Ätstörning

Jag har försått att det bara finns en väg bort från detta. Det finns ingen som kan hjälpa mig. Jag har visat att jag behöver hjälp så många gånger nu, men jag får inte den hjälpen jag behöver. Ingen verkar veta om det finns något som kan hjälpa mig och ingen verkar ha hört talas om något liknande mående. Det är ju sjukt. Av alla fall psykvården någonsin har handskats med finns inget som liknar mitt??!?!? De står liksom handfallna och frågar mig vad jag vill ha ut av att gå till dom. Hur fan ska JAG veta det? Om jag hade vetat det hade jag väl gjort det för länge sen!! Det är ju DOM som jobbar med detta! Dom som har gått en lång utbildning, har erfarenhet av andra fall, och jobbar med det. Dom får lön för att försöka hitta en lösning på mina problem! Ändå ser de ut som frågeteckan och undrar vad jag gör där typ.

Jag föraktar andra människor. Jag tycker att jag är smartare än alla andra. Jag tänker på allt och tycker att jag har lärt mig otroligt mkt om att det verkar finnas oändligt många olika personlighetstyper. Jag vet precis hur jag måste göra för att få någon att bry sig. I det här samhället måste man mörda för att få uppmärksamhet av psykvården. Är inte det sjukt? Har man inte rätt att förakta människor då? De flesta människor är verkligen "dumma" och ointelligenta och oförstående. Det är sorgligt. Är jag den smartaste människan på jorden (plus alla de som tar livet av sig)? Jag förstår verkligen att de som ser och förstår mkt, inte orkar leva. Är man däremot halvt blind och döv och inte bryr sig så mkt om någonting, ja då kan man ju leva i den här skitvärlden. Ju dummare man är desto bättre och desto större livslust har man antagligen. Men när man genomskådar alla människor och inser hur falska de är och hur de egentligen inte bryr sig ett skit om något de påstått sig bry sig om, ja då orkar man inte leva bland dessa falska, äckliga, vidriga människor.

Som T tex. Han måste vara en av de dummaste människor på jorden. Han är rakt igenom korkad. Och han gillar livet. Antagligen därför att han inte grämer sig över något, bryr sig inte om något därav kan han inte heller bli sårad av något. Han bryr sig inte om samhällsproblem eller anhörigas problem. Han har inget intresse av det. Han skiter liksom i allt han inte intresserar sig för, och inte ens det han intresserar sig för är särskilt viktigt för honom. Han kan inte känslomässigt fästa sig vid någon eller något tillräckligt mkt för att bry sig. Jag har bara träffat män som är så, aldrig någon kvinna (men det finns säkert). Vet ju att det är många unga män som tar livet av sig och de är antagligen de som är smarta och intelligenta och kan se, bry sig och förstå saker.

Förstår man för mkt så orkar man nog tyvärr oftast inte fortsätta livet. Kanske finns det några som gör det som tex hittar en partner som är lika vettig. Då har man någon att diskutera med som förstår allt lika bra som man själv gör.

Att gå och prata med en total ointelligent idiot som inte förstår någonting och inte bryr sig och skiter i att ta reda på vad de ska göra. Vad hjälper det? Jag förstår inte hur sådana kan få ett jobb på psykvården. Om de hade jobbat på ett privat företag hade de ju blivit sparkade för länge sen! För privata företag har inte råd med en sån oeffektivitet som bara kostar pengar.

Låter det här inlägget snoffsigt och stroppigt? Som att jag tror att jag vet bäst av alla människor på jorden? Haha, vem bryr sig!? Jag ska ändå dö och ni kan sitta där och vara arga och irriterade och hata. Ni kanske kommer hata lika mkt som jag gör tillslut. Då tycker jag faktiskt synd om er.

Jag har aldrig mått så dåligt som idag. (Jag förstår inte att jag inte sprängdes av min förtvivlan!?) Då åker mamma härifrån. Min egen mamma lämnar mig att dö. Det kanske finns värre känslor, men för mig är det det värsta jag någonsin känt. När hatet inuti gör att man skakar så att man inte kan stå upp, då lovar jag på heder och samvete att det inte finns någon anledning att leva. Inte för mig. Och när de enda som borde bry sig om mig inte gör det då kan inte jag fortsätta leva. Det är outhärdligt.

