Hemma igen, ensam =(
Usch, jag trivs verkligen inte med att bo ensam. Jag skulle vilja ha ett eget badrum och ett eget rum, och dela resten med någon/några (helst en egen familj såklart). Det har varit så skönt och trevligt i Idre den här veckan. Jag har kunnat gå in i mammas och mitt rum om jag velat vara ifred (vilket jag i princip aldrig velat) och annars suttit med de andra i vardagsrummet/köket. Alla har gjort sitt. Några kollar på TV, några spelar dataspel och jag har mest suttit och läst. Trivsamt och mysigt med sällskap, folk runt omkring, som jag ändå inte har behövt umgås direkt med om jag inte velat. Så vill jag leva. Inte ensam. Usch. Det spelar ingen roll att jag kan göra vad jag vill, inreda hur jag vill osv. Jag har ändå ingen lust att inreda ensam. Har ingen lust att göra någonting ensam =(. Jag vill prata med någon, diskutera allt med någon, bolla åsikter och idèer med någon.
Nu har jag kommit hem. Är helt ensam i min stora lägenhet. Flyttkartongerna står staplade här bredvid och inte är det städat =/. Jag vill få ordning, men jag har ingen lust att fixa för mig själv! Jag orkar inte ta tag i skiten.
Mamma och jag åkte från stugan sist imorse. Någon hade tagit min duschkräm. Jag hatar att bli av med saker. Jag grät över det när vi åkte därifrån! Över en duschkräm! Det är ju sjukt, men jag kan inte hjälpa att jag känner så. Kanske är det för att jag är i princip ensambarn och aldrig har behövt dela mina saker med syskon (mina syskon är mkt äldre), kanske beror det på ngt annat, tex. Asperger.. Vad det beror på är eg skitsamma, jag känner så ändå och jag kan inte ändra på det. Logiskt sett vet jag ju att det är otroligt dumt och korkat att bry sig om nånting sånt, men känslomässigt kan jag inte bara strunta i det. Om någon hade bett om att få min duschkräm för att den var bra på något vis, så hade personen naturligtvis fått den! Men när någon bara tar den när jag tänkt att jag ska ha med den hem, då gör det något. Då förstör den personen för mig i flera veckor. Varje gång jag tänker på det så blir jag arg, ledsen och irriterad. Usch.
Min brors fru har snott en kam av mig också, och hon använder den jämt både på sig själv och barnen och har med den på alla resor. Jättebra att den kommer till användning, men hon har tagit den utan lov, hon har inte fått den! Hade hon frågat om hon fick den hade hon säkert fått den. Det är väl kanske 15 år sen jag fick den där kammen med en Frida-tidning, och 10-15 år sen min brors fru råkade få med den hem (antar att det var av misstag, hon lånade den en gång när vi åkte och badade och la den i deras väska), men jag irriterar mig fortfarande på att hon inte har tänkt på, eller brytt sig om, att lämna tillbaka den till mig! Antagligen bryr hon sig inte alls om saker på det sätt jag gör och har ingen aning om vad hon fått den ifrån, utan tror att det är hennes =/. Men det hjälper inte mig och mina känslor. Suck.
Den där kammen har jag faktiskt nästan kommit över nu. Jag har en annan som jag haft länge och trivs med, som liksom tagit över den där Frida-kammens plats ^^. Men duschkrämen saknar jag verkligen nu! Jag vill ha den! Och det är just DEN också, det hjälper liksom inte att köpa en likadan ny. =( Jaja, det är väl inte en sån jättestor grej. Det hade varit mkt värre om det var någonting som inte gick att ersätta lika lätt som en duschkräm. Tex. min bärbara dator, el kamera el nåt.. Men ändå, det är jobbigt att 'fästa' sig så vid allting, även obetydliga saker.
Nu ska jag försöka städa tror jag. Har ätit mackor och en semla, och ska äta rester av kladdkaka ikväll... Jag är galen. Det hade jag ALDRIG gjort för några månader sen utan att hetsäta. Kan inte fortsätta såhär =/. Att jag inte hetsäter trots onyttigheterna är ju jättebra, men att jag börjat äta godsaker och onyttigheter varje dag är inte OK. Jag är rädd för vad vågen ska visa imorgon bitti. Gissar på 62 kg. Hoppas på 60,-någonting. FÅR INTE väga mer! Kanske ska till en kollega och äta semla imorn. Har redan ätit tre(!) st den här veckan... Jag måste sluta äta så här. Jag blir inte lycklig av det. Jag mår dåligt av den här kroppen och jag kan inte fly från min egen kropp. Den påminner mig om hur den ser ut varje jävla förbannad dag. Tyvärr.
