Jag har ingen lust.

Usch. Jag har ingen lust. Jag orkar inte och jag vill inte.
Ändå har jag känt mig ok idag. Tog Concertan kl 12 ist för på morgonen för att den ska få chans att verka på kvällen när jag är hemma från jobbet. Vi bestämde det när jag var på NPU igår.
Men den hjälper ju inte!?

Sköterskan jag träffar där läste igenom akutläkarens notering om besöket på psykakuten. Han hade skrivit att jag nog ville/behövde träffa någon att prata med för att ev kunna jobba med att förändra tankar och känslor.

Vi diskuterade medicineringen och sköterskan gick och pratade med min läkare, länge, och sen kom hon och sa att han tyckte att jag skulle sänka Stratteradosen till 60 mg, men fortsätta med 27 mg Concerta. Sänkning av Stratteran p g a att min kropp antagligen inte orkar med/blir stressad av/inte tål ?? dosen jag haft av både medicinerna. Jag har ju fått högre puls.

Jag har haft högre puls idag ändå =(. Kanske inte riktigt lika hög, har inte räknat efter, men det är obehagligt ändå. Vad jag inte fattar är att det enda Concertan möjligtvis hjälpt mot är hetsätningen, inte det den skulle som att hjälpa mig att ta tag i saker. I helgen gjorde jag ju ingenting! Orkade ju knappt gå upp ur sängen! Ändå tog jag medicinerna som jag skulle. Helgen var hemsk.

Jag fattar inte varför jag ska fortsätta att ta skiten. Dom tror så otroligt starkt på sina mediciner. Jag tror inte alls på dom (längre) =/, men jag prövar dom iaf. Hade väl ett litet hopp om Concertan. Har ju hört så mkt positivt om dessa ADHD-mediciner.

Nu vill jag bara gråta. Dels har jag blivit ledsen för att jag fått reda på att en person som kommenterat mkt på kostdoktorn.se har dött. Han dog för nästan ett år sen och jag har undrat vart han tagit vägen, men det har inte blivit av att jag frågat efter honom förrän nu =(. Just veckorna runt 1 december förra året var jag väl inte inne på kostdoktorn.se eftersom jag missat det. Min faster dog några veckor tidigare så jag hade kanske annat för mig då =/. I alla fall så gillade jag verkligen hans kommentarer. Han hade alltid en intressant åsikt och han verkade så påläst. Det är så orättvist! Han hade ju så mkt mer att uträtta! Så tänkte jag när pappa dog också. Han var inte heller färdig med livet. Men jag ska leva kvar? Jag som inte är bra för någonting och inte verkar kunna bli det heller.

Dels är jag väl besviken över Concertans verkan, eller inte verkan. Jag har suttit på toan i en halvtimme när jag kom hem idag också. Jag har rivit upp alla min sår i ansiktet, på halsen och i nacken idag också. Jag kan inte låta bli. Jag orkar inte ta tag i något. Jag hade väl förväntat mig att jag skulle diska idag åtminstone och dammsuga i köket efter söndagens sönderslagning av glas, men icke. Nu är klockan 22:20 och jag har fortfarande inte fått något gjort! Jag har ätit middag, för lite ägg och för mkt crème fraiche, och kollat på både Bonde söker fru och Berg flyttar in. Och nu vill jag bara gråta. Jag orkar inte ens gå och lägga mig. Jag orkar inte byta lakan!

Imorgon ska mamma komma hit och vi ska titta på två lägenheter. Sen måste jag köpa eller bestämma mig för en klänning jag ska ha på bröllopet. Sen måste jag fixa matlåda till fredag och även middag till fredag. Vill nämligen gå på en grej med buggen, men det skulle jag anmäla mig till ikväll och det har jag inte gjort. Usch jag vill gråta! Jag vill försvinna! Jag orkar inte med resten av den här veckan!! Inga mediciner i världen kan rädda mig från den. Från verkligheten. Från livet. Från mig själv. Jag vill bara sluta existera eller må bra.

Jag kommer aldrig orka flytta! Jag orkar ju inte ens dammsuga under köksbordet!!!! Eller slänga några papper!! Hur fan ska jag då orka sortera och slänga typ hälften av alla mina grejer och städa och packa??? Usch, jag vill inte! Och jag vill sluta med medicinerna. Jag är bara snäll och gör som dom säger på NPU, jag orkar inte tjafsa så himla mkt. Lite tjafsar jag dock ändå ^^. Ska jag sluta med skiten själv då ist på eget bevåg? Nu mår jag ju lika dåligt som förut PLUS att jag mår dåligt av medicinernas biverkningar! Det enda som är bättre är ju då förstås hetsätningen, men vad hjälper det när man ändå inte har någon livslust?

