Förtvivlad av sorg
Det borde vara förbjudet att sitta och gråta ensam i sin lägenhet utan att någon bryr sig!!!! Det borde vara förbjudet att gråta sig till sömns! Och män borde vara förbjudna på den här planeten. Jag hatar dom! Jag avskyr dom!
Dom nästlar sig in som några jävla grisar. Förstör och förstör och förstör och sedan lämnar dom en bara. Säger tack och hej och sticker. När tjejen har lämnat bort hela sitt hjärta som aldrig någonsin mer går att reparera.
Killar är som psykopater. Helt känslokalla. De är robotar med ett hjärta av sten. Hur kan livet skapa något så ont? Hur kan livet vara så fruktansvärt elakt? Jag förstår inte. Jag förstår inte!!!!! Det gör så ont!
Och ja, jag tror att ALLA killar är sådana. Jag har varit med två av de snällaste killarna på jorden men till och med dom har lyckats lura mig totalt. Jag känner mig så otroligt sviken. Hur kan någon lämna en annan person utan att göra det ansikte mot ansikte? Så FEGT!! Så otroligt jävla FEGT!! Då är man så jävla oförtjänt av ett förhållande så det finns inte!!!!!!!!!! Man får väl för fan stå upp för det man gör och inte bara smita och inte stå för konsekvenserna som en jävla missbildad idiot!!!!!!!!!!!!!!! Sådana personer borde inte få existera.
Det är så jävla orättvist!!!!! Hur kan jag ha missbedömt en person så gravt??? Jag fattar inte. Jag kan inte fatta det. Jag känner mig så otroligt lurad.
Jag föraktar män. Jag har lust att spotta alla killar i ansiktet på jobbet imorgon. Jag tror t o m att jag skulle kunna ställa upp på en förintelse av män just nu.
De som verkar vara de snällaste är kanske i själva verket de elakaste och mest känslokalla och fega.
Hur KAN MAN göra slut på telefon? Hur KAN MAN vägra att träffa den man gör slut med och prata om det och svara på frågor?? Jag har tusen frågor! Jag är förtvivlat ledsen!
Hur fan kan man gå vidare och leva med att man har gjort någonting sådant?? Förstört en persons liv!?
Jag kan inte förstå det och jag kan inte acceptera det och jag kan inte gå vidare. Min sorg har börjat gå över till hat. Jag är förtvivlad!!!!!!!!!!!!!!!!! Snälla någon hjälp mig!!!!!! Hjälp mig gud!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Hjälp mig mamma!!!!!!!!!!!! Jag har aldrig någonsin varit så ledsen i hela mitt liv.
Är det ingen som kan förstå mig?? Finns det ingen som kan trösta mig?? Jag står inte ut!! Jag står inte ut!!
Jag tycker så jävla synd om Ts mamma som har fått en sådan son. Men hon är väl lyckligt ovetande om det. Man kan ju som sagt lätt missta sig om man inte låter dem borra sig in och skära sönder ens hjärta till slamsor.
Vem ska trösta mig nu? VEM VEM VEM VEM?????? Det finns ingen!!! Jag kan inte komma på en enda person. T var den som skulle trösta mig. Han var mitt allt.
Jag vill inte leva mer.
Hej, har följt din blogg ett tag. Ville bara förmedla lite tröst och hopp...Det kommer att bli bättre. Jag förstår att dina känslor för killen är extra starka nu när du blivit "övergiven". Har varit med om liknande uppbrott. Fastän förhållandet inte varit sunt eller särskilt bra har det varit jättejobbigt när det tagit slut. Hemsk att känna sig så övergiven och "maktlös"...Men sedan efter ett tag kanske man inser att man satt fast i något dysfunktionellt beroendeförhållande, och då kan man gå vidare till något bättre. Du verkar vara en smart och snygg tjej som vill väl, och som kämpar med att förstå sig själv och andra. Du fixar det här. Kramar.
Det är dom "snälla" som lämnar djupast sår skulle jag vilja påstå. Dom litar man ju på, vågar älska och är så fina och underbara... tills det här kommer.
Och snälla du, ang. konferansen se till att han inte förstör den för dig och hoppas inte för mycket så du slipper bli besviken :( gäller ju att alltid vara på sin vakt när sånt här händer tycker jag.
Kan det vara så att han vill ses för att prata? Därför han kanske vill gå? I så fall, ses en annan gång kanske så att du får gå dit utan att han förstör det.
Även om jag vet att man oftast inte vill annat än att ha den här personen nära igen... trots allt hat som det sedan bland annat övergår till många ggr.
Ha så kul på buggen ikväll! :)
Ta hand om dig!
åh! jag tycker synd om dig. men det blir bättre snart.
kram
