Läkarbesök

Idag var jag på läkarbesök kl nio. Jag har faktiskt en bra läkare på psykiatriska kliniken. Hon lyssnar och förstår rätt så bra vad jag menar.
 
Vi pratade om hur mina problem är relaterade till Aspergerdiagnosen och jag pratade om hur jag tror att bulimin är ett beroende. Läkaren gjorde faktiskt också det. Konstaterade att ätandet när jag är ensam hemma beror på en vana att hantera (dämpa) obehagskänslor (ångest/oro/rastlöshet eller vad det nu är, en känsla av att inte riktigt stå ut i nuet). Ändå ville hon inte riktigt medge att bulimin skulle vara en beroendesjukdom (i mitt fall). Hmm.
 
Boendestödet jag har verkar inte riktigt förstå varför de kommer hit. De ska ju hjälpa mig att få saker gjorda, alltså att jag ska ta tag i saker (inte att dom ska komma hit och göra saker åt mig, sen kan de ju såklart hjälpa till när de ändå är här). Men jag tror det är svårt att få dom att hjälpa mig med det jag tror att jag behöver stöttning i vad gäller ätstörningen.
 
Jag tror att jag behöver någon som "ser till" att jag går och tränar och att jag äter rätt mat och inte överäter. Jag ska faktiskt få stöttning av sjukgjymnasten på Vuxenhabiliteringen med träningen! Jag ska maila henne vilka träningspass eller gymtider jag planerar för veckan och sedan ska hon kolla upp på fredagen om jag följt min träningsplan. Om jag inte har det så ska hon hjälpa mig att reflektera och utvärdera genom att fråga vilka pass jag inte gått på och varför jag inte gått på dom (så att jag kan lära mig och förstå hur jag ska göra för att få träningen att bli av!).
 
Matmässigt har jag prövat att gå till dietisten igen innan jul, men det funkade inte den här gången heller. Hon har inte tid att följa upp och hon vill inte göra ett strikt schema tillsammans med mig. Jag tror att jag behöver psykologhjälp att reda ut vad jag har svårt att sluta äta och varför. Är det då bättre att jag inte köper hem dessa saker alls? Vissa saker vet jag ju redan att jag inte klarar av att ha hemma, men sen har vi tex ost, som jag köper hem ibland trots att jag vet att jag kan äta för mycket. Har dock satt upp en strategi m h a S att jag inte ska äta ost för sig (tex med morot) utan att den ska ingå i en måltid (med ägg/kött och grönsaker). Vill jag ha mer ost så får jag liksom ta en hel portion av måltiden till (och då kanske jag också känner om jag verkligen är hungrig på en hel portion mat till).
 
Jag vill veta VARFÖR gör som jag gör. Varför har jag bulimi? Varför hetsäter jag. Varför har jag så svårt att sluta äta? Varför dämpar jag min oro med mat? Jag vill hitta orsaken, förstå mig själv, och på det sättet kunna göra något åt problemet i grunden och bli frisk!
 
Jag tycker att bulimin och överätningen är precis som ett missbruk. Jag dämpar obehag med mat (istället för alkohol, shopping, rökning, whatever). Mamma föreslog 12-stegs programmet. Det finns ju någon förening typ OA (anonyma överätare). Jag frågade läkaren idag om det, men hon visste inte om något sådant här i stan och påpekade att hon inte trodde det var något för mig. Men jag tror absolut att det kan vara det.
 
Läkaren tyckte att ja men alkoholmissbruk och 12-steg de är ju (vad heter det nu? absolutister?) helt avhållsamma. Tillåter inte någon alkohol alls. Mat kan man ju inte likställa med det, man måste ju äta. Ja, visst är det så, MEN man kan faktiskt ta bort mat som triggar överätning. Ren kokt potatis eller stekt fläskkarré triggar inte hetsätning! Inte för mig. Frukt kan dock göra det. Och faktiskt ost. Och keso. Grönsaker triggar inte heller överätning. Problemet är ofta att blanda socker och fett. Typ en kokt potatis med smör är lättare än bara en kokt potatis utan någonting rakt upp och ner. Det GÅR att hitta/förstå vad som triggar och komponera måltider som inte är triggande! Men jag skulle behöva hjälp och stöd med det, och det borde väl missbrukare vara bra på!? Att just kunna identifiera trigger-situationer och lista ut hur man ska hantera dessa! Hur ska jag hantera mitt ätande och mat för att klara av att inte överäta och/eller hetsäta?
 
Dessutom sa läkaren just det här om att det för mig blivit en vana att hantera min "oro" m h a mat. Och det enda(?) sättet att få bort den dåliga vanan/beteendet är att stå ut (vilket är det jag inte gör). Ju fler gånger man står ut desto svagare kommer det dåliga beteendet vara och lättare att bemästra (för att tillslut övervinna helt hoppas jag). Och det är ju just det här med att stå ut som jag behöver hjälp med! Det som alla missbrukare behöver hjälp med. När var här i mellandagarna så kände jag den där obehagskänslan och jag ville äta äta äta, men gjorde inte det eftersom han var här, men så fort han inte var här en kväll så hetsåt jag =/. Hur ska jag klara detta ensam? Jag behöver förstå varför, och jag behöver förstå hur jag kan göra istället (som fungerar! Inte bara "ta en promenad istället" eller något, jag gör ju inte det! Det måste vara något som fungerar, något jag är tillräckligt motiverad att göra).
 
