Ätstörning

Idag är första dagen på veckan som jag haft hyfsad sinnesro.

 

Den här veckan har varit hemsk annars. Har inte velat leva.

 

Igår åkte jag hem från mamma och var ganska säker på att jag skulle hetsäta/överäta, men åkte ändå. 

 

Kanske är det för att jag kapitulerade totalt och bad om att få dö, eller att Gud skulle visa mig hur/vad jag ska göra för att klara mig ur den här situationen, som jag varit tacksam idag? Tacksam för att jag är hemma idag. Att jag var hemma på förmiddagen och registrerade mig på cronometer. Att jag träffat ett par kompisar i eftermiddag.

 

Jag bad även ibörjan av middagen om att jag skulle få äta i sinnesro och tackade för den fina maten jag får. Och jag måste säga att det har gått över förväntan ikväll. Kanske för att jag inte hade så mycket förväntan? Att jag för en gångs skull lyckats överlämna mig själv till Gud idag? Tja, vad vet jag. Eller så är det bara min "utbrändhet" som behövde tre lediga dagar innan den fjärde blev OK?

 

Ingen aning. Jag är tacksam över att jag fick den här dagen iaf.

 

Nu stängs min dator av strax, och lika bra att låta den göra det så jag kommer isäng hyfsat iaf.

 

Kram och godnatt!

 

Just det, fikade i eftermiddags och åt en snickerskaka. Galet onyttigt m a o, och det gick hur bra som helst. Har inte haft något sug efter det, att hetsäta eller överäta!