, men sen ångrade jag mig och lämnade tillbaka den. Då skulle jag vara bunden i två år. Det vill jag inte. Jag tycker att det är mer värt att vara "fri" så det kvittar om det blir lite dyrare att göra så här. =)
Kul är det iaf. Kul mitt i allt elände.
Snart blir det Idol med S.

1 september...

Jahopp, ny månad.. Vad säger ni? Omstart ;-).
Har inte skrivit på länge. Har inte hunnit. Har hänt väldigt mkt den senaste tiden faktiskt. Jag har blivit befordrad på jobbet, typ iaf. =) Och så har jag varit ute och joggat framfota flera ggr! Tack vare min danskompis S. Tack tack ;-).

Hetsåt "sista" ggn i söndags. Tänkte att tre dagar utan hets innan 1 sept kändes bra. Men fy fan vad jag ville hetsa igår kväll, och nu... =/ Jag är trött, har sovit kasst två nätter i rad (sover ju dock alltid för lite, men nu har jag dessutom vaknat flera ggr också), fick ont i halsen i förrgår kväll.. är faktiskt lite bättre idag dock. Jag blir ju aldrig sjuk ^^. "Aldrig" med en nypa salt då =P.

Väger "stadigt" 62,7 kg.
Idag fick jag jätteont i magen på em hos arbetsterapeuten. På ett ställe, nånstans i tarmarna gissar jag, på vänstra sidan. Eller jag börjar fundera på om det är äggstockarna? Hade lite blodig flytning när jag kom hem.. Kanske har ägglossning. Men får man jätteuppsvullen mage då och ont i magen?? Det låter knäppt. Kanske är mensen som kommer en vecka för tidigt? Inte fan vet jag. Det visar sig väl imorn om inte annat =/.

Ska skippa arbetsterapeuten och psykologen ett tag nu. Har fullt upp ändå. Men ska börja träna gymträning i en liten träningsgrupp med andra Aspergare på måndagar! Kommer få fullt upp med jobbet och sen också gym måndagar, dans tisdagar och onsdagar, och så vill jag ju träna gruppträningspass också samt gå ut och jogga ett par ggr i veckan! Helst skulle jag vilja börja dansa salsa också.... Men det går fan inte ihop. Tiden räcker inte. Jobbar alldeles för mkt av mitt liv. Vill ha sex timmars arbetsdag!! Hur jag ska hinna läsa alla bloggar jag brukar läsa nu, det förstår jag inte =(. Allt om kost och hälsa jag vill läsa.. Böckerna som ligger på hög och bara väntar på att bli lästa.. Och hela internet som bara svämmar över av information om allt jag vill läsa om...^^

SUCK.

Jaja, just nu är frågan hets eller inte hets. Och så måste jag göra en satans jordnötssås eftersom jag tagit upp en burk kokosmjölk som blir dålig annars! I helgen ska jag till Sthlm och fira min systerson som fyller år och sen ha tjejkusinträff med middag och fest på lördag. Puh. Jag vill som vanligt bara bli sjuk och stanna hemma ^^. Även om jag vet att det blir trevligt. Det är tanken på hela tillställningen att åka iväg som känns fruktansvärt jobbig =(. Blöh.

Hade ett givande samtal med arbetsterapeuten idag iaf. Hon trodde att jag har svårt att föreställa mig vad andra tänker, vilket gör mig väldigt osäker och otrygg. Jag har bara tänkt på att jag "bryr" mig om allting och alltid känner mig otrygg när jag är ensam (är tryggare med en kompis på stan/i skolan/på jobbet tex.). Jag bryr mig alldeles för mkt om vad jag har på mig, hur jag beter mig osv. Det gör att att välja kläder på morgonen kan ta jättelång tid med byten fram och tillbaka för att ingenting känns rätt, eller att jag jämt är orolig för allting hela tiden ^^. Arbetsterapeuten trodde det berodde på att jag helt enkelt inte kan föreställa mig vad andra tycker och tänker om de inte säger det. Andra kanske ser i minspel eller tonläge på rösten eller får andra hintar om vad andra personer tycker och tänker om dom i olika situationer, medan jag inte fattar det och hela tiden oroar mig för vad de tänker.

När vi pratade om det så kändes det som det passade väldigt bra in på den oro jag tagit upp med olika personer inom psykiatrin flera ggr, men aldrig rett ut. Har aldrig fattat varför jag "bryr" mig så mkt om allting, men det kanske, åtminstone till viss del, beror på att jag inte fattar hintar som andra fattar och därmed går och oroar mig för saker som andra har fått ett "tyst" svar på. Vetskapen om att någon tycker att mina byxor är fula, snygga eller inte bryr sig, är nog tryggare än ovissheten om vad någon tycker. Jag får aldrig någon hint om något. Jag fattar aldrig vad folk eg tycker om mig och då går jag och känner mig otrygg p g a det. Det låter ju iaf som en vettig förklaring tycker jag ^^.

Jaha, som vanligt kan jag skriva hur mkt som helst, men nu MÅSTE jag gå och laga till den där såsen! =P
Inte konstigt att jag inte "orkar ta tag i" att blogga, eftersom det är så mkt som vill komma ut när det går så många dagar mellan varje inlägg. Suck, igen. Det där med att "bygga berg" var det ja =/. Jobbiga oöverkomliga berg i tankarna. Den grejen blir iaf bättre när jag har fått fullt upp på jobbet! Jag funkar bäst med press på mig. Då kommer jag liksom igång och annat dras med av bara farten (matlagning, träning, bloggning? osv). Nu kan jag liksom inte skjuta på saker på jobbet, utan det är bara att ta tag i skiten och få något gjort. Slipper därmed att hinna bygga de där oöverkomliga bergen i huvudet. Visst är saker fortfarande väldigt motigt att ta tag i, men jag hinner inte känna den där motiga känslan så länge eftersom jag är tvungen att ta tag i det ganska omgående.

Nu har jag väl sagt samma sak på lite olika sätt i ganska många meningar =P. Nu var det sås.. Sluta skriva (sluta tänka)!

Vän

Alltså jag har världens snällaste danskompis ;-). Messade honom och klagade på att jag känner mig så ensam och bara vill gå och köpa godis och tröstäta. Då frågade han om jag ville att han skulle komma hit så jag slapp tröstäta haha =).

Usch vilken kamp det har varit inom mig ikväll. Gå och handla eller inte gå och handla? Gå och handla eller inte gå och handla..? USCH!!!!

Nu får jag iaf kvällssällskap framför tv:n. Imorn fm åker jag till mamma, men stannar bara till onsdag em eftersom jag ska dansa på onsdag kväll =).

Eftersom det inte blir godis/choklad idag så har jag faktiskt ätit väldigt bra! Omelett till frukost/lunch, Loka på dejten, och fisk, räkor och ägg till middag.

