Det jävla livet

Vad gör man när man inte orkar leva längre?
Jag vet att det är upp till mig att få mitt liv meningsfullt och roligt.
Men jag tror det är något knas med mina hormoner. Det saknas något som får mig att orka ta itu med någonting.
Jag vill måla naglarna, öva mig på att sminka mig, dansa, städa, fixa julfint i lägenheten, göra smoothie...
Men jag orkar inte. Jag gråter bara och vill inte leva. Eller jag kanske vill leva? Men jag orkar inte? Jag vill lära mig mer om Mindfulness som jag precis håller på att gå igenom med min "boendestödjararbetsterapeut". Men jag orkar inte fylla i den där jävla matdagboken. Jag orkar inte läsa kapitlet jag ska läsa i boken. Jag vill lägga mig ner på golvet och dö.
 
Varför måste det vara så jobbigt? Och varför kan ingen hjälpa mig? Hur ska jag orka göra det jag inte orkar!?"?"?"? Jag förstår inte det.
 
Ibland orkar jag göra det jag vill. Men alldeles för sällan. Alldeles alldeles för sällan för att det ska vara värt det här livet.
 
Idag har jag bara överätit russin och mandel och lite choklad,och tror jag spydde upp det mesta av det faktiskt. Har t o m kvar av allt och känner inte att jag behöver äta upp det. Ekologiskt och dyrt var det också så känns så jävla onödigt att slösa bort det på det sättet.
 
Jag borde vara glad. Stolt att jag "kommit så långt" att jag inte äter upp tre ICA-kassar med bröd, godis och glass längre.
 
Men vad spelar det för roll när jag inte orkar leva? När jag inte är glad? När allt känns meningslöst och jag inte orkar göra någonting?
 
Åt helvete med livet. Åt helvete med allting!
Jag som har börjat träna mer nu! Går till gymmet själv! Visserligen ganska tidigt på eftermiddagen innan det hunnit bli så mkt folk där. Men jag gör det! Jag tar mig dit! Varför kan jag bara inte orka leva?
 
Jag ska iaf inte åka och köpa nån hetsmat ikväll. För att jag inte är sugen.
Jag lyssnar på Reggeaton och kl nio ska jag kolla på nån film. Kanske orkar göra en grön smoothie ändå, kanske ger det mig något att skriva av mig? Trist att jag skriver så sällan nu för tiden.
 
Önskar jag kunde supa mig full och bli skjuten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0