Ätstörning

Två hemska veckor, med jobb och hetsätning och för lite sömn. Veckan som varit har jag iaf försökt sova mer än sju timmar, men jobbet har blivit lidande. Orkar inte jobba åtta timmar.

Orkar inte hetsäta varenda jävla dag heller. Helgen har varit hemsk. Har varit på trevliga kalas, men mått skit. Idag har jag inte sprungit heller. Vet inte hur jag ska göra. Bryta min dagliga joggingtur (sen första juni) eller gå och spy efter dagens andra hetsätning/överätning och sedan dra ut och springa?

 

Helst vill jag bara dö. De senaste dagarna har jag funderat på att ta livet av mig (igen, funderat igen alltså ^^). Särskilt igår. Men sen kom S hit mitt i natten och lugnade mig, så skönt. Men jag kan inte leva med hjälp av andra hela livet. Jag måste orkar leva ensam, för mig själv. Men hur fan ska jag klara av det? Har ju försökt sååååååå många år nu. Orkar bara inte mer. Vill inte ha det här livet. Vill inte leva ensam. Men orkar inte leta efter en partner. Orkar inte göra någonting förutom att hetsäta och fly från allt jag inte orkar med. Orkar absolut ingenting efter jobbet. Har noll energi kvar. Det är en plåga att gå och träna, en plåga att laga mat. En plåga att tänka. En plåga att leva. Hur kul är det att leva i en plåga vareviga dag?

 

Inser att jag är deprimerad, eller åt det hållet iaf igen. Men vill inte äta mer medicin. Vill gå ner i arbetstid och ha en PT som hjälper mig att träna och hjälper mig att planera måltider. Borde väl se till att det blir så då om det är så jag vill ha det? Men hur ska jag orka? Dessutom är jag inte riktigt motiverad eftersom jag inte vet om det är riktigt det jag vill. Jag vet aldrig vad jag vill. =(

 

Usch vad jag tycker livet är jobbigt. Det är för jobbigt. Jag orkar inte med det.