Asperger och annat.
Finns lite extramaterial som hör till filmen med personer som har Asperger. De berättar lite om hur det är. Killen i filmen är ju rätt extrem, men jag känner igen mig i en hel del.. Jag fick låna filmen av min kompis och skulle vilja visa den och extramaterialet för T. Dock vet jag inte om jag vill träffa T mer =(.
T har lånat pengar för att köpa en bil han inte behöver. Jag tycker att det är SJUKT korkat. Jag tycker att han är dum i huvudet. Han har klantat sig med en lägenhet också, varit naiv och blivit lurad på både lägenhet och pengar! Jag vill inte vara med en korkad kille, jag vill vara med en smart kille. Tyvärr har jag bara träffat en vettig kille i hela mitt liv tror jag, förutom pappa. Hur kan det vara så? Är typ 99% av mänskligheten idioter??
Suck. Jag tål inte folk. Är det ett Asperger-symptom?
Idag fick jag veta att jag inte får träffa nån läkare på psykiatriska kliniken heller (som det var tänkt på torsdag), utan jag får vänta på att träffa min läkare på NPU den tionde. Min samtalskontakt skulle iaf ringa honom nu innan och säga att jag behöver nån hjälp så att jag inte dödar någon ^^.
Har jag skrivit att min farmor brutit benet igen och ligger på sjukhus? Min syster blev jättesjuk förra veckan och fick åka in på sjukhus hon också. Hon har ju knappt något immunförsvar kvar eftersom hon får cellgifter så ofta kroppen pallar p g a bröstcancer. Antagligen har hon blivit smittad med influensan från barnen =/.
Livet är bara elände. Jag är inte lycklig.
En eller flera i min trappuppgång röker i sina lägenheter. Röken kommer ut genom dörren/dörrarna och stiger upp till min lägenhet. Jag hatar det. Ska man behöva bli förgiftad i sin egen lgh!? Är livrädd för mina grannar också eftersom sista ggn polisen hämtade mig och skjutsade mig till psykakuten så bråkade jag med mamma och T både i och utanför lägenheten mitt i natten. En tant öppnade fönstret när vi stod utanför porten och skrek till varandra. Hon var förbannad och undrade om inte hon skulle ringa polisen ^^. Efter det kändes det vidrigt att komma tillbaka till min lägenhet. Det känns fruktansvärt att antagligen ha väckt halva huset med bråk och skrik när jag var precis nyinflyttad =(.
Det är så jobbigt att alltid vara nervös. I sin egen lgh t o m =/. Jag är rädd för att någon ska ringa på. Rädd för att jag spelar för hög musik. Rädd för att någon hör när jag skriker, gråter och bråkar när jag talar i telefon. Rädd för att folk ska tycka illa om mig?
Vad fan är det för fel på mig? Tycker alla människor att i princip allt är jobbigt? Det verkar inte så... Ingen förstår mig, inte ens psykvården. Hur är det möjligt?? Jag sa till min samtalskontakt (som antagligen inte kommer vara det längre) att jag tror att jag förstår de som mördar sina närmaste och hon verkad förvånad/chockad!? Jag tycker inte att det är ett dugg konstigt själv, men jag förstår om andra kan tycka det, men en som jobbar på psykiatriska kliniken?? Har dom aldrig hört talas om att tex mobbare ofta mår väldigt dåligt själva och eg behöver extra mkt kärlek?? Har dom aldrig hört talas om kärlek som övergår i hat?
Jag förstår inte.
Jaja, jag ska väl vara tacksam för att iaf hon verkar ta mig på allvar och för vidare det jag berättat till sitt team på psyk och nu också NPU. Men jag tycker fortfarande att det är lite dåligt att man ska behöva döda, eller åtminstone hota att döda, någon för att få hjälp för att man mår dåligt. När någon har tagit livet av sig är det väl aningen försent att komma med den där jävla hjälpen ^^.. som antagligen inte ens existerar. Suck.
Jag borde laga matlådor nu. Och packa upp flyttkartonger. Men jag orkar inte. JAG ORKAR INTE!!!! Jag önskar på ett sätt att jag kunde hetsäta istället =(. Jag vill fly. Jag vill gråta. Jag hatar allting. Vem fan orkar laga mat ensam, till sig själv?? Så jävla meningslöst.
Igår tvättade jag iaf. Ska jag vara glad för det? Det kan jag inte. Det kvittar. Jag orkar inte.
Jag är förstoppad igen och min mage är uppsvälld. Jag avskyr det. Skulle gå till affären här för första ggn idag efter jobbet och köpa morötter. Det var jordens sämsta affär. De hade ingenting ekologiskt. Jag hatade affären redan innan jag hunnit gå igenom halva. Fy fan. Nu har jag flyttat ifrån min jättebra (dyra, men med mkt ekologiskt) affär och bytt ner mig till en askass! Jag får väl sluta äta då. Vem fan vill äta ändå?? Jävla meningslösa skitliv.
Har jag skrivit att jag börjat med Voxra förresten? Det har jag iaf, för några veckor sen. Det blir säkert en höjning när jag varit hos läkaren på NPU nästa torsdag. Jag tycker inte jag märker någon skillnad alls. Jag är inte gladare för det. Eller är jag det? Jag vet inte. Jag vet ingenting. Vet inte om Concertan är bra eller inte heller. Jag är så förbannat jävla trött på allt. Jag orkar inte mer. Jag vill inte mer!