Just det! Var ute och joggade idag också innan frukost!! 2,5 km =). Känner mig såå duktig haha =D, bara för att jag joggade hela rundan utan att gå. Det tog 16 min =P.

Man mår ju så sjukt mkt bättre när man tränar! Fast det hjälper inte riktigt mot de ensamma kvällarna då förstås...

Glömde väga mig idag ^^. Tänkte på det när jag varit ute och joggat och tänkte att jag skulle göra det då, men så glömde jag det igen. Det där minnet alltså...^^

Festlördag och ensam söndagskväll

Jag vill bara träffa T, men jag får inte för mig själv. =((

I fredags kväll träffade jag några vänner på stan på "after work". Trevligt. Igår på dagen träffade jag en kompis och vi blev sminkade (inte så bra tyvärr) på ett ställe. Trevligt. Sen på kvällen drack jag mig full. Ville ju ut och ta vara på sminkningen ;-). Det var typ ingen som ville ut förutom jag och min danskompis, så han kom hit och vi drack en massa drinkar ^^. Sen drog vi ut kl 01 =P. Fulla och glada ;-). Träffade en kille, på dansgolvet tror jag. Han var som en magnet, bjöd på en drink och följde med hem när stället stängde. Har för mig att han cyklade med oss hit iaf haha ^^. Ja, min danskompis sov över... Killen från dansgolvet fick bara mitt nr och cyklade hem sen. Dock hörde han av sig idag och vi ska träffas imorn! Alltså jag ska på dejt! Helt sjukt. Jag vill inte ^^. Jag vill bli sjuk. Usch. Jag vill bara vara med T =((.

T hörde av sig igår igen. Skrev att han inte hade några fler planer för resten av semestern. DÅ passar det att höra av sig. När han inte har något annat att göra, då duger jag. Jag hatar honom. Jag hatar att han inte kan förstå hur det känns. Jag hatar att han inte fattar VAD det är som gör mig arg och ledsen hos honom. Så jävla typiskt honom. Ändå är det bara honom jag vill vara med =(. Det är så jävla svårt för mig! Jag tänker fan inte svara. Jag får gå här och deppa ihop, men jag tänker inte träffa honom på hans jävla villkor. När det passar honom. När han har tråkigt. När jag har tråkigt då!? Vem bryr sig då? Inte han iaf.

Har mått skitdåligt idag. Var asdålig i magen, av all sprit gissar jag. Sen mådde jag riktigt illa nu på kvällen, men har gått över nu. Min danskompis och jag gick upp kl 15 ^^. Usch, jag vet inte hur mkt jag vågar skriva här. Jag vill liksom bara vara med dom jag redan känner. Orkar inte anstränga mig för att lära känna nya! Usch vad jobbigt. =( Men jag måste ju lära känna nya om jag nånsin ska kunna bli kär i någon ny kille =(. Jag är inte kär i min danskompis och kommer inte bli heller, men jag blir ju kåt när någon tar på mig.. Och när man ligger sådär nära i samma säng.. Vi hade inte samlag iaf.

Usch, jag orkar verkligen inte med någon dejt imorn, men jag måste tvinga mig till det =(. Imorn ska jag försöka komma ihåg den tysta minuten för de som dött i Norge. Är kass på att komma ihåg, men jag vill verkligen komma ihåg det. Hoppas man blir påmind på radion. Så hemskt. Stackars alla föräldrar. Tänk att få ett barn ihjälskjutet av en galning. Usch =(.

Trots att jag mått illa idag så har jag ätit för mkt =(. Har inte orkat göra någonting sen min danskompis drog hem efter "frukosten" typ kl 17 ^^. Känner mig så himla ensam. Jag hatar söndagskvällar. Usch. Saknar T så att det gör ont.

Utkast: Juli 17, 2011

Jag tar mig inte tid att blogga längre. Eller rättare sagt, jag kommer inte över det stora motståndet att "ta tag i det" =(. Jag vill ju eg. Det är mkt jag vill. Idag ville jag gå på stan, ändå kom jag inte iväg förrän en halvtimme innan butikerna stängde. Men jag får väl vara glad för det, att jag kom iväg åtminstone ^^. Suck.

Har hetsätit tre ggr hittills den här veckan. Sista ggn idag. Jag vill inte mer. Från och med imorgon (idag, kl är ju över tolv) vill jag äta bra. Jag måste undvika att köpa hem godis och glass och sånt. Jag klarar inte av det ensam. Inte bröd heller. Jag borde nog hålla mig till strikt LCHF. Då hetsäter jag ju inte. Frågan är varför jag känner att jag vill köpa "bara lite" naturgodis till kvällarna? Jag måste liksom ha något då. Något att trösta mig med i min ensamhet? Jag borde välja att umgås med någon istället! Jag väljer fel!! Suck.

Nu sitter jag och läser på Träningslära. Läser inläggsserien "Taubes skitsnack" och alla kommentarer. Fan vilken tid det tar för mig. Jag har läst nästan hela dagen idag och igår och även flera timmar innan jag åkte till mamma förra ggn. Ändå har jag bara nu precis börjat på del 5. Jag har svårt att hålla koncentrationen uppe, trots att jag tycker att det är jätteintressant, och jag läser ganska långsamt (tror jag).

Ju mer jag lär känna någon desto fler brister hittar jag (självklart?). Även med personer på nätet. Kostdoktorn (var?) lite av en idol, likaså JG. Kostdoktorn ser (ju) bra ut också och är charmig =P, JG har jag aldrig träffat men jag tror att han är en sån typ jag önskar mig till partner ^^. Haha, känns pinsamt att skriva, men vem bryr sig eg förutom jag? JG verkar ha ett Aspergerdrag som jag också har, det att gräva ner sig i/haka upp sig på detaljer istället för att se helheten (därmed inte sagt att han har Asperger eller ens säkert det draget!). Jag tror att jag behöver en partner som är lik mig på den punkten. Det kanske skulle göra så att han tålde mig och mitt tjafs. Förståelse, och helst även intresse, för -vad ska jag kalla det- mina ofta förtvivlade försök att diskutera saker in i minsta detalj. T orkade inte det. Ingen har orkat hittills.

Usch, jag är för trött nu för att kunna formulera mig alls. Jag får inte fram det jag tänker. Eller snarare det jag tänkt tidigare. Nu tänker jag inte alls. Jag orkar inte samla tankarna längre.

