Jag gråter ihjäl mig snart. Jag vill inte leva längre! Jag vill inte ha ledigt!! Vill inte vill inte vill inte!!!!!! Jag fattar inte varför, men jag antar att det är att vardagsrutinerna inte finns när jag är ledig och då brakar allt ihop. Jag kan inte planera för de lediga dagarna, inte ens för imorgon. Jag vet att jag ska åka hem till mamma, men inte vilken tid. Allt blir bara som en gröt i min hjärna, jag kan liksom inte ordna tankarna, jag orkar inte.
Det är väl samma sak som händer på kvällarna efter jobbet. Jag gör ingenting, sitter bara framför datorn och surfar. Jag orkar inte ta tag i någonting. Inte disken, inte laga mat, inte gå och lägga mig heller.. lägger mig jämt försent. Inte förrän jag är absolut tvungen.
Jag skulle behöva städa, packa ur flyttkartonger (var ju snart ett halvår sen jag flyttade!!) m.m. Har hur mkt som helst jag behöver göra, och VILL göra! Men jag orkar inte ta tag i det. Istället sitter jag bara och gråter. Allt känns så hopplöst och det finns ingen som kan hjälpa mig. Har fått träffa en arbetsterapeut på Vuxenhabiliteringen och ska träffa henne igen för att strukturera upp veckorna och all tid som bara flyter ihop för mig. Jag tar mig ju inte ens ut på en joggingtur i tjugo minuter eftersom det känns som det kommer ta en hel kväll. Jag VET ju att tjugo minuter bara är tjugo minuter, men när jag tänker på att jag ska ut och jogga en kväll efter jobbet så flyter liksom alla timmar ihop. Jag har ingen tidsuppfattning på något vis. Konstigt. Knäppt. Och jävligt jävligt jobbigt.
Jag är så ledsen. Jag önskar jag hade fått träffa T den här långhelgen. Vi pratade om det först, men sen skulle han iväg med några jobbarkompisar på en grej istället =(. Jag är så ledsen så ledsen så ledsen. Jag vill inte ha ledigt!! Men vill inte gå till jobbet på fredag heller när nästan alla andra är lediga =(. Usch, mitt liv är hemskt. Det är inte roligt alls. Jag måste ha en pojkvän att hänga upp mitt liv på, jag orkar inte leva ensam. Jag kan inte det! Det funkar inte!
Om jag ändå hade behållit det där barnet! Det hade gett mig struktur. Jag tror det hade hjälpt mig jättemycket. Jag har ingenting att leva för. Jag orkar inte vänta på att det ska hända något som gör det meningsfullt heller. Jag orkar inte leva alla dagar till dess! Dör jag så kvittar det ändå.
Jag vill åka till mamma som har en nyfödd kattunge hemma. Jag saknar min kisse och jag älskar kattungar. Men tankarna på att åka dit gör att jag bara gråter och vill hetsäta. Förut hade jag åtminstone maten att ta till. Att hetsäta hela kvällen och fly från dom här satans jobbiga tankarna och känslorna! Vad ska jag göra nu?? Jag kan ju inte göra något för att komma på andra tankar eftersom jag inte orkar ta tag i och göra något!!!!!!! Vill inte träffa någon annan än T heller. Måste tvinga mig att träffa andra. Det är inte roligt. Det är verkligen inte roligt.
Jag vill bara slippa allt. Jag måste åka och hälsa på min farmor i helgen eftersom mamma inte har tid, men jag VILL INTE!!! Det är alldeles för jobbigt att åka dit utan att få skjuts av mamma. Jag måste kolla upp bussar eller tåg och jag orkar inte det. Jag måste packa grejer jag ska ha med mig och jag orkar inte det! Jag orkar inte tänka på det! Jag orkar inte samla tankarna!!!! Hur klarade jag allt det här förut? Det känns som jag blir sämre och sämre i hjärnan =(. Jag vill bara hetsäta eller festa. Supa mig full och slippa alla bekymmer.
På lördag ska jag festa iaf, men hur ska jag överleva imorgon och fredag?? Jag önskar att jag inte behövde göra någonting. Bara vara hemma. Gå ut och sola, surfa, läsa en bok. Jag önskar att det inte fanns några måsten. Jag önskar att jag kunde isolera mig från omvärlden de här lediga dagarna. Jag vill inte vara med om dom annars. Jag vill inte leva.
Känns om min 'dödslängtan' har kommit tillbaka. Trodde Voxran hade hjälpt mot det här att jag tänker på att dö varje dag, men nu har det kommit tillbaka =(. Tänkte inte alls på det när T var här i helgen, dock var det jobbigt på andra sätt, men så fort jag är ensam nu så vill jag inte leva längre. T o m på jobbet har livet känts hopplöst. Jag har känt mig ensam mitt bland arbetskamraterna. =(
Hatar blogg.se också. Man kan inte använda Chrome som webläsare om man vill kunna få styckesindelning i sina inlägg!!!!!!! Så jävla dåligt. Men hur ska jag orka byta blogg? Jag har försökt flera ggr, men orkar aldrig lära mig. Isf måste jag få ägna några lediga dagar åt det, ett par timmar här eller där räcker inte. Om jag väl sätter igång vill jag göra klart.
Jag måste vattna mina blommor =/. Det tänker jag på varje dag, men jag gör det aldrig. Eller tillslut gör jag ju det. Ibland får jag ryck och tar tag i saker. Tex. så har jag planterat lite olika frön, problemet blir när jag inte orkar ta tag i att vattna =(. Då sabbar jag ju det jag äntligen lyckats ta tag i! Och så hatar jag mig själv för det... För att jag är så jävla värdelös =(. Usch, jag hatar mitt liv.
..och nu kommer väl alla mina fina stycken flyta ihop till ett när jag postar detta! Jävla skitblogg.
