Ätstörning

Usch, jag vill härifrån. Jag håller på att somna. Kan inte hålla ögonen öppna. Ska gå tidigt från jobbet till NPU idag. Ska träffa läkaren. Har ingen aning om hur jag vill göra med medicinering osv. Det enda jag tänker på är T.

Hur ska jag överleva denna veckan? Jag grät när jag åt frukost. Kanske kan den lilla kille som brukar hälsa på mig, när han cyklar förbi mig när jag går till jobbet, göra att jag orkar? Kanske kan jag försöka se fram emot mat- och hälsakonferensen jag ska på med mamma på lördag? Fast eg var det jag och T som skulle ha gått. T, min älskade T.

Jag orkar inte blogga. T har gjort slut. Jag är så ledsen.

Idag har jag känt mig gladare nu på morgonen, om än trött förstås. Jag har mer energi också, känns inte jobbigt att ha gått (till fots) till jobbet. Kan det vara så att det är kolhydraterna som är boven ändå? El snarare bristen på dem..

Usch, jag mår illa! Kom precis på att jag glömt ta Stratteran idag. Fan fan fan! Kan ju inte gå hem från jobbet och ta den! Jävla skit. Får helt enkelt ta den när jag kommer hem. Men tycker redan att jag börjar få ont i huvudet..:( Jag orkar inte mer! Jag gör inte det! Det spelar ju ingen roll att buggen är kul om resten av livet är piss. Då står jag inte ut. Och ska ens livet vara så att man ska behöva "stå ut" med det?? Vem orkar leva så? Usch vad värdelöst det känns :(. Hopplöst. Jag vill bara hem. Önskar att klockan kan bli fem nu! Men dagen har bara börjat. Jag vill hem och gråta.

Jag mår inte bra! Fattar inte vad det är för fel. Har blivit tjock. Min mage ser och känns uppsvälld ut trots att förstoppningen släppte igår. Men jag har väl lagt på mig då.. Men varför är jag deppig hela tiden. Varje morgon, varje dag. Och hur får jag bort det?? Jag orkar verkligen inte gå till jobbet idag, ändå är jag faktiskt redan på väg. Hårbotten kliar, håret mellan benen kliar, mina öron står ut, jag måste slå dubbelknut på mina skosnören för att de inte ska gå upp. Nu börjar jag få håll också pga kolhydratrik frukost (antar jag). Allt är så fruktansvärt jobbigt! Jag orkar inte med det! Jag känner mig stor och klumpig med en enorm mage. Känner mig gravid fast jag inte är det. Vad är det för fel?! Det känns som magen håller på att sprängas trots att jag inte ätit överdrivet mkt. Jag förstår inte :(. Usch!

Usch, jag mår inte bra nånstans. Särskilt inte i magen. Ni som säger att man ska tänka positivt, kan ni ge exempel? Hur ska jag kunna tänka positiva tankar när allt känns jobbigt? Jag kan ju inte ens komma på en enda positiv grej! Hur fan ska jag då kunna tänka positivt? Jag fattar inte.. Jag har verkligen ingen lust att gå på nån jävla bugg. Jag orkar inte! Jag mår dåligt. Jag är förstoppad. Jag har ingen energi. Jag vill bara sova eller försvinna. Jag är inte hungrig, jag mår illa. Ändå kommer jag äta. Suck.

Jag mår illa! Jag vet inte om jag ska sluta med Strattera nästa vecka eller inte! Ska till läkaren på NPU på måndag. Mår jag bättre av medicinen?? Hetssuget har väl blivit mindre?? Usch jag vet inte! Jag kan inte bestämma mig. Jag mår inte bra nu iaf, men mår jag sämre om jag slutar med medicinen? Suck. Jag tror jag kommer sluta.. =/.

Jag håller på att somna. Mina ögonlock faller ner. Maten jag ätit idag står mig upp i halsen. Jag vill kräkas och känna mig tom. Ändå är jag inte helt mätt på ngt sätt. Jag är trött på det här jobbet. Livet är inte roligt längre. Ska jag orka ta mig ut och jogga som en kollega tycker, eller ska jag åka och köpa frallor m.m. och hetsäta för att slippa allt? Jag orkar ändå inte mer! Jag är trött på att kämpa för ingenting.

Snälla snälla snälla gud! Hör mig nu! Jag vill dö!! Låt mig få dö! Livet är helvetet. Jag står inte ut!! Hur mycket man än skriker på hjälp så är det ingen som hör. Det är konstigt. Inte förrän man är död bryr sig någon om en. Idag hoppas jag att min dag bara blir halv. Mitt hjärta slår i hundraförtio. Min ångest kanske kan hjälpa mig idag. Kanske kanske kanske. Lite mod och lite tur. <3 Lycka till nu för en gångs skull, lycka till!

Om jag ska åka till T i helgen måste jag förtidsrösta idag. Allt är så stressigt hela tiden, jag hinner inte och orkar inte! Mår inte bra av fyra dagars förstoppning heller. Hatar det! Behöver städa och tvätta, men när?? Tänkvärda "Tankar för dagen" idag i P1..

Jag känner mig gravid :-S. Tung och uppsvullen med stor mage. Antar att det beror på förstoppning. Inget kul att gå till jobbet såhär =/. Men det kanske löser sig efter eftermiddagsfikat idag ^^. Är hyfsat tidig till jobbet idag iaf, det är bra.

X2000-tåget var mer än en halvtimme försenat och vårt tåg var fem minuter försenat. Det skulle eg ha varit vi som krockade då.. Usch. Det är så sorgligt alltihop :(.

Ett tåg framför mitt tåg krockade ikväll. Jag har suttit i skogen, max 20 min tågresa hemifrån, i ett strömlöst tåg hela kvällen. Mitt tåg var försenat 5 min, hade det inte varit det hade det kanske varit vi som krockat... Önskar jag låg bredvid T i hans säng nu. Vi har äntligen blivit evakuerade nu iaf och har precis gått över en åker till en buss som ska ta oss till Lkpg. Hemskt slut på denna kväll. Blir nog bara eftermiddagsjobb imorn. Måste få sova.

Nu sitter jag (såklart) iaf på tåget m T på väg till hans föräldrar. Jag älskar honom och det känns bättre och bättre hela tiden. Den onda känslan i mig är borta nu.

Jag har sovit lite drygt fyra timmar i natt. Har sovit mellan fem och sex tidigare nätter. Jag tål inte det, klarar det inte! Förstår inte att T inte kan hjälpa till med två småsaker när hans vardag fungerar. Jag känner mig redan som en mördare. Har iofs länge vetat ungefär hur mitt liv kommer att sluta.

Jag och T gjorde slut igår på riktigt, men det känns inte bra. Jag känner mig så orättvist behandlad och jag kan varken släppa el acceptera det. Jag vill verkligen kunna stå emot att åka till hans föräldrar idag, samtidigt som jag vill hämnas och förstöra hans helg och bränna ner hans föräldrars hus. Den här resan har förstört den här veckan totalt för mig. Att han inte kan förstå det och inte känna någon empati gör att jag bara kan känna hat och avsky.

Det känns så skönt att slippa hetsäta idag iaf! Att jag bestämt mig för det o känner mig helt säker på det. Det måste kännas bra och vara planerat, då går det!

Jag är så förbannat jävla TRÖTT!! Och så är jag kåt också... Längtar efter T, men vill ändå inte prata med honom, blir bara irriterad =/. Vill hem och sova.

Jag är så trött! Jag orkar knappt stå upp. Men jag måste ändå gå och handla, långt bort. Sen måste jag hetsäta innan jag får sova. Hur ska jag orka hela veckan?