Idag har jag shoppat lite. Den där sista halvtimmen hittade jag faktiskt lite grejer ;-). Två linnen, tränings"cykelbyxor" (heter det så fortfarande?) och en kjol. Imorn vill jag titta på, och helst köpa, skor! =P

Jag har faktiskt tvättat nu ikväll också! Och diskat! Har tänkt åka till mamma i två dagar nu men har skjutit på det för att få hetsäta "färdigt". Men imorn, imorn ska jag fanimej åka hemhem. Sola, bada och träna vill jag göra! Och det blir inte gjort här i stan. Har jag skrivit att jag var ute och joggade och gick 5 km senast jag var hos mamma? =) Nu har jag ju bestämt med min arbetsterapeut att jag skulle träna två ggr i veckan till jag träffar henne igen i augusti, och det har jag ju inte gjort ^^. Men jag försöker iaf och det är väl huvudsaken. Eller ja, det kanske det inte är, men jag kan ju inte göra mer än att försöka ta tag i det. Det har liksom inte gått tidigare. Tänkte gå ut och jogga 20 min idag tex. men det har inte gått. Jag kommer inte ut, det går inte. Jag tänker och tänker och tänker att jag SKA göra det, men jag gör det inte! Jag saknar liksom förmågan mellan tanke och handling. Helt stört, jag vet =(, men så är det.

Jo, just det. Jag glömde skriva vad jag stör mig på hos Kostdoktorn och JG.. Det är förståelsen för den andra! Kostdoktorn borde väl som läkare känna igen Autistiska drag/svårigheter, acceptera det och ändra sitt sätt att vara mot den personen? JG å sin sida tycker jag borde förstå att bl a Kostdoktorn inte tycker att samma saker är relevanta som JG tycker är relevanta tex. JG är ju så jävla smart så han kan väl vara lite psykolog och analysera sitt och andras beteende också? Sen så är väl hela bunten som diskuterar där (de flesta iaf) män, och män är kanske generellt inte så ödmjuka? Jag vet inte... men de verkar ha jävligt svårt att "erkänna" att någon annan har rätt, eller åtminstone "erkänna" att det dom sagt kanske inte är så jävla självklart som dom själva tycker. Jaja, jag vet inte. Jag stör mig på män iaf, har alltid gjort ;-). Och kvinnor också för den delen. Människor i allmänhet kanske jag ska säga =P. Jao, jag har sagt det förr. ;-)

Ändå kan jag älska så att det gör ont. Ja, människor. Är inte det väldigt konstigt?

T hörde förresten av sig sent igår kväll. Han skrev att han saknade mig och tänkte på mig. Jag har skickat flera sms och mms till honom de senaste veckorna. Han har inte svarat då, antagligen för att jag sagt så många gånger att jag inte orkar med någon kontakt med honom. Det jag inte fattar att han inte fattar är att det jag irriterar mig över och är just det jag blir så arg, ledsen och frustrerad över, är att han inte svarar när jag vill att han ska svara, men hör av sig när jag inte vill att han ska höra av sig!! Att han hör av sig på sina villkor, men inte på mina. Åh, finns det något mer frustrerande än att inte få en person att fatta hur man känner och tänker och vad man vill!? Och att en person inte bryr sig om något som JAG tycker är väldigt viktigt! Jag kommer fan dö just p g a det. Jag kommer dö av förtvivlan. Den värsta jävla död jag kan tänka mig. Kul.

Iaf så älskar jag T, saknar honom så att det gör ont och önskar att vi kunde träffas. ♥
(Framgick det av det jag skrev innan? Inte det? haha ;-))

Godnatt!

Hets och semester

Jag hetsåt tre gånger förra veckan, eller eg fyra (en kväll två ggr). Hetsåt tre kvällar veckan innan dess också. Kan det ha att göra med att jag inte är lika strikt med LCHF längre? Eller är det bara psykiskt? Mår jag sämre? Har jag haft mkt "måsten". Osäkerhet och ångest inför helger och nu semester? Ingen aning.

Den här helgen har jag iaf gått ner två kilo! Fast idag har jag nog gått upp allt igen ^^. Borde stanna hos mamma hela semestern. Åkte dit i fredags efter jobbet. Simmade mkt i lördags och igår åkte jag hem igen och dansade i några timmar. Har ätit bra också. Blir så automatiskt hos mamma nu för tiden. När mina syskon och deras barn är där så brukar vi grilla på kvällen. Då blir det en köttbit, kanske halloumi, sås och sallad och lite rött vin. Till frukost äter jag ägg i någon form med ost, eller som den här helgen, lax till. Sen lunch blir också nåt LCHF-aktigt. De andra kanske äter pasta eller annat, men jag, mamma och min syster skippar kolhydraterna och äter ngt annat ist.

Med andra ord blir det både nyttig mat (och inte så mkt) och mer träning/motion än vanligt hos mamma. Skulle jag vara hos henne mina fyra semesterveckor nu så skulle jag nog bli smal (ja, eller iaf bli av med en del av mitt jävla magfett!). Vägde 59,9 kg i fredags morse och imorse vägde jag 57,5 kg! Dock var jag dålig i magen idag och även igår... Tyvärr kan väl det ha en stor del i det hela ^^.

Nu när jag är hemma hos mig äter jag för mkt =/. Har inte hetsätit, men äter för mkt. Det är väl det enda jag har att roa mig med. Att trösta mig med i min ensamhet =(. Suck.

Förstår mig inte på min jävla mage heller =(. Kan det vara att jag ätit ganska mkt frukt de senaste dagarna? Och naturell yoghurt? Inte fan vet jag. Jag vet ingenting och förstår ingenting och hatar allting. Typ. ^^

Tog en jävla muffins på fika på jobbet i onsdags. Det skulle jag aldrig ha gjort. Jag brukar ju inte göra det, men nu har jag blivit så förslappad de senaste veckorna, så jag verkar strunta i att hålla mig till bra mat. Direkt när jag började äta den så kände jag att jag tog "fel" muffins. Jag hade velat ha en annan, eller en annan kaka som också fanns. Mina "tvångstankar" sa att jag var tvungen att åka och köpa den sorten jag inte åt och den kakan jag inte åt, senare. Jag gjorde aldrig det, men jag har fortfarande, snart en vecka senare, tankar på att jag ska köpa muffinsen och kakan någon dag =/. Inte för att hetsäta det, utan äta det för att det ska "kännas rätt".

Jag tror det är samma egenskap som att jag grämer mig över saker i evinnerlig tid. Känslan försvinner inte! Den blir svagare och svagare med åren, men det sitter i som satan och vägrar släppa taget. Nu kommer väl inte den här "jag åt fel sak"- känslan sitta i flera år om jag inte rättar till det med att äta det som saknas, men säkert i flera veckor iaf =(.