Och det hat som föds och som växer sig starkare och starkare för varje sekund man inser att man är totalt ensam, det är det som gör mig till en mördare. Och jag skyller allt på min mamma. Det är hon som bär ansvaret för att fött mig till den här världen. När jag är död kommer jag inte bry mig att alla andra tycker att det är mitt ansvar och mitt fel. Men just nu när jag lever bryr jag mig om det. Då avskyr och föraktar jag alla ointelligenta människor som saknar tankeförmåga och logik och tycker att det är dom som borde dö istället.

Jag kommer att döda för att på största möjligta sätt visa att jag behöver hjälp. Dessutom kan jag inte uthärda att en sån som T kan fortsätta leva lycklig och utan problem, p g a noll känslor. (Ja, jag är fruktansvärt ond. Rakt igenom nu faktiskt. HAHA. Jag kanske ska försöka mig på att bli en seriemördare eller nåt annat kul. Vända allt mitt hat till något som roar mig den sista tiden i livet?) Då kommer jag iaf i fängelse och slipper sitta här ensam och hata och vara förtvivlad. Jag tror att de människor som har känt som jag har gjort idag, dom är döda. Jag kan inte tro att någon kan uthärda ett liv med dessa fruktansvärda känslor. (Isf varför ger de sig inte till känna, och varför kan aldrig någon svara på vad man ska göra åt det??)

Psykvården i vårt land är iaf nästan komisk. Tragisk och sorglig. Jag tycker att den är farlig. När ointelligentare människor än de som som ska behandlas är behandlare, då är det fara och färde. Det är exakt samma sak som med dödsstraff ju! Om någon inom psykvården hade varit här idag och sett mig "galen" hade de drågat ner mig och frihetsberövat mig för att de är totalt blåsta och inte FÖRSTÅR vad det handlar om. Usch det är ju fruktansvärt! FRUKTANSVÄRT! Det finns ju faktiskt många människor än idag som är för dödsstraff. Vi som kan tänka vet ju att dessa människor inte har förmåga till logiskt tänkande, och DET är farligt om något.

Jaja, jag kan skriva hur mkt som helst om idioter. Orka. Orka leva. Ett typexemper på människans dumhet är hur hon förstör jorden. Hur kan man vara det minsta intelligent när man förstör sin egen arts fortbildning (och dessutom förstör för alla andra djurarter, växter, ja allt). Det finns inget annat djur, vad jag vet, som medvetet (eller är människan verkligen SÅ korkad att det är omedvetet???) stoppar sin egen fortbildning på den här planeten. Ett djur som utrotar sig själv och allt annat!

Haha, ja vad ska man säga. Tragikomiskt? Visst finns det något som heter så?

Jaha, jag har fortfarande inte skurit halsen av mig. Sitter ju här och skriver fortfarande. Var så fruktansvärt upprörd så jag orkade inte leta efter skallpellbladet som ligger nerpackat i en flyttkartong. Vet dock i vilken så jag ska strax ta upp det. Tror dock inte jag kommer att våga som vanligt. Isf åker jag och dödar T och så är problemet med min ensamhet och smärta löst. Antingen vågar jag då äntligen avsluta mitt eget liv, eller så blir jag inspärrad, antingen i fängelse eller psykavdelning. Det kvittar, bara någon bryr sig. JAG JAG JAG JAG. Det som inte bryr sig om mig och uppmärksammar mig och ägnar sitt liv åt mig kan dö. MOuahahhahhahahahahahhahahhahaaaa vilken extremegoist jag är va? =D

Tror alla ni som läser det här är tillräckligt vana och klyftiga för att se ironin i det hela ;-). Ja, inte i att jag vill dö och den ångest(?) jag känner förstås, men i resten. Puss! ♥

Jo just det. Klarar jag inte av att ta livet av mig idag så kommer jag sluta med alla skitmediciner som inte hjälper mot någonting (varför ger mig ingen läkare Stesolid som faktiskt är det enda som har hjälpt mig hittills???) och hetsäta mig till döds. Det är nog mitt livs mening, om någon.

Och ni som är smarta men ändå orkar fortsätta livet av någon outgrundlig anledning (antagligen en fantastisk partner och livskamrat?), läs den här recensionen av Matrevolutionen och köp den sedan och läs den också ;-). För er hälsas skull. Kram!

---

EDIT: Eller förresten, vadå ironi? Jag föraktar ju faktiskt människor. Jag är inte en ödmjuk person, jag är elak. Kanske är den jag föraktar allra mest, mig själv? Jag känner bara hat. Men varför? Det måste ju vara medfött? Och om det är det antar jag att det är mitt ansvar att ta livet av mig innan jag förstör ännu mer för andra människor (även om jag hatar dom och föraktar dom^^). Suck.