Tänk att man kan vakna glad, och sen gå he...
Tänk att man kan vakna glad, och sen gå hem från jobbet, efter kl 23, gråtandes. T vill inte vara med mig och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag vill inte leva mer. Jag vill inte vara ensam och ingen kommer någonsin orka med mig och älska mig. Jag hatar livet. Jag vill inte mer. Det är ju bara en jävla plåga!!
Du.. Det där med pojkvän, ensamhet, att vilja bli älskad. Jag tror att det är fel ände att börja i. När ätstörning och depression gett med sig, då tror jag att det där vänder automatiskt. Jag har mycket vänner, och världens finaste pojkvän, men jag kan inte höra de fina orden de säger, kan inte tro att de vill vara med mig, kan inte låta dem komma nära. Förstår du vad jag menar? Det hjälper liksom inte. Jag tror att man måste älska sig själv först. Kramar