Dessutom var den där jävla muffinsen jag åt på jobbet torr och inte ens god. Varför tar jag sånt som jag ändå bara ångrar sen!?!?!? Jag VET ju att jag oftast ångrar mig! Jag tycker inte sötsaker och bakverk är särskilt gott längre (faktiskt! tack vare LCHF?). Ändå glömmer jag det. Jag glömmer också att jag inte kan ha vissa saker hemma och att jag fortfarande tappar kontrollen och överäter eller hetsäter om jag äter sån skit. Varför inte bara skippa det då? Det är inte livsnödvändigt att kunna "fika"!!!! Det är för fan inte ens hälsosamt!!!! Jag mår dåligt av det, jag vill inte ha det och det är inte ens gott, men ändå är det svårt att stå emot. Det har blivit så socialt "normalt" i vårt samhälle, att det blir onormalt att inte äta onyttiga saker! Det är ju helt sjukt egentligen. Usch.

Godnatt.

Avslöjad?

Om du känner igen mig och läser detta, läs inte vidare!! Den här bloggen är privat! Om du fortsätter läsa kommer det nog bli väldigt svårt att kunna fortsätta umgås med mig. Snälla, läs inte min blogg om du vet vem jag är!
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Usch, jag är så otroligt klanting. Har googles typ "mest besökta sidor" som förstasida i varje ny flik i webläsaren =/. Jag vet inte hur många ggr som några f.d. arbetskompisar råkade se bl. a. den här bloggen där i förrgår... Ingen sa något, men dom såg ju! Jag undrar vad de tänkte. Det står klart och tydligt "Ätstörning - bulimi" med en bild på bloggen ovanför. Om dom inte söker upp den nu efteråt så måste dom ju ändå undrat varför jag läser en sån blogg ofta ^^.
Jag borde verkligen radera den här skiten nu, men jag vill inte! Förstår inte riktigt hur jag kan vara så klantig. Jag vill ju fortsätta skriva anonymt! Jag vill kunna skriva om allt här, ALLT. Usch. =(
Jaa, jag får väl hoppas att dom var ouppmärksamma och inte brydde sig ett skit om att kolla vilka sidor som fanns där =/. Min danskompis borde också ha sett, men jag är lite mer tveksam till att han snappade upp det. Att mina f.d. arbetskompisar gjorde det är jag nästan helt säker på tyvärr. Det är väl eg bara att hoppas på att dom inte bryr sig om det och kollar upp det i efterhand. Hoppas dom glömde det lika fort som dom såg det. SUuuuuuck. Min jävla klant!!!! Hur kan man vara så dum?? =((

Bloggar och lite dagens

Hm, kan inte kolla statistiken längre? Är det också för att jag har Chrome eller är bara blogg.se kasst som vanligt? =/ Suck.
Kostdoktorn hade ett litet ÄS-inlägg idag och där har jag hittat ett par bloggar som verkar intressanta.
Den här verkar kanonbra med jättebra tips mot hetsätning:
http://njutmat.blogspot.com/
och här är en till som har problem med hetsätning:
https://medhalsanifokus.wordpress.com/
Usch vad jag har mått dåligt. Jag var förtvivlad igår p g a T. Grät och grät och grät och ville ta livet av mig när jag försökte sova och T inte ville ha med mig att göra. I förmiddags grät jag också. Grät och lagade frukost, hemskt.
Sen satt jag bara och surfade trots att jag skulle åkt till mamma idag. Har en jättesnäll danskompis som jag träffade och gick på stan med. Hittade ett linne och en spegel =). Efter det har jag känt mig glad! Nu dricker jag vin till min lyxmiddag bestående av kött, smör och sallad! Är jättepartysugen, men kanske ska hålla mig till lördag..
Hatar T. Vill inte ha nån kontakt med honom längre. Han förstör mitt liv. Han skiter i mig när jag behöver honom som mest. Orkar inte förklara nu, men när han inte svarar på sms blir jag vansinnig. Sen börjar tankarna fara omkring i mitt huvud och jag blir mer och mer irriterad och när han inte vill ge mig svar så blir jag vansinnig och tillslut förtvivlad. Gråter och gråter och gråter och vill dö. Hur kan man bara skita i en människa som befinner sig i den situationen?? Det jag behöver är ju tröst! Någon som bryr sig och lyssnar. Men ingen finns där för mig. Jag är ensam. Ingen orkar med mig. Jag är asjobbig och hemsk. =(
Usch, vill inte tänka på det nu. Nu ska jag lyssna på musik och försöka fortsätta vara på bra humör tills jag somnar! Pallar inte en sån där hemsk kväll igen. Egentligen kanske jag borde gå ut? Har en jobbarkompis som kan tänka sig att gå ut med mig ikväll! Jag vågar aldrig vara så spontan, men jag har ju faktiskt stor lust att supa mig full och gå ut och dansa....
Hmm.. skulle vara riktigt skönt att slippa tänka på vad jag borde göra imorgon...
Usch. Tusen kramar till er alla som läser. Jag älskar er =).

Äntligen hemma!

Jag vill verkligen blogga, men jag hinner aldrig! Eller rättare sagt, jag prioriterar väl annat =/.
Tillbaka hemma. Tillbaka på jobbet. Skönt.
Det är så mkt jag vill berätta! Jag vill skriva ner vad jag äter varje dag som jag gjorde förr. Jag skulle vilja räkna på hur många kalorier jag får i mig och hur fördelningen mellan fett, kolhydrater och protein ser ut. Men hur fan ska jag orka hålla på och väga och mäta allt!? Blöh.
Var ju uppsvullen som en gris utomlands, men sen dansade jag flera timmar både i fredags och i lördags kväll och det gjorde susen! Hade ju inte rört mig på två veckor, så jag behövde nog bara lite motion ^^. Sen fick jag mens när jag var utomlands också, kan väl ha gjort magen ännu mer svullen säkert. Visst har jag fortfarande en mage och mkt fett på magen (konstigt nog!?), och nu kanske jag börjar bli förstoppad igen, men jag känner mig inte alls lika svullen efter min danshelg =).
Dock hetsåt jag igår igen =/. Köpte godis när jag var och handlade dum som jag är. När ska jag fatta att jag INTE KAN köpa hem 'farliga' saker när jag är ensam!?!???!?!?!
Nästan lustigt att jag aldrig lär mig ^^. När det gått bra en tid tror jag att jag kan baka bröd eller köpa lite godis eller en chokladkaka, MEN DET KAN JAG INTE!!!!!
Heh, jaja, måste sova nu!!
Godnatt! ♥

Utomlands

Jag är utomlands på jobbresa. Det är hemskt. Jag känner mig så ensam. Jag förstår mig inte på min kollega. Han verkar vilja vara rätt mkt ensam. Jag tycker det är astrist att äta frukost ensam tex. Usch. Kommer inte hem förrän nästa fredag! Jag borde väl vara nöjd och glad som får åka på sådana här jobbresor, men den här ggn kunde nån annan ha fått åka ist för mig. Jag hade tusen ggr hellre stannat hemma. Internet skulle vara gratis, men det är dyrt, inte ens i lobbyn är det gratis.

