Överätning och hetsätning 2020

Hej! Jag har så mycket att skriva. Egentligen varje dag. Så mycket tankar. Vilket underbart väder!! Sååå himla härligt! ÄLSKAR solen!!! Älskar, älskar, älskar! <3
 
Och så älskar jag mina katter. Har en liten söt buskatt nu igen, plus ett par busar som jag är kattvakt åt.
 
Så konstigt nu med Corona, men vi är (ju?) för många människor på den här planeten och vi lever hejdlöst över våra tillgångar. Jag ska skriva något om det på min andra "officiella" blogg. Jag måste bara få ner mina tankar.
 
Men här då, jo, jag har hetsätit. Sex gånger i år närmare bestämt (som jag har kräkts). Överäter ofta, typ varje dag =P, och har också (typ?) hetsätit flera gånger. Jag är alltså inte helt frisk, men jag känner mig inte särskilt rädd för att hamna tillbaka i det helvete jag var i en gång. Jag vet vad lösningen är. Lösningen är Brain Over Binge. Jag har makten att välja att inte hetsäta. Nej det är inte lätt. Det är svårt. Jag väljer ju ätandet för att jag inte orkar stå emot känslan/tankarna, begäret, att äta.
 
Jag tror det viktiga är att inte sätta restriktioner, inte börja tänka att det ändå är "kört", "nu kan jag lika gärna fortsätta att äta", och inte banta. Ändå kollar jag på massa youtube-videor om före och efter nåt träningsupplägg eller diet eller livsstilsförändring. De senaste veckorna har jag börjat följa "Plantiful kiki" https://www.youtube.com/channel/UCurFC25hDz2n6h8IaGsVOAQ både på youtube och instagram. Hon följer "The Starch Solution" https://www.drmcdougall.com/health/shopping/books/starch-solution/.
 
Det som jag mår bra av att följa är att äta hälften grönsaker i varje måltid. När jag inte följer det, som när jag överäter rostade och saltade nötter och bönor, så mår jag inte särskilt bra efteråt. Får mkt gaser, svullen mage och ont i magen dagen efter. Det får jag dock efter för mycket bönor (och kanske också för mycket grönsaker, och bröd).
 
Så det är inte så lätt att leva efter Brain Over Binge heller. Då borde jag inte fortsätta att kolla på folk som går ner i vikt eller följer någon diet överhuvudtaget. 
 
Det är när jag börjar tänka restriktivit som jag överäter och hetsäter. "Jag borde inte äta mer nötter för jag kommer gå upp ännu mer i vikt och jag vill ju gå ner i vikt...". Istället för att tänka att jag får äta precis vad jag vill och våga lita på signalerna min kropp ger mig. Då kommer jag inte vara sugen och hungrig om jag är mätt och nöjd. Viktigt att äta ordentligt av riktigt mat också då förstås. Så att kroppen har en chans att känna sig mätt och nöjd.

Kommentarer
Postat av: Hanna

Det är fascinerande på ett sätt hur lika beteende och tankar vi har vi som har den här sjukdomen. Om jag får generalisera. Jag känner igen i allt som du skriver jämt. Har väl kräkts kanske 10-14 ggr 2020, ljuger för min sambo, eller döljer det. Har alltså inte sagt något om det här. Härom dagen kände jag mig helt slut på energi, JAG ORKAR INTE LEVA det här livet längre, det livet där man från sin första vakna minut börjar lägga upp dagens mat o träning. Jag pallar inte! Det är inte värt det! Nu försöker jag tänka att jag skiter i allt och försöker tro att OM jag skiter i allt - äter det jag är sugen på och vill ha så att jag blir mått så kommer tankarna att normaliseras efterhand. Jag tror precis som du, det är Brain over binge som gäller, det är ren fysiologi det här. En gång, från en dag till en annan slutade jag att hetsäta o kräkas därför att jag insåg att jag inte skulle klara den utbildning jag kommit in på om jag fortsatte. Och det höll i sig i ett år. BAM bara, från en dag till en annan. Började igen för att jag började träffa ett rövhål till kille som jag hade träffat förut och som jag av vana då hetsåt och kräktes efter att han varit taskig/gjort mig osäker. Det handlar bara om att man började svälta sig, reptilhjärnan kickade in o sen gjorde man det till en vana. Synd att vanan är så jävla invand efter 16 år av träning.

Svar: Hej! Tack för din kommentar! Ja, den där sabla vanan. Konstigt ändå att mönstret finns kvar, trots att man slutat (ändrat banorna i hjärnan?) under t o m flera år. Då måste man väl alltid vara på sin vakt, resten av livet, även om man tycker att man blivit frisk? Skriv gärna igen och berätta hur det går för dig. Kram!
pussel

2020-03-29 @ 18:10:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0