Ätstörning

Haha, det är ganska intressant. Sådär mycket tänker jag på ungefär 1,5 timmar! Mina fingrar flög över tangenterna, medan tankarna bildades i huvudet.

Nu känner jag mig ensam igen. Jag vill inte gå och diska =(. Jag vill vara med T. Jag vill känna hans armar om mig. Jag vill krypa ner under täcket tillsammans med honom. Jag hatar att sova ensam.

P.S. I Love You gick på TV ikväll. Jag har inte sett den och jag vill gärna se den. Men den är ju sorglig? Så jag vågade faktiskt inte se den idag. Jag bestämde mig direkt när jag såg på tv.nu att den skulle gå ikväll, att den kan jag inte se. Inte nu. Inte när jag är så här ledsen. Inte ensam. Jag kommer ju gråta ihjäl mig då. Jag kommer förstöras av sorg =(. Det är tråkigt för jag tror att jag hade behövt sluta tänka och försvinna bort i något annat efter att mamma åkte hem.

Usch jag är rädd för kvällen! Jag är rädd för natten. Jag är rädd för all tid jag spenderar ensam med mig själv när jag inte sover. Jag vill inte vakna imorgon! Jag vill absolut inte ha någon ny vecka. Jag vill inte!!

Snälla låt mig slippa allt! Eller låt mig få tillbaka T! Låt T älska mig igen!!!!!!! T T T T T T T min T.
Jag vill inte att det ska vara så här! Jag vill inte vara så här ledsen och jag klarar inte av att bli förtvivlad igen! Usch jag måste sluta tänka nu direkt! Men jag vet inte vad jag ska göra! Jag vet inte vilken musk jag ska lyssna på, eller om jag ska ha på radion ist, eller TVn?? Något som hjälper mig att sluta tänka. Jag måste fokusera på något annat =/. Åh snälla någon hjälp mig =(. Ett radioprogram? Efter kl 24 börjar väl nattradion i P1 och P4??

Jag hade faktiskt lust att fixa rent i köket när mamma åkte hem. Jag kände att jag hade fått lite lust med allt möjligt då. Jag var lite gladare, mådde lite bättre. Men nu känner jag att ledsenheten är på väg tillbaka. Jag är livrädd. Livrädd för mina egna känslor.

Det bästa är väl att gå och lägga sig och försöka somna så fort det går? Sova sova sova bort allt ont, elakt och ledsamt.

Jag har knappt ätit idag. Bra och dåligt? Jag gjorde fet äggröra och stekte bacon, till det åt jag en avocado och drack kaffe med mkt grädde. Men jag blev ju så ledsen när T ringde så då slutade jag äta och la mig på sängen och grät förtvivlat istället. Så halva frukosten lämnades och blev kall och skrumpen. Sen när mamma kom (men det var ju sent, typ kl 17??) så lagade hon mat till sig och då åt jag upp resten av min då kalla och förskrumpnade frukost ^^. Men det är allt jag har ätit idag. Det är ju helt otroligt. Jag som äter som en gris och dessutom hetsäter ett par kassar onyttigheter i vanliga fall när jag är ensam...

Jag har tänkt mer och mer på det. Det var FÖRR när jag var ensam. Jag hetsäter ju inte längre!? Det är ju helt sjukt! Hur jävla dåligt jag än mår. Jag har väl medicinen att tacka för det. Jag borde vara glad. Jag borde tacka medicinen istället för att hata den och säga att den inte hjälper ett dugg.

Hmm.. Nu verkar jag fortsätta att skriva ner alla mina tankar här ist ^^. Nu får jag fanimej sluta med detta och gå och diska och/eller gå och lägga mig ist!!!! Det är nog nästan lite ångestdämpande detta, skrivandet. Jag flyr från allt genom att skriva och skriva och skriva febrilt nu för att hinna få ner mina tankar.

Suck. Jag ville försöka bli alkoholist. Ja alltså bara halvt på allvar förstås. Jag hällde upp ett glas vin till mig när mamma var här. Så ja, jag har faktiskt druckit nästan ett halvt glas vin också! Eller nej, snarare ett par klunkar. Jag kunde inte få i mig mer. Det är inte gott. Jag är inte sugen. =/

Jag får väl försöka få tag på droger istället. Riktigt amfetamin kanske skulle fungera bättre en det konstgjorda i Concertan...? Även om det inte fungerar med att få mig att ta tag i saker så kanske det kan göra mig lite gladare för en stund? Låta mig få slappna av och vara lycklig, bara en liten stund skulle vara guld värt. Omedveten om allt jobbigt? Att få försvinna från verkligheten en stund. ♥
Om nu inte T vill hjälpa mig med det längre. Tänk om T kunde göra mig lycklig istället. T, min T, min T, min älskade T.

Om man älskar någon tillräckligt mycket, kan den personen börja älska en igen då? Det kanske är värt ett försök?
??? Snälla någon! Säg att det är värt ett försök!! Jag vill inte ge upp!! Jag vill förtränga den läskiga ensamma hemska fruktansvärda framtiden utan T! Jag vill inte veta av den! Jag vill sova nu och när jag vaknar vill jag vakna bredvid T. Som förr. Som det bästa jag vet. Ts underbara varma kropp bredvid min ♥.

Heeh, nu blev det visst lite långt igen ^^. Jag som skulle diska ^^. Men kärlek är viktigare än disk!
Kärlek. Kärlek kärlek kärlek. ♥

(Haha, tur att jag inte är ledig varje dag ;-). Det skulle bli lite vääl mkt tid att skriva ner tankar då...)