T svarar inte på mina mess. Precis innan jag åkte frågade han om vi skulle ses på Alla helgonahelgen och jag svarade att jag ville det och att vi kunde höras på msn nån kväll. Jag har smsat en ggn härifrån för att jag var så jävla ledsen och kände mig ensam, men inte ett tröstande ord fick jag tillbaka. Varför låter jag mig plågas av honom? Varför varför varför?? En idiot som inte bryr sig ett skit om mig. Varför kan jag inte bry mig om de som bryr sig om mig ist?? Idag har jag ju loggat in på msn, men inte ett ord där heller. Han loggar ut ist. Han gör mig så ledsen. Så fruktansvärt ledsen. Jag hoppas att jag dör här. Jag vill inte leva längre.

Hetsåt idag. Fick spendera kvällen ensam. Gick och köpte en wrap och choklad, åt skiten på hotellrummet och spydde sen. Fy fan vad skönt det var. Hade aldrig pallat ett behålla den där skiten. Det är nåt fel på min mage. Den är enorm. Svullen hela tiden (t o m efter att jag spytt!) och igår hade jag ont i magen HELA dagen.

Jag vill inte mer. Jag hatar T. Jag älskar en person som inte bryr sig ett skit om mig. Hur kan det få vara så? Varför gör jag det? VARFÖR GÖR JAG DET??????

Jag hatar mig själv.

Hej!

Om du känner mig IRL kanske du kan sluta läsa min blogg från och med nu? Tack.

I förrgår när jag kom hem till mamma fick jag veta att mina syskon och deras respektive letat upp den här bloggen och läst i hemlighet! Jag började gråta. Min bror sa att inte förrän då fattade han att det jag skrivit här är privat, att han inte borde ha läst.

För mig är det självklart. Uppenbart. Det mesta är väl sådant jag inte sagt till någon och aldrig skulle vilja göra heller. Det mest privata. Sånt man inte pratar om? De flesta håller väl en del saker för sig själva??

Jag kände mig så utlämnad. Usch. Det var hemskt. Vidrigt. Jag saknade T. Just då önskade jag att T var med, önskade att han var där så mkt att jag kunde dö. Han är trygghet. Han är den som känner mig bäst, och han har ju också läst bloggen förut. Men nu var jag ensam. USCH. Fyra personer, den närmaste familjen, har läst saker jag aldrig någonsin hade velat att de skulle få reda på. Dessutom har de gjort det i hemlighet, när de vetat att jag inte ville det. Min syster har frågat om adressen hit flera ggr, men jag har sagt att den här bloggen är hemlig. Jag vill inte att de ska läsa! Jag vill kunna skriva vad som helst här. Vad som helst utan att behöva skämmas, få dåligt samvete, el något annat. När jag fick reda på att de läst här kändes det som att det sista jag hade togs ifrån mig. T har lämnat mig och nu har jag inte ens min egen blogg kvar längre. Allt raseras liksom. Eller det sista jag hade kvar raseras..

Nu har dom dock lovat att inte gå in här och läsa längre, så jag får väl försöka lite på det bara... Jag vill inte sluta skriva. Vad ska jag annars göra när jag mår dåligt!? Då tar jag livet av mig. Visst, det är mitt eget fel. Jag har t o m sagt att jag har en hemlig blogg. Det är naturligtvis inte svårt att söka efter den om man vet att den finns. Skriver man saker på internet så får man skylla sig själv om det sprids eller "fel" personer läser det. Ville jag hålla det helt för mig själv är naturligtvis en vanlig dagbok bättre. Men hur skulle jag då få den feedback jag får av er som ändå läser? Ni som är i samma sits? Jag har fått så otroligt mkt tillbaka av att skriva här!! Jag hittar andra i liknande situation, och ni hittar mig.. så är det ju.

Jag tycker att mina syskon istället borde ha något slags samvete som säger ifrån! Skriver jag något jag inte vill att dom ska läsa, varför då leta efter det? Varför kan jag inte få skriva här ifred. Kan dom inte läsa sig till att den här bloggen är viktig för mig? Att den betyder väldigt mkt för mig? Kunde dom inte läsa sig till att det som står här är privat?? Väldigt privat.

Jag kan väl förstå att dom är oroliga, men ingen har ringt och frågat hur det är, istället har de "bara" läst här!? Vad hjälper det mig, eller dom? Om jag hade tagit livet av mig nån av alla de gånger jag faktiskt velat göra det? Hade det känts bra då att läsa här utan att göra något? Utan att ens ringa? Jag kan inte förstå det. Jag kan förstå att man inte vet vad man ska göra, men att läsa i hemlighet något som är så privat? Nej.

Min bror avslöjade att han hittat min blogg just för att han tyckte att det kändes dumt att hålla det hemligt, att inte berätta. Han ångrade inte att han berättade det, men han ångrade att han hade letat upp den från början (eftersom jag blev så ledsen). Han är rädd att han förstört något, något som var/är viktigt för mig.. Och det är ju precis så det känns =(.

Jag ringde till T sen på kvällen. Grät och sa väl ungefär samma saker som jag gjorde när jag fick reda på att han hittat och läst här. Han var snäll som pratade med mig då iaf. Jag var så himla ledsen och han förstod och lyssnade. Han sa att jag var lika ledsen när han läst min blogg. Jag visste inte hur jag skulle lösa det då heller. Kunde jag fortsätta skriva? Eller skulle jag vara tvungen att sluta? Skaffa en ny blogg? Jag kunde ju be honom sluta läsa, dock höll han inte det helt, han lästa några gånger efter det ändå =/. Jag litar inte på folk. Min bror tror jag att jag kan lita på, men jag litar inte på min syster och inte på min brors fru.

Jag får väl helt enkelt försöka tänka att jag får skriva vad jag vill och läser dom här fast dom inte får så är det deras problem. Tyvärr blir det ju mitt problem också när dom vet saker jag inte vill att dom ska veta =/. Usch, det är inte lätt. Jag vill inte sluta skriva. Det är min enda tröst när det är som svårast. När jag inte står ut, när den enda jag vill prata med är T, när jag är helt ensam, ensammast på jorden.'

