Vidriga kropp

Jag hatar mitt liv.
Idag önskar jag bara att jag varit och dansat. Istället är jag hemma, överätit, ensam, och känner att livet aldrig kommer bli bättre. Jag hatar min mage, svullen och gasig. Ju mer jag tränar, desto fulare blir min kropp. Mina obefintliga bröst blir ännu mindre (hur f-n är det ens möjligt!?), och mina feta lår blir ännu fetare. Jag blir mer och mer oproportionerlig.

Man ska tänka positivt. Tänka snälla saker. Tänka på allt jag har, allt min kropp klarar, vara tacksam. Orka. Orka leva.
Orka vara snäll. Orka vara den som visar hur jag vill ha det. Orka vara den som tar initiativ. Orka att inte klaga. 
Orka ta tag i något överhuvudtaget!!!
Orka öppna posten. Orka orka orka. Jag orkar inte mer.
Orka vara förstående mot mig själv. Jag har sovit alldeles för lite senaste nätterna, och veckorna. Har pollenallergi eller nåt. Jag är TRÖTT.
Men man får väl också känna att man inte orkar mer?
Jag vill ha nån som vill vara med mig, ha sex med mig, längtar efter mig, skriver godmorgon till mig för att han tänker på mig när han vaknar.
Men vad kan jag kräva? Inget. Jag kan vara mot andra som jag vill att de ska vara mot mig. Jag kan vara den som skriver godmorgon, som längtar, som vill ha sex och visar det. Kan jag det? Orkar jag? Vågar jag?
Att dö är enklare. Att bara få försvinna. Att få försvinna från detta pissiga liv. En del tycker att det är fantastiskt, jag kan tycka det ibland. När jag är kär och lycklig. När känslan är besvarad.
Nu känner jag bara att jag tappar det mer och mer. För några månader sen var jag mest kåt hela tiden, men utan gensvar har det svalnat. Känner mest sorg och ledsenhet och ensamhet.
Och så skäms jag över min fula kropp som jag inte kan acceptera. Och det är väl första steget att vända på om jag ska kunna ha en lyckad kärleksrelation med någon? Och ORKA göra det. Fy fan vad mkt jobb som kommer krävas för att jag ska acceptera min kropp och min pinsamma mage. Vet inte ens var jag ska börja. Orkar inte. Vill inte.
Vill vara någon annan. Eller försvinna, så kan andra vara lyckliga istället, som kan vara det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0