Ätstörning

Jag har så mycket att skriva. Ändå orkar jag inte ens logga in här?

 

Tack vare 12-stegs programmet har jag kunnat resa bort med släkt och familj i över en vecka och ändå hållit mig abstinent! Har ätit ett par efterrätter som jag kanske "ångrar" (kändes onödigt, inte särskilt gott), men vad gör det om hundra år? Vad gör det idag? Ja, jag grämer mig fortfarande lite. Nej, jag är inte felfri. Jag är som jag är. Men idag inser jag att jag inte klarar av den här sjukdomen själv. Jag accepterar att jag är som jag är. Jag lägger mitt liv i Guds händer <3.

 

Tack Gud, för att du hjälper mig att se mina brister. Tack Gud, för att du påminner mig om att jag har 12-stegs programmet till hjälp när livet är svårt att hantera.

 

Jag behöver verkligen hjälp. Jag klarar mig inte ensam. Och det fantastiska är att jag är inte ensam! Det finns en massa andra stackars människor där ute som har det minst lika svårt som jag. Och vi kan alla hjälpa varandra!

 

Puss och kram och godnatt! Sov gott!