Jag måste sluta skriva nu och gå och lägga mig. Mamma försöker sova här och vi ska upp tidigt imorn. Har åkt till Sthlm för att hälsa på min farmor imorgon. Sover hos systers familj i natt. Måste bara skriva att i bilen på vägen upp fick jag med min syster på att äta så lite kolhydrater som möjligt under ett år, fram till nästa påsk. Alltså LCHF. Jag hoppas och tror att hennes cancer iaf avstannar lite och att hon kanske får leva lite längre än om hon äter mkt kolhydrater. Hon sa att hon gick med på det om jag lovade att inte hetsäta och spy mer. Först sa jag nej. Dels tycker jag det är ett vansinnigt vad eftersom det handlar om hennes LIV! Tycker hon att hon kan dö om jag fortsätter ha bulimi?? Dels tänkte jag att det är omöjligt, jag kan inte lova att aldrig mer hetsäta. Men sen sa jag ändå ja. Jag vill att hon ska bli frisk, om inte det går så måste hon iaf leva så länge till det bara är möljligt! Därför får jag "helt enkelt" lägga av med att spy nu. Det finns inget alternativ.

Det kommer inte bli lätt. Det kanske inte ens går. Men nu känns det som jag sätter ett liv på spel. Tänk om min syster skulle kunna bli frisk på LCHF-kost och jag sabbar det med att hetsäta!?!??! Jag gör vad som helst för att hon ska bli frisk. Jag skulle ta över hennes cancer om jag kunde. Att sluta hetsäta är det minsta jag kan göra. LCHF ska hjälpa mig. Kanske också den här bloggen..

Jag önskar att vi alla kunde hitta en väg ur detta elände. En väg som inte var så fruktansvärt svår.
Kram och godnatt! ♥


Måndag

Det första jag gör, eller snarare inte gör.. Jag glömde att jag hade tid på Vuxenhabiliteringen imorse =/. Fast innan det så vägde jag mig... Det måste vara fel på vågen. Den visade 57,6 kg!? Jag har ju blivit fetare! Vågen kan inte visa rätt! Jag har proppat i mig både mat och onyttigheter i en vecka. Jag förstår inte.. Jag ser ju att jag har gått upp i vikt. Mina överarmar är tjockare och låren och magen.. t o m ryggen. OM vågen skulle visa rätt så måste jag isf ha fått en anorektikers syn. Jag undrar om det är så här en anorektiker ser sin kropp? Isf är det ju helt sjukt! Jag ser verkligen att jag är tjockare! Tyvärr har jag nog inte fått en anorektikers syn, utan det är nåt annat som inte stämmer.

Jag hetsåt igår. Förstå ggn på tre månader. TRE månader!!! Det är också sjukt. Helt galet fantastiskt sjukt. Jag har hetsätit i tio år, längst uppehåll någon gång har varit ett par veckor. Jag hetsåt lite igår. Kan man säga så? Jag gjorde iaf det, jag hetsåt lite. Jag var mätt och inte sugen, ändå åt jag upp kladdkakeresterna jag tagit med hem från Idre. Det var väl ungefär två stora portioner/bitar med mkt vispad grädde till. Innan dess åt jag en semla som jag också tagit med som rest från Idre. Funderade rätt länge fram och tillbaka om jag skulle spy eller inte, men mådde verkligen dåligt och det kändes för jobbigt att behålla skiten =/.

Kanske var det därför vågen visade lite mindre imorse? Vätskebrist p g a kräkning typ?? Men flera kilo.. nje. Det enda sättet att få reda på sanningen är väl att pröva mina byxor ^^.

En kollega bjuder ju på hemmagjorda semlor idag, men jag orkar inte gå dit. Skulle vara trevligt att träffa lite nytt folk, men jag känner mig sjuk. De sista dagarna i Idre kändes det som jag skulle bli sjuk, men igår kände jag mig nästan frisk. Idag på eftermiddagen började det kännas som jag håller på att bli sjuk igen. Men tyvärr blir jag ju nästan aldrig sjuk. Brukar bara bli lite halvdant, inte tillräckligt för att stanna hemma från jobbet.. ingen feber. Tror jag stannar hemma och tvättar ikväll ist. Det bjuds ändå på semla på jobbet imorn =/. Jag vill inte hetsäta igen. Är faktiskt inte sugen. Annars var planen igår att gå till min kollega och äta semlor ikväll och sen gå hem och spy igen... Men jag känner verkligen inte för det nu(!).

Jag vill bli sjuk, typ få influensa, så att jag kan vara hemma från jobbet. Och så vill jag bli smal. Smal smal smal till sommaren =). Knäppa (och dumma) önskningar, jag vet. Men så är det.

Hemma igen, ensam =(

Usch, jag trivs verkligen inte med att bo ensam. Jag skulle vilja ha ett eget badrum och ett eget rum, och dela resten med någon/några (helst en egen familj såklart). Det har varit så skönt och trevligt i Idre den här veckan. Jag har kunnat gå in i mammas och mitt rum om jag velat vara ifred (vilket jag i princip aldrig velat) och annars suttit med de andra i vardagsrummet/köket. Alla har gjort sitt. Några kollar på TV, några spelar dataspel och jag har mest suttit och läst. Trivsamt och mysigt med sällskap, folk runt omkring, som jag ändå inte har behövt umgås direkt med om jag inte velat. Så vill jag leva. Inte ensam. Usch. Det spelar ingen roll att jag kan göra vad jag vill, inreda hur jag vill osv. Jag har ändå ingen lust att inreda ensam. Har ingen lust att göra någonting ensam =(. Jag vill prata med någon, diskutera allt med någon, bolla åsikter och idèer med någon.

Nu har jag kommit hem. Är helt ensam i min stora lägenhet. Flyttkartongerna står staplade här bredvid och inte är det städat =/. Jag vill få ordning, men jag har ingen lust att fixa för mig själv! Jag orkar inte ta tag i skiten.

Mamma och jag åkte från stugan sist imorse. Någon hade tagit min duschkräm. Jag hatar att bli av med saker. Jag grät över det när vi åkte därifrån! Över en duschkräm! Det är ju sjukt, men jag kan inte hjälpa att jag känner så. Kanske är det för att jag är i princip ensambarn och aldrig har behövt dela mina saker med syskon (mina syskon är mkt äldre), kanske beror det på ngt annat, tex. Asperger.. Vad det beror på är eg skitsamma, jag känner så ändå och jag kan inte ändra på det. Logiskt sett vet jag ju att det är otroligt dumt och korkat att bry sig om nånting sånt, men känslomässigt kan jag inte bara strunta i det. Om någon hade bett om att få min duschkräm för att den var bra på något vis, så hade personen naturligtvis fått den! Men när någon bara tar den när jag tänkt att jag ska ha med den hem, då gör det något. Då förstör den personen för mig i flera veckor. Varje gång jag tänker på det så blir jag arg, ledsen och irriterad. Usch.

