Jul =S

Hetsåt igår. I fredags. I onsdags. Jag har gråtit sen i fredags kväll. Inte konstant, men alldeles för mkt. Jag har har för mkt självmordstankar. Trodde Voxran hjälpte mot den värsta depressionen, men tydligen biter inte den heller när det är som värst. Måendet alltså.
 
Kanske är det mensen som spökar. Kanske har jag lite feber (tror inte det). Kanske är det bara det faktum att jag är ledig i två veckor nu som gör mig mer deppig. Jag vet inte. Jag vill inte ha jul. Jag hatar att stressa med julklappsinköp i sista sekunden. I år har jag ändå fått hyfsade önskelistor från de jag ska köpa till.
 
Jag känner mig så fruktansvärt ensam. S mådde inte bra i slutet av veckan, men när han mådde lite bättre drog han till sina föräldrar utan att komma hit och säga hej då först =(. Det gjorde mig verkligen ledsen. Jag borde inte vara så känslig. Inte tänka så mkt på mig själv och mitt liv. Jag borde tänka på allt bra jag har i livet och glädjas åt det. Det är så mkt man borde. Min mamma är expert på att påminna mig om det och få mig att få dåligt samvete.
 
Jag tror att vi är olika. En del är glada i sig själva. De kan glädjas åt allt bra i livet. Jag kan tänka att jag har det bra som inte svälter eller är arbetslös eller har ont som S etc. Men vad hjälper det? Det hjälper mig inte ett dugg att vilja leva! Det spelar ingen roll hur bra jag har det. Jag vill inte leva ändå! Det måste vara hormoner eller något i min kropp. Det är en känsla.
 
Jag sa det till S härom veckan när vi skulle sova, jag ser inte fram emot någonting. Inte till jul, inte till nästa sommar, inte till morgondagen. Jag längtar inte efter något framöver. När man inte gör det, när man inte vill något, när inget är kul. Hur ska man vilja leva då? Leva för vad? Jo jag älskar S, mamma, mina syskonbarn. Men det hjälper inte heller. Inte att få bort den tunga jobbiga känslan i mig.
 
Jag tror att det enda som skulle hjälpa är en pojkvän. Att bilda familj. Att ha någon att dela allt med. Då kanske livet skulle kännas meningsfullt. Då kanske jag skulle se fram emot saker. Jag vet inte, men jag tror det.
 
Problemet är att jag inte orkar leta efter någon pojkvän. Det blir inte av. Jag orkar inte gå ut och festa. Jag orkar inte ta tag i att registrera mig på nån nätdejtingsida. Jag orkar inte med mitt jobb, jag tycker inte det är roligt längre. Men jag orkar inte söka efter något nytt. Jag skulle vilja plugga klart, men jag vet att jag inte klarar det. Jag kommer bara hetsäta dygnet runt då =(. Det funkar inte. Jobbet är ändå det som gör att jag klarar mig hyfsat.
 
Jag längtar inte till imorgon. Jag längtar eg inte till att julen är över heller. Jag längtar inte efter någonting =(.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0