Skitliv
Usch, jag vill gråta! T är långt långt härifrån och jag är ensam. Vem bryr sig eg om mina problem? Bara jag själv. Jag skulle varit på buggkurs nu, men fastnade i badrummet. "Var tvungen" att riva upp alla mina sår. Jag fastnar i det och såren blir bara fler och fler och fler. Och det tar längre och längre och längre tid för mig att varje morgon först riva upp alla sår och sedan täcka över dom med täckkräm så gott jag kan.
Jag vill inte leva längre. Varför tar jag inte bara livet av mig? (Enligt vissa är det ju bara att göra det man vet att man vill eller behöver göra...).
Jag vill gråta. Inatt gick jag och la mig efter kl 01. Jag fastnade i badrummet och rev upp mina sår och pillade sönder mina naglar. Sen kunde jag inte somna för att jag var så stressad över att jag var tvungen att somna direkt så att jag åtminstone fick sova fem timmar... Grät mig iaf till sömns ganska snabbt.
Jag hatar mig själv. Ibland ser jag allting lite ljusare. Tänker att det kan vara roligt att flytta ändå. Roligt att festa med kollegerna i helgen. Kul att rensa lägenheten. Spännande att läsa på om kost och hälsa.
Men de negativa, deppiga, tankarna kommer alltid tillbaka. De är mkt starkare och många fler, än de positiva.
Idag var jag på NPU. Bestämde med sjuksköterskan att jag ska trappa ner på Stratteran, som jag ändå inte har märkt någon direkt effekt av, och även gå tillbaka till 18 mg av Concertan. Det verkar som att jag fastnar i saker (som tex att stå och riva sönder mig själv i timmar..) istället för att komma igång och ta tag i saker av Concertan =/. Det enda positiva är att jag verkar få dämpad hunger och dämpat sug och tänker inte längre på mat och hetsätning. Sköterskan tänkte strunta i att ta puls och blodtryck på mig idag, men när jag frågade så kollade hon pulsen iaf och den var 100. De två senaste veckorna har jag haft 92. Jag hatar mediciner.
Det skulle nästan vara lite lustigt om mitt hjärta la av nu.
Jag vill inte leva längre. Varför tar jag inte bara livet av mig? (Enligt vissa är det ju bara att göra det man vet att man vill eller behöver göra...).
Jag vill gråta. Inatt gick jag och la mig efter kl 01. Jag fastnade i badrummet och rev upp mina sår och pillade sönder mina naglar. Sen kunde jag inte somna för att jag var så stressad över att jag var tvungen att somna direkt så att jag åtminstone fick sova fem timmar... Grät mig iaf till sömns ganska snabbt.
Jag hatar mig själv. Ibland ser jag allting lite ljusare. Tänker att det kan vara roligt att flytta ändå. Roligt att festa med kollegerna i helgen. Kul att rensa lägenheten. Spännande att läsa på om kost och hälsa.
Men de negativa, deppiga, tankarna kommer alltid tillbaka. De är mkt starkare och många fler, än de positiva.
Idag var jag på NPU. Bestämde med sjuksköterskan att jag ska trappa ner på Stratteran, som jag ändå inte har märkt någon direkt effekt av, och även gå tillbaka till 18 mg av Concertan. Det verkar som att jag fastnar i saker (som tex att stå och riva sönder mig själv i timmar..) istället för att komma igång och ta tag i saker av Concertan =/. Det enda positiva är att jag verkar få dämpad hunger och dämpat sug och tänker inte längre på mat och hetsätning. Sköterskan tänkte strunta i att ta puls och blodtryck på mig idag, men när jag frågade så kollade hon pulsen iaf och den var 100. De två senaste veckorna har jag haft 92. Jag hatar mediciner.
Det skulle nästan vara lite lustigt om mitt hjärta la av nu.
Kommentarer
Trackback
