Jaha, nu har jag spytt, tvättat toaletten, tandtrådat tänderna, druckit Resorb, sköljt munnen med fluorskölj, diskat veckans disk och torkat av alla smulor och skit överallt. Två timmar kvar på det här dygnet.. Lika bra att baka scones och äta upp resten av godiset och chokladen då?!?!?!? Jag orkar fan inte leva längre. Jag bara gråter. Det gör så ont. Jag är så olycklig.
Jag önskar att T kunde rädda mig, men han kommer aldrig rädda mig mer. Jag är ensam. Ensam i helvetet. Jag vill inte finnas här! Jag vill bort! Bort bort bort! Jag lyssnar på Hoffmaestro. Jag älskar Hoffmaestro. Jag vill dö nu, dö till musiken. Kan jag inte få göra det? Kan jag inte bara göra det nu? Bara sådär, av mig själv. Jag orkar inte mer. Jag hatar livet. Livet är inte roligt. Det är vår! Bästa årstiden. Solen skiner. Det är härligt varmt. Men jag är inte glad. Jag är olycklig.
Jag hatar att gråta ensam. Att vara förtvivlad och gråta och vara ensam. Då är det bättre att hetsäta. Tusen ggr bättre. Jag är så ledsen!! Jag är så ledsen så ledsen så ledsen. Varför vill ingen trösta mig. Varför måste jag alltid vara ensam? Varför vill ingen vara med mig? Det enda jag har att vända mig till är bloggen. Det är förjävligt. Det är så sorgligt allting. Varför kan jag inte bara vara glad och lycklig istället? Jag vill bara ha kärlek. Om T visste hur ledsen jag var nu, skulle han inte komma och trösta mig då? Nej, det skulle han inte.
Jag ska till min kompis som fått barn, imorn. Men jag vill inte. Jag vill inte jag vill inte jag vill inte!!!! Jag har ingen lust!! Jag vill bara gråta!!! Jag orkar inte låtsas vara glad. Jag orkar inte! Jag orkar inte låtsas vara glad hela påsken, men känna mig så otroligt ensam och ledsen. Jag vill inte! Jag vill dö. Jag vill dö nu på våren. Jag älskar våren. Jag ska åka iväg och dansa, jag ska göra roliga grejer, jag har planer, men det hjälper inte! För jag orkar inte leva till dess!!!!!! Jag vill inte vara med om de här fruktansvärda ensamma dagarna emellan!!!!! Jag hatar att vara ledig! Jag avskyr det! Jag vill inte ha någon semester. Jag vill jobba ihjäl mig. På jobbet har jag iaf sällskap. Där är jag inte helt jävla ensam. Usch, varför är livet så svårt? Varför är jag som jag är???? Varför? Jag vill inte. Om nån bara kunde förstå mig och tycka om mig ändå. Om någon kunde tycka om mig ändå.
Jag hatar att blogga och gråta. Att gråta och gråta och gråta. Då är det bättre att äta. Att äta och förtränga allt för stunden. FÖR JAG ORKAR INTE MER!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Men ingen hör mig. Jag är så ledsen.
