Jag behöver någon att älska.
Jag hade tänkt tvätta och diska idag, igår sket jag ju fullständigt i allting och grät istället. Frågan är om jag orkar ta tag i det nu. Tvätten är redan körd. Det är försent, jag orkar inte. Skulle behövt gå ner och sätta på den före maten isf. Men disken kanske? Börjar bli ett berg nu. Har inte diskat den här veckan. Suck.
Blev av med (en del av?) förstoppningen idag iaf. Fattar inte hur jag ska äta för att slippa magproblemet =/.
Jag undrar om T har lika svårt att hålla sig ifrån att messa mig som jag har att messa honom? Antagligen inte ^^. Det hatar jag. Det är en av orsakerna till att jag inte kan vara tillsammans med någon, mitt bekräftelsebehov. Det känns som jag älskar honom hundra ggr mer än han någonsin skulle kunna älska mig. Finns det killar som är så fästa vid sina flickvänner att de inte kan hålla sig ifrån att messa dom? Att dom tänker på dom varje ledig sekund? Att dom alltid längtar efter dom och vill vara med dom?
Jag är ju sådan, och jag behöver en sådan kille. Jag måste försöka komma ut på nåt sätt och träffa folk igen. Men hur, när jag knappt har några kompisar kvar? Jag önskar att jag vågade gå ut och festa ensam. Sätta mig i baren och flörta med någon, det måste väl vara många som gör det? Det dumma är att när jag är tillsammans med någon är det nästan svårt att inte flörta, men när jag nu är ensam har jag ingen lust alls. Och vem är intresserad av nån som ser jättedeppig ut?
I Bonde söker fru, i fredagsflörten i p3, killar säger alltid att de vill ha en glad tjej som vet vad hon vill. Hur lätt är det då när man är ledsen, tycker att livet är piss och inte vet vad man vill med någonting?? Hopplöst, vem fan vill ha någon sådan? =(
Dessutom orkar jag inte ens prata med någon. Märker det på jobbet. Jag har blivit som en enstöring. Folk känner sig nog obekväma i min närhet. Jag orkar liksom knappt försöka kallprata ens. Det känns meningslöst. Ja, jag orkar helt enkelt inte, har ingen lust. Jag är inte glad och det är jobbigt att låtsas vara det.
Jag kan inte se mig själv som ensam resten av livet. Ska det överhuvudtaget finnas en chans att livet blir värt att leva så måste jag få leva med någon. Det viktigaste för mig är en partner och familj. Hundra gånger viktigare än vänner, utbildning, jobb och fritidsintressen. Finns det killar som också tycker det?
Finns det inget "ensam-forum" på nätet? Nån kontaktsida för ensamma?? Det borde det väl finnas.. Jag vill hitta en tjejkompis i Linköping som är som jag. Ensam och gillar att dansa ;-). Jag vill hitta kompisar att göra saker med. Nu går jag ju ensam till buggen tex. Det är astråkigt. Jag hatar att göra saker ensam. Det blir så otroligt mycket roligare när man är två eller flera som känner varandra. Jag har inga kompisar som vill göra något längre =/.
Det hjälper ju inte att jag är så osocial heller =(. Vågar inte prata med nya människor och lära känna dom. Jag gillar ju inte ens människor. Det är inte lätt att vara en människohatare som avskyr att vara ensam.
Blev av med (en del av?) förstoppningen idag iaf. Fattar inte hur jag ska äta för att slippa magproblemet =/.
Jag undrar om T har lika svårt att hålla sig ifrån att messa mig som jag har att messa honom? Antagligen inte ^^. Det hatar jag. Det är en av orsakerna till att jag inte kan vara tillsammans med någon, mitt bekräftelsebehov. Det känns som jag älskar honom hundra ggr mer än han någonsin skulle kunna älska mig. Finns det killar som är så fästa vid sina flickvänner att de inte kan hålla sig ifrån att messa dom? Att dom tänker på dom varje ledig sekund? Att dom alltid längtar efter dom och vill vara med dom?
Jag är ju sådan, och jag behöver en sådan kille. Jag måste försöka komma ut på nåt sätt och träffa folk igen. Men hur, när jag knappt har några kompisar kvar? Jag önskar att jag vågade gå ut och festa ensam. Sätta mig i baren och flörta med någon, det måste väl vara många som gör det? Det dumma är att när jag är tillsammans med någon är det nästan svårt att inte flörta, men när jag nu är ensam har jag ingen lust alls. Och vem är intresserad av nån som ser jättedeppig ut?
I Bonde söker fru, i fredagsflörten i p3, killar säger alltid att de vill ha en glad tjej som vet vad hon vill. Hur lätt är det då när man är ledsen, tycker att livet är piss och inte vet vad man vill med någonting?? Hopplöst, vem fan vill ha någon sådan? =(
Dessutom orkar jag inte ens prata med någon. Märker det på jobbet. Jag har blivit som en enstöring. Folk känner sig nog obekväma i min närhet. Jag orkar liksom knappt försöka kallprata ens. Det känns meningslöst. Ja, jag orkar helt enkelt inte, har ingen lust. Jag är inte glad och det är jobbigt att låtsas vara det.
Jag kan inte se mig själv som ensam resten av livet. Ska det överhuvudtaget finnas en chans att livet blir värt att leva så måste jag få leva med någon. Det viktigaste för mig är en partner och familj. Hundra gånger viktigare än vänner, utbildning, jobb och fritidsintressen. Finns det killar som också tycker det?
Finns det inget "ensam-forum" på nätet? Nån kontaktsida för ensamma?? Det borde det väl finnas.. Jag vill hitta en tjejkompis i Linköping som är som jag. Ensam och gillar att dansa ;-). Jag vill hitta kompisar att göra saker med. Nu går jag ju ensam till buggen tex. Det är astråkigt. Jag hatar att göra saker ensam. Det blir så otroligt mycket roligare när man är två eller flera som känner varandra. Jag har inga kompisar som vill göra något längre =/.
Det hjälper ju inte att jag är så osocial heller =(. Vågar inte prata med nya människor och lära känna dom. Jag gillar ju inte ens människor. Det är inte lätt att vara en människohatare som avskyr att vara ensam.
Kommentarer
Postat av: s
Det finns fler som känner som du. Det finns vänner för dig.♥ Ge inte upp! Du har hört det förut...O du får höra det igen. Du behöver bara tro på dig själv.♥
Trackback