Ikväll funkar blogga ganska bra faktiskt. Har sagt till S att om jag ska äta nåt mer idag så ska det bara vara en kopp te och en apelsin. Jag har ätit tillräckligt idag tycker jag. Jag behöver sysselsätta mig med något jag "orkar" ta tag i.
 
Jag har kommit otroligt långt ändå tycker jag. Tränar mer än nånsin nu och börjar se musklerna utvecklas. Ser liksom muskler på magen =D. Det är peppande och motiverande. Jag läser (iofs som vanligt) mycket om kost och hälsa och vill få i mig massor av grönsaker varje dag. Har också upptäckt att när jag verkligen priorterar stora mängder grönsaker (som brysselkål, grönkål, rödbeta (det kanske är en rotfrukt?^^), blomkål, morot) så blir det mindre plats kvar till annat och då vill jag prioritera protein. Så automatiskt finns liksom ingen plats för "skräp".
 
Hm, jag skulle ju skriva om vad läkaren och jag pratade om ^^. Kommer inte ihåg så mkt mer. Men hon skulle iaf prata med psykologen och även kontakta Vuxenhab och föreslå att sätta upp nåt slags möte (vad det nu hette), typ vårdmöte, om vilka resurser som ska sättas på mig så att vi/dom har ett gemensamt mål med min vård. Det borde vi gjort för länge sen. Har fått såå mkt vård nu helt i onödan. Skattepengar kastade i sjön =(. Gillar inte.
 
Egentligen tycker jag bara sjukvården är skit. Jag vill ha friskvård och det pysslar inte sjukvården med. De sysslar med symptomlindring, mediciner. Som ger biverkningar och ingen bot, vilket bara genererar mer problem. Tänk om vi hade en vård som tar reda på ORSAKEN på problemet och därefter rotar fram en LÖSNING. Som gör att patienten blir FRISK för evigt!!! Ja, tänk om. Vad skulle vi då göra med alla våra pengar =). Jag skulle så mkt hellre se personliga tränare än medicinföretag.
 
Vi är inte gjorda för att vara sjuka! Lever vi som vi ska/borde, så blir vi inte heller sjuka. Det tror jag stenhårt på (sen kan man så klart få en infektion el så ändå). Vi misshandlar våra kroppar totalt i vårt hemska moderna samhälle och sen jobbar vi febrilt på att hitta tillfälliga botemedel på symptomen vi "med flit" orsakar. Idiotiskt. Haha, alltså människan är så tragisk så man kan bara skratta åt denna sorgliga varelse.
 
Jaha, just det! Det var dagens läkarbesök det ^^.

Kommentarer
Postat av: Asti

Hej!
Jag vill tipsa om en bok vi använde i min gruppbehandling mot bulimi. Du kanske redan läst den, men annars skulle jag rekomendera att göra det! Den består dels av informtion, dels av ett behandlingsprogram i sex steg. Jag är idag helt frisk, men det är nog också mycket tack vare att jag var inlagd under några av behandlingsmånaderna, och därför inte var tvungen att ha matvaror omkring mig. När jag flyttade hem igen köpte jag i början färdiga matlådor, frös in allt bröd utom det jag skulle äta den dagen, och undvek till en början alla godsaker, som var extremt triggande för mig. Efter några månader införde jag fika eller efterrätt två gånger i veckan, men köpte bara hem den mängd jag skulle äta just då. Det var vad som funkade för mig, det kan ju så klart vara annorlunda för dig. Jag ska kanske tillägga att jag också har Aspergers, så jag tänkte att våra ätstörningar kanske fungerar mer lika än andras. Med det var bara en tanke...
Lycka till hur du än gör!

Svar: Hej!

Tack så jättemycket för din kommentar! Jag har efterfrågat folk som har blivit friska och undrar HUR de har gjort. Jag tror du är den första som konkret skrivit hur du gått tillväga för att hantera problemet.Nu när jag är inne på OA, så tycker jag att strategin liknar tolvstegsprogrammet. Acceptera sin sjukdom/problem och ta bort triggerprodukter/avstå från problemskapande produkter. Det är ju så jag gör nu för första gången helt egentligen (har försökt en massa gånger tidigare, men inte varit fullt ut ärlig med mig själv med vad jag faktiskt klarar av och tänkt igenom vad som faktiskt triggar mitt problem).

Intressant att du nu anser dig helt frisk. Betyder det att du kan ha vad som helst hemma och inte har några problem att hantera det? =O (låter ju helt fantastiskt om men kan bli HELT bra menar jag ^^).

Kram! Och jättetack för din kommentar! =)
pussel

2016-01-14 @ 17:22:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0