Åt helvete med allting!

Jag kommer väl göra slut med T igen i helgen. Varför tigger jag tillbaka honom när han gör slut, när jag ändå gör slut själv en vecka senare (eller tidigare för den delen ^^). Jag kan inte vara tillsammans med någon nu, det är ju uppenbart. Jag klarar inte ens av mig själv =(. Men är det inte när man mår så dåligt att man inte klarar av sig själv som man verkligen behöver någon annan?

Jag borde ju kunna tänka så här ist: Jag har inte hetsätit på en och en halv vecka, eller t o m nästan två veckor! Jag hetsäter väldigt sällan nuförtiden jämfört med förut. Ätstörningen blir bättre och bättre, det blir den. I princip alla har ju återfall. Säg en enda som inte har haft det? Det är alltså i princip omöjligt att bara bli frisk på stört. Så är det. Det är ett faktum.

Jag borde vara glad, inte halvt förtvivlad. Men jag mår inte bra. Jag mår så pass dåligt att jag inte orkar med min pojkvän. Jag orkar inte med mig själv och därför orkar jag inte med någon annan heller. Det är t o m lättare att inte orka med någon annan ^^. Att låta all ilska, frustration och besvikelse gå ut över den/de jag älskar mest. Det berör mig mest, och jag måste slå på mig själv. Jag hatar mig själv. Jag är så förbannat jävla värdelös!!

Jag har förstört allt! Jag förstör alltid allt!! Jag förstör för mig själv och jag förstör för de som bryr sig. Jag förstör det jag har förväntningar på. Jag vågar inte låta det bli misslyckat, eller att inte bli perfekt. Det är lika bra att sabba det redan innan då så att jag inte kan bli besviken sen..? Eller? Hur fan tänker jag egentligen? Är jag så rädd för att helgen ska bli misslyckad så att jag måste förstöra den redan innan den är här??

Det är jag som borde dö och inte min syster! Min syster har två små barn som behöver henne! Jag har ingenting att leva för. Varför är livet så orättvist?

Jag kan väl säkert skapa mig en mening med mitt liv. Jag borde väl kunna iallafall ^^. Men då behöver jag komma över min beslutsångest först och min tafatthet... Och hur fan gör jag det?? Jag är ju för fan född sån! Jag är född till en misslyckad idiot. Vad gör jag åt det? Hur gör jag något åt det? Vem kan svara på det?

Om jag åtminstone kunde sluta äta någongång. Om maten kunde ta slut så att jag kunde få gå och spy! Så att jag kunde få gå och sova...

Åt helvete med allting. Jag vill sova bort den här helgen. Jag önskar att jag kunde få sova bort den.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0