Kroppen

Saker att blogga om:
  • Brösten (små, osäkerhet, rädslor)
  • Magen (alger, vetegräs, jordnötssmör?, havregrynsgröt?, avföring)
  • Maten (kål, naglar, mage, grönsaker, frukt, fett, kolhydrater, protein)
  • Bloggare (LCHF-ingenjören, Martinas, Jonas Colting (pod))
  • Chris Beat Cancer (kost och hälsa
Sen i våras har jag i princip slutat raka mig. Har jag redan skrivit det? Har rakat bikinilinjen typ en gång före semestrar, men annars har jag nu långt hår på benen och under armarna! Jag har t o m jobbat med långt hår under armarna. Tror det är helt utväxt nu (i sin naturliga längd). Det är inte lätt. Det är svårt.
 
Igår kväll kollade jag på dokumentären om Janice Joplin på SVT1. Hon verkade inte ha någon BH på sig, inte (ens) på scenen? När började folk med BH egentligen? Och så hade hon hår under armarna! När började folk raka sig egentligen? Är det något relativt nytt fenomen? Usch vilka knasiga påhitt! Och hur kommer det sig att jag varit såå låst och rädd i 35 år? eller iaf i 20 år? Och fortfarande är... =(
 
Visst, klart man blir påverkad av det samhälle man växer upp i. Men visst får man vara som man vill ändå? Man får ju låta bli att raka sig och strunta i BH:n.
 
En tjej på mitt förra jobb hade nån ämningsomsättningssjukdom (eller nåt fel med det iaf). Hon var väldigt smal och hade små bröst. Hon använde inte BH. Jag avundades nog henne lite. Att hon vågade stå för den hon var och hur hon såg ut. Och vad jag vet var det ingen som kommenterade det. Och skulle det vara det så har det ju mer med den människan att göra (osäkerhet/rädsla)? Och varför skulle man vilja leva efter andras rädslor?? Man ska väl leva på ett sätt man själv mår bra av? Att vara så autentisk man kan vara?
 
Det är en stark känsla hos mig nu. Jag tänker mycket på det. Jag vill vara sann mot mig själv. Vill leva som jag tycker och känner är "rätt". Men ändå är jag så otroligt rädd för vad kollegor och vänner ska tycka och tänka om mig. Rädd att de ska tycka att jag är äcklig med hår under armarna och håriga ben. Rädd att få kommentarer om vilka otroligt små bröst jag har. Gud, jag ber dig att avlägsna dessa rädslor från mig! Hjälp mig att bli mitt bästa jag, så att jag kan föregå med gott exempel och hjälpa andra med samma svårigheter som jag! Bara av att skriva dessa meningar känner jag kärlek. Kärlek till Gud, kärlek till min familj, mina syskonbarn <3.
 
Är inte det knasigt? Och fantastiskt? Livet är så ofattbart. Och därför spännande? Jag tror aldrig att vi kommer att bli fullärda. Vi kan, och kommer, alltid att fortsätta att förundras (över livet/naturen/världen).
 
Öhh, flippar mina inlägg alltid ur? =P
 
Igår var jag och prövade bygellösa BH:ar lite snabbt. Blev ledsen och nedstämd och tyckte att livet var skit. Varför ska jag ens ha någon BH när jag inte behöver? De med bågar är så himla obehagliga och kan t o m göra ont! Jag har typ inget fett på bröstkorgen och de trycker och skaver mot revben och bröstben. Bättre med en liten topp eller bygellös BH då, men hur ska jag våga ha det på jobbet? Då ser det knappt ut som jag har några bröst alls. =(
 
Jag ska skriva en lista med fördelar och nackdelar med små bröst. Tråkigt att läsa för folk med stora bröst förstås (tror att listan för fördelar med små bröst kommer att bli längre...). Kanske inte borde skriva ut listan här då? Men å andra sidan kanske andra, som liksom jag skulle behöva lite pepp för små bröst, skulle tycka att det var positivt att läsa. Jag kanske kan skriva en fördels-lista, och strunta i nackdelarna? =)
  • Behöver inte använda BH
  • Lättare att träna (tex springa)
  • Lättare i kroppen (mindre fett)
Hmm, tänkte också på saker som att vissa tycker det är sexigt, vissa tycker det är snyggt, vissa tycker att kläder sitter bättre (mannekäng), men sådana saker är ju högst personliga (subjektiva).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0