Ätstörning

Idag har jag:

• Tvättat
• Hängt upp tvätten (nyss)
• Ätit middag
• Varit ute och joggat
• (Ska nu) diska
• Fört över bilder från mobilen till datorn
• Bloggat
• Bäddat sängen med rena lakan
• Ringt upp mamma eftersom hon ringt mig
• (Ska strax) gå och lägga mig före kl 23!

Jag ska göra som mamma säger imorgon, köpa mat på en av lunchrestaurangerna. Jag känner jämt att jag inte hinner med något, att jag har alldeles för många "måsten". Köper jag mat slipper jag iaf tänka på att jag måste fixa matlåda också.

Jag har varit jättetrött idag och inte mått särskilt bra på dagen. Men nu efter springturen så mår jag ganska bra. Det är konstigt att när jag mår dåligt kan jag inte ens föreställa mig hur det känns att må bra =/. Då känns det som att jag aldrig någonsin mer ska må bra. Allt känns helt hopplöst.

Jag hade riktigt svårt att ta mig ut på joggingturen. Hade fått "order" av en kollega att gå ut och springa direkt när jag kom hem från jobbet. Jag fick bara gå in och byta om och sen direkt gå ut. Inte sätta på datorn eller någonting. Jag tänkte verkligen försöka med det. Ändå fastnade jag i badrummet i nästan en timme! Gick på toa och satt sen och rev upp alla sår jag har i ansiktet, på halsen och i nacken. Men som tur var messade T och skrev att han skulle ut och springa, så då skrev jag tillbaka att det skulle jag också och då kände jag mig tvungen att pallra mig ut trots allt motstånd i mig. Det hade dessutom börjat regna.

Jag pratade även med ett par arbetskamrater på jobbet idag om hur jobbigt jag tycker det är att jogga. Jag pressar mig själv så mkt jag orkar och jag får ont i bröst, lungor, hals och axlar. Dessutom känner jag alltid att jag måste passa på att göra situps och armhävningar m m när jag ändå är igång och tränar. Allt detta medför ju att det känns ÄNNU jobbigare att ge mig iväg. Så nu bestämde vi att det viktiga var att jag bytte om och kom ut. Det bästa var om jag sprang utan klocka, utan att ta tid. Bara joggade en stund och gick om det var jobbigt.

Det gjorde verkligen susen! Jag joggade så långsamt att det inte var för jobbigt. Jag gick i en backe när det kändes jobbigt och jag sprang inte så länge. Hade ingen klocka med mig heller, utan kollade var klockan var när jag gick ut och när jag kom hem istället. Det var absolut maxlängd på min joggingtur idag. Jag tyckte det var jobbigt på slutet, precis när jag kom hem igen. Men jag fick inte ont någonstans och jag tänkte hela tiden på att jag skulle jogga så långsamt att jag orkade och att det kändes bra. Och jag "tvingade" mig själv att INTE göra några situps eller annat när jag kom hem! Utan lyckades gå direkt in i duschen, och kom ut hyfsat fort igen =). Stannade inte i badrummet i en evighet som jag brukar och filade fötterna och/eller smörjde in mig.

Det är ett ganska stort framsteg tror jag ^^.

Har ju inte hetsätit heller! Är inte ett dugg sugen faktiskt =). Jag är mätt och nöjd!
Nu ska jag diska och sen tror jag att jag ska lämna tvätten i torkskåp och torktumlare över natten och hämta den imorgon bitti istället så att jag kommer isäng i tid. Bra va? ;-)

Älskar min studenttvättstuga där det inte finns några tvättider, utan man får tvätta när det är ledigt när som helst på dygnet.

Jag ska verkligen försöka jobba bort mina höga krav på mig själv som antagligen gör att allt känns hopplöst jobbigt. Jag önskar att jag var som T. Han har inga krav på sig alls, vad jag vet eller har märkt. Han gick ut och sprang idag, men visste inte efteråt hur långt han sprungit eller hur lång tid det hade tagit! Han hade bara gått ut och sprungit en stund, antar att han vänder när det på något sätt "känns lagom" eller att han känner sig trött? Jag tänker ju alltid ut en viss sträcka, känner att jag måste pressa mig själv annars ger det ingenting, "måste" springa i minst 20 minuter och måste också passa på att styrketräna lite och stretcha osv osv. Att det kan vara sån skillnad på människor. Det känns som hans liv blir så oerhört mkt enklare än mitt när han slipper leva upp till något alls egentligen. Jag har nog krav på allting. Både på mig själv och andra =/.

Men lite av kraven borde gå att jobba bort när jag är medveten om dem! Som tex det här med träning. Det är ju hundra ggr bättre att jag kommer ut ett par ggr i veckan och bara joggar i fem minuter än att jag aldrig någonsin går ut och joggar!! Resten kommer nog av sig självt, alltså längden på joggingturen och hastigheten. Det viktiga är att orka komma ut ens.

Imorgon är det bugg...
Godnatt!

Edit: Måste nästan lägga till att det mesta är ju lättare sagt än gjort ^^. Bara för att jag skriver det nu innebär det ju inte att det kommer bli så... Lite önsketänkande är det väl. Men men, man kan ju alltid hoppas ;-).

Edit igen, 22.20: La till ett par grejer till jag faktiskt gjort idag...