Var dålig i magen idag. Beror det på att jag köpte mat på en av lunchrestaurangerna? Åt ganska mkt bönor och kikärter och även jordnötter. Tja, vem vet. Vem vet. Suck.

Nu ska jag gråta och försöka ta reda på hur jag ska anmäla mig till den där buggrejen på fredag. Anmäla mig på den. Gråta medan jag byter lakan i sängen. Gråtandes borsta tänderna, tandtråda tänderna, skölja munnen med Fluorskölj, tvätta ansiktet, smörja in ansiktet, smörja in alla sår med Inotyolsalva. Gå och lägga mig och gråta mig till sömns alldeles för sent som vanligt. Är det uthärdligt att ha det så varje kväll? Hur ska jag kunna sluta gråta? Jag gråter ju för att jag har en ledsen, hopplös känsla i kroppen. Då måste jag veta hur jag ska ändra den känslan och det antar jag att jag isf måste göra genom mina tankar? Men vad ska jag tänka på när ALLT bara känns jobbigt? Den där buggrejen på fredag skulle kunna kännas kul, men den känns ju inte kul NU! Jag tänker på det men det gör mig bara mer ledsen, det ger mig ångest för att jag känner mig stressad över att jag inte har anmält mig, inte kommer hinna laga mat, inte hinner göra sjuttioelva saker jag måste hinna med innan dess som jag skulle ha gjort ikväll!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag har inget roligt att tänka på just nu eftersom det roliga inte känns roligt nu. Åååhh, jag orkar inte mer! Antar att jag då måste förändra synsättet på allt. Jag vet inte. Jag skiter i det. Jag vill iaf inte ta några fler jävla tabletter för jag känner mig sjuk. Mitt hjärta mår inte bra. Det kan lika gärna sluta slå nu när det ändå bara får kämpa mot alla jävla gifter jag stoppar i mig.

Usch, varför vänder mitt humör så snabbt? Jag mådde ju inte så dåligt förut idag =(. Jävla förbannade skitliv.

Fick förresten ångestdämpande/lugnande Oxascand (stavn?) utskrivet också, men det är beroendeframkallande så jag skulle vara vääldigt restriktiv med dom. Har inte hämtat ut dom från apoteket än dock.

Kommentarer
Postat av: w

2010-10-13 @ 23:37:20
Postat av: Hanna

"Men jag ska leva kvar? Jag som inte är bra för någonting och inte verkar kunna bli det heller."



Jag får ont i magen när jag läser det du skriver!! Jag känner inte dig och borde kanske inte lägga mig i men jag har läst din blogg ett tag och lever väl lite i samma skit som du gör, men inte samma utsträckning.



DU ÄR BRA FÖR MÅNGA SAKER OCH FÖR MÅNGA MÄNNISKOR!! Det finns verkligen en anledning till att just du finns och skulle jag kunna säga något som får dig att tro att du är BRA så skulle jag säga dom hungra gånger om!!



DU ÄR BRA!!! Och självklart ska du fortsätta leva!!

2010-10-14 @ 08:18:58
Postat av: Y

Oj, är oxascand beroendeframkallande?? Det fick aldrig jag information om... :S. Men de har väldigt bra effekt! iaf på mig...

2010-10-15 @ 00:09:48
Postat av: pussel

Tack ni fina!



Hanna:

Tyvärr tror jag inte att det finns en anledning till att just jag finns. Inte mer än att mina föräldrar ville skaffa ett barn tillsammans. Jag tror att man själv måste göra sitt liv meningsfullt. Just nu känns det helt omöjligt för mig att göra mig glad. Jag är inte glad, jag har ingen livslust, jag vill få det men vet inte hur. Jag känner mig värdelös på allt, även buggen nu =(. Dessutom förstör jag livet för andra.



Y:

Tänk att det är så jäkla olika det där med medicinering och läkare! Min faster fick också Sobril (oxascand) utskrivet och hon var nog beroende. Min läkare verkade ju vara väldigt tveksam till att ens skriva ut lägsta dosen till mig. Då borde ju alla andra åtminstone bli varnade av sin läkare att det är beroendeframkallande, och det borde inte skrivas ut utan att patienten samtidigt får någon samtalskontakt/behandling/terapi också eftersom det inte är en långsiktig lösning av problemet (ångesten).



Skönt att de har bra effekt på dig iaf!

2010-10-17 @ 18:13:53
URL: http://pussel.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0