Idre

Jag har väl inte skrivit på evigheter nu.. Har varit i Idre den här veckan med min systers familj, brors familj, mamma och systers mans brors familj ^^. Jag velade och velade i flera veckor om jag skulle följa med eller inte. Men tillslut följde jag med iaf. Ville att T skulle följa med, men det ville såklart inte han =(. Grät väl första tredjedelen av vägen när mamma och jag körde hit. Ville bara bort. Varken hem eller hit (till Idre). Första dagarna var rätt hemska de också. Eller både och. Jättefint väder verkligen, men tänkte bara på T och skickade honom långa och många sms =/. Nu de senaste två(?) dagarna har jag inte tänkt på T lika mkt, men då har istället vädret varit lite sämre. Har varit ganska kul och skönt att åka slalom. De första dagarna kunde vi sitta ute och sola lite på balkongen på luncherna =), härligt! Skulle vilja lägga upp nån bild, men är så jäkla lat så jag orkar inte föra över bilderna från mobilen till datorn (som vanligt). Har ju inte orkat blogga heller. Det är ju det där med att komma igång...

Jag skulle vilja skriva av alla sms till T här på bloggen. Jag är väl sjuk i huvudet. Jag önskar att jag träffade nån kille som gillade att prata känslor, heh, lycka till, det existerar väl inte. Har läst boken "Sex, kärlek och Aspergers syndrom" den här veckan. Tyckte den var ganska dålig. Kände väl igen mig i en del, men mycket tycker jag inte alls stämmer på mig. Jag känner mig inte "normal" heller, men konstig/annorlunda på ett annat sätt. Eller annorlunda och annorlunda, jag känner mig jobbig och feg typ ^^.

Jag tycker att det är lite jobbigt att vara här med allt folk. Vi bor ju i princip fyra familjer i samma stuga/lgh. Jag avskyr tex när folk går omkring och borstar tänderna utanför badrummet så det luktar tandkräm. Om jag sitter och äter då så mår jag illa. Jag kan inte äta när det luktar tandkräm, jag tycker det är vidrigt! Vissa föräldrar tillåter inte barnen att hoppa/stå/gå i soffan, men det har jag inga problem med. Jag kanske borde säga vad jag har problem med också, precis som dom gör? Men jag vågar inte, jag tror väl att dom ska tycka att jag är knäpp och trög el nåt =/. Hatar matos också. Även om jag är hungrig och vi ska äta. Usch! Det värsta är när det sprider sig i hela lägenheten och in i sovrummet. Jag tål inte det. Mamma vet att jag vill ha dörren stängd till vårt rum iaf, så det underlättar ju massor.

Annars funkar det ganska bra. Jag försöker liksom "bara" att inte bry mig så mkt om allt ^^. Har t o m åkt ensam i backarna när mamma inte orkat åka mer och jag inte hittat de andra, och det har gått bra.

Maten är dock inte kul. Inte alls. Dom käkar efterrätter och chips varenda kväll. Och våfflor till lunch ett par ggr.. Jag har inte orkat äta annorlunda. Hade med mig färdigstekta fläskkottletter och lite annat, men jag har inte ens ätit upp dom. Har ätit våfflor, potatis och ris, som dom andra. Känner mig fet. Magen står ut som jag vet inte vad. Hade redan blivit tjock innan jag åkte till Idre, tror jag ätit för mkt naturgodis och choklad de senaste veckorna. Har ätit det både på helgerna och en del vardagskvällar =/. Fattar inte att jag bara tillåter mig det. Har slutat med Concertan, så antingen är det Voxran som förhindrar hetsätning eller så är det helt enkelt så att jag blivit av med en ovana. Jag har iaf inte hetsätit än(!) i år. Helt otroligt. Men jag tänker inte bli fet.

Imorn åker vi hem, tidigt. Jag åker med mamma. Jag vill inte åka hem. Jag vill aldrig ändra från hur det är just nu. När jag var hemma ville jag inte åka hit, och nu vill jag inte åka hem. Som vanligt. Suck.

Men det blir väl kanske lite trevligt att träffa jobbarkompisarna igen.. kanske. ^^
Hoppas att våren har kommit hemma! Hoppas hoppas! Då kanske jag kan börja använda min (nya) balkong =). Jag älskar solen!

Det jobbigaste blir väl kontakten med T... Samtidigt som jag vill bryta kontakten helt för att kunna gå vidare och träffa andra, så vill jag ha tillbaka T =(. Jag vet att jag borde stå emot att träffa honom, men vi båda blir ju kåta och har vi inte träffat någon annan då så är det svårt att stå emot att träffas =/.

Tänk vilken lycka att träffa "den rätte". Någon som delar grundläggande värderingar, har samma humor, gillar att göra samma saker, vill ha sex lika ofta, förstår mig... och orkar med mig ♥.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0