Min brors fru har snott en kam av mig också, och hon använder den jämt både på sig själv och barnen och har med den på alla resor. Jättebra att den kommer till användning, men hon har tagit den utan lov, hon har inte fått den! Hade hon frågat om hon fick den hade hon säkert fått den. Det är väl kanske 15 år sen jag fick den där kammen med en Frida-tidning, och 10-15 år sen min brors fru råkade få med den hem (antar att det var av misstag, hon lånade den en gång när vi åkte och badade och la den i deras väska), men jag irriterar mig fortfarande på att hon inte har tänkt på, eller brytt sig om, att lämna tillbaka den till mig! Antagligen bryr hon sig inte alls om saker på det sätt jag gör och har ingen aning om vad hon fått den ifrån, utan tror att det är hennes =/. Men det hjälper inte mig och mina känslor. Suck.

Den där kammen har jag faktiskt nästan kommit över nu. Jag har en annan som jag haft länge och trivs med, som liksom tagit över den där Frida-kammens plats ^^. Men duschkrämen saknar jag verkligen nu! Jag vill ha den! Och det är just DEN också, det hjälper liksom inte att köpa en likadan ny. =( Jaja, det är väl inte en sån jättestor grej. Det hade varit mkt värre om det var någonting som inte gick att ersätta lika lätt som en duschkräm. Tex. min bärbara dator, el kamera el nåt.. Men ändå, det är jobbigt att 'fästa' sig så vid allting, även obetydliga saker.

Nu ska jag försöka städa tror jag. Har ätit mackor och en semla, och ska äta rester av kladdkaka ikväll... Jag är galen. Det hade jag ALDRIG gjort för några månader sen utan att hetsäta. Kan inte fortsätta såhär =/. Att jag inte hetsäter trots onyttigheterna är ju jättebra, men att jag börjat äta godsaker och onyttigheter varje dag är inte OK. Jag är rädd för vad vågen ska visa imorgon bitti. Gissar på 62 kg. Hoppas på 60,-någonting. FÅR INTE väga mer! Kanske ska till en kollega och äta semla imorn. Har redan ätit tre(!) st den här veckan... Jag måste sluta äta så här. Jag blir inte lycklig av det. Jag mår dåligt av den här kroppen och jag kan inte fly från min egen kropp. Den påminner mig om hur den ser ut varje jävla förbannad dag. Tyvärr.

Jag vill börja träna igen. Någon som vill börja träna med mig? =P Suck. Jag behöver verkligen en träningskompis. Jag behöver fler nära vänner och jag behöver en pojkvän. Jag behöver det för att orka och vilja leva och för att bli lycklig. Jag k a n  i n t e bli lycklig ensam. =/

Idre

Jag har väl inte skrivit på evigheter nu.. Har varit i Idre den här veckan med min systers familj, brors familj, mamma och systers mans brors familj ^^. Jag velade och velade i flera veckor om jag skulle följa med eller inte. Men tillslut följde jag med iaf. Ville att T skulle följa med, men det ville såklart inte han =(. Grät väl första tredjedelen av vägen när mamma och jag körde hit. Ville bara bort. Varken hem eller hit (till Idre). Första dagarna var rätt hemska de också. Eller både och. Jättefint väder verkligen, men tänkte bara på T och skickade honom långa och många sms =/. Nu de senaste två(?) dagarna har jag inte tänkt på T lika mkt, men då har istället vädret varit lite sämre. Har varit ganska kul och skönt att åka slalom. De första dagarna kunde vi sitta ute och sola lite på balkongen på luncherna =), härligt! Skulle vilja lägga upp nån bild, men är så jäkla lat så jag orkar inte föra över bilderna från mobilen till datorn (som vanligt). Har ju inte orkat blogga heller. Det är ju det där med att komma igång...

Jag skulle vilja skriva av alla sms till T här på bloggen. Jag är väl sjuk i huvudet. Jag önskar att jag träffade nån kille som gillade att prata känslor, heh, lycka till, det existerar väl inte. Har läst boken "Sex, kärlek och Aspergers syndrom" den här veckan. Tyckte den var ganska dålig. Kände väl igen mig i en del, men mycket tycker jag inte alls stämmer på mig. Jag känner mig inte "normal" heller, men konstig/annorlunda på ett annat sätt. Eller annorlunda och annorlunda, jag känner mig jobbig och feg typ ^^.

Jag tycker att det är lite jobbigt att vara här med allt folk. Vi bor ju i princip fyra familjer i samma stuga/lgh. Jag avskyr tex när folk går omkring och borstar tänderna utanför badrummet så det luktar tandkräm. Om jag sitter och äter då så mår jag illa. Jag kan inte äta när det luktar tandkräm, jag tycker det är vidrigt! Vissa föräldrar tillåter inte barnen att hoppa/stå/gå i soffan, men det har jag inga problem med. Jag kanske borde säga vad jag har problem med också, precis som dom gör? Men jag vågar inte, jag tror väl att dom ska tycka att jag är knäpp och trög el nåt =/. Hatar matos också. Även om jag är hungrig och vi ska äta. Usch! Det värsta är när det sprider sig i hela lägenheten och in i sovrummet. Jag tål inte det. Mamma vet att jag vill ha dörren stängd till vårt rum iaf, så det underlättar ju massor.

Annars funkar det ganska bra. Jag försöker liksom "bara" att inte bry mig så mkt om allt ^^. Har t o m åkt ensam i backarna när mamma inte orkat åka mer och jag inte hittat de andra, och det har gått bra.

Maten är dock inte kul. Inte alls. Dom käkar efterrätter och chips varenda kväll. Och våfflor till lunch ett par ggr.. Jag har inte orkat äta annorlunda. Hade med mig färdigstekta fläskkottletter och lite annat, men jag har inte ens ätit upp dom. Har ätit våfflor, potatis och ris, som dom andra. Känner mig fet. Magen står ut som jag vet inte vad. Hade redan blivit tjock innan jag åkte till Idre, tror jag ätit för mkt naturgodis och choklad de senaste veckorna. Har ätit det både på helgerna och en del vardagskvällar =/. Fattar inte att jag bara tillåter mig det. Har slutat med Concertan, så antingen är det Voxran som förhindrar hetsätning eller så är det helt enkelt så att jag blivit av med en ovana. Jag har iaf inte hetsätit än(!) i år. Helt otroligt. Men jag tänker inte bli fet.

Imorn åker vi hem, tidigt. Jag åker med mamma. Jag vill inte åka hem. Jag vill aldrig ändra från hur det är just nu. När jag var hemma ville jag inte åka hit, och nu vill jag inte åka hem. Som vanligt. Suck.

Men det blir väl kanske lite trevligt att träffa jobbarkompisarna igen.. kanske. ^^
Hoppas att våren har kommit hemma! Hoppas hoppas! Då kanske jag kan börja använda min (nya) balkong =). Jag älskar solen!

