Livet. Maj 17, 2012

Tänkte passa på att skriva ett inlägg nu när jag är ledig.

Sov till halv fyra idag =O. Somnade framför en film vid halv tolv. Vaknade halv ett, gick upp och borstade tänderna och tvättade av mig sminket och gick och la mig. Sen vaknade jag kl 14 och sen nästa gång vid 15.30! Jag tror jag har jordens sömnbrist. Jag hade kunnat somna om igen, men gick upp ändå upp som tur var.

Hatar att sova bort dagarna. Men det blir så när jag bara sover 6-7 timmar på vardagarna. Vanligast är ca 6-6,5 timmar =/. Inte bra. Tror jag har ett stort sömnbehov. Runt 10 timmar. Även om ingen tror mig..

Tänkte verkligen försöka sluta hetsäta 1 maj. Gick såklart inte. Tänkte att jag MÅSTE sluta hetsäta när jag fyllt 30 år, eftersom jag typ lovat mig själv att ta livet av mig annars. Tror ni det gick? Haha, nej. Såklart inte.

Har väl typ hetsätit som vanligt efter det. Haft uppehåll max 3-4 dagar och sen hetsätit igen. Blir jämt förstoppad när jag äter bra, jävligt jobbigt. Magen sväller upp som en ballong och gör ont.

Nu har jag faktiskt inte hetsätit sen i söndags. Dvs fjärde dagen idag. Har varit halv-förstoppad till idag också, men nu känns det ganska bra. Förutom att jag sov mer än halva dagen då.. =/

Har velat hetsäta varje kväll. Har överätit lite varje kväll, men har kunnat sluta och gå och lägga mig, och det är väl bra det iaf.

Jag måste sluta att äta framför TV:n. Jag måste sova mer!! Jag är HELT slut efter mina långa jobbiga jobbdagar, så jag orkar liksom ingenting annat än att fixa nåt snabbt att äta och sen sätta mig framför TV:n. Tyvärr.

Jävla skitliv.

Jag saknar en pojkvän så otroligt mycket.

Den enda medicin jag tar nu är Voxra. Den gör så att jag inte vill ta livet av mig verkar det som. Den håller mig antagligen ifrån den där djupa deppigheten, trots sömnbristen och hetsätningarna. Bra eller dåligt, jag vet inte.

Jag hatar jobbet, men gillar det samtidigt lite. Det är alldeles för krävande och jag är alldeles för långsam och trög =(. Samtidigt tycker jag att alla andra gör saker dåligt och inte bryr sig om vissa viktiga saker, så det känns ändå som jag behövs liksom.. Jaa, allt känns alltid så dubbelt. Jobbigt.

Jag önskar att jag kunde bli lycklig ensam. Gilla mig själv, gilla mitt liv. Göra mitt liv värt att leva osv..
Men hur lätt är det? Nej jag vet, klart det inte är lätt. Klart man måste kämpa, bla bla bla..
Men hur fan orkar man det? Jag orkar inte det!! Orkar inte!! Och jag tror inte på det heller! Jag tror inte att alla kan bli lyckliga ensamma. Jag tror inte att jag kan det. Och hur ska jag orka kämpa för något jag inte tror på??? Nä, det går inte heller.

Jag är inte gjord för att vara ensam. Jag behöver en partner. Jag behöver ha någon att älska och som älskar mig tillbaka. Jag är beroende av det. Kanske är alla det trots allt? Men kanske klarar sig vissa bättre och vissa sämre själva? Jag mår urdåligt ensam =(. Samtidigt är jag typ omöjlig att leva med och tycker att alla andra idioter typ ^^. Men jag tror ändå att jag har blivit bättre på att försöka acceptera andra... Om det kan vara någon tröst för mig själv.. Suck.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0