Jag vill träffa T i helgen och vet inte hur jag ska kunna motstå det. När vi sms:ade i helgen (efter att jag varit förtvivlad av sorg, för att han är korkad, och varit fruktansvärt elak i telefon och sms) så verkade det som han ändå ville komma hit i helgen som kommer. Men jag vet inte, han bestämmer sig aldrig förrän nån timme innan =/. Och jag vill planera redan nu, som vanligt. Ska jag åka till Sthlm och hälsa på min farmor och syster? Eller ska jag stanna hemma och träffa kompisar, kanske dra ihop något melodifestivalentittande? Eller ska jag vika mig för T? För att jag längtar så förbannat efter honom och för att jag är kåt och vill ha sex. Jag vet inte. Jag vet ingenting. Och det gör att jag mår sämre och sämre ju längre veckan går, ju närmare fredagen kommer när jag MÅSTE bestämma mig. Jag hatar det. Det är alltid samma visa. VARJE jävla förbannad vecka. Jag hatar det.
Jag hatar livet.
Det är synd, för jag älskar naturen. När solen går upp när jag är på väg till jobbet. När solen värmer en tidig vårdag. Fågelkvitter. Djur! Naturen, en del av livet. Jag älskar naturen, men jag hatar människor. Ändå älskar jag så starkt ibland. Jag förstår inte. Hur ska jag kunna sluta hata? Jag hatar att må dåligt. Jag hatar att var förtvivlad. Jag klarar inte det en gång till. Jag vill inte! Jag är rädd för helgen... Jag hatar de trötta ensamma vardagkvällarna också med noll ork, men vardagen är åtminstone lite trygghet. Jobbet är trygghet. Helgen är kaos.
♥
Hej
Har precis börjat läsa din blogg. Har du asperberg (såg att du skrev om det)?
Du låter väldigt ensam och ledsen, och jag vill ge dig en stor stor kram! Det KOMMER bli bättre! Man har alltid upp och nergångar i livet. Men jag tror att inte förräns man mår bra själv kan man inleda något med en annan människa. Att gå in i ett förhållande 'halv' så behöver man för mycket och har inget direkt att erbjuda. Jobba på att bli lycklig själv först, gör saker du mår bra av och tycker om. Ta hand om dig själv. När jag känner såsom du gör brukar jag gå till simhallen och basta&bada bubbelpool, måla, skriva dagbok, gå långpromenader vid havet för att tänka, städa och göra det fint och mysigt omkring mig, mm mm. Man måste själv göra sig till en person som någon annan vill vara med och kan beundra, för att bli åtrådd av andra. Lycka till och många kramar :*
Skriv gärna till mig om du mår dåligt eller är ledsen!
Jag hatar folk som läser ett inlägg o sen börjar skriva utifrån vad de läst det inlägget. Förlåt J, jag vet att du menade väl men hade du "kännt" Pussel hade du nog skrivit annorlunda...
Jo, glömde att göra det enda jag kan göra: >kram<
Till Simone:
Ja det hade jag nog. Men nu gör jag inte det.
J:
Tack för ditt försök till hjälp. Liksom Simone kommenterar, om du läst lite fler inlägg hade du antagligen förstått att jag inte "tar hand om mig själv" och går och badar, målar, tar en promenad eller städar... Det är liksom det som är ett av mina största problem, jag tycker ingenting är roligt ensam och jag KAN INTE tvinga mig själv att göra saker jag inte har det minsta lust med. Det går inte! Jag vet inte varför och jag vet inte hur jag ska göra för att få lust!! Hade jag vetat det hade jag gjort det!! Om det är som du skriver att man måste må bra själv FÖRST innan man inleder ngt med någon annan då är jag dömd till att vara evigt ensam.
Kram!
Simone:
Känns som du förstår lite nu iaf. ;-)
Kram!
Alltså förlåt simone. Men jag tyckte det var dåligt av dig att skriva att du hatar personer som läser ett inlägg o kommenterar utifrån det.
Alltså. Det kanske inte är till så stor hjälp. O man kanske irriteras av det. (Dock skulle inte jag göra det.)...
Jag tkr att man ska visa större tacksamhet över att folk läser o bryr sig! Det råkar ju vara så att folk "droppar in" o inte har följt bloggen från början. O då blir det att man kommenterar utifrån just det senaste inlägget. O jag upprepar. Det kanske inte är till så stor hjälp. O inte det smartaste. (Om man är sån som irriteras av det.)
Folk kan inte veta hur man är som person. Det kan vara svårt även om man faktiskt har följt bloggen oxå.. Det är inte lätt att veta något om någonting egentligen. Men folk vill iaf gärna på något sätt visa att dom bryr sig!
Aja! Nu sluddrar jag!
Jag menar inte att man ska tackatackatacka för att nån bryr sig o skriva tjugo hjärtan därefter. Det räcker med ett enkelt "tack för ditt försök till hjälp" som du skrev Puzzel. O det var bra att du förklarade läget.
Jag blev bara irriterad på din kommentar Simone. Förlåt.
O jag tycker att man ska glädjas lite åt att det finns folk därute som bryr sig! Hoppas du gör det Puzzel. Men strunt samma! Alla är olika o tycker olika om saker o ting. O jag var bara tvungen att säga vad jag tyckte.
Kram på er!♥
Ja det gör jag. Det är ju helt underbart att man kan få så mkt tillbaka genom att bara vräka ur sig en massa skit på en anonym blogg ^^.
Nej men det är skönt att få bekräftat att det finns folk som känner igen sig i vissa saker jag känner och tänker. Att höra att det finns andra som också mår dåligt. Lite samhörighetskänsla, något man delar. Ensamheten känns väl liiiite mindre jobbig när jag åtminstone kan vända mig hit (även om människor IRL måste vara det bästa).
Jag är så tacksam för era kommentarer och för att ni bryr er (och de som inte kommenterar antar jag bryr sig också eftersom de ändå läser).
Tack för att ni finns ♥.
I allt elände du beskriver lyser det igenom att du är en fin människan och att dina tankar och strävanden är precis desamma som alla andras. De är bara Mer.
