Ätstörning

Jag är såå jäkla trött. Kl är bara 22, men jag är helt död typ. Idag har vi varit på stan och kollat runt lite. Det har regnat så vi har mest kollat i en galleria och varit på Queen Victoria Market. Hittade en hel del grejer där som jag ville ha och som jag ville köpa till T. Men har sååå svårt för att köpa presenter. Är så osäker på vad folk vill ha. Mkt svårare än att köpa till mig själv och det är ändå tillräckligt svårt. Kan stå och vela i typ en halvtimme vid ett stånd för att jag inte vet tex vilka armband jag vill ha. Suck.

Imorn måste jag upp tidigt. Vi ska börja jobba vid 08:30 så ska väl masa mig upp vid sju så att jag hinner göra mig i ordning och äta frukost innan.

Imorse åt jag rätt mkt frukost på frukostbuffén på hotellet och nu ikväll har vi ätit på en grekisk restaurang. Jag tog bara kött =P, och så delade vi på dipsåser. Fick en hel tallrik med kött och fick med mig det jag inte orkade äta upp i en plastburk. Är äckligt mätt. Men jäkligt gott var det! Och verkligen generöst med mat. Om vi går dit nån mer gång den här veckan ska jag inte proppa i mig så mkt eftersom jag ändå kan få med mig resterna till hotellet. Då har jag till frukost också, perfekt ;-).

Det har varit en riktigt trevlig dag idag faktiskt. Min kollega och jag lär väl känna varandra bättre och bättre så det känns roligare att umgås med honom.

Idag flög vi till Melbourne i Australien. Kommer bo här till nästa lördag då vi börjar flygresan hem. Det här hotellet är mkt lyxigare och det är gratis internet =). Här ligger vi åtta timmar före svensk tid, så kl är 23:50 just nu. Imorgon (söndag) har vi vår enda lediga dag och ska turista lite i Melbourne. Får se hur mkt jag orkar gå runt på stan för det känns som mina muskler har förtvinat efter en veckas stillasittande på flyg och i bil...

Efter lunchen på planet hit från NZ fick vi en glass. Vet inte om det var den eller om det var cola lighten jag tog till lunchen, men blev gasig i magen på eftermiddagen och väldigt skitnödig efter middagen. Har faktiskt ätit väldigt bra för att ha varit utomlands hittills. Valt bort pasta och bröd och hållit mig till köttet i måltiderna. Får se om jag orkar hålla mig till det kommande vecka också. Jag hoppas verkligen det, men det dyker upp frestelser hela tiden. Det är inte så lockande att ta en äcklig torr kycklingsallad om vi äter middag på en hamburgerrestaurang tex.. men hittills har det ju funkat rätt så bra faktiskt.

Ikväll har jag dock ätit en hel del frukt. Stod en fruktkorg på rummet med vindruvor, bigaråer och stora, saftiga, underbart goda kiwis!

Det här hotellrummet är faktiskt helt OK. Önskar bara att T var här med mig. Känns så ensamt i ett stort hotellrum med king size bed. Tur att dom har gratis internet här iaf. Då kan jag läsa lite bloggar igen och kanske lägga upp lite bilder från resan här.

Imorgon har vi (min kollega och jag) bestämt att vi ska äta hotellfrukosten. Vi gjorde aldrig det i NZ eftersom den inte ingick i rumspriset. Det gör den inte här heller, men det kan ju vara trevligt att äta hotellfrukost någon dag ändå. Är dessutom jäkligt trött på de köttbitar och ost jag köpte i NZ som frukostmat. Här har vi inte något litet kök på rummet heller som vi hade där och mackor vill jag ju inte äta. Frukosten här på hotellet kostar 20 dollar vilket tydligen ska motsvara 135 kronor enl destination.se.

20 AUD Australia Dollars 1 AUD = 6,75 SEK

=

134,98 SEK Sverige Krona 100 SEK = 14,82 AUD

Nu är kl över 24 och jag måste försöka komma isäng här! Är jämt uppe för länge och är trött varje dag =/.
Började förresten att ta 2 tbl Strattera idag, utan några (tydliga) biverkningar.

Hej hej!

