Ätstörning

Nu har jag läst igenom era kommentarer. Inför vissa (i princip alla^^) känner jag en sån tacksamhet. Ni där bakom är ju människor som bryr sig ♥.

Jag känner mig ensam och ledsen. Mamma skulle ha kommit och hämtat mig på jobbet idag och varit med mig ikväll, men vi bestämde att ev ta det imorn ist. Dåligt beslut känner jag nu. Jag hatar att vara ensam. T åkte hem tidigt imorse. Vi skulle båda jobba idag.

Fy fan vilken jävla ledighet jag haft. Jag har ju knappt varit ledig, inte från mig själv och mitt hat. Mamma och T har också haft fullt upp. Vi var på psykakuten alla tre, till efter fyra på morgonen, natten till nyårsafton! De ville ha mig kvar, men som tur var bestämde jag mig tillslut för att ändå åka hem och följa med T till hans kompisar och fira nyår. Fy fan för att ha stannat på sjukhuset över nyår! =( Usch! Usch usch usch usch usch!

Det var nära att det (jag) spårade ur igår också, men tog 2 tbl Theralen och dagen blev tillslut nästan OK ändå. Vet inte om det var tabletterna som lugnade ner mig lite eller inte, men lyckades klara av att be T att stanna precis innan han skulle gå, efter att jag tvingat honom härifrån =(. Åååh vad jag hatar mig själv! Jag försöker av någon anledning få alla jag älskar att hata mig. Att avsky mig. Att döda mig. Varför!? Varför!?

Kanske är det för att försöka bevisa för mig själv att jag är värdelös och betydelselös? Jag vet inte =(. Jag vet ingenting, förutom att jag är ledsen och ensam. T och jag har sagt (igen) att vi inte ska träffas mer. Jag står inte ens ut med tanken! Jag står inte ut med tanken!!!!!!!!!!! Jag vill inte! Jag vill inte vara ensam!!! Jag vill ha någon. Jag behöver någon. Jag måste vara med någon, annars dör jag av ensamhet.

Jag vill vara med T. Jag älskar T. Han har brytt sig så otroligt mkt. Han förstår. Han försöker förstå. Han är den som står mig närmast i hela världen och han vill inte vara med mig längre. Vem fan vill det?

Fy fan. Jag står inte ut med mig själv. Jag vill spotta på mig, trampa på mig, hänga mig. Jag hatar mig. Jag avskyr mig.

Nytt år, nya möjligheter. Älska sig själv. Bla bla bla. Blöh. Jag orkar inte. Ta mig härifrån!! Jag vill inte! Jag vill slippa! Jag har ingen livslust! Låt mig slippa kämpa för ingenting!!!!

Ska jag göra iordning den här lägenheten för mig själv? Bara för mig själv, för min egen skull? Jag har ingen lust! Jag vill inte vara ensam! Jag vill ha någon annan här som också bryr sig! Som bryr sig om samma saker som jag! Jag ser ingen mening med att bry mig ensam. Jag vill måla naglarna, göra mig fin, men mitt i den här bråten?? Neej, aldrig. Först måste jag packa upp flyttkartongerna. Ställa iordning möblerna. Få det lite mysigt i den här nya lägenheten jag redan hatar. Men för mig själv, för min egen skull? Nej! Jag orkar inte!!!! Jag orkar inte och jag vill inte!! Jag har ingen lust!!!!!! Den här jävla förbannade äckliga skitlägenheten är gjort för två.

Jävla förbannade skitliv =((.