Tillbaka

Jag orkar inte mer! Jag vill bara gråta. Jag sitter och sörjer dåtid. Förr. Det som har varit. Jag kollar på gamla bilder och önskar att jag kunde spola tillbaka tiden.

Bilder från tiden med mitt ex. Filmer från hans trubadur-spelningar som jag var med på. Han spelade i princip varannan helg. De helger jag var med honom (de andra hade han sin son på, sonen jag aldrig hann träffa innan det tog slut). Vi drack massor. Jag var alltid full, men jag hade jäkligt roligt då.

Ibland hatar jag att T kanske fortfarande läser här ibland. Jag kan ju inte skriva vad jag vill, vad jag känner för.

Jag saknar iaf då och jag hatar nu. Jag vill att någon ska se mig, vara med mig, ta hand om mig och älska mig! Jag hatar att vara ensam.

Jag älskade T igår. Jag älskade honom idag också. Men helt plötsligt känner jag mig inte lika säker på om jag är kär längre. Antar att det beror på att jag mår pissdåligt. Mår jag bra sprudlar kärleken i mig. Mår jag dåligt känner jag mig likgiltig eller hatar.

Nu känns allt som är, värdelöst. Jag vill inte vara här. Jag vill sova. Jag vill ha ett roligare liv. Som förr. Men hur kommer jag dit igen? Allt har blivit så komplicerat. Bara att gå ut och festa en kväll har blivit ett alltför stort och jobbigt projekt. Varför är det så? Varför orkar jag inget längre? Jag har tröttnat på livet. Redan.

Jag har iaf inte hetsätit, men jag bryr mig inte. Vad spelar det för roll? Allt är förjävligt ändå. Man kan tro att jag inte har någon pojkvän heller. Han syns iaf inte och hörs inte. Jag är ensam och jag tycker inte om det.




Kommentarer
Postat av: Anonym

"T" kanske inte tar det så seriöst eftersom du velar fram och tillbaka hela tiden? Ena dagen älskar du honom andra hatar du och vill döda honom.

2010-09-02 @ 11:33:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0