Nu sitter jag på mitt halväckliga (egentligen ganska lyxiga?) hotellrum i Auckland i Nya Zeeland. Första kvällen jag inte gråtit (än iaf...). Kl är lite över 22. Tio timmar före svensk tid, kl borde alltså vara lite över 12 där hemma. Det har varit ganska skönt idag, ca 15 grader varmt. Är ju vinter här. Men jag sitter i en bil hela dagarna så det kvittar. Dock så har mitt rums air condition inte funkat som den ska så jag har varit tvungen att klaga i receptionen fyra ggr på att den inte funkat. Värmen har inte funkat så jag har frusit två av tre kvällar =/. Nu har dom iaf fixat den, men imorn ska vi ändå dra härifrån till Melbourne i Australien.

Jag tycker inte om hotellrum. Inte ens lyxiga sådana. Jag tycker det är äckligt att så många andra har bott här. Tycker aldrig det kan bli riktigt rent. Heltäckningsmatta är så äckligt, så ofräscht! Usch. Om jag hinner och orkar ta tag i det så kanske jag kan lägga upp några bilder. Har bara internet till 23:25 och får bara använda 20 MB el vad det nu var annars kostar det extra.

Vill hem. Längtar efter T. Det var hemskt att åka. 24 timmar på flygplan och flera timmar på flygplatser och jag bara längtade efter T. Tänk om jag hade fått resa med T istället! Det hade varit underbart. Nu åker jag med en kollega jag knappt känner som jag inte riktigt tål. Jag har svårt för folk i allmänhet tror jag. Det är liksom fel på alla. Min kollega äter typ ingenting. El iaf inte lunch... Jag blev förvarnad om det av en annan kollega, men jag har så jävla svårt att säga ifrån eller bara säga att jag tycker att han kör (bil) för fort tex. Han har typ noll framförhållning i trafiken tycker jag. Men jag har nog extremt svårt att acceptera andras bilkörning också tror jag. Att vi inte stannar och äter något borde ju vara bra i min situation ^^. Jag har ju chansen att gå ner en hel del de här två veckorna jag är borta. Men inte ens det lyckas jag med. Äter massor på kvällen då istället. Usch jag vill hem!!

Det känns iaf lite lättare ju längre tiden går. Vänjer mig väl liksom både med min kollega och att vara bortrest. I våras var jag rädd att jag skulle vara otrogen om jag åkte på jobbresa med en manlig kollega. Nu känns det som ljusår bort. Jag vill bara ha T T T! Jag älskar honom!

Det känns väldigt jobbigt att inte ha någon direkt kontakt med någon hemma förutom min kollega eller andra på jobbet hemma. Kan inte prata med T för det är för dyrt. Orkar inte riktigt messa heller. Blir bara ledsen, arg och irriterad, och då vill jag genast prata ut om det men det går ju inte via sms. Går inte att förklara eller beretta allt in i minsta detalj och då känns det nästan bättre att inte ha någon kontakt alls förrän jag kommer hem igen. Dessutom är T utomlands nu också i en vecka.

Jag tycker alltid att allt är så krångligt och jobbigt. Bara att ta upp en bok ur handbagaget på flyget är jobbigt så då sitter jag hellre och kollar på nån dålig film eller lyssnar på nån dålig musik. Jobbigt att fixa internet på hotellet så då skiter jag i det. Jobbigt att bara ta upp och sätta på datorn. Det är väl det som gör att det känns så jobbigt för mig att resa också. ALLT är jobbigt HELA TIDEN. Kanske kan den här satans medicinen, som jag börjat ta, hjälpa mig att sluta att tycka att allt är så jobbigt. Det är väl det den ska. Hjälpa mig att lättare ta tag i saker.

Jag blir väl deppig av att inte äta ordentligt och att sitta stilla hela dagarna också. Fattar inte hur min kollega pallar att leva så här. Jag förstår honom inte alls. Han säger "jag vet", "jag ser" fast han inte alls gör det. Och säger "liksom lite så typ" eller liknande i varenda mening. Han svarar så undvikande och flyktigt på allting så jag blir galen! Och jag har så svårt för att vara bestämd själv. Jag är asdålig på engelska också. Fattar knappt vad folk säger och kan knappt göra mig förstådd =(. Jag hatar det. Jag känner mig så otroligt värdelös. Är värdelös på jobbet också. Gör fel hela tiden, glömmer och fattar inte. Jag vill aldrig mer tillbaka till jobbet när jag kommer hem.