Det jobbigaste blir väl kontakten med T... Samtidigt som jag vill bryta kontakten helt för att kunna gå vidare och träffa andra, så vill jag ha tillbaka T =(. Jag vet att jag borde stå emot att träffa honom, men vi båda blir ju kåta och har vi inte träffat någon annan då så är det svårt att stå emot att träffas =/.

Tänk vilken lycka att träffa "den rätte". Någon som delar grundläggande värderingar, har samma humor, gillar att göra samma saker, vill ha sex lika ofta, förstår mig... och orkar med mig ♥.

Ensam, övergiven och så ledsen.

Jag äter pizza och naturgodis och gråter över förlorad kärlek. Jag vill inte mer.

Psykakuten

Jag har ganska nyligen kommit hem från psykakuten. Den här ggn tyckte läkaren att jag skulle stanna kvar över natten, men jag ville inte. Mamma kom och hämtade mig.

Fick Theralen som jag bad om. Ville ha något ångestdämpande som inte är beroendeframkallande. Tog 10 mg Stesolid igår och 5 mg idag. Fick av mamma. Det hjälpte så att jag blivit trött och somnat, men det är vanebildande =/. Mkt bättre läkare på psykakuten den här ggn jämfört med förra.

Mitt satans "ångestanfall" har hållit i sig sen julaftonskvällen. Det är fan tredje dagen idag! Inte konstigt att jag inte står ut =(. Jag står fan inte ut! Nu efter dagens Stesolid känns det bättre. Ringde och skrek och gormade på stackars T förut på eftermiddagen så han ringde polisen. Dom kom när mamma åkt hem och jag hade somnat av Stesoliden. Öppnade dörren iaf annars hade dom brutit sig in. De satt här och pratade och ringde en massa samtal hit och dit och sen skjutsade dom mig till psykakuten tillslut. Det kändes skönt då att någon brydde sig. Poliserna var snälla. Jobbigt att sitta på psyket i hundra år och vänta. Åkte väl dit vid 19-tiden och kom hem lite före 24. Ändå var det ingen där i väntrummet före mig.

Jaja. Får väl se hur morgondagen blir. Om den blir lika förjävlig måste jag verkligen ta livet av mig. JAG ORKAR INTE MED DEN HÄR SKITEN LÄNGRE!!!!!!!!!!!!!!!! Mamma har gått och lagt sig. Hon sover över här, liksom igår. Imorgon måste hon till Sthlm till min farmor och då vet jag inte hur jag ska göra. Stanna kvar här ensam eller följa med. Det är bugg här imorn kväll och det skulle nog vara kul att vara med på det. Men vill inte vara ensam =(. Har pratat med T nu på kvällen och han kan tänka sig att komma hit på tis kväll eller ons kväll. Jag längtar efter honom så att jag kan dö. Det enda jag vill är att få träffa honom, samtidigt vet jag att det är jättedumt att jag träffar honom. Jag borde bryta kontakten. Men jag vill inte leva när jag inte är med honom! Jag vill inte ens tänka på att välja bort att träffa honom. USCH. Han måste komma!! Jag mår ju skit ändå varenda jävla dag, då kan jag väl få må lite bra och mysa med honom ett par dagar åtminstone och glömma allt elände för en stund? Även om det bara är för stunden? Det är väl bättre det än att jag mår dåligt onsdag och torsdag också och bara längtar efter honom ändå??

Jag vill vara med min älskade T och jag tänker vara det när jag får chansen.

Usch. Morgondagen MÅSTE bli en bättre dag än idag och igår. FY fan.

Jag tål inte att vara ledig från jobbet. Jag måste ha mina rutiner. Nu har allt spårat ur och ingen hjälper mig att planera dagarna. Jag klarar inte av att leva ensam och inte med mamma heller som är lika jävla dålig som jag på allting =(.

Godnatt.

Trött onsdag framför TV:n

Jag kollar på Bonde söker fru nu. Sen ska jag diska. Har ätit en lite för stor middag, men ska inte hetsäta idag. Är inte sugen alls. Det MÅSTE ju vara Concertan?? Eller kan det vara placebo? Jag har inget hetssug idag. Det finns inte! Skumt alltså. Vääldigt skumt. Men skönt. Är dock inte glad. Är nästan lite ledsen, och jäääääättetrött. Måste måste måste lägga mig tidigt idag. Jag orkar inte sova mindre än sex timmar ännu en natt, det funkar inte, jag funkar inte. Allt annat är nedprioriterat ikväll. ALLT. (Förutom en jävla räkning jag MÅSTE betala... och eg måste jag bestämma mig för om jag ska behålla ett par jävla vinterskor jag köpt också, innan imorgon.. åhhh orka!)

Val, kval, mat, hets?

Usch, jag har ätit för mkt! Jag är så rädd för att gå tillbaka till hetsätning, jag vill inte!! Var sugen på att köpa naturgodis när jag var och handlade, men jag gjorde inte det. Igår köpte jag dock vindruvor, så nu har jag ätit en massa vindruvor, en stor bit brie och sen "riktig" middag bestående av en skiva fläskkarré stekt i massa kokosfett och en riven morot. Är ju mätt nu, jättemätt, men har så jäkla svårt att sluta äta! Ska dricka en mugg te till och ta lite kakao och grädde till det...

Suck.

Tänker så mycket på T också. Han gör mig bara besviken. Jag vill nog inte ens ha tillbaka honom längre. Det är så sorgligt allting. Önskar att han var en annan person =(. Jag vill så gärna hitta någon som passar mig. Som älskar mig. Varför måste allting vara så svårt? Jag är så trött på allt. På jobbet, på mamma, på T, på NPU. Jag vill inte mer. Jag orkar inte! Jag har tröttnat!

Jävla förbannade skitliv.
Om T kunde sluta hör av sig. Jag vill inte ha med honom att göra längre.

Usch, jag har faktiskt nästan lust att hetsäta nu. Gå och köpa naturgodis och proppa i mig. Choklad ♥. Livet är ju meningslöst utan godis. Förut levde jag för att hetsäta. Vad har jag att leva för nu?

Usch. Och imorgon är det bugg och jag har typ lovat en kursare att jag SKA pallra mig iväg dit imorgon. Vi skulle buggat igår eg, men jag orkade inte.. =/
Hur fan ska jag orka imorgon då?? Jag orkar ju knappt ta mig till jobbet!! Jag orkar inte! Jag vill sova! Jag är ju för fan sjuk!!!!!!!!! Åååhhhh, jag orkar bara inte mer. Jag vill stanna tiden!

Om jag ändå inte hade köpt de där förbannade jävla MÖGLIGA vindruvorna!!!!!!! Det hade varit lagom med bara köttbiten!! ÅÅåhhh jag är så jävla värdelös och onödig. =(

Tidigare inlägg Nyare inlägg