Ätstörning

Tränade två pass igår också. Kanske andra ggn det händer i mitt liv. Kroppen blir väl chockad, hungrig? Jag vet inte. Uppblåst mage hade jag också. Stressad. Trött på allt.

Ikväll lägger jag mig för sent. Automatiska tankar om att jag vill dö. Så sjukt. Jag får ju dejta en jättefin kille som verkar vilja dejta mig. Ändå är jag missnöjd. Skäms över min kropp. Skulle aldrig våga visa mig naken. Hur kan man ens dejta nån då? =(

Vi kommer inte ses på en vecka. Sen blir det väl inte på en vecka igen för att han ska bort. Börjar tvivla så fort vi inte ses, han hör inte av sig på hela dagarna. Men jag är ändå kär i honom.  Vill ha honom. Och då får jag väl acceptera? Acceptera honom som han är? Han får ju acceptera mig som jag är. Antar jag. Suck.

Jag har inte ens nämnt mina ätstörningar för J än. För H berättade jag efter några dagar ^^. Så olika det är med olika personer, hur snabbt man öppnar sig. Delar om saker. Med J är jag mest nervös. Kommer inte på nåt att prata om och vill bara hälla i mig en flaska vin, helst innan vi ska ses...