Jag vill börja träna igen. Någon som vill börja träna med mig? =P Suck. Jag behöver verkligen en träningskompis. Jag behöver fler nära vänner och jag behöver en pojkvän. Jag behöver det för att orka och vilja leva och för att bli lycklig. Jag k a n i n t e bli lycklig ensam. =/
Nu har jag kommit hem. Är helt ensam i min stora lägenhet. Flyttkartongerna står staplade här bredvid och inte är det städat =/. Jag vill få ordning, men jag har ingen lust att fixa för mig själv! Jag orkar inte ta tag i skiten.
Mamma och jag åkte från stugan sist imorse. Någon hade tagit min duschkräm. Jag hatar att bli av med saker. Jag grät över det när vi åkte därifrån! Över en duschkräm! Det är ju sjukt, men jag kan inte hjälpa att jag känner så. Kanske är det för att jag är i princip ensambarn och aldrig har behövt dela mina saker med syskon (mina syskon är mkt äldre), kanske beror det på ngt annat, tex. Asperger.. Vad det beror på är eg skitsamma, jag känner så ändå och jag kan inte ändra på det. Logiskt sett vet jag ju att det är otroligt dumt och korkat att bry sig om nånting sånt, men känslomässigt kan jag inte bara strunta i det. Om någon hade bett om att få min duschkräm för att den var bra på något vis, så hade personen naturligtvis fått den! Men när någon bara tar den när jag tänkt att jag ska ha med den hem, då gör det något. Då förstör den personen för mig i flera veckor. Varje gång jag tänker på det så blir jag arg, ledsen och irriterad. Usch.
Min brors fru har snott en kam av mig också, och hon använder den jämt både på sig själv och barnen och har med den på alla resor. Jättebra att den kommer till användning, men hon har tagit den utan lov, hon har inte fått den! Hade hon frågat om hon fick den hade hon säkert fått den. Det är väl kanske 15 år sen jag fick den där kammen med en Frida-tidning, och 10-15 år sen min brors fru råkade få med den hem (antar att det var av misstag, hon lånade den en gång när vi åkte och badade och la den i deras väska), men jag irriterar mig fortfarande på att hon inte har tänkt på, eller brytt sig om, att lämna tillbaka den till mig! Antagligen bryr hon sig inte alls om saker på det sätt jag gör och har ingen aning om vad hon fått den ifrån, utan tror att det är hennes =/. Men det hjälper inte mig och mina känslor. Suck.
Den där kammen har jag faktiskt nästan kommit över nu. Jag har en annan som jag haft länge och trivs med, som liksom tagit över den där Frida-kammens plats ^^. Men duschkrämen saknar jag verkligen nu! Jag vill ha den! Och det är just DEN också, det hjälper liksom inte att köpa en likadan ny. =( Jaja, det är väl inte en sån jättestor grej. Det hade varit mkt värre om det var någonting som inte gick att ersätta lika lätt som en duschkräm. Tex. min bärbara dator, el kamera el nåt.. Men ändå, det är jobbigt att 'fästa' sig så vid allting, även obetydliga saker.
Nu ska jag försöka städa tror jag. Har ätit mackor och en semla, och ska äta rester av kladdkaka ikväll... Jag är galen. Det hade jag ALDRIG gjort för några månader sen utan att hetsäta. Kan inte fortsätta såhär =/. Att jag inte hetsäter trots onyttigheterna är ju jättebra, men att jag börjat äta godsaker och onyttigheter varje dag är inte OK. Jag är rädd för vad vågen ska visa imorgon bitti. Gissar på 62 kg. Hoppas på 60,-någonting. FÅR INTE väga mer! Kanske ska till en kollega och äta semla imorn. Har redan ätit tre(!) st den här veckan... Jag måste sluta äta så här. Jag blir inte lycklig av det. Jag mår dåligt av den här kroppen och jag kan inte fly från min egen kropp. Den påminner mig om hur den ser ut varje jävla förbannad dag. Tyvärr.
Jag vill börja träna igen. Någon som vill börja träna med mig? =P Suck. Jag behöver verkligen en träningskompis. Jag behöver fler nära vänner och jag behöver en pojkvän. Jag behöver det för att orka och vilja leva och för att bli lycklig. Jag k a n i n t e bli lycklig ensam. =/
Kommentarer
Postat av: J
Du är inte ensam! Det finns en som älskar dig jättemycket och alltid är med dig! Prata med Honom! :) Be :)
Trackback