När jag reste hemifrån ville jag leva. Jag kände en sån kärlek till T och ville flytta med honom till staden där han har fått jobb (ja han har fått fast jobb där nu efter exjobbet!). Jag kände mig ganska glad, och även om jag inte visste vad jag skulle göra i höst om jag skulle flytta så kändes det ändå inte hopplöst. Nu, så långt bort från T ensam på ett trist hotellrum på andra sidan jorden, känns det inte alls så längre. Jag vill inte leva längre. Jag skulle lika gärna kunna dö här. Just därför känns det också så onödigt att jag ska hålla på och vara nervös och orolig i bilen när jag tycker att min kollega kör dåligt. Vad spelar det för roll om jag ändå vill dö?? Usch jag hatar mig själv mer och mer ju mer jag tänker på det. Jag är totalt jävla värdelös. Jag klarar ingenting, i alla fall inte på de villkor som finns i samhället, på arbetsplatser. Det tråkiga är att jag aldrig kommer att göra det heller. Det spelar ingen roll om jag känner mig mindre deppig, blir gladare, kanske t o m lyckligt med T. Jag är ändå jag, och jag klarar ju fortf ingenting. Jag är helt enkelt dålig.

Jag kommer inte ihåg någonting. Det kanske är mitt största problem. P g a det känner jag mig alltid dålig. Jag glömmer allt och måste kolla upp allt hela tiden, varje gång. Det gör ju att jag blir otroligt långsam i allt jag gör.

Förresten har jag tagit Strattera i en vecka nu, så imorn ska jag börja ta två tabletter om dagen. Ska öka 10 mg i veckan. Jag spydde första natten, närmare bestämt i lördags. Kan ju inte svära på att det berodde på att jag började med Strattera då, men kan inte komma på varför jag skulle ha mått så illa annars. Mådde illa och frös och kallsvettades och kunde inte somna. Låg vaken i en timme och sen gick jag upp och spydde (av mig själv för en gångs skull). Kunde somna efter det och har bara mått lite illa ett par gånger den här veckan. Min läkare på NPU sa att de flesta inte märkte av några biverkningar när man trappade upp så långsamt som jag gör nu med 10 mg extra per vecka. Ska antagligen upp i 80 mg per dag så upptrappningen sker alltså under åtta veckor. Antar att jag inte förrän då märker om medicinen har nån effekt på mig eller inte.

Nu har jag suttit med det här inlägget i nästan en timme! Kanske dags att posta det nu... Har lite annat att fixa också innan internettiden är slut.

Får se om jag överlever Australien också. Hoppas att nästa vecka går FORT! Ååååhh vad jag vill hem och träffa T. Vill klistras fast på honom och aldrig mer behöva lämna honom för resten av mitt liv.

Jag har placerat min blogg i Linköping på bloggkartan.se!

Försöker förstå mig på knuff.se och "ping" och sånt... suck.

Mailade blogg.se om att det inte går att kommentera alla inlägg. De svarade att de är medvetna om problemet (och jobbar på att lösa det) och tipsade om att jag skulle "publicera om dem". Har gjort det nu, och nu verkar det funka att kommentera dom!

Jag är så trött på allting!!!!!!!!!!!

Hatar att bilderna man lägger in inte syns hela på bloggen om de är för breda!! Är det för att jag har så liten skärm? Blir det annorlunda om man har widescreen?? Fattar inte. Vet inte.

Har breddat bloggdesignen nu. Känner mig asduktig ^^. Nej det gör jag inte.. men jag har iaf suttit ett par timmar med skiten nu. Så att jag åtminstone kan se HELA bilderna jag lägger in utan att behöva förminska och hålla på.

Före:


Efter:

Nää vet ni vad! Nu väntar Engla tvillingar!! Tvillingar! Jag blev så paff. Kollade inte hennes blogg igår. Hon som så gärna ville ha flera barn. Jag är glad för hennes skull, men samtidigt blir jag ledsen. Känner mig sorgsen och tom =(.

Jag vill också.

När ska jag sluta ångra mig?